Årets bästa!

Genom inte bara skicklighet

UTAN ÄVEN

en god portion TUR blev

Årets sista = Årets bästa läsupplevelse.

Skickligheten bestod i att jag ju så gott som dagligen bevakar

SvD kulturbilaga och dess bokrecensioner.

DÄR

läste jag 23 oktober Carl-Johan Malmbergs recension av den svenska översättningen:

 Fulländad prosa 

Engelskt liv under 1900-talets första halva är den mest kartlagda intellektuella miljön. Alla med någon betydelse har en stor biografi. Alan Hollinghursts ”The stranger’s child” skakade om genren. Nu finns den i svensk översättning och Carl-Johan Malmberg läser en bok av vad han anser vara Englands bästa romanförfattare

Jag beställde med vändande post den engelska versionen i pocket till det facila priset 69:-.

Jag visste ju, efter att ha läst A line of beauty att han kunde skriva….

 MEN

 Redan när jag slår upp boken och läser den första av de 560 sidorna grips jag av förtrollningen:

She´d  been lying in the hammock reading poetry for over an hour. It wasn´t easy: she was thinking all the while about George coming back with Cecil, and she kept sliding, in small half-willing surrenders, till she was in a heap, with the book held tiringly above her face. Now the light was going, and the words began to hide among themselves on the page. She wanted to get a look at Cecil, to drink him in for a minute before he saw her, and was introduced, and asked her what she was reading. But he must have missed his train, or at least his connection: she saw him pacing the long platform at Harrow and Wealdstone, and regretting he´d come. Five minutes later, as the sunset sky turned pink above the rockery, it began to seem possibe that something worse had happened. With sudden grave excitement she picturerd the arrival of a telegram, and the news being passed round; imagened weeping pretty wildly; then saw herself describing the occasion to someone, many years later, though still without quite deciding what the news had been.

Det är 1913 och Daphne är 16 år. Detta första kapitel av  fem, betitlat  Two acres  efter herrgårdens namn beskriver hur den två år äldre brodern George, som just börjat i Oxford, bjudit hem en studiekamrat, Cecil – de dök strax upp , de hade promenerat från stationen.

Sedan får vi följa trion under hela 1900-talet

 Kapitel 2 (=REVEL) utspelar sig i mitten på 20-taletCorley, det herresäte som Cecil växte upp på.Liksom i kapitel ett får vi smyga oss på gruppen. AH skildrar först naturen, det sociala spelet – först efterhand får man klart för sig vad som faktiskt tilldrar sig – OCH – tilldragit sig.

Cecil, som skrev poesi, stupade i första världskriget. Hans mamma har låtit förfärdiga ett gravmonument och nu har familjen samlats för att bli intervjuade av en man, Oxfordvän till Cecil, som skall skriva en memoar.

Daphne är nu gift med Cecils yngre bror Dudley, Lord Valance, de har två barn;

Det är uppenbart, inlindat i aristokratiskt smalltalk, att det är en väldigt ”dysfunctional family” .

Kapitlet omfattar sidorna111-242, och jag undrar ända fram till sidan 195 VARFÖR det heter Reval!

Kapitel 3 ” Steady,  boys, steady!” utspelar sig sent  60-tal. Efter att ha varit rekvirerat som sjukhem under andra världskriget är Corley nu säte för en Public school.  Daphne dyker upp som svärmor till den lokala bankdirektören, Mr Keeping. Cecils poesi ingår i läroplanen, de flesta i den yngre generationen kan många verser utantill. Paul, ny banktjänsteman och Peter lärare vid skolan förenas i sin fascination för Cecil.

Den stora sammankomsten är en ”Opening night” där Peter spelar Liszt  fyrhändigt med Corinna Keeping, dotter till Daphne, (som nu i sitt tredje äktenskap heter mrs Jacobs) och Dudley Valance.

Som tidigare är det i metakommunikationen under ”minglandet” som man  får a hunch om vad som EGENTLIGEN tilldrar sig.

Kapitel 4  Something of a Poet.  I detta kapitel får vi följa Paul Bryant som föresatt sig att skriva en minnesskrift över Cecil Valance och, innan alla som kände honom är döda, försöka reda ut vem som var ihop med vem!???   Det går inte så bra…

 Sista kapitlet,  5  The old Companions det kortaste ss 519-564  beskriver en ”Celebration” för Peter Rowe – 9 October 1945-8 Juni 2008. Peter som vi mötte i kapitel tre som musiklärare på Corley hyllas för sina insatser som kulturpersonlighet på BBC. Närmast sörjande är hans  äkta make Desmond.   Paul Bryant, som nu är firad litteraturskribent är bland talarna. Fortfarande lever diskussionen om Cecil, vem som egentligen var far till vem.   Professor Jennifer Ralph, St Hildas College, Oxford, klagar över Paul Bryants bok om Cecil Valance,  ”England trembles ”där han försökt reda ut faderskapen till Daphnes barn, dvs bla Jennifers.

Alan Hollinghurst *1954-

2012 års resultat= 37

Das Lesen XXV

 Nu är det bara fem veckor kvar till årsskiftet 2012/13!

För att få litet ordning på Das Lesen försöker jag nu läsa UT de böcker jag lämnat olästa…

2007 fördjupade jag mig i korsfararna

MEN

Som författaren William Urban skriver i sin Inledning

Varför kommer det en bok om Tyska ordens krigshistoria just nu? Varför inte tidigare? Det är bra frågor som förtjänar att bli besvarade. Orsakerna är flera. De främsta korstågshistorikerna har traditionellt varit mest inriktade på det heliga landet. De flesta av de senaste decenniernas medeltidshistoriker har inte haft något större intresse för krigshistoria, samtidigt som amatörhistoriker i engelsktalande delar av världen saknar de språkkunskape som krävs för studier i östersjöområdets och östra Centraleuropas historia. Det kalla kriget försvårade länge forskning i dessa områden. —

Som jag tidigare berättat hade jag en utomordentlig undervisning i historia

MEN

Efter studier i antiken fram till ca 200 efter Kristus

hoppade vi ju snabbt till Renässansen och Gustav Vasa.

Tyska ordens stora betydelse för nordöstra Europas utveckling

under åren 1100-1500, fick jag en aning om först 1990 då vi var på resa i Polen.

Då vi kom till Torun, Kopernikus födelsestad, lade vi märke till dessa mäktiga ruiner

efter en av Tyska ordens borgar i Thorn som Torun hette då.

Jag i Torun sommaren 1990. Det var marknadsdag. Vid Torget finns fortfarande Kopernikus födelsehus kvar!

 SÅ

 när jag i somras fick syn på denna bok, greppade ju jag den direkt!

MEN

Jag svek ju den när jag läst ungefär halva

NU

har jag emellertid tillgodogjort mig hela innehållet. 

Författaren William Urban är amerikan. Hans efternamn signalerar för mig att han troligen har polskt ursprung. Hans framställning är emellertid synnerligen tysk (” Kurze Einfürung in 17 Bände…”), varför jag misstänker att han faktiskt har preussiskt ursprung – kanske rentav i rakt nedanstigande led från de protestantiska junkrar som ordensmedlemmarna 1526 etablerade sig som, under överinseende av den siste tyske högmästaren  Albrekt av Brandenburg-Ansbach.  Albrekt blev högmästare 1511.

”Albrekt, som kanske var medveten om den allmänna stämningen och som utan tvivel själv kände sig oroad över den kyrkliga korruptionen, vidtog åtgärder för att ordensmedlemmarna skulle vara förberedda på reformer: under julen 1523 , när han själv ännu vistades i Tyskland, lät han lutherska predikanter tala vid hans hov i Königsberg.

År 1526 ingick Albrekt äktenskap med Dorotea, äldsta dotter till Fredrik 1 kung av Danmark 1523-1533. Danskarna gifte systematiskt bort sina prinsessor med tyska furstar vid Östersjön, och detta giftermål kompletterade systemet av regionala allianser.”

Jag har valt att  starta med det tyska  (orden hade ju vid denna tid tre grenar)  politiska slutet för Tyska orden. Precis som Tempelriddarna och Johanniterorden har deras existens som välgörenhetsinrättning funnits kvar.

 ”Tyska orden återupprättades två gånger. Den första gången var på 1830- talet då den fick uppgifter inom kyrklig verksamhet och välgörenhet. 1929 fick den en ny ordensregel som betonade den religiösa sidan Än idag har orden hand om en del små kyrkor och sjukhus, en verksamhet vars traditioner går till baka till ordens grundande i Akko 1189.”

Urban berättar lika omständligt om kampen mot hedniska pruser, samogiter, semgaller, tatarer (=mongoler, Timur Lenks ättlingar) och grekisk-ortodoxa ryssar;

Mot slutet av 1300-talet stod de maktmässigt på sin höjdpunkt, men då hade nästan alla ”hedningarna” tagit slut och Tyska orden började i stället bli en maktspelare mellan Hansan,  ryssarna, kungarna av Polen och Ungern….

Slaget vid Tannenberg 1410

Striden såg ut att vinnas av ordensriddarna när de med sitt tunga rytteri lyckades att skingra de lättare rustade litauerna och tatarerna på den polsk-litauiska högerflygeln ledda av kung Władysław II Jagiełłos kusin Vytautas Didysis (Vytautas den store). Sen leddes ett tungt kavallerianfall personligen av den teutoniska stormästaren Ulrich von Jungingen mot den starkaste enheten i den polsk-litauska armén – Krakówregementet, som leddes av Zyndram av Maszkowice. Regementet som bestod av tunga riddare hade uppgiften att skydda hela arméns flagga som var den största i den polska hären. Ordensriddarna lyckades att döda fanbäraren och fälla den polska arméns flagga vilket spred stor skräck hos intillstående enheter som såg sin starkaste enhet vackla. Kung Władysław II Jagiełło beordrade att man skulle sätta ihop en styrka som snabbt förstärkte och återerövrade Krakówregementets fana. I motattacken som ackompanierades av Jagiełło själv, dödades även den teutonska stormästaren Ulrich von Jungingen.

 blev  slutet för denna maktställning

MEN

således inte slutet på deras existens

Se ovan!

Den som räddade Tyska orden undan undergången efter Tannenbergkatastrofen var

 Heinrich von Plauen

För mig har denna bok varit synnerligen upplysande.  Mycket av den svenska historien med  Hansan, Ivan den förskräcklige, ”den stora oredan”, krigen mot Danmark och Polen, Sigismund, trettioåriga kriget, stormaktsväldet fram till och med Karl XII etc får äntligen sin förklaring.

Jag är visserligen fortfarande 

confused but on a betydligt higher level!

Inemellan

Jag håller ju på att läsa Zadie Smith´s Vita tänder

Det går bra – jag har nu avverkat 365/476 sidor.

Den är utomordentligt BRA – men som all STOR litteratur mentalt krävande.

Under en sedvanlig sortering på nattduksbordet stötte jag på

Ivan Turgenjevs

1818-1883

långnovell ”Min första kärlek” 136 sid

 Den gavs ut 1991 i Tidens klassiker, köptes förmodligen några år senare av den gamle på bokrea.

Jag tänkte att den kunde vara en introduktion till de ”stora” ryssarna: Dostojevski och/eller Tolstoj…

OCH

Där har den legat

PLÖTSLIGT

slog jag upp den och hade på två eftermiddagar läst den.

Den är förtjusande…

Inledningsvis berättar Nils Åke Nilsson på sex sidor om författaren.

Nils Åke Nilsson, 1917–1995

NÅN inleder:

” Det är en behaglig koloss, en blid jätte med vitt hår, som liknar en godmodig ande från skogarna eller bergen. Han är vacker, mäktigt vacker, oerhört vacker, med något av himlens blå i sina ögon och med den ryska brytningens behagligt sjungande ton, denna kantilena, där det gömmer sig en smula barn eller neger”

Det porträttet av Turgenjev tecknade bröderna Goncour i sin dagbok 23 februari 1863 när den ryske romanförfattaren, vars rykte vid den tiden redan började spridas i det litterära Frankrike, första gången infördes i den berömda middagskretsen hos Magny.

Novellen berättar om en 16-årig pojke, enda barnet till ett par ur den ryska överklassen. Han åker på sommarnöje med sina föräldrar i avvaktan på att inträda vid universitetet.

 sid 21

”Aldrig ska jag glömma de första veckorna jag tillbragte på landet. Vädret var underbart. Vi hade lämnat staden den 9 maj på själva Nikolaidagen. Jag strövade omkring, än i trädgården som hörde till vårt lantställe, än i Neskutjnijparken, än långt bortom kullarna.

Tre veckor senare, i en förfallen flygel, flyttar det in en visserligen furstinna, men allvarligt på dekis, med en underskön dotter,  (Sinaida), som ivrigt uppvaktas av fem ungkarlar.

Hans förälskelse och Sinaidas slutliga öde berättas insvept i underbara naturbeskrivningar!

EX

”Jag strövade omkring i skog och mark. Jag kände mig inte lycklig, jag hade gått hemifrån i avsikt att hänge mig åt min sorg – men min ungdom, det härliga vädret, den friska luften, nöjet av den raska promenaden och njutningen att få ligga där alldeles för mig själv i det täta gräset utförde sitt verk: minnet av de oförgätliga orden, av de där kyssarna dök åter upp i min själ….”

Ja, förtjusande är ordet!

OCH

Det var den 32 boken för i år = jag är i jämnhöjd med 2011!

Egyptisk vardag

 Den 4de juni 2011 postulerade jag att jag  den 15/9 s.å. skulle ha läst färdigt dessa tolv böcker.

ICKE sa`NICKE

MEN

Jag är nu ändå stolt att deklarera att jag per den 9/10-12 lyckats avverka 7/12

 – årets 31ste färdiglästa

 är en födelsepresent till den gamle 1971 – året vi flyttade in i vårt hus i Viken

Jag minns att jag började läsa men nådde, som vanligt vid detta skede i mitt liv, inte ända fram;

den har förblivit halvläst tills nu.

Jag fann för gott att börja om från början.

Den är skriven av Vivi Täckholm

Boken består av korta essäer om en botanikprofessors liv i Kairo och är utgiven 1966.

 Som vanligt finner jag att jag NU , efter besök i Egypten i slutet av 80-talet

 och efter att ha upplevt den arabiska våren,

 hade  större förutsättningar att värdesätta  denna humoristiska rapport om

 Egyptisk vardag under 40 år  (ca1925-65!)

Höstdeckare 2

Efter att ha läst Raymond Chandlers High Window 

blev jag stimulerad att ytterligare stifta bekantskap

 med amerikansk hårdkokt deckarlitteratur

 av modernare slag och beställde därför

 Nio drakar av Michael Connelly

SKREV

jag den 19 september.

När jag startade sorteringen av under sommaren uppstaplade högar av böcker och tidningar upptäckte  jag att jag sedan tidigare hade ett oläst exemplar av MC  vilket  dock nu är läst.

OCH

Den är UTOMORDENTLIG.

Den har alla de fördelar som Nio drakar hade + att man blir väldigt engagerad i mordgåtan.

 Bra höstmys 

OCH

Nr 30 för i år

Bara 2 kvar till att matcha fjoråret!

Höstdeckare 1

Jag har ju återkommit efter ett intensivt födelsedagsfirande i Eskilstuna.

Både veckan före avresan och under resan har jag inte orkat ägna mig åt serious reading

UTAN

avverkat två i deckarhögen:

Först ut

Denna har länge legat i olästa högen. Jag har inget minne av att jag köpt den, troligare är att jag inför en hemresa lånat den ur äldste sonens dignande hyllor. Jag blev nyfiken på Anne Holt som jag ju läst om på  både nyhets-och kultursidorna.

 Det är drygt 14 dagar sedan jag läste ut den. Nu när jag ska referera den märker jag att jag dåligt kommer ihåg vad den egentligen handlade om.

Så var det även när jag läste den, en period med intensivt trädgårdsarbete på dagarna. Varje kväll fick jag rekapitulera genom tillbakabläddring var jag egentligen var i historien. Den följer i korta kapitel diverse personer som är involverade i tre olika  våldsdåd som inträffar kring jultid  2008 i Oslo. Det som först blir föremål fär en regelrätt polisutredning är ett knivmord på en kvinnlig biskop.

I centrum finns  kriminologen Inger Johanne, hustru till kriminalkommissarie Yngvar Stubø. De har ett gemensamt barn, 6-åriga Ragnhild; Inger Johanne dessutom i ett tidigare förhållande en 14-årig autistisk flicka Kristiane.

 Citat på baksidan av TARA:s recension: ”Här når Anne Holt återigen upp till sin toppnivå. beskrivningen av hatbrott och lögner. fundamentalism.intolerans och kärlekens styrka är tät och fylld av indignation, som skriven med författarens eget blod, svett och utsatthet.”

 Den är oerhört skickligt sammansatt, spänningen är stor, slutet logiskt

MEN

Trots ingredienserna enligt citatet ovan

lämnar den mig märkligt oberörd.

Handlingen är nog litet för invecklad

Till slut

Alltsedan 2008 har jag varit inställd på att läsa om Erik Lönnroths ”Från Sveriges medeltid”

När det sedan drog ihop sig till 50-årsfirande blev det högaktuellt!

 Jag har ju vid upprepade tillfällen framhållit min utomordentliga skolning i svensk historia.

MEN

Vi hoppade över medeltiden!

 Efter noggrann genomgång av antiken skyndade vi till renässansen, Martin Luther och Gustav Vasa.

När jag i februari 1962, efter att ha  genomfört sista tentan, blivit med.lic., fått min legitimation och befann  mig höggravid i Jönköping införskaffade jag och LÄSTE med stort intresse

 FRÅN SVENSK MEDELTID.

 Barnet i fråga såg dagens ljus 7 mars och har således firat sin 50-årsdag.

Jag hade för avsikt att till högtidlighållandet ha läst om den.

50plusaren har nämligen visat sig ha ett utomordentligt stort historieintresse –

 (Jag har ibland undrat om han påverkades till detta redan i fosterlivet….)

 NÅVÄL

Nu är den omläst!

Förord: 

Större delen av här publicerade uppsatser ingår i min 1949 utgivna essaysamling ”En annan uppfattning”, som sedan länge är utgången i bokhandeln. Nytillskotten har valts med hänsyn delvis till att tre av dem tidigare varit publicerade i festskrifter och därigenom inte varit tillgängliga, som man skulle ha önskat….

Göteborg i mars 1939   Erik Lönnroth

 

Kapitelrubriker: ( Publiceringsår)

Om vikingar    1947 

De äkta folkungarnas program   1944

Kyrkan och det svenska tronskiftet 1275   1946 

Hansestäderna och Sverige   1957

Medeltidskrönikornas värld 1941

Kalmarunionen    1947

Engelbrekt  1934

Den svenska riksdagens uppkomst   1942 

Ericus Olai som politiker  1952 

Slaget på Brunkeberg och dess förhistoria  1946

Gustav Vasa  1946

Gustav Vasas finanspolitik 1938-42   1944 

 Framställningen är akademiskt torr men högeligen intressant! Den omfattar knappt 200 sidor efterföljt av 25 sidor noter.

Mest intressant var, tyckte jag,  kapitlet om Slaget på Brunkeberg, framför allt förhistorien, inalles 36 sidor. 

För första gången får jag  riktigt klart för mig  relationen mellan Kalmarunionen, Engelbrekt, Hansan, Sturarna, Stockholms borgarskap, dalkarlarna och katolska kyrkan…

 För att inte tala om Karl Knutssons roll i det hela! 

Nio drakar

Adlibris hade ju ett semestererbjudande att köpa tre pocketböcker för 99:-

Himmel över London  läste jag först och recenserade 28/6

Efter att ha läst Raymond Chandlers High Window blev jag stimulerad att ytterligare stifta bekantskap med amerikansk hårdkokt deckarlitteratur av modernare slag och beställde därför:

 Påhejad av:

”Om du gillar spännande böcker med fart där handlingen utspelar sig i fascinerande miljöer i Los Angeles och i Hongkong ska du satsa på att en av dessa pocketböcker blir Michael Connellys Nio drakar som lagom till sommaren kommit i pocketutgåva.”

 Ytterligare omdömen:

Michael Connelly är en av de skickligaste nutida amerikanska deckarförfattarna. Han vet hur ha ska lägga upp en berättelse och det märks att han kan sina miljöer och att han vet hur det går till bakom kulisserna hos de poliser som utreder mord. Om boken inte redan förvandlats till filmmanus lär den göra det. Berättelsen är en rafflande, spännande historia som avgjort passar som film.

Spännande så det förslår är det! 

 Berättelsen är uppdelad i två avsnitt:

1.ss 9-195            Mordutredarna

2. ss199-413    39-timmarsdagen

 

Huvudpersonen är ”Bosch” , en kriminalare i LA som ej presenteras närmare. Han sitter litet trött på sitt ämbetsrum en tisdags-em och är missnöjd med sin lagkamrat, som är nybliven tvillingpappa och mest är engagerad av detta.

det plötsligt blir larm om ett rånmord i en spritbutik i ”South”,

ett av LA:s problemdistrikt.

Det är en kines John Li som blivit skjuten. Det leder så småningom  fram till förgreningar av den kinesiska ”maffian”, kallade triader. B. måste samarbeta med en särskild byrå AGU= Asian Gang Unit, särskilt en tjänsteman Chu, som pratar både kantonesiska och mandarin.

Både ”Bosch”:s karaktär och skildringssättet är väsensskilt från Raymond Chandlers bok. Därtill kommer att Michael Connelly beskriver alla moderna tekniska undersökningsmetoder som numera står till buds vid brottsutredningar hos

”Enheten för digital bildbehandling, Digital Image Unit, DIU, var en av sektionerna inom den kriminaltekniska avdelningen, Scientific Investigation Division, SID och fanns fortfarande kvar i det gamla polishögkvarteret Parker Center.”

Boschs arbetssätt står i bjärt kontrast till SID:s metodiska- han är impulsiv, handlar först och tänker sedan. När triad-förbindelsen börjar nystas upp får han ett SMS om sin trettonåriga dotter, som vistas i Hongkong tillsammans med sin mamma, som gör att han blir övertygad att hon är kidnappad av triaden och kastar sig huvudstupa dit. Det är jakten på dottern i Hongkong som skildras i del 2.

Under den andlösa skildringen av händelseförloppet får man efterhand litet kött på benen – att B. är kriminalinspektör och heter Harry Bosch osv.

Harry Bosch löser så småningom mordgåtan, delvis med hjälp av de bevis SID vaskat fram – men måste besviket konstatera att hans impulsivitet inledningsvis lett honom helt fel vilket  i onödan kostat hans f.d. fru livet…

Som sagt en verklig

SPÄNNINGSROMAN

MEN

utan

djupare  personskildring.

Mellan hägg och syren meddelade en son att han tänkte slappna av i sommar bl.a. genom att läsa deckare. Inför sommarfesten hade jag därför plockat ihop en liten representativ  hög med gamla pålitliga Agatha Christie, Dorothy Sayers, Maria Lang, Sjöwall-Wahlö, H.K. Rönblom, Minette Walters, James Ellroy, Ed Mc Bain etc…

MEN

Inte blev det tid för urval under festligheterna.

OCH

När jag i mitten av juli frågade honom hade han kommit på andra tankar.

Det blev att  åter stoppa tillbaka böckerna.

MEN

Där stod jag så och fingrade på den lilla pocketboken ovan….

ser den gamle framför mig i sitt studentrum våren 1956

ett vindsrum på Viaduktgatan i simmarcoachens villa där  hans lagkamrat

Janne Andsberg

(längst till vänster på bilden av Poseidons SM-vinnare av i stort sett alla SM-lagkapper det året)

också bodde.

De tävlade om att läsa alla nya hårdkokta deckare som ex av  Mickey Spillane och Dashiell Hammett

OCH

Raymond Chandler.

Den här lilla 187-sidiga pocket är ett minne från den tiden – jag läste då inte denna av kultureliten föraktade böcker!

(däremot gärna fåniga kärleksnoveller i Hemmets Veckotidning!)

 När jag såg att den var inköpt 1955, ursprungligen publicerad 1942 och i gott skick, troligen endast läst av den gamle 1956… slog jag upp första sidan och började läsa!

Jag har ju under de snart 60 år som förflutit blivit varse hur litteratörerna  omprövat

Raymond Chandler

 OCH

How right they are!

Det är ingen tillfällighet att boken har ett slimmat omfång på 185 sidor.

RC skriver en korthuggen dialog full med understatements

MEN

är desto mångordigare när han beskriver personers utseende klädsel och beteende  liksom interiörer och föremål

Ex Inledningen till kapitel 8:

8   Bunker Hill is Old Town, lost town, shabby town, crook town. Once, very long ago, it was the choice recidential district of the city, and there are still standing a few jigsaw Gothic mansions with wide porches and walls covered with round-end shingles and full corner bay windows with spindle turrets. They are all rooming houses now, their parquetry floors are scratched and worn through the once glossy finish and the wide sweeping staircases are dark with time and with cheap varnish laid on over generations of dirt. In the tall rooms haggard landladies bicker with shafty tenants. On the wide cool front porches, reaching their cracked shoes into the sun, and staring at nothing, sit the old men with faces like lost battles.

Humpfrey Bogart som Philip Marlow i The Big Sleep

ELLER När han möter sin klient:

It was so dark in there at first I couldn´t see anything but the outdoor light coming through thick bushes and screens. Then I saw that the room was sort of sun porch that had been allowed to get completely overgrown outside. It was furnished with grass rugs and reed stuff. There was a reed chaise longue over by the window. It had a curved back and enough cushions to stuff an elephant and there was a woman leaning back on it with a wine glass in her hand. I could smell the thick scented alcoholic odor of the wine before I could see her proporly. Then my eyes got used to the light and I could see her.

She had a lot of face and chin. She had a pewter-coloured hair set in a ruthless permanent, a hard beak and large moist eyes with the sympathetic expression of wet stones. There was lace at her throat, but it was the kind of throat that would have looked better in a footbll sweater. She wore a grayish silk dress. Her thick arms were bare and mottled. There were jet buttons in her ears. There was a low glass-topped table beside her and a bottle of port on the table. She sipped from the glass she was holding and looked at me over it and said nothing.

 Och så håller det på till sid 146  – där det första liket dyker upp!

Bilden på ”The cover”, den enda som gives- skildrar, när PM är där för att ta reda på vad som hänt – gömmer sig och ett ”skumt par” uppenbarar sig. De argumenterar, misstänker uppenbarligen varandra för dådet:

sid 155

He stepped forward and swung a fist. It caught her on the side of the face and she went down and sat on the floor, a long leg straight out in front of her, one hand to her jaw, her very blue eyes looking up at him.

Sedan sker allt slag i slag – RC hänvisar till tidigare  skildrade episoder som förklarar  hur allt förhåller sig och på sista sidan 185 visar det sig att Philip M manipulerat så att alla, inklusive polisen, blir nöjda ”with the outcome”.

 Det är verkligen läsvärt.

Jag får se till att läsa fler av RC!

 Detta var årets 25te lästa bok – det fattas bara 8 till för REKORRD

A Noble Killing

Senast jag rapporterade från mitt läsande var den 12 juli.

Det har inte varit så mycket att rapportera:

Jag har inte kunnat hitta Lönnroths Från Sveriges medeltid…

Visserligen har jag strävat på med Tyska orden

MEN

Det har gått trögt.

Först för att det var för dåligt väder

Sedan för att det var för BRA väder.

DOCK

När jag övergick till deckarläsning har det gått bättre!

 Jag har nu läst Barbara Nadels  trettonde bok om Çetin Ikmen och Mehmet Süleyman. Hon har de senaste åren varit väldigt produktiv så jag har svårt att hålla jämna steg. Med denna blir det den nionde jag tagit del av.

OCH

 Hon fick ju ”The Silver Dagger” för Deadly Web, men jag tycker att denna är ännu bättre! Den handlar om hedersmord. Det är tydligen så att det är en väldig inflyttning till Istanbul från de östliga mera lantliga regionerna. Dessa familjer tar med sig sina urgamla föreställningar om de unga kvinnornas skyldighet att bevara familjernas heder, vilket ju kommer i konflikt med det moderna IT-samhällets möjligheter…

OCH

Det är ju inte bara en deckargåta utan en trovärdig sociologisk skildring av alla de olika folkslagen, etniskt och trosmässigt, som myllrar i den moderna staden.

 Jag instämmer i baksidans recensionscitat:

 Inspector Çetin Ikmen is a detective up there with Morse, Rebus and Wexford. gripping and highly recommended