Jag håller på att leta fram julklappar. Enligt min HIP-princip letar jag bland ärvda skatter. Ovanstående lilla häfte fanns i morbror Rulles kvarlåtenskap. Han var mycket konstintresserad och målade själv tavlor, företrädesvis kopior av gamla mästerverk.
Flickan med turbanen vet jag att han kopierade i olja flera gånger.
Den finns i Haag,
Mauritshuis och har ju blivit underlag för en
film.
Häftet är tryckt i Holland 1949. Det innehåller bilder, företrädesvis i svartvitt, av alla de 36 målningar som man med säkerhet vet att de är målade av Vermeer. Texten (24 sidor) till monografin är skriven av Frithjof van Thienen, professor i konsthistoria vid konstakademin i Amsterdam.
Jag råkar veta att tillsammans med vännerna Lilly och Konrad Brunkwall, som hade bil! (en raritet 1949) gjorde moster Elsa och morbror Rulle sin första utrikesresan efter WW2 just till Holland och jag är övertygad att häftet införskaffades i samband härmed.
Spetsknypplerskan finns på Louvren i Paris
Beundran för Vermeer överfördes till mig och jag har alltid passat på att vid museibesök se till att betrakta de Vermeertavlor jag fått chansen att se.
Av de 35 i boken där museet finns angivet finns 8 i Holland och 11 i USA.
Jag har faktiskt sett 9 stycken av de 36 bevarade!
OCH
När jag sitter och putsar silver och lyssnar på min nyinköpta radio får jag plötsligt höra en yngre, ej strokedrabbad, Tranströmer läsa sin dikt:
VERMEER
Ingen skyddad värld…Strax bakom väggen börjar larmet
börjar värdshuset
med skratt och kvirr,tandrader tårar klockornas dån
och den sinnesrubbade svågern, dödsbringaren som alla måste
darra för
Den stora explosionen och räddningens försenade tramp
båtarna som kråmar sig på redden, pengarna som kryper ner i
…fickan på fel man
krav som staplas på krav
gapande röda blomkalkar som svettas föraning om krig.
Därifrån och tvärs genom väggen in i den klara ateljén
in i sekunden som får leva i århundraden.
Tavlor som kallar sig ”Muiklektionen”
eller ”Kvinna i blått som läser ett brev” _
hon är i åttonde månaden, två hjärtan sparkar i henne.
På väggen hänger en skrynklig karta över Terra Incognita.
Andas lugnt… En okänd blå materia är fastnaglad vid stolarn.
Guldnitarna flög in med oerhörd hastighet
och tvärstannade
som om de aldrig varit annat än stillhet.
Det susar i öronen av antingen djup eller höjd.
Det är trycket från andra sidan väggen.
Det får varje faktum att sväva
och gör penseln stadig.
Det gör ont att gå genom väggar, man blir sjuk av det
men det är nödvändigt.
Världen är en.Men väggar…
Och väggen är en del av dig själv-
man vet det eller vet det inte men det är så för alla
utom för små barn. För dem ingen vägg.
Den klara himlen har ställt sig på lut mot väggen.
Det är som en bön till det tomma.
Och det tomma vänder sitt ansikte till oss
och viskar
”Jag är inte tom, jag är öppen”.
Född: 1632
Födelseplats: Delft, Holland
Födelsenamn: Johannes van der Meer
Död: 1675 i Delft
Jan Vermeer är numera ansedd som en av de största holländska målarna, men så var det inte i hans livstid. Han hade svårt att försörja sig, och var förbisedd i 200 år.
Föga är känt om hans liv mer än att han dog fattig och ung, efterlämnande hustru och 11 barn.
Vermeer beundras för sin realistiska stil, sin sensibla behandling av färgen och sin originella penselteknik.
”Vermeer är en färgens och ljusets store mästare”
