Avgörande

NU
är inte bara 2010 slut, snart är julen slut och detta är sista avgörandet i projektet MÅNADSstenen:
Storskogens tomtesten blev dock ej vinnaren 
UTAN
Sten nr 1
var ÖVERLÄGSEN, fick sex av elva avgivna röster.

Så småningom skall vi ju också kora ÅRETs sten.
JUST NU
är det emellertid isläggningen i Öresund som tilldrar sig mest intresse:

Läs den spännande fortsättningen!

Mellandagsmöte 1

För varje dag som läggs till den mer än månatliga köldperioden blir det mer och mer spännande att iaktta isläggningen i Sundet. När jag häromdagen gjorde mitt dagliga besök, fångades mitt intresse av denna person.

Inte för att han gick på stranden, det var det många som gjorde eftersom det för en gångsskull var vindstilla och solsken.
UTAN
därför att han mestadels satt långa stunder hopkurad och fotograferade,
särskilt sedan han kommit ner till mina ”elefantfötter”.
Jag vände mig om och fotograferade åt andra hållet
När jag 12 minuter senare (fotona är ju numera tidsangivna på sekunden) vände mig om, satt han fortfarande kvar…
Läs den spännande fortsättningen!

I mannaminne

eller för att vara genusneutral – kvinnominne…
har det inte varit så kallt i december. Vi får tydligen gå tillbaka till artonhundrakallt för att finna dess motstycke. Det har blåst de sista dagarna så den begynnande isskorpan har för tillfället blåst ut till havs
MEN
badbryggan har fått elefantfötter(?)
De stackars änderna fryser, kurar ihop bäst de kan – blir det litet varmare då?

Midvinter

Jag kan inte låta bli att förundras över Öresundsljuset alla skiftningar!
Vi har nu haft minusgrader i en månad, isen börjar lägga sig.
Solen går redan ner en minut senare på ”kvällen”(=15.34 i stället för 15.33…)
(Ja, jag vet att vintersolståndet inte är förrän i morgon, men dygnet är tydligen SKEVT = ljuset ökar på kvällen dagarna innan den 22dre, och fortsätter i stället  att minska på morgonarna EFTER!) 



Strandvägen

Novembersten 3
När jag den 22/11 motionerade längs stranden förevigade jag en sten som nu deltar i novemberurvalet.
MEN
Jag hade gått  längs stranden  norrut. När jag gick upp på brinken för att vända hemåt,
upptäckte jag att kommunen sedan sist jag var här gjort en fortsättning på motionsspåret.
Först blev jag missnöjd: Det är fult!
SEDAN
tänkte jag: Så bra, nu kan jag cykla längs stranden till Lerberget!
MEN
Då fick jag reda på av förbipasserande att det tydligen längs golfbanan, trots att det nu är fullt möjligt FORTFARANDE är FÖRBJUDET att cykla.
Det blir nog dags för litet civil olydnad vad det lider…
Fyra dagar senare är det ju inte längre cykelväder.
Däremot siktas det kandidater till månadens sten: Snökapporna har ändrat utseende på åtskilliga tidigare deltagare!
Följ den spännande fortsättningen!

Sundsutsikt!

Igår morse när jag tittade ut genom fönstret,
noterade jag den första snön.
OCH
tänkte i samma stund:
Nu är det bara en månad till vintersolståndet då det vänder mot ljusare tider!
Följt av
Och nu har träden fällt sina blad så jag har SUNDSUTSIKT!
åtminstone lite

Numera följer jag årstidernas växlingar med stort intresse, särskilt vintertid. Jag noterar solens uppgång och nedgång i vårt lokalblad HD. Jag har länge reflekterat över hur åldersbundet detta är. Först lade jag märke till hur litet unga vuxna i sin livsplanering tog hänsyn till vårt läge nära polcirkeln.

TILLS
jag erinrade mig att jag ju var likadan i 25-årsåldern:  Jag minns att det var när vi var nyinflyttade i Rydebäck , och jag var hemmafru, som upptäckten att dagarna under vintern tog slut så tidigt, åtminstone för att duga till utevistelse, drabbade mig.
Jag roade mig med att ta reda på tiden för solnedgången och på slaget rulla ned gardinen i köket för att signalera detta faktum.

Weekendbesök:1

I fjor var det jag som var besökaren.
I år, när de ändå hade vägarna förbi, föreslog Ronnebyborna  i stället ett strandhugg i Viken.
Initialt överenskoms om en sportig förmiddag med stavgång…

MEN
5-4-3-dygnsprognosen siade om uruselt väder med stora regnmängder och stormbyar.
GladA blev ju vi när endast hälften slog in.
Detta måste dokumenteras:
Motljus var tydligen inte bra..
Motvind inte heller…
(går och hämtar den avblåsta hatten)
SÅ HÄR får det bli:
(Hatten nu väl förankrad!)

Sand- och skiffersten

Jag utlovade ytterligare alternativ till oktober månads sten.
Några lämpliga stenar uppenbarades sig icke i Turkiet
MEN
längs Öresund är möjligheterna oändliga:
Sten nr 5

Landborgen består av sandsten som brutits under flera hundra år. Laröds sandsten var känd för sin fina kvalitet påstås ha använts när Kronoborgs slott byggdes. Du kan även se den i muren runt Sofiero och i flera av kyrkorna i området. Nu bryter man inte sandsten här längre, men du kan se rester efter brotten på flera platser.

Samma sten i närbild

 Sten nr 6
Berggrunden i Helsingborg består ner till 50-150 meter av bergarter som bildades under rätliastiden i övergången mellan Jura och Krita för 200 miljoner år sedan.[5] Denna berggrund består av en för Sverige unik kombination av sandsten och lerskiffer med inslag av tunna kolflötslar, vilken endast existerar i Skåne.

Sten nr 7
Röstningen pågår till Allhelgonadagen!
Som tidigare påpekats är det är möjligt att ändra val.

TILLÄGG 06.33 från Eric Elgebrandt:
Kul med dina stenar
Kan inte låta bli att peta även på andras bilder
På bild 5 såg jag ett ansikte som jag tyckte skulle framhävas
Den stenen tycker jag skall vinna/Eric
 
*
 Nu har ni en vecka på er att avgöra!
Jag har beslutat att avluta stensafarin med innevarande år.
MEN
Jag har redan bestämt vilken kategori som blir föremål för omröstningar nästa år! 

Läs den spännande fortsättningen!

I lantlig stilla ro!

Man kan få  något större och tydligare bilder om man klickar på dem

Även om bloggen har varit till brädden fylld av mina turkiska upplevelser njuter jag samtidigt av stillheten vid Öresund. Jag har också fått en hälsning från Skälderviken av Eric.

Jag har ju reducerat bilden,och därmed musselskalens färgprakt.
Om man klickar här och  på den 24 oktober kan man njuta av originalet!

Erinnerung

Idag är det ett år sedan vi nedlade stoftet efter den gamle i Öresund.
 Vi försökte ju komma så nära Svinbådan som möjligt.
Mina stavar har brutits av. Jag har inte brytt mig, har joggat i stället tills jag får ärende till Väla  så jag kan köpa nya. Men igår var jag inte upplagd vare sig för jogging,promenad eller cykling utan ”lånade” den gamles. Han föredrog ju att ta bort kringlorna på sina gamla skidstavar ! 
Nu kom de väl till pass som Minnesdokument.