Kategoriarkiv: Poesi

Förgängelse

Publicerat av
Svara
Underbart är kort!

Nu har en tredjedel av den rusande våren passerat.
Min favoritdikt om våren är Dan Anderssons

Till min syster
Text och musik: Dan Andersson.

Nu spelar vårens ljumma vind i myrens gula starr,
och sakta stiga sagorna kring ön i Berga fors.
Förlåt ett stänk av bitter fröjd, en visa till gitarr,
det starka oss till läkedom likt strandens unga pors.

En sång till dej, min syster, när all marken väntar vår!
Luossas ljunghed surrar yr av vind och vilda bin.
Där lärde vi oss tunga steg i våra yngsta år,
och ingen vet hur djupt vi drack vår barndoms beska vin.

Men härlig, härlig våren kom vart år i rosor klädd,
fast sorgens skymning sökte oss och blekte kindens färg.
En dag på knä för Konungen, en natt för skuggan rädd,
och sedan drack du salighet ur flod och fjäll och berg.

Kom ut, när stormen viner vild i apel, pil och hägg!
Se, vårens himlar brinna till Guds och stjärnors lov!
Och när du sövts till drömmar av resedan vid din vägg,
 all ängens rosor ropa, kom ut till oss och sov!

Den innehåller både den himlastormande glädjen
och
förgängelsens smärta.
Det gäller att hänga med och dricka salighet i STORA, DJUPA klunkar.
Vi har två tredjedelar kvar:
På ostsidan har de just slagit ut ….
….och det kommer ju nya.
Än sjunger lärkan.
foto Eric Elgebrandt
Carpe diem

Ljudterapi

Publicerat av
1
Vandrare, dröj längs stranden en stund.
Lyss till vattnets läkande sorl !
Strax skall Du känna hur hjärtat i bröstet
saktar, och lugnet inom Dig åter sig sänker*


Läste om det senaste botemedlet mot vår stressiga tid. Man kan köpa böcker och inspelade band för att hela sig.
Senast vi gick längs stranden mindes jag plötsligt:
När jag var som mest i selen behövde jag bara gå ner till stranden, sätta mig med en bok, gärna poesi, bland klitterna och lyssna till vattnets kluckande….

….så var jag som pånyttfödd!

Jag brukar ju skriva HAIKUS – men situationen passade bättre för ett DISTIKON – mitt första!
Kvaliteten står sig nog icke för en kunnig, kritisk granskare – all vår början bliver svår.

MEN
I arla morgonstunden infann sig en haiku därtill:

Rullande vågor
sakta närmar sig stranden.
Hugsvalar själen

Kinesiska tecknet för poesi

Ombytta roller

Publicerat av
Svara
Alf Henriksson brukar ju se optimistiskt på tingen. men när jag bläddrar fram veckans dikt finner jag:

Morgon i november
Olust står målad i dragen.
Man håller sig lätt för skratt.
Piggnar man till frampå dagen
så är det redan natt.

(Sakta mak, 1968)

Harry Martinsson (1904-1978) var ju å andra sidan de senare åren ganska mollstämd.
Där hittar jag, i Dikter om ljus och mörker från 1971, när jag letar efter en höstdikt denna:

HÖST
Hösten städar hos sig själv med vindar.
Under lönnarna lyser det åter
så som vi år efter år blivit vana att se:
Lövkronornas ljust betagande sätt att falla,
lättheten hos lövhögarna där de vilar på jorden.
Deras skenbarhet döljer ingenting.
Deras sken upplivar sinnet, skänker
en lättnad även sedan de tjänat ut.
De lovar ingenting
och det är skönt.
Deras ärliga frånvaro av löfte
lyser med sin egen skönhetsglöd.

Det kom ett brev…

Publicerat av
1

Internet i all ära – det är inget som går upp emot ett RIKTIGT brev. Till skillnad från i Pär Lagerkvists dikt är ju denna gången modern adressaten!

Det kom ett brev om sommarsäd,
om vinbärsbuskar, körsbärsträd,
ett brev ifrån min gamla mor
med skrift så darrhänt stor.

Ord intill ord stod klöveräng
och mogen råg och blomstersäng,
och Han som över allting rår
från år till år.

Där låg i solen gård vid gård
inunder Herrens trygga vård,
och klara klockor ringde fred
till jorden ned.

Där var en lukt av trädgårdsgång
och av lavendel, aftonsång,
och söndagsfriden då hon skrev
till mig sitt brev.

Det hade hastat natt och dag,
utan att vila, för att jag
långt borta skulle veta det
som är från evighet.

Numera kan ju de gamla mödrarna använda sin blogg för att förmedla sin livsvisdom! (?)

Sången från Ogura

Publicerat av
1

eller
DYGDENS BELÖNING:
När vi idag åkte till avfallsdeponin med våra tidningar och flaskor fann jag i inkastet för tidningar denna bok:

Den är utgiven 1988 av Bra Böcker i deras serie Bra lyrik.*
Den fullständiga titeln lyder

Sången från
Ogura
Den japanska lyrikantologin
OGURA HYAKUNIN ISSHU
En dikt vardera
av hundra poeter
i svensk version
av SHOZO MATSUSHITA
och PER ERIK WAHLUND

Med hundra kalligrafier
av Hiroko Kimura

Det inleds av ett underbart förord där man blir orienterad om japansk dikts särdrag och historik:

Ett litet utdrag:

”Japansk poesi har sina rötter i det mänskliga hjärtat och spricker ut i oräkneliga löv av ord

lyder den beundrande inledningsfrasen till poeten och huvudredaktören Ki no Tsurayukis förord till antologin Kokinsju. I sin berömda essä klargjorde Tsurayuki likaså den japanska poesins spänning mellan kokoro ”hjärta”, ”känsla”, ”själ” och kotoba” konception”, ”frasering”, ”språkdräkt”
—
På den här hemsidan har jag funnit:
Den japanska poesins särart ligger, bland mycket annat, i att den är ett slags miniatyrlyrik med formen baserad på stavelseräkning; dikternas struktur utgörs av en regelbunden växling mellan rader med fem och sju stavelser. I den ursprungligaste formen, waka japansk dikt eller tanka, kort dikt, är raderna fem och har stavelsemönstret 5 – 7 – 5 – 7 – 7. Denna dikttyp är helt allenarådande i den kanske populäraste av alla antologier, Sången från Ogura, Ogura hyakunin issu, utformad omkring år 1240 av den store poeten Fujiwara no Sadaie.

Haiku består av endast tre rader, med stavelseindelningen 5- 7- 5 och odlas än idag flitigt i Japan.

*HIP: När jag söker på Sången från Ogura finner jag att den kan köpas på Bokbörsen – men priset varierar mellan 80-150 kr!

Läsare av denna blogg kommer att tid efter annan delges smakprov

Här det första:
Svensk översättning:
Aki no yugure=
Höstskymning….


Goethe

Publicerat av
2
den unge Goethe

Jag strävar vidare med mina gamla SvD:

I kulturbilagan den 27 september 2008 finns denna understreckare:
Goethe vilse i kontexten
Den inleds: Goethe´s Wilhelm Meisters läroår är förmodligen det sena 1700-talets viktigaste roman.

Den avslutas med en hänvisning till understreckaren den 16 juni d.å.:
”Den gamle Goethes lidanden”

Efter att ha tagit del av dessa kan jag nu lugnad kasta tidningen.

Samtidigt kommer jag att tänka på en annan av svåger Görans historier:

Pojken läser: GOO-E-te var en stor poet.
Rättas: OE uttalas som ö!

Varvid gossen försöker igen : Göthe var en stor pöt!

Förvisso:
Bei einem seiner insgesamt 28 Aufenthalte in Ilmenau übernachtete Goethe, nach einer Wanderung durch die Ilmenauer Berge, allein in der kleinen Schutzhütte auf dem Gipfel des Kickelhahns. Fasziniert vom anbrechenden Abend und der absoluten Stille schrieb er mit einem Stift an die Holzplanken der Hütte:

Über allen Gipfeln
Ist Ruh’
In allen Wipfeln
Spürest Du
Kaum einen Hauch;
Die Vögelein schweigen im Walde
Warte nur, balde
Ruhest Du auch.


Jahre später, am 27. August 1831 ist Goethe wieder in Ilmenau.
Es ist der Vorabend seines 82. Geburtstages. Ihm wird ein besonderer Wunsch erfüllt, als er mit dem Berginspektor Mahr auf den Kickelhahn fährt. Jede Hilfe abwehrend erklimmt er die steilen Stufen zum Obergeschoss der Schutzhütte und sucht das kleine Gedicht. Johann Christian Mahr schilderte die Szene wie folgt: ”Goethe überlas diese wenigen Verse, und Tränen flossen über seine Wangen. Ganz langsam zog er sein schneeweißes Taschentuch aus seinem dunkelbraunen Tuchrock , trocknete sich die Tränen und sprach in einem sanften, wehmütigen Ton:
’Ja, warte nur, bald ruhest du auch!’ , schwieg eine halbe Minute, sah nochmals durch das Fenster in den düstern Fichtenwald und wendete sich darauf zu mir, mit den Worten:
Nun wollen wir wieder gehen!”.

På förekommen anledning

Publicerat av
2

Min käre kusin – eskulapen och konstnären – har efterlyst en dikt apropos ovanstående bild:
På grund av min Daß-lektyr kunde jag hjälpa honom:

Häger på bryggan
hämtad ur
Terziner i okonstens tid 1958

Jag låg på bryggan naken då en häger
stod ljudlöst, kommen som från ingenstans,
bakom och lät mig på mitt hårda läger

död som en sten bli kvar i solens glans.
Landskapet hade fått en annan mening.
Jag ägde inte bryggan. Den var hans.

Jag var en kvarglömd rest, en förorening.
Hans tid var inne där han stod på vakt –
min var ett vakuum, en tågförsening,

bortfall av syfte i en passiv akt.
Den sky som bar min dröm för vita segel
gick plötsligt i det blå med annan frakt,

och sjön jag hållit som min runda spegel
på bryggans skaft var lösgjord från min sjö.
Det sus som gick i vassen kom var regel

från förr att skälva utan kraft, ett rö.
Var det en fantasibild som blev kluven,
eller en verklighet som skulle dö.

En värld gick mig ur händerna. Var tjuven
den grå staty som till min sträckbänk kom
och utan avsikt långsamt drog åt skruven?

När hägern lyfte lika ljudlöst som
han stod på bryggan utan varning, hävde
jag mig på axlarna och såg mig om.

Förlamningen var borta och den kvävde
insöp en luft som återfick sin glans.
Var det sitt rike som den andre krävde?

Finns det en ordning bortom människans?
Ett tryck vek från mitt hjärta, en förhårdning.
Tre dagar kom hägern så. Jag såg i hans

ankomst ett varsel om en sådan ordning.
På den här bilden, hämtad från Eric Elgebrandts hemsida, är hägern något mera synlig….

Mandelblom

Publicerat av
2

Vi har fått en väggalmanacka med bilder på barnbarn.
Detta är februaris bild.
Även om det ute är grått och snögloppigt blir man glad av bara anblicken!

Bilden är tagen under februarilovet 2006 i trakten av Alicante.

Mandeln där används till Turron som är en mandelnougat som spanjorerna äter
på jularna. Större delen av Turron som äts i Spanien och Sydamerika produceras i den lilla staden Jijona (eller Xixona, som den stavas på den lokala dialekten)


Som ett blommande mandelträd
är hon som jag har kär
sjung du vind, sjung sakta för mig
om hur ljuvlig hon är
som ett blommande mandelträd
så späd, så ljus och skär
bara du, ömmaste morgonvind
vet hur ljuvlig hon är
som ett blommande mandelträd
är hon som jag har kär
 när det nu mörknar så tungt omkring mig
 kan hon väl leva här?

– Pär Lagerkvist –

Über das Lesen

Publicerat av
Svara

Die meisten Menschen verstehen nicht zu lesen, und die meisten wissen nicht recht, warum sie lesen. Die einen sehen das Lesen als einen größtenteils mühsamen, doch unumgänglichen Weg zur Bildung an, und sie werden denn auch mit allem Lesen höchstens gebildet. Die anderen halten die Lektüre für ein leichtes Vergnügen, mit dem man die Zeit totschlägt und wobei es im Grunde einerlei ist, was man lese, wenn es nur nicht langweilt.
—
Hermann Hesse: Über das Lesen
1877-1962, Nobelpris 1946;

En väldokumenterad lässtund är ju Dassläsandet (ty Daß Lesen)
Varierande litteratur finns att tillgå i skilda hushåll.
Så även i vårt.
Vi började med Kalle Anka, för att få de unga att ta sig tid för detta viktiga värv. Sedan har det väl mest blivit tidningar med korsordslösande och sudoku.
Men i de yttersta av dessa dagar har jag entlöst frågan:
POESI!
Det är idealiskt att småbläddra i pocketupplagan av Samlade dikter – diktaren kan ju variera efter smak och sinnesstämning!
När man väl hittat en dikt att ta till sig – är det dags för att aktivera sig igen!

Mitt senaste fynd:
Över ett ordspråk
Ur Kindergarten, Andliga övningar 1932

Det är bättre med en fågel i sin hand,
vill jag lova, än ett tiotal i skogen.
Jag stod utan medel vid förtvivlans rand,
innan jag denna lärdom blivit mogen.

Sedan fick jag mycket bra på många sätt,
arbete och husrum och ibland en kvinna.
Därtill ska jag väl om allt går regelrätt,
få familj och till en aktad ställning hinna.

Ändå har den frågan darrat på min läpp,
medan jag satt hemma vid min grogg och rökte:
detta jag nu håller med ett stadigt grepp
och som kallas livet, är det det jag sökte?

I december finns det ännu ett skäl till läsande, nämligen Lottens julkalender