Sälsten utan säl

Liksom det finns örnrundor utan örnar finns det sälstenar utan sälar!

I går var det lika sällsamt magiskt väder som den 30 oktober
Likheten SYNS inte så mycket som den hörs. Det är när det är absolut vindstilla och litet disigt som det blir så där magiskt, som i Lagerkvists dikt:

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus..

Isläggningen, som nu når 25 m ut från stranden gör ju också att det blir grundare. Sälstenen som normalt, utan säl, inte syns ovan vattenytan ligger blottad. Jag gick för säkerhets skull ända fram för att fastställa (med kikare!) att det inte var en säl, utan bara stenen som syntes!

Däremot fanns det andra levande varelser (utöver fåglar) i vattnet:
Och så fick vi en kandidat till Månadens sten i februari på köpet:

Månadens sten:Januari

20100103

Det har ju varit ett så dramatiskt väderläge att dagarna inte räckt till för att rapportera om Månadens sten.

MEN
Bättre sent än aldrig.

Det har ju i den övriga rapporteringen kommit med en och annan sten ändå.

Jag hittar ytterligare två kandidater:
20100124
Denna tycker jag är representativ genom att den avspeglar den bistra kylan!
Och
20100130
Här ser vi isläggningen och ändernas allt mer desperata kamp för litet värme och mat!
Nu den femte februari är hela strandkanten frusen – de måste söka sig inåt land för att söka föda…
Häromdagen när jag tittade ut genom vårt franska fönster såg jag ovanliga spår – vi närmare koll såg jag faktiskt andhonan som klafsade i den djupa snön runt huset. Jag rusade efter kameran, men precis som jag höjde den fann hon för gott att lyfta….

Nå, vilken skall väljas ?
Jag skickar det på remiss till läsarna – få se om det blir några svar!
Själv fortsätter jag samla stoff till februarivalet!

Isvinter

NU!
fryser snart Sundet till om temperaturen fortsätter att vara under 0°.
Det vita är isflak och sörja, det blå öppet vatten
Jag har, för att bevaka min bergvärme, fört dagliga anteckningar om temperaturen: Det har varit frostgrader HELA januari. Det lär inte ha inträffat sedan 1829!


”Inte sedan 1987 har södra halvan av Sverige haft en lika kall januari som i år. Kylan har dessutom varit envis och hängt i under så gott som hela månaden. Bara smärre och kortlivade försök med mildluftsattacker har förekommit. I exempelvis Stockholm blev maxtemperaturen i januari prick 0,0 grader. Det är första gången sedan 1829 som temperaturen i huvudstaden inte orkat över 0-gradersstrecket i januari. Ett annat exempel är Växjö, som just nu (1 februari) har 34 dygn på raken med minusgrader, något som inte hänt sedan vintern 1946-47. Då hade man 43 dygn på raken (21 januari-4 mars) med minusgrader. Februari inleds också med fortsatt kyla, så kanske, kanske…


Uppdatering 3/2 07.32:
I natt väcktes jag 01.06 av att snöröjningen, för andra gången i vinter, fann för gott att även skotta vår gata.
Nu får jag upp på taket igen!

Redo, alltid redo!

För ett år sedan var mycket annorlunda.

Vädret t.ex. Större delen av januari hade vi plusgrader – och väl var ju det med allt det strul som vi hade med bergvärmen. Vare sig is eller snö syntes till vid Öresund.

Vi får gå tillbaka till 2006 för att finna motsvarigheten till snövinter

Jag lärde mig av den gamle att det gäller att reducera snön på det platta taket innan det blir töväder och därmed tungt.

De har lovat mera snö så det gäller att vara ett steg före
Men nu är jag redo!

Än så är det långt till vår….

Nu har temperaturen klättrat ner under -10 igen. Strandkanten blir alltmer isbelagd.Det blåste en snål vind från söder så jag bestämde mig för att gå med vinden mot norr och via Sandkullen i lä tillbaka. Medan jag gjorde detta övervägande iakttog jag samtidigt en man som länge stod och sysslade med något…(?)
Framme vid ”skarvrevet” såg jag att det var igenfruset och skarvarna borta. På avstånd såg jag en man på väg ut och beslöt mig för att följa efter – det kanske är enda gången i min livstid som jag har tillträde!

Innan jag var halvvägs ute hade mannen vänt. Det visade sig vara en fiskare.

Min vana trogen frågade jag nyfiket om fångst. Han berättade om havsöring som tydligen vintertid går strandnära. Den är lovlig från 1 januari tom augusti. Han fick ingen fångst den här dagen men väl dagen innan. Jag berättade om skarvarna, mitt fågelskådande och mina möten på stranden.

Han berättade att han var bleking
OCH

Allt eftersom vi ringade in varandra visade det sig slutligen att han var ungdoms- och studievän till gårdagens dopbarns fader och att de har båtplatser intill varandra i Risanäsviken

Mera fågelskådning

Jag måste ha fått en bild när han har huvudet nere i vattnet…

I går var ännu en gråvädersdag. Jag unnade mig dock en snabb middagspromenad längs Öresund. Bland gräsänderna nere vid udden, det enda stället där man samtidigt ser Kronborg och Kullaberg, såg jag även bläsänder, ett viggpar och…

Ja, vad var väl det?

Jag memorerade noga för att kunna slå upp i fågelboken vid hemkomsten:

En stor vit simfågel med mörk rygg och mörkt huvud och gul framsida.
MEN
Thomas Svanberg skriver kof.s blogg

På vägen tillbaka möter jag så denne man. Det visar sig vara ordföranden i Kullabygdens ornitologiska förening. Han kunde upplysa mig om att jag till visshet gränsande sannolikhet iakttagit hannen till min storskrakhona!

Sinkadus

Glad expedit som fick försälja mig 2010 års Memo à 60 kr.
Jag kostade på mig även en ny telefonlista!

Häromdagen åkte jag till ”stan”, vilket för mig numera är Höganäs. Dels var det första vardagen efter nyår och så var det dessutom 0° – vilket , efter 10-gradig kyla i över en vecka, var skonsamt för bilen. Ett av mina angelägna ärenden var att inköpa ny ”Memo” för min fickalmanacka.

I dörren till bokhandeln, som jag valt som inköpsställe, fick jag väja för en dam med famnen full av en trave….
Det var den försenade leveransen av JUST den vara jag åkt 7 km för att inhandla!

Ibland får man ha tur här i världen!
På vägen hem kunde jag inte låta bli att fotografera solnedgången:
15.42.13 (4/1)

Twelfth Night´s möte

När jag kl 1/2 3 gav mig ut på min sedvanliga promenad längs stranden hade vädret förändrats betydligt. Temperaturen har stigit till 0-punkten, det har kommit snö under natten, och av himlen att döma, kommer det mer i natt.

Det var inte så många människor ute, mest fågelspår i sanden.
OCH
VAD är det här?
Jag tittade och tittade, och tog, naturligtvis, slutligen upp min kamera….

kom en man, bärande på en fågelkikare skyndande…

Han presenterade sig som Peter Olsson och stillade min nyfikenhet med råge: Han är ornitolog och forskar om rödbenor.* För ett år sedan märkte han ett par med en radiostyrd sändare. Han har kunnat pejla in dem till stranden här i Viken. Nu ska han försöka fånga in dem för att byta sändarna, de håller på att slockna…
Det var blåsigt och bittert kallt – men han kunde medelst sin kikare spana in dem så jag fick se den ena av dem, som gick och plockade på revet.

Man behöver inte åka till Thailand för att uppleva något spännande…

* När man läser om Rödbensprojektet på KOFs hemsida får man klart för sig att de hållit på och forska om rödbenans flyttningar sedan 2005!