Kategoriarkiv: Resor

Ruine Eldena

Publicerat av
Svara


Häromdagen när jag letade efter bilddokumentation från vår resa till Harz 1998 fann jag också denna.
Det är från en resa 1996 till platserna för Karl Johans krig mot Napoleon 1813-14
som vi genomförde tillsammans med familjens Napoleonexpert.
På hemvägen övernattade vi i Greifswald och passade då på att inspektera Ruinen i Eldona.

Jag har alltid varit fascinerad av Caspar David Friedrichs konst.

Samtidigt har jag också, sedan vi sprang Smålandskaveln i Stockaryd någon gång på 90-talet i trakten av Nydala blivit intresserad av Cistercienserna.

Och Eldena var ju ett Cistercienserkloster!

Friedrich Barbarossa 1

Publicerat av
Svara
Min första närkontakt med Barbarossa fick jag den nionde oktober 1998!

Tillsammans med den gamle , syster och svåger var jag på semesterfärd i f.d. Öst-Tyskland.

Klicka på bilden för förstoring

På en gränshorst, Küffhäuser, en 1000 m hög klippa söder om Heimetal där det på 1000-talet byggdes 3 borgar i fil för att den tyskromerske kejsarens män skulle kunnna försvara Harz mot söderifrån kommande inkräktare, byggdes 1890-96 Küffhäuserdenkmal.

Auf dem Kyffhäuserburgberg in 457 m ü. NN wurde zwischen 1890 und 1896 oberhalb der 972 erstmalig erwähnten Pfalz Tilleda das auch Barbarossadenkmal genannte Kyffhäuserdenkmal auf den Ruinen der Reichsburg Kyffhausen gebaut. Das 81 m hohe Denkmal wurde von Bruno Schmitz entworfen, der später auch das Völkerschlachtdenkmal in Leipzig gebaut hat.* Neben dem Denkmal sind auch noch Reste der Reichsburg Kyffhausen mit einem 176 m tiefen Burgbrunnen zu sehen. Der Begriff „Kyffhäuser“ wird oft als Synonym für das Kyffhäuserdenkmal benutzt.
*Där var jag 8/10-97 – berättas om i ett senare avsnitt!

Friedrich Barbarossa var efter Napoleonkrigen en samlande gestalt för den tyska nationalismen, som t.ex här i Friedrich Rückerts dikt „Der alte Barbarossa“ från 1817:

Der alte Barbarossa,
der Kaiser Friederich,
im unterirdischen Schlosse
hält er verzaubert sich.

Er ist niemals gestorben,
er lebt darin noch jetzt;
er hat im Schloss verborgen
zum Schlaf sich hingesetzt.

Er hat hinabgenommen
des Reiches Herrlichkeit
und wird einst wiederkommen
mit ihr, zu seiner Zeit.

Er nickte als wie im Traume
sein Aug halb offen zwinkt;
und je nach langem Raume
er einem Knaben winkt.

Er spricht im Schlaf zum Knaben:
Geh hin vors Schloss, o Zwerg
und sieh, ob noch die Raben
herfliegen um den Berg.

Und wenn die alten Raben
noch fliegen immerdar,
so muss ich auch noch schlafen
verzaubert hundert Jahr.
Här sitter han på ena sidan av det 81 m höga monumentet och väntar, på andra sidan förhärligas Wilhelm I.

Nach 1871 wurde der Kyffhäuser-Mythos nicht mehr auf die nationale Einigung bezogen, sondern vielmehr auf das Weltmachtstreben des deutschen Kaiserreichs unter Wilhelm II.
In diese Zeit fiel deshalb auch der Aufbau des Kyffhäuserdenkmals, welches nicht nur Friedrich Barbarossa zeigt, sondern auch Wilhelm I., den ersten Kaiser des Hohenzollernreichs, in Form eines Reiterstandbilds als Erben des Staufers präsentiert.

Ja, så det är ju ingen tillfällighet att han fick ge namnet åt Operation Barbarossa

PS: Igår hade vi två (2) steglitser vid fröcylindern! Månne ett bostadssökande par?

Den eviga staden

Publicerat av
Svara


För femtioett år sedan ingick vi i det äkta ståndet.
Vi hade inte råd att åka på bröllopsresa – det fick anstå till året därpå.

Vi gav oss iväg på en lång Italienturné: Milano,Firenze, Napoli och slutligen Roma.
Vi hade ingen vidare tur med vädret…

Vi var 4 dagar i Neapel utan att se Vesuvius för dimman – flera gånger gick vi på på bio för att komma undan regnet.
Först i Firenze på en ”vanlig” biograf. Det var en enkel lokal utan annan ventilation än – vilket vi inte fattade från början -att ha vidöppna dörrar ut mot gatan. Det var bara det att dessa dörrar var på vardera sidan bioduken. Vi såg en Western med – minns jag Rickard Widmark. Han var sig inte lik – det kom flytande italienska ur hans mun – jag minns inte om det fanns subtitles på engelska! Detta tillsammans med att trafiken utanför på gatan mest bestod av häst och vagn gjorde att filmupplevelsen blev något surrealistisk.
Därför när vi kom till Rom valde vi en elegant filmklubb, mest avsedd för amerikanska turister.
Man satt i fåtöljer i en elegant salong grupperade kring runda bord och serverades förfriskningar.
Rökning tillåten!

Jag minns att vi såg the Young Lions med Marlon Brando.

Men vi såg ju en del sevärdheter också!

Nu finns det andra som vandrar i våra fotspår!

Gamla vänner vi e

Publicerat av
1

För en vecka sedan hade vi nöjet att luncha tillsammans med våra reskamrater till Grekland 1983 och Egypten 1988
Första gången vi satt till bords tillsammans var strax utanför Aten, första gången jag åt grekisk sallad – numera en favorit.
Mest talade vi om vårt besök i Egypten – näst barn och barnbarn, förstås.
Dagen till ära hade jag tagit fram min antika skärva:
som jag plockade i öknen på väg till oasen Al Fayyum. På bilden nedan ses den svenska reseguiden i vitt och den egyptiska busschaufören.
Det fanns gott om skärvor – troligen från den grekiska perioden kring Kristi födelse.
Det var strängt förbjudet att ta med sig några som helst fornföremål – men jag hoppas det är preskriberat nu!?
Vi vandrade kring litet i staden, tittade på den gamla bevattningasanläggningen i samband med Bahr-Yussefkanalen,
shoppade (jag har fortfarande kvar 2 särkar som jag använder som elegant morgondress),
och vilade sedan ut vid den naturliga sjön Moeris.

St Knut

Publicerat av
2


I anslutning till den stora fornborgen Gråborg på Öland ligger St Knuts kapell,

eller snarare ruinen efter en kyrka helgad till Knud den (IV) helige som vi besökte när vi avfirade svåger Göran

Det är honom ( Knut inte Göran,och som det visar sig nedan inte DEN Knut!) vi har och tacka för att julen varar – inte til paaske men väl till den 13 januari i Skandinavien.
D.v.s. om man får tro Länsstyrelsen i Kalmar län:
Kapellet har varit helgat åt den danske helgonkonungen Knut som blev dödad i ett uppror i Odense år 1086 och som senare blev skyddspatron hos den danska handelsorganisationen Knutsgillet.
MEN
Det finns en Knud till nämligen Lavard, också han heligförklarad!

Erik Ejegods son med tillnamnet Lavard (= lord/herre) var visserligen aldrig kung i Skåneland, men blev ändå på ett särskilt sätt knuten till vår historia. Knud Lavard skapade sig ett stort förtroende i Skåneland och i Sønderjylland, och kung Niels son Magnus befarade, att Knud Lavard skulle bli en övermäktig medtävlare om den danska kronan. Trettonafton 1131 mördades Knud Lavard svekfullt av Magnus i Haraldsted skov på Sjælland. Knuds broder Erik Emune ropade på hämnd och ett blodigt inbördeskrig inleddes med kung Niels, dennes son Magnus och de flesta av Danmarks biskopar på den ena sidan mot Erik Emune, den mäktiga hvidesläkten och skåneländarna på den andra. Efter inledande motgångar för Erik Emune ställde sig ärkebiskop Asser på Eriks sida, och inbördeskriget kulminerade i slaget vid Fotevik nära Skanör på pingstdagen 1134. Där stupade Magnus och med honom inte mindre än fem biskopar, 60 präster, ledungsflottans befälhavare och många stormän. Erik och Asser stod som segrare, och efter att kung Niels mördats i Slesvig av några av Knud Lavards handgångna män var Erik Emune obestridd herre i Danmark. Minnet av Knud Lavard lever kvar på båda sidor om Sundet i form av de s k Knudsgillena i Lund, Malmö, Landskrona, Ystad, Skanör, Östra Tommarp och i Flensborg i Sønderjylland.

Sedan finns det en tredje, d.v.s. den andre
Knut (II) den store 1018-35, men det är en anden historie, som HC sa
Läs mera
og her
We are still confused but on a higher level

Reserapport

Publicerat av
Svara

The same procedure…
Således startade vi gryningen….

Hm, det var litet fler människor i butikerna.

På det lilla torget var juletrækommersen i full gang.

Fiffig paketering
Vi erfor av paret som inköpt granen att priset stigit kraftigt – de fick betala
to hundrade halvfjers DKr för sitt juletræ.

Nästa stopp var Louisiana.
Redan i entrén mötte oss en nyhet:
Det brukar ju se ut så här:

Men nu hade de ställt fram en ny skulptur.


Vi var hungriga och skyndade oss till cafeterian där vi smorde kråset med danskt julbord med

Flæskesteg
Ingredienser
2-3 kg nakkekam
2-3 spk. groft salt
evt. 3-4 laurbærblad
Anskaffelse af steg
Første problem er at anskaffe en fornuftig steg. Det bedste er naturligvis og gå ned til sin slagter, og bede ham skære en godt stykke nakkekam ud. Jeg må dog erkende, at jeg som fattig studerende, til tider må gå på kompromis med kravet om en slagtersteg til fordel for en nakkekam på tilbud fra FøTeX
 Tilberedning
Læg stegen med sværen nedaf i en bradepande, og tilsæt så meget vand at det dækker sværen. Brug så lille en bradepande som muligt, så bliver skyen bedst. Lad stegen stå i ovnen ved 175 grader i ½ time. Tag stegen ud af ovnen og rids sværen helt ned til kødet med ½ cm’s mellemrum – men undgå at ridse i selve kødet. Drys sværen med groft salt. Vær omhyggelig med at få salt ned mellem hver svær. Sæt bradepanden med stegen i den nederste del ovnen. Fortsæt på 175 grader og lad stegen stå i 1½ til 2 timer. Bruges stegetermometer skal centrumtemperaturen være 75 grader. Hæld skyen fra stegen, så den kan bruges til sovs og sæt stegen tilbage i oven ved 275 grader eller grill. Hold øje med at stegens svær bliver god. Saltet får sværen til at boble op
Sovs
Si stegeskyen op i en skål, lad den stå et øjeblik, og skum så overfladen fri for fedt eller brug en fedtskiller. Sovsen jævnes og med en jævning bestående af mel og koldt vand rystet godt sammen, tilsættes kulør, salt og peber.
Servering
Flæskesteg, sovs og rødkål serveres sammen med brunede og hvide kartofler samt surt (fx. asier) og franske kartofler.

Efter detta skrovmål fanns inte mycket geist kvar för konstverken…

Rickard Lejonhjärta

Publicerat av
Svara

Mitt första möte med denne man skedde via Walter Scotts roman Ivanhoe som jag med glödande kinder läste i 13-14-årsåldern.
Jag hade en synnerligen ambitiös historielärarinna i realskolan. Hennes undervisning koncentrerade sig dock kring lillebror Johan utan land, Magna Charta och tillblivelsen av det Engelska parlamentet 1258-65

När sedan Ivanhoe kom som film 1952 med Robert och Elisabeth Taylor resp 1982 med James Mason och Anthony Andrews i några av rollerna och sedan även visades på TV var jag fullt upptagen av mitt moderskap och yrkeskarriär så att jag endast med ett halvt öra registrerade att ”kidsen” kring nyår sprang med träsvärd på gatorna och utstötte Ivanhoe.

Första gången jag blev verkligt intresserad av Rickards person och öde var i Dürnstein 1987.
Vi var på väg till Budapest. Vi hade tagit biltåget från Hamburg till München. Efter att först ha övernattat i Mondsee (där AS´ Fridas föräldrar bodde!) ”hamnade” vi i Dürnstein efter att ha kört igeneom den vackra Donaudalen Wachau.
Vi tog in på Romantik Hotel Rickard Löwenherz som var inrymt i det tidigare Klarissaklostret.

Även kyrkan i D. var sevärd.

Hier wurde von 1192 bis 1193, in der Ruine Dürnstein der englische König Richard Löwenherz gefangen gehalten, wodurch Dürnstein zu einer der bekanntesten Burgruinen wurde. 1645 erfolgte die Sprengung der Burg Dürnstein durch die Schweden unter General Lennart Torstenson.

Just här hejdades svenskarnas framfart under 30-åriga kriget – Lennart Torstensson var endast några mi från Wien, men kom aldrig över Donau!

Nu efter 20 år får jag vid läsningen av The Templars äntligen en uttömmande skildring av hans insatser i det tredje korståget:

One of the first of the European princes to respond to the Pope´s appeal was Richard, Count of Poitou, the son of King Henry II of England and Eleanor of Aquitane.

Mera om Richard Coeur de Lion kommer i nästa avsnitt

Födelsedagsbarn 22 och 23

Publicerat av
Svara


Tvillingarna blir tonåringar!
Det måste firas – så vi drog till Dronningens By.
I min faders efterföljd blir det minst ett museum per dag!

Klicka gärna på bilderna för förstoring


Det fanns mycket intressant på den egyptiska avdelningen – men Bobo gillade de romerska statyerna bäst.

Ny Carlsberg Glyptotek visiterades alltid under mina barndoms besök i København. Fortfarande är det fritt inträde på söndagar, den dagen vi då hade till förfogande eftersom min far var köpman.

Min mor satte sig alltid att vila hos Vandmodern i Vinterhaven.
Men på den tiden fanns inget café!

I kväll vankas det Dajmtårta:

Väl bekomme!
Vi tillönskar ER en lycklig ungdomstid!


Ben Nevis

Publicerat av
2

Jag utlovade en skildring av min uppstigning på denna Storbrittaniens högsta topp.
Året är 1981.
Vi är i färd med en bilrundtur i Scotland.
Vi kommer med bilfärja till Newcastle, fortsätter upp igenom The Highlands till Inverness och längs Loch Ness till Fort William.
Vi är fältmässigt utrustade och redo för en äntring av berget.
Berget är ju inte så högt men:
The dramatic effect of Ben Nevis, Britain’s highest mountain, is emphasised by the fact that it begins its rise from sea-level on the shores of Loch Linnhe, to tower 4,406ft (1,344m) above the town of Fort William, providing an almost paternal presence.
Fastän det är i augusti är vädret inte det bästa, småregnigt, dimmigt och ganska kallt.

Ben Nevis, although not as high as Alpine mountains, is positioned on a more northerly latitude and the climate can be considered similar to Arctic regions. While there may be a welcoming sea breeze on the shores of Loch Linnhe, 20-30 knots of chilling wind may be evident on the summit of the Ben. Many walkers/climbers find weather conditions changing within minutes – usually for the worse – as they work their way up the mountain. Those walking up the mountain footpath should be warned that the the mountain can be intolerant of the inexperienced, ill-prepared walker!

Sakta men säkert, man är väl fjällvandrare, avancerar vi uppåt. Visserligen är det litet snöpligt att glatt småspringande ungdomar i kortbyxor passerar oss gång på gång. Jag läser som vanligt i mina broschyrer och alla skyltar och signs längs the footpath
Berget bestigs liksom i två etapper – halvvägs finns en platå med litet gräs kring en liten sjö. Vi fick lära oss att hit kunde man rida, vilket de fina damerna på 1800-talet gjorde, ledda i grimman av bergsförare.
Sista biten BARS de upp på ryggen.
Det är till och med snö kvar på sina ställen…

Utsikten från toppen är magnifik.
Väl uppe stöter man på resterna av ett väderobservatorium
A meteorological observatory on the summit was first proposed by the Scottish Meteorological Society (SMS) in the late 1870s, at a time when similar observatories were being built around the world to study the weather at high altitude. In the summer of 1881 Clement Lindley Wragge climbed the mountain daily to make observations (earning the nickname ”Inclement Rag”), leading to the opening on 17 October 1883 of a permanent observatory run by the SMS. The building was permanently manned until 1904, when it was closed due to inadequacy of government funding. The twenty years’ worth of readings still provide the most comprehensive set of data on mountain weather in the British Isles.

Vår stolthet av att ha nått toppen grumlades dock något av att det var ett väldigt folkmyller där, människor i sommarpromenadkläder, bl.a. en en dam i sommarklänning och högklackade skor!?
Jag hävdar fortfarande bestämt att hon kommit upp i den helikopter som syntes på en platå ett hundratal meter bort…

Toppen var ganska flack och gräsbevuxen sluttande mot söder.
På planen fanns en skylt som visste berätta att i början av 1900-talet fanns det ett hotell här, till och med en tennisbana.
Det var väl hit de bars upp…
Avslutningsvis upplystes det om att hotellet stängde 1914:

”The youth of Europe was otherwise occupied”

Så nu vet ni hur jag kommit att älska det uttrycket!

De käcka engelsmännen hm förlåt: skottarna springer i kortbyxor uppför – åtminstone första lördagen i september.