Kategoriarkiv: Poesi

Höst-AH

Publicerat av
Svara

Ända sedan Istanbulresan oktober 2010 har jag haft så mycket spännande upplevelser, att de mera stillsamma dagarna blivit dåligt redovisade.
När jag nu går igenom min ”UTKASTkorg” hittar jag t.ex denna höstdikt från 20101030:

 

Klicka gärna för förstoring!

Minnet banar sig väg genom diset
och känner de våta klädernas lukt.
Vi går i en skog genom blåbärsriset
under nakna grenar som dryper av fukt.
Harry Martinson talar i dunklet därinne
med sin tankfulla röst från vår ungdoms år:
”Finge folk välja väder efter sitt sinne
så bleve det aldrig vår.”
(Tidernas framfart, 1988)

PS Det gör inget att det gått ett år – vädret är detsamma…)

Höstkväll

Publicerat av
4

Än en gång  får kvällsljuset över ett vindstilla Öresund mig att tänka på Pär Lagerkvists dikt!

17.28
Det är vackrast när det skymmer.
      All den kärlek himlen rymmer
      ligger samlad i ett dunkelt ljus
      över jorden,
      över markens hus.
 
     17.38
 Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
      Herren själv utplånar fjärran stränder.
      Allt är nära, allt är långt ifrån.
      Allt är givet
      människan som lån.
 
      Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
      inom kort skall allting tagas från mig.
      Träden, molnen, marken där jag går.
      Jag skall vandra  —
      ensam, utan spår.
Pär Lagerkvist
 

Närvaro

Publicerat av
2
den gamles dödsdag inföll dagen innan 40-årsjubileet.
Dagen till ära hade jag prytt stenen med dels den röda rosen som redan fanns vid inflyttningen, dels den som blommade ffg 2009!
Yngsta barnbarnet Sigge – som ju är den som initierat seden med minnesstenen – dekorererade med ytterligare stenar insamlade under strandbesöken.
OCH
Sedan april månad har vår lokaltidning HD ett avtal med Författaren Lars Gustafsson som varje månad skriver en originaldikt för dess kultursida.
Tidsdikt  30 juni var ”in tune” :
I jordebrynet
Försommardag.
Här finns de flygande,
Alltför lyckligt ovetande.
Här finns de simmande
Alltför tyngda av smärtan
Att en tidsrymd existera.
Och vi som tillhör jordebrynet,
vi, emellan de alltför verkliga,
söker en port som aldrig fanns.

Förruttnelse

Publicerat av
Svara
Oxeln som nyss blommade så vitt står nu ledset brun 
Varje år har jag glömt hur svindlande underbar tiden mellan hägg och syren är!
Varje år blir jag, när vissnandet abrupt infinner sig och jag blir varse alla meterhöga nässelbuskage i rabatterna och maskrosor i gräsmattan, lika bedrövad.
Minns Stagnelii dikt:
Till Förruttnelsen 

 Förruttnelse, hasta, o älskade Brud,
 att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar — På svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng — med nejlikor våren
             skall henne beså
Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp! 
Förkväv i ditt famntag min smärta
I maskar Lös tanken och känslorna opp,
      i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är Du, o Flicka! — i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig. 
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
             därnere hos dig
Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm 
 och gröna gardiner oss dölja.
När stormarne ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
        i gyllene ro.
MEN
Så ger jag mig i kast med rabatterna
och vad hittar jag väl där?

En prästkrage har självsått sig…
och
gräs UTANFÖR rabatterna kan vara riktigt vackert…

*

Im wunderschönen Monat Mai

Publicerat av
Svara
Textdichter:    Heinrich Heine (1797-1856)

Liedtext:    Im wunderschönen Monat Mai,
Als alle Knospen sprangen,
Da ist in meinem Herzen
Die Liebe aufgegangen.

Im wunderschönen Monat Mai,
Als alle Vögel sangen,
Da hab’ ich ihr gestanden
Mein Sehnen und Verlangen.

fick jag besök.

Även om syrenerna sjunger på sista versen kommer det ju ständigt nytt: Oxelfrossa,Rhododendronfestival
OCH
Gullrajn!

Ständigt denne Keats!

Publicerat av
Svara

När jag kom hem på onsdagskvällen efter genomförd veteranorientering unnade jag mig en
Filmkväll framför TV:n.  Filmen  Bright star visade sig handla om John Keats.

 

När jag 1953 kom till Rom var ju besök vid Spanska trappan och Protestantiska kyrkogården anbefallet av Ellen Rydelius i hennes resehandbok Rom på 8 dagar! Just besöket på Protestantiska kyrkogården mindes jag som särskilt stämningsfullt varför vi på försenad bröllopsresa gjorde återbesök

Axel Munthe gjorde ju via sin  Boken om San Michele  Keats åter aktuell:

Sedan jag sist skrev Er har jag återvänt till det aktiva livet, jag har varit i Paris och hämtat mina saker och är nu installerad som doktor i Rom i samma våning som den där Keats och Severn bodde och stackars Keats dog. Jag behåller emellertid mitt lilla hus på Capri där jag ärnar tillbringa somrarna.

MEN
Det är först de senaste 20 åren som Romantikernas poesi trängt sig på oss/mig:

A thing of beauty is a joy for ever:
Its loveliness increases; it will never
Pass into nothingness; but still will keep
A bower quiet for us, and a sleep
Full of sweet dreams, and health, and quiet breathing.
—-

”Storbritanniens romantik hade en annan sida som var mer genuint målerisk. Den drömska naturmystiken kom till bildligt uttryck i John Robert Cozens, den sene Thomas Girtins, John Constables och William Turners väder- och ljusskildringar, och i lyriken av den så kallade sjöskolan: William Wordsworth och Samuel Coleridge. Känslosvärmeriet, sagomotivet och en religiös extas uttrycks senare under den viktorianska eran, av prerafaeliterna Edward Burne-Jones och Dante Gabriel Rossetti. Denna rena estetik, fri från politiska idéprogram, företräds i lyriken av både Shelley och John Keats.”

Haväng – än en gång

Publicerat av
Svara
 Klicka gärna på bilderna för viss förstoring!
Denna gång hade vi större tur med vädret!
Anders Österlings text hade jag inte med mig 
MEN
bläddrade fram den vid hemkomsten

I Haväng

I ensligt landskap rinner ån mot havet
och gräver ner sig mellan gröna brinkar.
En sista ättehög på stranden vinkar
sitt avskedsstecken, halvt i sand begravet.

En glesnad rest av den försvunna skogen
står kvar som harpa för den hårda östan.
Den kärva marken andas fin förtröstan:
sandnejlikan har blivit nejden trogen.

Helt för sig själva leva dessa kullar.
Backsvalan svingar sig ur jordens gömmen.
Forellen spritter i den klara strömmen.
Väduren betar, medan åskan rullar.

I tomma sällskap skall jag tänka ofta
på detta enkla smycke av naturen,
en amulett, i minnets kedja buren,
där Hav och Äng ur blotta namnet dofta.

Anders Österling
1884 – 1981
Diktsamlingen Tonen från havet, 1933

MEN

Det finns ett pärlband med magiskt vackra platser längs kusten.
Vi lunchade vid Knäbäckshusen

Alla hjärtans dag

Publicerat av
1
Så här på  Alla hjärtans dag  kan kan vi njuta av ännu en love-song av Robert Burns!


The Lea-Rig
1.
When o’er the hill the eastern star
Tells bughtin time is near, my jo,
And owsen frae the furrow’d field
Return sae dowf and weary, O,
Down by the burn, where scented birks
Wi’ dew are hangin clear, my jo,
I’ll meet thee on the lea-rig,
My ain kind dearie, O.
2.
At midnight hour in mirkest glen
I’d rove, and ne’er be eerie, O,
If thro’ that glen I gaed to thee,
My ain kind dearie, O!
Altho’ the night were ne’er sae wild,
And I were ne’er sae weary, O,
I’ll meet thee on the lea-rig,
My ain kind dearie, O.
3.
The hunter lo’es the morning sun
To rouse the mountain deer, my jo;
At noon the fisher takes the glen
Adown the burn to steer, my jo:
Gie me the hour o’ gloamin grey –
It maks my heart sae cheery, O,
To meet thee on the lea-rig,
My ain kind dearie, O.

Europas ungtid :5

Publicerat av
Svara

Nu har jag läst tredje kapitlet från slutet, betitlat:
Den grekiska kulturens begynnande storhetstid ss449-516.

Medan jag läser det erinrar jag mig bokens undertitel:  Nedslag i Europas kulturhistoria fram till cirka 500 f.Kr .
Detta är således inte bara det fjärde avsnittet om den grekiska kulturgryningen, utan också det sista. 400-talets guldålder i Aten med Alkibiades, Themistokles, Sokrates, Platon, Aiskylos, Euripides etc får man läsa om någon annanstans!

MEN
Vi får en noggrann introduktion i kapitlet ” Filosofins födelse”. Sture Linnér påpekar än en gång att när det gäller praktisk kunskap fanns den tidigt i Mesopotamien och Egypten, både avseende himlavalvet, lantmäteriet etc. Babylonierna behärskade  ”Pythagoras´sats 1100 år före P., men skapade ingen generell formulering i stil med ”summan av kvadraterna på kateterna är lika med kvadraten på hypotenusan.”
Det föregående avsnittet (Europas ungtid:4)  inleddes med poeten Archilochus´ beskrivning av den skräck som många kände vid eklipsen år 648 f.Kr.

Den 28 maj 585 förmörkades åter solen, och detta gjorde  abrupt slut på en strid mellan lydierna och mederna i Mindre Asien och fick deras kungar att inse att fred var bättre än gudomlig vrede. 
Men i Miletos i Jonien, på det Anatoliska fastlandets egeiska kust, vann en viss
Thales (c:a 625-545 f.Kr.) berömmelse för att ha förutsagt att den sortens naturfenomen skulle komma att inträffa det året! Han insåg också att solförmörkelseer inte var något hemskt och obegripligt utan naturliga fenomen som kunde förklaras rationellt.

Med den insikten föddes den västerländska filosofin

Thales var inte den första greken som  undrade över världens ursprung och struktur  —
Det revolutionerande med Thales var att han i denna mångskiftande värld såg en underliggande rationell enhet och ordning.
OCH
Han hade många efterföljare i Miletos:
Anaximander (ca 610-546 f.kr.)
Anaximenes
Nära Miletos låg Kolofon där Xenofanes var poet, sångare och filosof.
 SL igen:
Näst efter Pythagoras och Parmenides är Herakleitos den viktigaste av försokratikerna….
—
De två som i längden fick det största inflytandet av alla försokratiska filosofer var Pythagoras och på 400-talet Parmenides. 
Jag har tidigare på Axess TV sett ett program om Pythagoras. Då skrev jag:

Nu har jag sett ännu ett helt underbart program: ”Pythagoras tradition”, nämligen en
filosofihistorisk dokumentär som söker svar på Pythagoras´ och Platons påverkan på den moderna värld vi lever i idag.

Ja, han hade stort inflytande på  filosofins utveckling, intresserade sig för musiken, myntade begreppet sfärernas musik, hyllades av Bertrand Russel som ”en av de viktigaste människor som någonsin levat”

MEN
Mycket  av detta har tydligen blivit ifrågasatt på senare år
SÅ
Jag tror han ska få en EGEN blogg vad det lider!

Slutligen, under rubriken Litteraturen, kommer han in på en atenare: 
SOLON.
Solon  ca 640 – 558 f.Kr.) utnämndes till arkont, den högsta ämbetsmannatiteln i Aten. 
Hans rättsliga, ekonomiska och politiska reformer, Solons konstitution, förebådade demokratin.

Avslutningsvis berättas om hur ”En inskrift från Paros nämner 534 f. Kr som det år då poeten Thespis först framförde ett skådespel i Aten och vann en get, tragos, som pris.
Den arkaiska poesins tredje stora genre, tragedin, var född!
Nu är det 100 sidor, två kapitel, kvar:
Om Etruskerna resp Roms kungatid
Jag börjar bli något mindre confused, definitely on a higher level…

Europas ungtid:4

Publicerat av
2

Redan innan vi for iväg till Istanbul hade jag tillägnat mig ytterligare ett avsnitt av Europas ungtid:

Omvälvningarnas tid 600talet ss 397-448.

SL inleder med ett poem av Archilochus (690-640?) inspirerat av en solförmörkelse på Thasos 6 april 648 f. Kr.

Inget är oväntat, inget är omöjligt,
inget förvånar sen gudafadern dolde solens glans
och dag blev natt, till människornas fasa.
Allt kan nu ske – häpna då icke
om skogens dju roch havens fiskar byter plats,
om boskap lämnar land för havets vågor
och fisken klättrar uppför bergen.

Han uppehåller sig mycket kring LYRIKEN:

Nu kan man fråga sig: Varför växlade de mest kreativa processerna strax efter 700f.Kr. över från epik till lyrik?
Orsakerna är säkert många och komplicerade. En av dem har redan antytts:stadsstaterna utsattes för påfrestande politiska och sociala förändringar som fick individen att känna sig vilsen och orolig.

Under denna tid framträder Sapfo!:

Ännu större som poet var Archilochos diktarkollega och vän Sapfo. Hennes levnadstid ssmmanfaller delvis med Buddhas; den store Nebudkanessar i Babylonien var hennes samtida, så även profeterna Jeremia och Hesekiel. Men hur nära hon ändå kommer oss i sin poesi!

Det är egentligen väldigt få diktrader av Sapfo som bevarats till eftervärlden
MEN
Fragmenten har satt  väldiga spår i diktningen 2500 år senare.

Jag börjar med det mest berömda fragmentet, den första stora kärleksdikten i europeisk lyrik. Den kom att efterbildas och på olika sätt ge eko århundradena igenom, främst kanske hos Catullus men också hos Theokritos, Lucretius, Racine och många andra:

Så kan ingen likna en gud i lycka
som den avundsvärde du låter sitta
hos dig för att njuta din stämmas alltid
älskliga tonfall

och ditt skratt som klingar så ljuvt – och får mitt
hjärta dock att klappa så tungt i bröstet;
blott jag flyktigt möter dig får jag intet
ord över läppen,
själva tungan ligger i band och plötsligt
ilar genom köttet den fina lågan,
jag förlorar synen, i örats gångar
börjar det ringa,
hela kroppen dryper av svett, jag skälver
in i märg och ben och min hy får gräsets 
bleka färg på marken, jag liknar mest en
döende…



Linnér nämner Bo Carpelan, Ovidius, Linné, Hjalmar Gullberg, Lars Forsell som inspirerats!


Slutligen ännu en 600-talspoet: Alkman , av okänd härkomst men verksam som körlyriker i Sparta. Av honom finns också bara fragment, men både Karin Boye, Wilhelm Ekelund och Gunnar Ekelöf har travesterat honom.

Ekelöf i Partitur 1969:

Agesichóra, du övermodiga blonda
och du Agido med din kör av duvor
som fladdrar skyddande framför gudinnans inhägnad
bär mig över havet
på ioniska sköldar, era bara bröst, era bara ryggar
bär mig dit, lång bort
att jag må dö med min älskandes läppar i mina
identifierad
två måste man vara för att bli en.
På vinröda vingar bär mig
som havet eller den gungande kamelen
till fjärran Sardis
Men innan dess: ge gubben en närande soppa
sådan han älskade den med bröd och mycket lök
och tyck om honom litet…

Så står Alkman fram för oss efter 2500 år; i förtrolig närhet, naiv, charmfull och samtidigt så gäckande avlägsen.

VASMÅLERIET

Den keramik som producerades i antikens Grekland hör tack vare den utvecklade formen och tekniken till Europas främsta kulturskapelser, hur stilen än skiftat under nära tusen år.

 Det finns åtskilliga vaser på Medelhavsmuseet.

MEN
Chigikannan finns i Rom
SLUTLIGEN

MONUMENTAL KONST
Under denna rubrik går SL igenom hur byggnadskonsten förändrade sig:
doriska, joniska och korintiska pelare…