Istanbul:2 Topkapi

Vi hade i god tid införskaffat oss en guidebok. Där fanns listat tio- i topp sevärdheterna.
Sex av dem var på gångavstånd från vårt hotell.
Första dagen, som var en riktigt regnig och för årstiden kylig dag, ägnade vi åt sultanernas palats: Topkapi

 Ja, enligt den bok som familjens fotograf medförde: James Goodwin, ”Horisontens härskare”. Det osmanska rikets historia, är det inget palats i egentlig mening utan ett ”förstenat läger”:

”Mehmet (II) återställde inte ruinerna efter Konstantins storståtliga palats.
Strax efter det att det gamla platset i Konstantinopel hade fullbordats 1458 uppförde Mehmet ett nytt, Topkapi, på den höjd där stadens akropolis hade legat.

—På akropolis i Konstantinopel hade man utsikt över två vatten, Bosporen och Gyllene hornet. Mehmet lät utjämna kullen och förse den med trappor innan han började bygga där. Han tog råd av såväl persiska furstar som italienska arkitekter. 1500-tals historikern Mustafa Ali skriver att ”sultanen, som sätter hela världen i rörelse, måste tvunget bygga sitt palats på en yta så stor som en öken, så att han kan skryta och briljera.  Topkapi-palatset liknar nu för tiden ett förstenat läger efter någon besegrad armé.

Det är luftigt, elegant, beklätt med iznikkakel och fyllt med dyrbara föremål.
Det var långa köer framför varje monter med gamla dräkter,andra textilier, smycken, vapen och möbler.

Det var särskild avgift för att besöka Skattkamrarna och Haremet.

Ett exempel är Topkapidolken som tillverkades som gåva till Shahen av Persien,
MEN
 när gåvodelegationen hade nått Bagdad erfor de att shahen hade dödats i strid, varför de återvände hem till Istanbul med dolken.
Här är Validesultanens, dvs sultanens moder, som var högst i rang i haremet, sällskapsrum.
Efter att turkarna förlorat sjöslaget vid Lepanto 1571 ” inleddes det så kallade Kvinnosultanatet, då Selims mor och Nur Banu, hans främsta hustru (första kadın) de facto tog makten och utövade den i egna syften. Korruption och intriger blev ett naturligt tillstånd…

 *

Klockan hade hunnit bli 16.30 när vi kände oss tillräckligt informerade och mogna för en vilostund inför kvällens utforskande av det turkiska köket!

Istanbul:1

Den gamle sjöng den här sången långt innan jag började läsa in mig på staden. , 2007, var det ju inte aktuellt..

MEN
Härom torsdagen bar det väg….
Bilden från Kastrup.
Vi valde att flyga via Zürich, eftersom det var så mycket billigare
MEN

Det innebar ett väldigt vandrande och köande för att passera alla säkerhetskontroller och samtidigt förflytta oss gående från transithall A till B!

Slutligen framme i Istanbul!
Det första vi kunde konstatera var att transporter är enkla, varierade och billiga så snart var vi på vårt hotell.
Vädret var första kvällen inte det bästa men det var inte bara transporter som var prisvärt….

Bijouterier

Födelsedagarna duggar tätt. Som ett led i min HIP-strategi köper jag inte nytt, utan sorterar fram presenter ur gömmorna. Mycket av det som var hopplöst ”ute” på 70-talet blir ju plötsligt modernt.
Sedan gäller det ju att hitta sådant som går i stil med mottagaren – det som passar den ene kan ju bli helt fel hos en annan…
Här är en ensemble i bärnsten som jag själv haft stor glödje av som ”lagom elegant” på -90-talet och dess dova färgskalor.
Armbandet är ett arv från moster Ebba. I hennes kvarlåtenskap fanns mycket bärnsten. Hon hade struma och enligt folktron var bärnsten bra för det!
Plinius berättar år 79 efter Kristus att kvinnorna i norra Italien bar bärnstenspärlor mot struma…”
 Halsbandet köpte jag i Warszava 1991.
Här står jag på det återuppbyggda torget i Gamla st´an.
Zbigniew Schmidtchen, som var med som ciceron, till höger.
Han tipsade om att 1991 var bl.a. bärnsten prisvärt i Warszava.

Höstpyssel

Nu är det dags att lägga undan tropikmunderingen!
I fjor sommar när jag plockade bort sommargarderoben, minns jag att jag att jag tänkte på att jag inte använt mina shorts en enda gång! I år har jag i tre månader inte haft annat på mig, jeans skulle ha varit för varmt…
Dessutom har det ju många dagar varit så gassigt att alla gamla ärvda solhattar kommit till användning!
Parallellt med garderobsstöket har jag ju fortsatt mitt Sisyfosarbete att sortera gamla foton.

OCH
Vad hittar jag väl där?

om inte en bild från Akropolis oktober 1966. Det är moster Ebba i solhatten ifråga och mormor Anna (*1886) på sin efterlängtade första flygresa, elegant, med som jag vill minnas en av moster Elsas hattar!

Ebbas klänning har jag kvar skärpet av – en Horrockses fashion.

När jag nu studerar fotot frapperas jag av att Ebba tydligen klättrat upp iförd trätofflor

Ja di skånskorna.
Här är en bild på mamma Eva vid samma tillfälle!

Turist i Malmö:3

För att inspektera det riktiga Gustav Adolfs torg gick jag vidare på Södergatan. Då passerade jag på höger hand ytterligare ett gammalt hus: Flensburgska huset. Här fanns bl.a. en riktig gammaldags skomakare inrymd. Malmö stads Kulturkansli huserar på andra våningen.

Gustav Adolfs torg var en besvikelse. Påminde mest om Stalinallee…
Inte såg jag till någon kungastaty heller
Väl inne på Wikipeda blir jag varse att det är Gustav den fjärde Adolf som namngett torget…
Visserligen
finns det en plantering
MEN
Baltzarsgatan verkar man ha bra mycket roligare!
När jag sedan tog mig tillbaka till stationen hittade jag det här:
Teatermuseet visade sig vara stängt både för att det var sommar och dessutom Måndag.
Om det blir någon mer Malmöresa inom kort lockar det till besök.
Snipp snapp snut – nu var besöket i Malmö
SLUT

Turist i Malmö:2

Förr när vi kom till Malmö med tåg, skulle vi som regel till Stadsteatern och gick därför raka vägen fram via torget. Idag noterade jag särskilt att man bevarat och fräschat upp de gamla reklammålningarna från tidiga 1900-talet.

Close-up *
Residenset har jag alltid tyckt vara ett vackert hus

Gustaf Adolfstorg i Malmö talas det ju ständigt om på Syd-Nytt så där trodde jag att jag var
MEN
När jag närmre studerade statyn visade det sig att den föreställde
Karl X Gustaf!
Jag var på Stortorget…
OCH

När jag gick runt Karl X Gustafstatyn skymtade jag en massa uteserveringar, och befann mig plötslig på Lilla Torg som jag inte haft en aaaning om att det fanns. Det här var ju vid 10-tiden så det fanns bara en massa turister som jag, t.ex. de här tre damerna som fotograferade varandra. Jag erbjöd mig att ta en bild av dem tillsammans – något som den gamle och jag lärt oss av en japan framför Fredensborgs slott! Vi talade engelska. När jag frågade varifrån de kom visade det sig att de var från Brasilien….

Jag tittade in en sväng i anrika Apoteket Lejonet.
Det har efter privatiseringarna stannat kvar inom Apoteket AB.
”I slutet av 1800-talet ansågs Apotek Lejonet vara ett av Europas allra största apotek, ja nästan lika sort som det Kejserliga Apoteket i Moskva.”
När jag nu kom ut för vidarebefordran till det riktiga Gustav Adolfstorg föll ögonen på denna skulptur
Den fick mig att tänka på dessa hästar i Västerås

Under länken till Apoteket lejonet fick jag besked om
*Apoteket Lejonets reklammålningar

År 1900 målades de första reklamskyltarna på Apoteket lejonets fasad. John Tesch, som var apotekare och ägare av ”Teschska palatset ” gjorde som många andra husägare i den växande staden mot slutet av 1800-talet, han lät använda en brandgavel som reklamplats för stadens affärsidkare och på så vis få in reklamintäkter.
Upp till åtta lager av reklam hann det bli innan väggen målades över 1914. Övermålningen flagnade och var på 1990-talet i så dåligt skick att de gamla lagren av reklam hotade att försvinna.

De flesta av stadens fasadmålningar är nu överbyggda eller övermålade, men denna vägg som återskapades 1994 till ursprungligt skick står som ett monument över gammal reklamhistoria.
Det är troligen den enda helt återskapade reklamfasaden i Europa och har blivit ett kärt blickfång i hjärtat av Malmö.


Turist i Malmö:1

I måndags hade jag ett viktig möte i Malmö kl 11.45. Jag förberedde min inställelse noga.
Man har ju läst om kollektivtrafikens tillkortakommanden både vinter och sommar, i kyla och värme, och problem vid Malmö C på grund av grävningen av den nya Citytunneln, varför jag tog det säkra för det osäkra och planerade min resa med buss och tåg med 1 1/2 tim marginal.

När jag väl äntrat tåget, ett ÖRESUNDståg!, passade jag på att unna mig lyxen av ett toalettbesök.
Jag noterade förtjust att det fanns pappershanddukar att torka sig med, jag gillar inte varmfläkten, det blir ju aldrig riktigt torrt…

Under resan började jag fundera:

Det är faktiskt minst sextio år sedan jag åkte TÅG sträckan Hälsingborg (som Helsingborg DÅ stavades) – Malmö – antagligen någon gång då vi åkte skolresa till teatern som ju var NY 1944 eller Malmö museum….
Sedan blev det ju vespa och sträckan Lund-Malmö.

Framme i Malmö i beräknad tid, nu kan jag ta det lugnt och turista….
Den där/här cykelparkeringen fanns inte senast jag var här…
Det blir ju rahäntare och rahäntare * för oss klimatsmarta…

På väg till vad som visade sig vara St. Petri kyrka såg jag ovanstående skulptur.
Framför kyrkan stod en transportbil,
och dessa väntande bärare.

De skulle hämta en flygel – men kyrkan öppnade inte förrän kl 10.00. Det var ca 10 min till dess så vi väntade lugnt.

MEN

Inte kom det någon och öppnade. Jag tittade då på veckoprogrammet för att se om det varit konsert i kyrkan på söndagkvällen (eftersom det skulle hämtas en flygel) :

och då kom förklaringen!=

Jag fann för gott att vandra vidare…

*Ur HD:
” — 1988 gav NST med gamle helsingborgaren Bertil Nilsson i spetsen ut ett trevligt häfte: ”Skånska Ord – uttryck, historier, talesätt”. Där finner man följande på sidan 49:
Rahänt — enkelt, praktiskt, lättvindigt. Exempel: ”vi lagar ente midda ida, vi tar nått rahänt.”
— Detta häfte är ett mycket trevligt litet uppslagsverk. Kanske lämpligt med en nyutgåva?
Vi lämnar tipset vidare till någon förläggare.

Ännu en 80-åring!

1955-59 såg vi , när vi var studerande i Lund, i stort sett en western varje vecka!
Efter att vi i juli 1960 blivit föräldrar och skaffat TV blev det mera sällan.

MEN

Framför allt den gamle förstod med en gång Clintans och Sergio Leones storhet när den första spaghettiwestern såg dagens ljus 1964!

OCH
Sedan har han, dvs Clintan, ju bara blivit bättre och bättre!
Vi gratulerar 80-åringen!

Tillägg:
När jag nu på nytt läser igenom artikeln i SvD påminns jag om:
Jeanette Gentele skriver där:

”Jag kom honom inte närmare när jag 1993 besökte det lilla samhället Carmel-by-the-sea på amerikanska västkusten, där han fortfarande bor jämsides med ett antal andra ställen. På hans restaurang Hog´s breath inn, inredd i cowboystil med en eldstad till varje bord, fick man följande information på ett papper:

Some frequently asked questions in Carmel.:

Is Clint Eastwood mayor? He was. Not anymore.

Where does he live? That´s a local secret.

How is he? He is a nice guy.

Clint Eastwood valdes till borgmästare i Carmel 1986 och satt två år som oberoende, non partisan.”

MEN
Vi var där, dvs i Carmel 1987!
Inte heller vi såg dock till honom…

Nödsituation

Att tågresor i Sverige 2010 kan vara fyllda av strapatser har ju många fått erfara. Jag är numera utrustad med JoJo-kort och kan via Reseplaneraren noggrant förutsäga min resväg.
Vid hemfärd Annandag påsk åkte jag Öresundståg i fem kvarter till Kristianstad – där jag hade 25 minuters väntetid innan jag skulle ta mig vidare med Pågatåg i enochenhalv timme.

På Pågatågen finns inga toaletter, varför jag uppsökte stationshuset för att vara väl förberedd för denna sista etapp. På den offentliga toaletten i väntsalen meddelade dock ett anslag att där numera var låst på grund av åverkan – nyckeln kunde hämtas vid Checkpoint C4.

Det var bara det att

Checkpoint C4 (resebutik som bl.a.säljer tågbiljetter) inte var öppen helgdagar!:

Måndag – fredag 07.00 – 11.15, 12.00 – 18.00
Lördag Stängt
Sön- och helgdag Stängt

Inne i väntsalen fanns bara två sovande ”uteliggare”
Jag rusade, med bagagerullator och två handbagage, upprivet ut på perrongen och lyckades hitta en SJ-anställd som beklagande insåg min situation

MEN
Han var något förvirrad hur den skulle lösas.
(Han blev noga informerad om att det dröjde två timmar innan jag kunde uppsöka toalett på Helsingborgs Central – där det för övrigt också är låst – man måste åka hiss upp på tredje våningen och ha en tiokrona för att kunna komma in…)

På andra sidan gatan från stationen låg Heliga Trefaldighetskyrkan
där skulle tydligen finnas en toalett. Jag mötte en städare i vapenhuset som visade mig den. .
Det var bara det att där också var låst.
Mannen var mycket vänlig men talade föga svenska, försvann bort i den stora kyrkans innandömen.
Han kom efter en stund tillbaka med en annan man försedd med en nyckel som överräcktes. Efter visst besvär – det brukade tydligen kärva – lyckades jag få upp låset.

Tack Gode Gud!