Das Lesen XXI

När jag reste upp till Mälardalen den 9 maj hade jag utrustat mig ”förståndigt”, när det gällde läsandet; medförde ett antal o-och lättlästa pockets för att inte belasta packningen i onödan….

MEN

När jag väl kommer fram till MESTA och huset som är lika välfyllt när det gäller böcker som mitt, kunde jag inte gå förbi det goa, goa smörgåsbordet…

UTAN

blev fast i denna utomordentliga redogörelse för  ”Nordens korsriddare”.

När jag så hade läst en tredjedel dök
denna ouppsprättade (sic!) bok upp  ”ur högarna” …

Så nu är jag i full färd med den i stället!

I den ”grekiska” väderlek som just råder började jag läsa denna resa i Argonauternas spår och blir helt hänförd över Göran Schildts förmåga att
dels återge de olika versionerna om  myten:

Den är ännu äldre än sagorna om det trojanska kriget. I motsats till dessa fann den dock aldrig en skald med tillräcklig auktoritet för att ge den en definitiv form. Det diktades många epos om argonauterna, bland annat skall atenaren Epimenidis på 500-talet ha åstadkommit en Argonautika på 6500 verser, men den har i likhet med så många antika verk gått förlorad. Skalder sådana som Homeros och Hesiodos, historiker från Herodotos till Arrianos, de stora tragöderna Aiskylos, Sofokles och Euripides, poeter sådana som Pindaros och Teokritos återberättar episoder ur argonauternas äventyr eller hänvisar till dem, men sagan bildar inte hos dem en sammanhängande helhet och de olika versionerna är motsägelsefulla. Under hellenistisk tid, när den grekiska litteraturens spridda skrifter samlades i de stora biblioteken i Alexandria och Pergamon började man på mera litteraturhistoriskt sätt intressera sig för sagorna. Man skrev inte bara lärda utredningar, så kallade scolier, om argonautsagans källor, eller granskade dess verklighetsunderlag. Ur den alexandrinska skolans svärmeri för den homeriska enkelheten och ur det växande intresset för mysteriereligionen föddes ett antal nya försök att ge Jasons färd episk form. Mest känt är det diktverk, som överbibliotekarien vid ptoleméernas bibliotek, Apollonius från Rodos (född omkring 295 död omkring 215 f.Kr) författade, ett epos som samtidigt är den detaljrikaste och fullständigaste återberättelsen av sagan som vi äger.

dels, i sin resa 1963 i argonauternas kölvatten, skildra hur Grekland och grekerna förändrats från ”jungfruresan” 1948.

Läs den spännande fortsättningen!

Zinfandel

På1980-talet lanserades många prisvärda viner från Syd-italien på Systemet. En favorit blev viner framställda på druvan Primitivo  t.ex Canaletto.

Ungefär samtidigt, 1987, inträffade vår USA-resa då vi bl.a. gästade familjen Hagström i Palo Alto.
Vi blev bjudna på härligt vin gjord på den då för oss nya erfarenheten Zinfandel – vi kunde även tillägna oss några flaskor genom inköpsresa till Napa Valley.

Sedan noterade vi:
 ”1996 upptäcktes att den kaliforniska druvan Zinfandel är samma druva som den italienska Primitivo som har sin hemvist i Apulien (it. Puglia), Italiens ”klack”. Primitivo började dock odlas först på 1860-talet i Italien, det vill säga ungefär 30 år senare än i Kalifornien. Senare DNA-analys har visat att båda druvorna härstammar från gamla dalmatiska druv-sorter. Vid en undersökning av Jasenka Piljac och Meredith år 2001 fann man några gamla vinstockar av den gamla dalmatiska druvan och kunde visa på likhet i DNA med Zinfandel. De undersökta druvorna kallas Crljenak kaštelanski (”liten svart från Kaštela”).

I somras när jag provianterade för mitt sommarkalas och ställde en fråga till en ung man bland personalen på vårt lokala System blev han eld och lågor för mitt intresse för Zinfandel och insisterade på inköp av:

 Jag föll först för etiketten…

 Systembolagets info:
Gnarly Head Old Vine Zinfandel (nr 6597) Rött vin, Fruktigt & Smakrikt
USA, Kalifornien, Central Valley, Lodi Årgång 2010
Alkoholhalt 14,5 %Användning Serveras vid cirka 16°C till grillade rätter av lamm- eller nötkött. 
Smak :Generöst fruktig, syltig smak med inslag av fat, björnbär, blåbär, mynta och vanilj. 

Jag lärde ju så småningom känna den gamles vinsmak: INTE Cabernet Sauvignon UTAN gärna Syrah ellerPrimitivo/Zinfandel,  som jag  nu dricker till hans åminnelse!

Födelsedagsbarn 7

För att uppmärksamma den gamles födelsedag tjuvstartar jag på berättelsen om vår Spaniensejour juni 1955.Väl förlovade satte vi oss på tåget till Barcelona. Den gamle hade varit där under julhelgen med sin morbror Gottfrid. De flesta bevarade foton på den gamle och Barcelona är från detta tillfälle

MEN
Här sitter han i Sol e Sombra och väntar på att få vara med om en tjurfäktning! Det fanns tre olika kategorier: Skugga, Sol samt SOL/SKUGGA. De i Skuggan var dyrast – dessutom slutsålda. Vi hamnade i sol/skugga.  Det var Hemingway med sin ”Döden på eftermiddagen” som inspirerat besöket.
Vi läste på om proceduren .
Det börjar ju med en parad in  på manegen

Denna musik ” El gato montes” köpte vi på EP-skiva

Det finns en skröna om att den gamle, via sin morfar Johan Edvin, härstammar från en spansk sjökapten som i Göteborg…
Med tanke på hans musiksmak är det ju inte osannolikt!
SOM
Vi sedan spelade till fördrink varje gång vi gav oss ut på galej fram till och med 1959
Sedan blev vi ju sedesamma föräldrar!

Vår saga 10

Efter mer än två veckor i Paris åkte hela familjen tåg till Tarbes  där den gamles föräldrar under Frankrikesejouren hade sin bopäl.

 Vi förlovade oss den 19 juni. därstädes.
 Tyvärr finns inga foton från detta evenemang…

 Den enda bild från Tarbes som jag kan hitta är en som morbror Gottfrid tog när han och den gamle firade jul därstädes december 1954. Här sitter han i vad som troligen är stadens centrum tillsammans med mor, syster Karin och bror Björn. När han i januari återkom till mig i Lund medförde han en julgåva som jag fortfarande har stor glädje av, nämligen en sjal från Bagnères de Bigorre!

Pietetsfullt skrudade jag mig i sjalen
(som ju egentligen var en flossad yllesjal med fel färg)
nästa gång vi var på bal i full gala!
De få dagar vi var i Tarbes hann vi besöka Lourdes och Pau:
Karl den XIV:s födelsestad.
INNAN
Det var dags för det verkligt stora semesteräventyret!
FÖLJ
den spännande
FORTSÄTTNINEN!

København Dag 2:2

Även om det blåste, och halva var föremål för utgrävning är Rådhuspladsen alltid en trivsam plats. Vi blev bl.a. bjudna på grillad kyckling – reklam för dansk fjäderfäuppfödning.
Vi unnade oss en sväng in på Ströget

Moa köpte på Udsalg  en till mössan matchande vårjacka

Det fanns mycket annat spännande
MEN

Nu var det dags att säga adjö till Kbh för denna gång!

København Dag 2:1

Vi var två dagar i København. Vi bodde på Hotel Absalon.   Efter morgenmad gick vi förbi det vinterstängda Tivoli ut på Rådhuspladsen där  Drakbrunnen vann intresse – likaså duvorna.
Rådhuset med den gyllene Absalon i fronten lockade till besök:

OCH
 Det var konstutställning i stora hallen!
Sedan rekommenderades vi att se
Jens Olsens Verdensur
Mannen bakom Olle var där för uppdragning av uret, som sker en gång i veckan.

Han hade mycket intressant att berätta om Jens och URET!

Ny Carlsbergs Glyptotek

Så var det dags för de yngsta barnbarnens ”jungfrusil” avseende kulturresa
nämligen till København.
Som tidigare meddelats var en resa hit 1947 (efter det tyskarna tackat för sig 1945!) mitt första möte med ”Udlandet” och dess kulturskatter. Dessa resor företogs alltid en söndag, och avslutades som regel med ett besök på Tivoli. Oftast smet vi in på Glyptoteket som ligger granne, mest för att vila oss i Vinterhaven hos Vandmodern eftersom det just på söndagar var GRATIS inträde (fortfarande är!)

 Det finns ju mycket att se, men vi koncentrerade oss denna gång på egyptiska och grekiska fornfynd/skatter
Här finns ett av København finaste caféer – där vi kan njuta av samma förunderliga porlande ro som redan mamma Eva, i palmernas hägn!
Guldfiskar i olika nyanser och størrelser fascinerar

København here we come!

För ett år sedan bloggade jag:
Det är en bok som 2003 utgavs av Jolosällskapet och
som står redo för eventuell Köpenhamnsresa med diverse barnbarn!
NU
ska det ske:

jag har skyndat mig att läsa 
 
Göran Zachrison inleder:
Jolo ett försök till Porträtt
Vibeke Olsson( dotter och författare) fortsätter
Vårt Köpenhamn.
Sedan skriver  Rolf Yrlid  drygt 50-sidor  om en  vandring genom centrala Köpenhamn, inspirerad av Jolos egna böcker: ”Kungens Köpenhamn” (1950) och ”Fritt Nyhavn” 1955.

 Här finns rutten angiven.
Jag skulle kopiera denna karta för att  publicera på bloggen
MEN

Jag hade slarvat bort boken. 

Jag letade 
OCH
LETADE
i tre dagar. 

Till slut gav jag upp, och började fundera på alternativ… 
Hur var det, hade inte moster Ebba i sin kvarlåtenskap några böcker om Köpenhamn?
 Det finns ytterligare en ”Gennem det ny København”
OCH
När jag dagen efter FANN Joloboken,
 (Den låg på golvet i sovrummet under två understreckare om Hannah Arendt!) 
visade det sig att det var JUST de böckerna som Jolo hade som vägvisare
 i sina strövtåg i den den danska huvudstaden! 

USA-souvenir

Jag upplever nu verkliga ”mellandagar”. Både almanackan och väderleken gör att det blivit en paus för externa aktiviteter. Jag varvar läsning och TV-tittning med städning och inventariegenomgång.

Den lilla julservetten fann jag i en ficka i en kostym som den gamle knappast använt under de senaste ”femtan” åren.
I december 1987 var vi för första och enda gången i USA. Vi passade på att hälsa på äldste sonen som färdigställde sin doktorsavhandling tillsammans med en amerikan, och därför bodde ett halvår i New Jersey. När vi ändå kostat på oss resan  tog vi tillfället i akt att besöka Stig Hagström med familj i Palo Alto dit vi anlände 16 december. Det var ju full fart på alla julpartyn bland Stanforduniversitetets  personal och vi fick hänga med.
Bl.a. kom vi till ett glöggparty hos en läkarfamilj där hustrun var svenska och hade fyllt huset – tip top modernt med jakuzzi etc – med TOMTAR.
Vid hemkomsten upptäckte vi att den gamle hade stoppat en utdelad servett, se ovan, i fickan som sedan fått vistas på denna sida Atlanten….

 Här en bild från vår bilfärd söderut mot Carmel. 
Både byxorna och pullovern hänger kvar i garderoben…
När jag nu tänker tillbaka minns jag, att det väldiga illuminerandet med elektriska, ofta kolorerade ljusslingor,  som nu blivit vanligt här hemma, redan då var fullt utvecklat i Amerikat!