Kategoriarkiv: Resor

Runa:1

Publicerat av
2

Jag har de senaste 4-5 åren haft en förhoppning att den gamle skulle bli färdig att berätta om sina öden och äventyr som idrottsman. Det blev bara femtio inlägg, som t.ex.

Nu, när det är aktuellt att i runor skildra hans framfart i bassängerna, har jag börjat rota i efterlämningarna och bl.a. hittat det här programmet från
Militära VM i simning i Monaco 3-8 september 1952.
Vi träffades ju inte förrän 1954, men han berättade ofta livfullt om sina upplevelser från denna resa. Nu när det är vardagsmat med resor till Thailand och Acapulco – you name it – är det nog svårt för yngre generationer att föreställa sig vilken värld som öppnade sig blott 7 år efter andra världskrigets slut.
Här är bilder ur fotoalbumet:

Senare i livet fick han andra fick han andra nöjen

Dan före dan

Publicerat av
Svara

Igår skulle vi till ögonkliniken i Ängelholm för att kontrollera den gamles starroperation.
Allt var tillfredsställande även om hela ökningen av synskärpan kommer först om 2-3 veckor.
När vi nu ändå kostat på oss resan passade vi på att åka ut till Skälderviken för picknick.

Vi=3. Nu till midsommar är vi utökade med svägerskan.
Vädret kunde ha varit bättre!
Bilden tagen 10.49
Så vi beslöt att avstå från strandpromenad.
MEN
Kl 11.03 sken solen från en nästan klarblå himmel….

Kulturutflykten 2009:2

Publicerat av
1

Vi åkte vidare till Rodatorpet, det gamla soldattorpet vid Farlångens strand. Arne Wester berättade om gamla tiders vedermödor. Sedan var det dags för lunch. Det var väl att deltagarna var av förkrigskvalitet för vädret var verkligen växlande…. (Se det hotfulla molnet i bakgrunden!)
Men vi blickar framåt:
Inför det avslutande besöket i Svarta bergen berättade jag om uppkomsten av stenindustrin i Örkened vid förra sekelskiftet:
1890 skrev två markägare i Gylsboda kontrakt med Svenska Granitindustrier AB. Med Gylsboda i spetsen fanns så småningom upp mot 18 aktiva stenbrott, järnväg byggdes och arbetskraften strömmade till trakten.
.
Snart visade det sig att detta råmaterial hade en strykande åtgång. Sten exporterades ända till Argentina. Utvandringen till Amerika avstannade.
De tysta och övergivna skogarna förvandlades på bara några år till levande samhällen med tusentals nyinflyttade, hela trakten fick ett ekonomiskt uppsving.
Massinflyttningen av hundratals stenarbetare och rallare vållade också problem.En gammal bygds traditioner och kultur dukade nästan under vid mötet med främmande folks önskemål och krav.
Stora mängder sprit konsumerades. Man fick anställa en extra länsman!
Ortens döttrar förmanades strängt att inte umgås med nyinflyttade arbetare.
Kvinnorna fick ta hand om torpen medan männen arbetade i stenbrotten.
Det har gjorts jämförelsr med Guldruschen i Klondike 1896!

1909-1910 bodde Harry Martinsson med sin mamma och systrar i Gylsboda.
Harry var nu fem och ett halvt år. De köpte ett gult litet hus, som låg alldeles vid branten till ett stenbrott. Folk sade att varje gång man sprängde i stenbrottet, var det risk att huset skulle ramla ner, så huset kom att kallas ”Gula Faran”.
På bottenvåningen inredde de en servering och en affär. Familjen bodde i ett litet rum bredvid köket.

Harry M. har ju skildrat sin barndom och uppväxt i boken ”Nässlorna blomma” där man bl.a. kan läsa:

” Män i slokhattar växte ur marken. Vart barnen än gingo för att leka öppnade sig avgrundsdjupa stenbrott svartmyllrande av män med dynamit i händerna. Deras munnar voro fyllda av eder, sånger och väldiga försäkringar. De borrade in järnkäppar i berget; slog ner dem med släggor och så sköt de. Eld i berget! skrek de och klungade ihop sig i passet. Då dånade det där nere och stationssamhället gungade till. Så var det varje dag, hela dagen, överallt var förbjudet att gå. Landskapet var uppfläkt och urholkat.”

Kulturutflykten 2009 :1

Publicerat av
Svara

Den länge planerade utflykten till Göingeskogarna och Svarta bergen genomfördes den tredje juni.
Den bästa översiktskartan över området som jag hittade var Topografiska Corpsens öfver Sverige rekad 1869! Den hade sedan Utgifvits av Kungliga Automobilklubben med Automobilvägarna i rött så som de förevar t.o.m. april 1921

Det gynnsamma vädret från i fjor upprepades dock ej….

Det underbar vårvädret som vi haft i mer än en månad kröntes av den senaste veckans sommarväder med temperaturer på 20-25°. Jag spanade ängsligt på väderleksrapporterna:
En temperatursänkning på 15° utlovades och åtminstone i mälarlandskapen skulle det regna rikligt.
Humöret och intresset var det dock inget fel på. Här ses 14 av de 31 deltagarna uppmärksamt lyssna till informationen om Sporrakulla gård.

Mer information och bilder kan inhämtas på Bosses och Erics bloggar.
Innan vi for vidare till Rodatorpet fanns det tid att vandra längs valfri slinga – det var bara det att även vi vana orienterare inte kunde reda ut att med alla nedfallna skyltar…

Då var det intressantare med de gamla ihåliga askarna.
MEN

De uppvisar tråkigt nog tecken på askskottsjuka.
Läs den spännande fortsättningen!

I Österled VI: Glimmingehus

Publicerat av
Svara
Glimmingehus 1499-2009
Min första bekantskap med Glimmingehus, var som för många andra i min generation, via Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Samtidigt som den var läsebok i folkskolan var det när jag kom i kontakt med den krig, så det privata resandet var synnerligen lokalt. Glimmingehus i verkligheten såg jag först på 1980-talet!

Selma Lagerlöfs beskrivning duger än:
” Svartråttor och gråråttor

I sydöstra Skåne inte långt från havet ligger en gammal borg, som kallas Glimmingehus. Den består av ett enda högt, stort och starkt stenhus, som synes milsvitt över slätten. Det är inte mer än fyra våningar högt, men det är så väldigt, att ett vanligt boningshus, som står på samma gård, tar sig ut som en liten barnlekstuga.

Det stora stenhuset har så tjocka ytterväggar och mellanväggar och takvälvningar, att det i dess inre knappt finns plats för något annan än de tjocka murarna. Trapporna äro trånga, förstugorna små och rummen fåtaliga. För att väggarna skola få behålla sin styrka, är endast ett ringa antal fönster upptaget i de övre våningarna, och i den nedersta finnas inga alls, bara smala ljusöppningar. Under de gamla krigstiderna voro människorna lika så glada att få stänga in sig i ett sådant där starkt och väldigt hus, som man nu är för att få krypa in i en päls i smällkall vinter, men när den goda fredstiden kom, ville de inte längre bo i den gamla borgens mörka och kalla stensalar. De ha för längesedan övergivit det stora Glimmingehus och flyttat in i bostäder, som äro sådana, att ljus och luft kunna tränga in i dem.
— ”

Att medeltiden ju är à la mode vittnade diverse omkringliggande ”lekstugor” om:

Så var det dags att åka hem till Hotell Svea och den väntande banketten!
Medan vi beundrar den frodiga rapsen kan man ju alltid undra vad Bengt N försöker beskriva!?

I Österled V: Ystad teater

Publicerat av
Svara

Nästa anhalt var Ystad teater. Vi fick där en entimmes initierad visning av teknikchefen Thomas Jönsson tillika ljusmästare och scenmästare.

Ystad fick sin första teaterbyggnad 1842 och sin andra och nu befintliga teater 1894. Det är en vacker, nyklassicistisk byggnad ritad av Ystads förste stadsarkitekt Peter Boisen. Teatern reser sig majestätiskt över de små gatuhusen vid Skansgatan snett emot småbåtshamnen. Teatern har ett autentiskt underscenmaskineri sådant det i allmänhet såg ut på landets alla 1800-talsteatrar.
I Sverige är det endast Drottningholmsteatern och Ystads teater som har fungerande scenmaskineri som gör det möjligt att ge 1700-talsteater på ett autentiskt sätt.
Konstruktionerna lär vara utförda i enlighet med maskineriet på de gamla segelfartygen….
Till teaterns mest värdefulla inventarier hör en unik samling kulisser gjorda i den legendariske teaterdekoratören Carl Ludvig Grabows ateljé på Karlavägen i Stockholm.
Rundvandringen slutade i det gamla cafeet där man tydligt kan se att arkitekten Peter Boisen var inspirerad av sin resa till Italin, bl.a. var han i Pompeji.

I Österled IV: Ale stenar

Publicerat av
2
Efter det stärkande målet i friska luften var det dags för klättringen upp till Ale stenar.

Första gången jag, tillsammans med resten av familjen, besökte denna plats var för mer än trettio år sedan . Då läste vi tillsammans Anders Österlings dikt:

Ales stenar
Dikt ur Tonen från havet (1933) av Anders Österling (1884-1981)

Där kusten stupar mellan hav och himmel
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet, vad minnesmärket menar.

I sluten ordning dessa gråa hopar
stå vakt från hedenhös; och folket säger
att backen spökar – att den gnyr och ropar
i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.
Ty mitt i bondens jord
har Ale gått ombord
på dödens skepp, det sista som han äger.

Storvulen handlingskraft behärskar kullen.
Järn mötte brons, när äventyret hände.
Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,
gör här sin långfärd intill tidens ände.
Det har blott sten till stäv
och moln till segelväv,
men är trots allt de fria skeppens frände.

En brigg på väg till Skagerak och Dover
i disigt fjärran glider tyst om knuten
av närmsta sten, och medan platsen sover
har seglaren tillryggalagt minuten.
I detta skådespel
vet ingen, vilken del
som just förflyter eller är förfluten.

Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet
mångtusenårigt och mångtusenmila,
och tiden byter hälsningar med rummet
i seglens rörelse och blockens vila,
och marken strör sin blom
kring stentung ålderdom,
och lärkan slår, och Skånes somrar ila.

Det offentliga samtalet i Sverige har ju sedan hettat till.
Men vädret tycks alltid vara magnifikt!

I Österled III: I Abbekås

Publicerat av
Svara

Lunchuppehållet gjordes i Abbekås. På grund av vägarbeten nere i hamnen kunde bussen ej köra ända ner, varför vi fick oss en hälsosam promenad.
Det fanns fyra olika alternativ att välja på när det gällde förtäring.

Vi valde var sin sillburgare, som förtärdes i rogivande sällskap.

Jag hittade ingen länk till Edvard Perssons insjungning av Abbekåsagåsen Joakim, men klicka på länken så får ni ett alternativ!

Abbekåsagåsen Joakim

Det fanns en gås från Abbekås, som hitte Joakim
Den skullen till att han kom te varden den va stor,
Han gick sin egen väg han, men aldri kom han him
han kläcktes av en höna å ente av sin mor.

Han vankade å hankade saj fram längs gräs å strå.
Han vankade å saknade sitt him å syskonen.
Och speglade saj då å då blann pilarna i ån.
Å hönsakyllingarna tålde ente heller ve’n.

För Joakim va ente lia dan som andra han.
Han va gås, gunås, men va åsså en man !
Så akta er små gäss när ni går ud men alltid him,
å ente ble som Abbekåsa-gåsen Joakim.

Han näbbades å bjäbbades me vim han än fick se.
Å vid vasskanten så han henne där ju, itt två tre.
Han vädrade å fjädrade saj då för henne så,
att fjädrarna på stjärten nästan ville trilla å.

För Joakim va …

I Österled II

Publicerat av
Svara

Vi inkvarterades på anrika Hotell Svea, där vi hade denna vackra utsikt över småbåtshamnen och Stenshuvud från vårt hotellfönster.
Efter frukost var det sightseeing. Vi åkte först till Dag Hammarskjölds Backåkra.

Ovan och nedan:
Förväntansfull väntan
Förväntningarna kom inte på skam – vi vederfors en utomordentlig genomgång av Dag Hammarskjölds uppväxt och gärning.
Gården är omgiven av ett hänförande hedlandskap, räddat undan exploatering till sommarstugebebyggelse genom Dag H:s köp strax innan han tragiskt omkom i flygolyckan vid Ndola 1961.