Värt resan!

I går var vi och inspekterade att det var ordning på torpet.
När vi då ändå kostat på oss resan passade vi på att göra ännu ett besök på Sven Ljungbergsmuseet i Ljungby.
OCH
Det har hänt mycket sedan sist. Museet har byggts till – och Sven f 1913 är still going strong.

Vi hade inte bara tur med vädret – vi råkade hamna i Ljungbys Festival 65+
och fick 50 % rabatt på inträdet!
Sven är fortfarande produktiv, tavlor från 2008 visades i galleriet Nya målningar.
– och den 16 november öppnas en utställning med tavlor från Italien.
Sonen Pontus målar gärna porträtt.
Som alltid njöt vi av tavlorna med motiv från den förbiflytande Lagan, helst i vinterskrud.

Vi passade på…

När vi häromdagen ändå kostat på oss resan för inköp av den nya kameran tog vi vägen förbi Polishuset.Sedan åtskilliga år var våra gamla pass utgångna – ska vi någon gång i livet komma ut och resa igen är ju nya sådana en första förutsättning.

Om man klickar på bilden så ses att vi varit passlösa i mer än två år.
Numera huserar polisen uppe på Berga.
Mottagningen och hela processen är datoriserad –
-man känner sig som Monsieur Hulot i Mon oncle….
När vi nu åter hade ärende i sta´n var det dags för hämtning:
A-nummerna är för förstagångsbesökare Hämtarna får B-nummer.

Inte har man blivit yngre på 12 år…..
Mitt första pass fick jag för 60 år sedan. Då måste man ha ett sådant för att åka till Danmark!

Pompeji III

Mitt förhållande till Hässleholm har varit mycket svalt, bara ett ställe där tågresenärer från Stockholm brukat byta tåg, och manliga bekanta göra lumpen.
Pompejiutställningen som startade där 13 september har emellertid varit mycket omtalad i media.
Så därför När vi var och tittade till torpet i veckan och
ändå kostat på oss resan! – tog vi på hemvägen vägen förbi Hässleholm och dess Kulturhus.
Besöket blev mycket lyckat!
Jag hade utrustat oss med en Enirokarta för att vi skulle hitta. Detta visade sig vara ganska onödigt eftersom huvudlederna hade stora gröna vägskyltar till museet.
den gamle oroade sig – som vanligt – för parkeringen. Det visade sig att när vi följde skyltar från Kulturhusets entré till parkeringshus körde vi runt huset och att parkeringen var i dess källare!
Vi fick en plats 10 meter från hissen upp till utställningen.
Vi rådfrågade en passerande dam om parkeringsavgiften (se ovan)
Hon visade sig vara ferreuktansvert trevlig – parkeringsavgiften ferreuktansvert låg (2 kr/tim fram till kl 18 – sedan fritt)
Utställningen var – som hela Kulturhuset – och dess personal – mycket proffsig och sevärd. Nu behöver den gamle inte sörja att han aldrig kom till Pompeji itself.
De hade ju bara grävt ut en bråkdel när jag var där 1953 – nu är tre fjärdedelar framtagna i ljuset. I ovanstående monter visas glasföremål.
De förmögna hade servis , tallrikar och som ovan, dryckeskärl i silver.
Som på alla moderna utställningar fanns i katalogen och på texter invid montrarna, intressanta skildringar om mat och måltider i Pompeji under första århundrandet e.Kr fram till den 24 augusti år 79.
Vi rekommenderar ett besök!
PS! Vi hann före:
Måndag 29 september besöker kronprinsessan Victoria Hässleholm Kulturhus för en guidad tur på utställningen. Det sker i samband med ett officiellt tvådagars besök i Skåne. DS

Pompeji I

Mitt förhållande till Pompeji startade 1953.

Vi var två flickor som tagit studenten som, efter intjänande av medel som sjukvårdsbiträden under två månader, satsade på en sex veckors Grand tour i Italien. Vi hade ingen kamera med oss, nedanstående bild är den enda som jag har från denna resa – tillsänd av en engelsman som fotograferade oss just i Neapel.

Andra gången jag var i Neapel var 1958 på en försenad bröllopsresa. Då uppsökte vi den vanliga platsen för utsikt och fotografering: Se Neapel och sedan dö…

Det var bara det att vi, i mitten av april, hade sådan otur med vädret att vi under de fyra dagar besöket varade inte en enda gång såg Vesuvius!

Jämför med bilden ovan och länken ”Se Neapel….”, i det mjölkvita där bakom döljer vulkanen och Pompeji sig!

Även 1958 planerade vi för ett besök i Pompeji och var på väg till stationen som via järnväg på den tiden transporterade turister till utgrävningarna.

Vi blev bondfångade!!!
Så här i efterhand säger vi att det var nyttigt att bli lurade medan vi fortfarande hade en begränsad studentekonomi!
Men retligt var det i alla fall, och dessutom innebar det att den gamle aldrig fick nöjet att uppleva Pompeji in situ.
But life has its compensations….
Läs den spännande fortsättningen i morgon!

Sjöskogsmöte

Efter orienteringen i Sjöskogen passade vi på att plocka litet lingon och en del svamp. Det var mest tegelkremla men även någon enstaka björksopp som kom väl till pass till middagens fiskfilé.
På väg hem kom en glad gosse spurtandes för att vinna över pappa. Jag ropade uppmuntrande till honom men han var blyg. Det visade sig vara en holländsk familj på sitt första besök i Sverige. De hade varit i Kalmar på bröllop och passat på att också besöka Kolmården.
De var fascinerade av allt utrymme i Sverige – pappan beskrev livligt hur de kört mil efter mil och bara skog och skog.
Det visade sig att vi var lika intresserade av historia och utbytte livligt insikter och erfarenheter om Kalmarunionen, befrielsen från den spanska kronan på 1580-talet och den stora övervämningen i Holland 31 januari 1953 och dess följder:

Natten innan hade en storm från Nordsjön tryckt ner vatten mot den Engelska kanalen vilket ledde till ett högt vattenstånd, men som också var vanligt för årstiden och de flesta trodde att vattnet sedan skulle återgå som brukligt till en normal nivå. Men så var inte fallet den 31 januari 1953, och det Kungliga Nederländska Meterologiska Institutet utfärdade ett varningstelegram om ”farligt hög nivå för tidvatten”.
Denna varning nådde inte ut till alla myndigheter och radion hade slutat sända vid midnatt och skulle återuppta sändningarna först vid kl 8:00.

Folk som insåg faran då tidvattentabellerna inte stämde påbörjade försök att rädda landområden. Men man gjorde det förgäves, för runt 2-tiden natten mellan lördagen de 31:e januari och söndagen den 1:a februari började vatten strömma in över dammarna och efter dryga timmen brast merparten av de dåligt underhållna och svaga fördämningarna som inte kunde hålla emot trycket från vattenmassorna.
Eftersom det var söndag utkom ingen tidning och de uppgifter som inkom till redaktionerna nådde inte folket, dock kunde radion nå ut och meddela katastrofens storlek som nu var påtaglig för folket i de drabbade områdena.
Efter ett tag kom så det efterlängtade lågvattenståndet och många tog tillfället i akt att fly från sina förstörda hem upp mot högre och säkrare mark med hjälp av båtar. Någon omfattande räddningsaktion hade inte påbörjats. Men det skulle behövas, för senare mot natten mellan den 1:e och 2:e februari började så vattnet återigen att stiga och denna gången högre än föregående natt. Folk kunde inte göra annat än att klättra högre upp på hustak, vindar, kullar och fragment av dammar som förstörts. Men byggnader och liknande kunde inte stå emot och kollapsade. Människor spolades iväg, många drunknade, en del fick tag på något bråte att flyta på, andra spolades upp på fördämningar. De som överlevde hade varken tillgång till dricksvatten eller mat, och räddningsaktioner var svåra att organisera med båtar som hade tillräckligt lågt köl för att inte gå på grund på något översvämmat objekt eller byggnad. Då stormen fortfarande pågick försvårades också provianttillförsel via flygplan. Många som bodde i andra delar av Holland hade heller inte fått mycket information om vad som hade hänt. Under måndagen kunde ett omfattande arbete med evakuering och räddning av överlevande ta sin början genom hjälp från holländska Röda Korset och många grannländer. Arbetet förflöt mycket effektivt och under nästkommande dag hade man nått en vändpunkt då hundratals fartyg räddade folk från deras skyddstillhåll. Inom vissa regioner hade militären tagit över och styrde upp arbetet. Vid kvällningen hade nästan alla räddats.
Men under dessa katastrofartade dagar hade totalt 1 853 människor omkommit (de flesta bosatta i Zeeland, Zuid-Holland och Noord-Brabant), drygt 200 000 hektar markområden var satta under vatten, nära 300 000 människor hade mist deras hem och ägodelar, drygt 200 000 boskapsdjur drunknade. Fördämningsbankerna hade tagit stor skada och 48 kilometer hade brustit samt 139 kilomter skadats kraftigt
.

Födelsedagsbarn 18:3

Hans tidigare livslopp har noggrant redovisats här och här.

Han förkovrar sig fortfarande i Uppsala – även om han i sommar sålt sina tjänster till hemmakommunen.
Födelsedagen är han på hemväg från en resa med familjen till Irland.

Överhuvudtget är han en berest person:
Vi ser honom här vid ettårs ålder i USA – närmare bestämt i Westfield (NJ) Memorial Pool .
Badbyxorna inköptes för dyra dollar (det var bara några år efter superdevalveringen på 16%) – även ungdomar på ett år var nödsakade att dölja sina private parts.
26 år efter det Far (skymd bakom sin moder) var här, uppsökte han Place de la Concorde 2001:

Vi önskar honom ett fortsatt rikt och omväxlande liv!

Födelsedagsbarn 15

69
Upp och nedvända värden!
Hur man än vänder och vrider kvarstår faktum….
Ja och hon har hunnit med en del resor :
Ovanstående bild är troligen från första utlandsresan 1945 till Tivoli i København.
Klänningen känns igen från ifjor!
Systrar i Besançon
En stad som Falstaff Fakir gjort världsberömd i Lund!

Vi konstaterar just:
Besançon is located in the north-east quarter of France on the Doubs River.
It is about 325 km (215 mi) east of the national capital of Paris, 100 km (60 mi) east of Dijon in Burgundy, 125 km (75 mi) northwest of Lausanne in Switzerland, and 100 km (60 mi) southwest of Belfort in Franche-Comté. It is located at the edge of the Jura Mountains.
The city initially developed in a natural meander (or oxbow loop) of the Doubs River with a diameter of almost 1 km (3,281 ft). The flat inner loop has an elevation of about 250 m (820 ft) and is bounded to the south by a hill called Mont Saint-Étienne, which has a maximum height of 371 m (1,217ft). The city is surrounded by six other hills which range in elevation from 400 m (1,312 ft) to 500 m (1,640 ft).

Födelsepresenten, detta potatisens år, får bli ett RECEPT:

Potatis på indiskt vis: Potatis och blomkålswok.
4 personer
500 g potatis
1 litet blomkålshuvud (ca 500 g)
5 msk olja
1/2+1 tsk malen spiskummin
2-3 msk vatten
1 grön chilifrukt
1/2 tsk malen koriander
2 krm gurkmeja
2 krm torkad chilipeppar
1 tsk salt
ev nymalen svartpeppar.

1. Koka potatisen med skal. Låt den svalna.
2. Dela blomkålen i små buketter
3. Hetta upp oljan i en stor stekpanna/wok. Lägg i 1/2 tsk spiskummin och blomkålsbuketterna. Fräs under omrörning ett par minuter tills de börjar ta färg. Häll i vattnet.
4. Lägg på lock, dra pannan/woken från plattan. Låt stå med locket på i 5-10 minuter.
5. Skala potatisen och skär den i 1-2 cm breda skivor/bitar. Dela, kärna ur och finhacka chilifrukten. Blanda samman chilifrukt, 1 tsk spiskummin, koriander, gurkmeja, torkad chilipeppar, salt och svartpeppar.
6. Tillsätt potatis och kryddblandningen. Värm under omrörning i 3-4 minuter, tills potatisen är varm.

Bon appétit!

Födelsedagsbarn 14

Dagens födelsedagsbarn ses här för 47 år sedan på besök hos sin mormorsmor.
(Denna bild har tidigare publicerats i samband med att Lotten publicerade sitt städrocksreportage ffg.)

Torpet har just fått installerat elektricitet!
32 år senare är han själv familjefar som gör utflykter.
Utflykterna har med åren förlagts allt längre bort.

The Giant’s Causeway är ett vulkaniskt fenomen i unik kombination med andra naturfenomen. Klipporna består av 5-8-kantiga basaltpelare, som bildades för miljoner år sedan då ett lavaflöde hastigt kyldes av vid kontakt med havet.

Legend has it that the Irish giant Fionn mac Cumhaill (Finn McCool) built the causeway to walk to Scotland to fight his Scottish counterpart Benandonner. One version of the legend tells that Fionn fell asleep before he got to Scotland. When he did not arrive, the much larger Benandonner crossed the bridge looking for him. To protect Fionn, his wife Oonagh laid a blanket over him so he could pretend that he was actually their baby son. In a variation, Fionn fled after seeing Benandonner’s great bulk, and asked his wife to disguise him as the baby. In both versions, when Benandonner saw the size of the ’infant’, he assumed the alleged father, Fionn, must be gigantic indeed. Therefore, Benandonner fled home in terror, ripping up the Causeway in case he was followed by Fionn.
Another variation is that Oonagh painted a rock shaped like a steak and gave it to Benandonner, whilst giving the baby (Fionn) a normal steak. When Benandonner saw that the baby was able to eat it so easily, he ran away, tearing up the causeway.
The ”causeway” legend corresponds with geological history in as much as there are similar basalt formations (a part of the same ancient lava flow) at the site of Fingal’s Cave on the isle of Staffa in Scotland.

Vi önskar honom många födelsedagar framöver och dito utflykter!

Dies ist ein Wettkampf!

Ett minne från våra resor i Tyskland på 80-talet:

Vi var på hemresa från en sejour i Blatten.
Vi bodde där i en fritidsstuga som syster och svåger kunde låna av bekanta.
Vid våra gemensamma resor hade jag hand om sightseeingplaneringen.
För den ändan hade jag på Stadsbiblioteket i Helsingborg lånat en mycket innehållsrik TYSK guidebok, (”Kurze Einführung”).
När det började bli dags att söka natthärbärge hittade jag en intressant uppgift om att det i byn Ebstorf skulle finnas en världskarta från 1200-talet – och därifrån var precis lagom långt kvar för att vi fint skulle hinna embarkera färjan Travemünde- Helsingborg följande dag.

Um 1200 stellte sich die Menschheit die Welt als eine Scheibe vor, um die Sonne und Mond kreisen. 1239 wurde diese Weltansicht auf der Ebstorfer Weltkarte aufgezeigt. Erst vor 100 Jahren wurde die Ebstorfer Weltkarte im Kloster wieder entdeckt.
Sie wurde nach Hannover gebracht, wo sie 1943 einem Bombenanschlag zum Opfer fiel.
Im Kloster Ebstorf befindet sich heute eine originalgetreue Kopie der Ebstorfer Weltkarte, die im Rahmen einer Klosterführung besichtigt werden kann

Vi hade för länge sedan lämnat autostradorna bakom oss. För att komma till Ebstorf måste vi nu ta in på allt smalare, slingriga vägar.Det var ingen trafik i övrigt, en sömnig vardageftermiddag. Vi kom till ett vägskäl där det låg en bensinmack. Vi var vana vid att söka härbärge för natten genom att rådfråga lokalbefolkningen, så även nu.
Vi blev mycket förvånade när de blev bekymrade, skakade på huvudet, mumlande.
Slutligen visste hustrun på råd och de ringde ett telefonsamtal.
Sedermera fick vi reda på att allt var stängt och reserverat på grund av Der Schützenfest da´n därpå.
På den tiden fanns ju inte internet så vi fäste inget större avseende vid denna upplysning utan kröp tacksamt till sängs i de vindskamrar ovanpå en pub som vi fick disponera och somnade utmattade vid 21-tiden.
Vi vaknade med ett ryck vid fullt blås på gatan utanför kl 24.00 – men somnade strax igen.
Vad vi egentligen väckts av blev uppenbart kl 06.00 då reveljen gick!
Det visade sig att värdshusvärden tillika var Högste befälhavare för gillet och musicerandet vid midnatt var någon form av godnatthymn, medan den 06.00 var för att få honom att starta kringvandrandet i byn enligt gammal sed.
Der Donnerstag ist der Haupttag des Schützenfestes. Da gibt es das große Wecken, das Antreten der einzelnen Korps und das Abholen der Ehrengäste und des Schützenkönigs sowie die Präsentation im Kloster. Heute besteht die Ebstorfer Schützengilde aus drei unterschiedlich uniformierten Korps, dem Schwarzen Korps, Jägercorps und dem Joppen Corps. Diese Corps mit ihren Uniformen haben sich nach 1848 entwickelt, denn die ursprüngliche Festtracht bestand aus Gehrock und Zylinder, sie wird heute noch vom Gildevorstand und Gildefunktionären getragen.

Således bör det ha varit första onsdagen i juli som vi ”hamnade” i E.!
Men vi var ju där för att beskåda Världskartan. Efter frukost skyndade vi till ortens Turistbyrå.
Vid ett torg utanför ett hus stod en skylt, jag rusade – tiden började bli knapp – snabbt in, uppför trapporna i mina trätofflor, och hamnade i en stor sal där det stod en massa människor med champagneglas i sina händer och förväntansfullt tittade på mig i dörrahålet…
Jag tittade förundrat tillbaka tills en man, han med mest halskedjor, lösgjorde sig och sade:

Ich bin der Bürgermeister von dieser Stadt, kann ich Ihnen helfen?

Jag stammade något om Turistbyrå och det visade sig att den befann sig i källaren till Rådhuset! Snabbt ner, det var öppet och vi fick en karta och uppgift om att det var guidad visning i klostret med kartan kl 11.00

Utanför klostret hade en skolklass lägrat sig, ungdomarna – i 15-16 årsåldern såg måttligt roade ut. På slaget elva kommer det ut en intensiv, dräktklädd dam, umpa,umpa-marschmusiken genljuder i fjärran.
Det visar sig att detta ljud även tränger sig in bakom klosterväggarna.
Den guidande damen är dock av segt virke.Hon berättar att klostret under reformationen upphörde att vara kloster, blev i stället en stiftelse för stiftsjungfrur, varav de sista fortfarande disponerade klostret till döddagar.
Ich bin NICHT eine von den Damen, var hon noga med att framhålla.

Ingen fick springa runt hur som helst – och kartan tänkte hon inte visa förrän sist.
Vi och de allt glesare tonåringarna var tvungna att bese varenda skrymsle där hon stolt visade bevisen för att klostret en gång varit helgat åt de fyra evangelisterna, om och om igen:
Matthäus mit dem Ängel

Markus mit dem Löwen
Härstammar från Hezekiel 1:4-5 och 10
Ich sah
: Ein Sturmwind kam von Norden, eine große Wolke mit flackerndem Feuer, umgeben von einem hellen Schein. Aus dem Feuer strahlte es wie glänzendes Gold. Mitten darin erschien etwas wie vier Lebewesen: Und das war ihre Gestalt: Sie sahen aus wie Menschen… Ein Menschengesicht …, ein Stiergesicht…, ein Löwengesicht… und ein Adlergesicht .
Detta är också bibelstället som inspirerade nordtyskarna att uppfatta Gustav II Adolf som Lejonet från Norden!

Lukas mit der Kuh (sa´hon men på svenska säger vi OXE och i Wikipeda
står: Das Evangelistensymbol des Lukas ist der (geflügelte) Stier

Johannes mit dem Adler

Emellanåt, medan hon pekade på allt otydligare och uppåt väggarnas och pelarnas gesimser befinnande sig avbildningar av evangelisterna , dränktes hennes ord av marschmusiken utanför.
Det var då hon triumferande utropade:
Dies ist ein Wettkampf!
och som hon hade för avsikt att vinna!

Det var inte bara ungdomarna som tröttnat – mitt ressällskap blev allt otåligare, tittade demonstrativt på klockan – hur skulle vi nu hinna med färjan!

Slutligen stod vi framför kartan.
Den hade således – på grund av risken att förstöras flyttats till ett säkert ställe – medan klostret fick en kopia.
Sedan bar det sig inte bättre än att originalet brann upp i en bomraid under kriget 1943 – medan kopian i klostret är intakt.

Mera historik:
Jahre 880 fand im Raum Ebstorf eine Schlacht statt, die für das angetretene Christenheer in einer Katastrophe endete. Sie wurden von den Normannen vernichtend geschlagen, Tausende von gefallenen Christen wurden samt ihrer Anführer in drei Massengräbern bestattet. Zu Ehren dieser gefallenen Märtyrer wurde an dieser Stelle eine Kapelle
errichtet, die zunächst als Wallfahrtsstätte diente und aus der sich dann später um 1150 ein Kloster entwickelte

Aus dem Testament eines Mönches vom 21. Juni 1454 erfahren wir auch den Namen dieser Bruderschaft. Bei der Auflistung seines Erblasses steht: – ebenso die „Gilde des heiligen Mauritius in Ebstorf“ drei Mark vermacht. – Bis ins 15. Jahrhundert hinein muss die Obrigkeit dieser “Bruthschafft“ beim Kloster gelegen haben, denn am 11. November 1465 übertragen die Herzöge Friedrich und Otto von Braunschweig dem Kloster Ebstorf das Recht zur Beaufsichtigung und Bestrafung unmäßiger Gelage bei Bauern und Bruderschaft….

Das erste bekannte eigene Statut erhielt die Ebstorfer Schützengilde erst um 1560, das auch heute noch absolute Grundlage unserer Traditionspflege ist. Aus dem Jahre 1739 liegt eine wörtliche Abschrift dieser sogenannten „alten Artikel“ vor. Der Anfang lautet:
,,Gott dem Allmächtigen, dem Schöpfer, Stifter und Erhalter aller Dinge zu Ehren ist zur Erhaltung nachbarlicher Einigkeit vor vielen Jahren von sämtlichen im Flecken Ebstorf wohnenden Leuten eine Nachbargilde gestiftet worden“

Cinquanta anni fa…

För femtio år sedan var vi på bröllopsresa i Italien:

Vi gav oss iväg på en lång Italienturné:
Milano,Firenze, Napoli och slutligen Roma.
Vi hade ingen vidare tur med vädret…

EFTER besöket i Rom åkte vi till Venedig och DÄR sken solen!

Första gången jag var i Venedig var 1953. Denna tredje (och som det ser ut sista) gång 1958 var det fortfarande ”lagom” med folk. Här poserar jag elegant i sömmerskesydd dräkt, krokodilväska och svinrygg!

Canalettos version från 1730…

De hade levande musik på kaféerna på Piazza San Marco och så gott som alla spelade oupphörligen

Chaplins musik till filmen Rampljus(Limelight)
som haft premiär i London ett halvår tidigare!

Vi flanerade längs kanalerna,

den gamle med sin mustasch,

och dinerade ute i vårsolens glans.

Till slut blev det så varmt att vi åkte ut till Lido och badade!
Den gamle i sitt rätta element