Kategoriarkiv: Resor
Mälardalsbesök
Just hemkommen från ett innehållsrikt besök i Mälardalen. Det var kallt men strålande vinterväder. Första dagen umgicks jag med Kristina, som förberedde sin resa till Oxford för inträdesintervju därstädes.
Det var fina skidspår, men det är bara att inse att man är för gammal…
Stadsresan
Kyrkoårets sista vecka utnyttjas av oss pensionärer till umgänge, innan den stora julhetsen bryter ut. Igår var jag bjuden till damlunch i Helsingborg, och tog i god tid bussen till sta´n.
Väl framme vid Knutpunkten märktes det att jag var ute i stora stygga världen, två polispiketer med hundpatruller stod parkerade i bussterminalen. Det fick mig att erinra mig eskilstunagruppens ankomst den 28 juli 2007:
Det var fullt med poliser på perrongen i full mundering. Jag var pedagogisk och ville få barnbarnen positivt inställda till ordningsmakten, och bad att få ta ett kort vilket de snällt ställde upp på!
Sedan kunde jag i lokalbladet läsa om gängkriget som rasade och som en månad senare resulterade i ett mord…
Promenaden genom Stadsparken blev en kontrast: I det singlande snöfallet iakttog jag ett träd med en silverne piedestal, nu klätt i vita tygsjok.
Jag frågade vad han sysslade med. Det visade sig att trädet var ett Sagoträd. Han höll på att omprogrammera sagorna så att de blev mer lämpliga för årstiden
Istanbul:9 Den turkiska maten 1
Vi kom fram till vårt hotell i Istanbul framåt sena eftermiddagen en torsdag.Efter litet vila och uppfräschning blev det aktuellt att finna ett ställe att dinera. Vi hade, visade det sig, turen att befinna oss i ett område där det fanns många näringsställen för oss turister i skiftande prisklasser.
Vi beställde var sin rätt från ”pek”-menyn. Det var både billigt och gott – och trevlig betjäning!
Och så fortsatte det hela veckan – utomordentligt välsmakande, och prisvärt. Inte bara på restaurangerna utan överallt där vi mötte dem noterade vi hur behagligt sällskapliga turkarna, eller snarare Istanbulborna är.
Vernissage
Allhelgonadagen var en innehållsrik dag. Inte bara var jag på gravsmyckning, gick stavgång på slingan i Pålsjö, utan kl 14.00 var det dags för vernissage på Höganäs museum.
På det här fotot från studentbalen ser jag två platser till vänster om mig Britt men trots ivrigt studium inte Lena. Det får vi reda ut….
Jag lider verkligen ingen brist på bloggämnen!
Istanbul:8
Sista dagen slappnade vi av från kulturella aktiviteter och frossade i shopping och kulinarisk njutning. Vädret hade hela tiden blivit bättre och bättre, för att avslutningsvis vara rena högsommaren, sol, vindstilla och 25° varmt!
De turkar som kom i kontakt med oss turister, kunde hyfsat förstå engelska
Som väl var – för trots aktningsvärda försök misslyckades jag med att tillägna mig ens rudimentära fraser på turkiska.
Tack heter teşekkür ederim, ş uttalas som svenskans sj, men trots att jag tränade ivrigt i fyra dagar lyckades jag inte klämma fram det vid behov! Jag berättade för en ung man i Topkapıs presentbod att jag fann turkiska lika svårt att tillägna sig som ungerska den gången jag 1987 var i Budapest. Han upplyste mig då att inte bara finskan utan även turkiskan har samma härstamning (?)
Turkspråk, eller turkiska språk, är en språkfamilj inom språkgruppen altaiska språk som talas totalt av cirka 150 miljoner människor. Folkgrupper som talar turkiska språk kallas för turkspråkiga folk eller turkfolk. Typiskt för turkspråk är agglutination, vokalharmoni, användandet av postpositioner, ordföljden subjekt–objekt–predikat samt avsaknaden av genus.
De idag mest talade turkspråken är turkiska (62 milj), Azerbajdzjanska (23 milj), uzbekiska (18 milj), turkmeniska (15 milj), tatariska (8 milj), kazakiska (8 milj), och kirgiziska (3 milj)
Till skillnad från ungerskan har dock turkiskan rikligt med internationella låneord. Vi var ju i Budapest innan järnridån fallit, varför vi bl.a. var tvungna att infinna oss dagligen på en polisstation och få passen stämplade. Det var bara det att polis heter på ungerska rendörzeg…
Så icke i Turkiet:
polis heter polis
bank heter banka
bus otobüs
biljett bilet etc
(jag tänker på kurragömma) .
Gömlekgossen köpte ett smycke som julklapp till flickvännen, sonen Gustav en duk med sultanens tulpanmönster som pryder hans coffeetable:
Det såldes billiga armband i iznikkakelfärgerna överallt
Istanbul:6 Asiatiskt strandhugg
OCH
Hur långt du än åker är priset alltid detsamma
= 1,5 TL (=turkisk lira) = 7.50 kr!
Här ser vi från båten stadsdelen som förr hette Pera, nu Beyoglu
Nu är vi snart framme i Asien – närmare bestämt Üsküdar = Skutari där Florence Nightingale hade sitt fältlasarett under Krimkriget! Det som sticker upp litet utanför kusten är Leanders torn.
ÄNTLIGEN:
Mitt första steg på asiatisk mark!
Istanbul:5 Lördageftermiddag
När vi på lördag eftermiddag kom ut på den öppna platsen mellan Hagia Sofia och Blå moskén var där ett väldigt folkmyller. Vädret hade förbättrats betydligt.
Fontänen var ett vattenspel med stor repertoar.
PLÖTSLIGT
Började böneutroparna i Blå moskén sjunga.
Till skillnad från här höll de på åtminstone 10 minuter…
Istanbul:4 Hagia Sofia
Från Arkeologiska museet behövde vi bara gå några hundra meter vidare uppför backen för att vara i de gamla bysantinska kvarteren Sultanahmet. Här låg före 1453 det östromerska kejsarpalatset med sin Stadium Hippodromen, Av dessa byggnader är det bara den av Justinianus uppförda Hagia Sofia som står kvar, Hippodromen är omgjord till park.
Ända sedan Hagia Sofia stod färdig år 547 har den väckt den största förundran och beundran hos besökarna, bland dem Fredrika Bremer, som såg den på 1800-talet då den användes som moské.
I tusen år var den kristenhetens största kyrka och i många såväl arkitekters som lekmäns ögon är den fortfarande helt i särklass, både vad gäller storlek och skönhet.
Via stenlagda ramper (Jfr Rundetårn) kommer man upp i gallerierna på andra våningen. Här finns flera av de hittills avtäckta mosaikerna. Trots ivrigt spejande hittade vi inga vikingainskrifter…
Istanbul 3:Arkeologiska museet
Dag två var det litet bättre väder – regnet hade upphört. Vi gav oss ivrigt iväg på dagens upptäcktsfärder, startandes med Arkeologiska museet.
Den pampiga huvudbyggnaden uppfördes 1881-91 för att rymma den turkiske arkeologen Osman Hamdi Beys fynd under sina utgrävningar. I en av de första hallarna finner vi Alexandersarkofagen som fanns på bild i min gamla Historiebok för Realskolan!
På andra våningen fanns fynd från Hattusa:
Tyska arkeologer inledde utgrävningar av platsen 1906, vilka fortsatte fram till första världskrigets utbrott. De mest betydelsefulla fynden från Hattusa var de stora arkiven om totalt 30 000 lertavlor. Fynden innebar att det hettitiska språket upptäcktes, vilket hade stor betydelse för forskningen om indoeuropeiska språk. De hettitiska texterna gav även rik information om hettiternas kultur, litteratur och religion, samt hela Främre Orientens historia. Fynd från Hattusa förvaras numera på de arkeologiska museerna i Ankara och Istanbul. Utgrävningar pågår fortfarande på platsen.
Hattusa är en av de nio platser i Turkiet som UNESCO förklarat världsarv.
Även om det var fascinerande att läsa de handflatestora kilskriftsbreven om vardagstrivia oss hettiter emellan var den största upplevelsen mötet med världens första fredsfördrag:
den djefla mannen har författat en artikel om Slaget vid Kadesh, som jag korrekturläst, varför jag var väl förtrogen med tillkomsten.
*
I Çinili paviljongen, byggd 1473 av Mehmed II som ett nöjeslott, finns exempel på den osmanska kakelkonsten, t.ex denna Mihrab från Karaman:
Mihrab, arabiska ألمحراب, (fördjupning i mur) är en nisch i varje moské som visar böneriktningen (qibla). Bönen utförs alltid i riktning mot Kaba som ligger i Mekka