En dag på stranden

Publicerat 29 juni, 2011 av gunilla

Svara

Nu rustar jag mig för vårt 40-årsjubileum den 3 juli.

DÅ

hittar jag det här fotoalbumet med bilder från inflyttningssommaren som gossarne själva arrangerat och kommenterat!

Texten vid översta bilden ”Ska jag kasta på dej va?”

Vid nedersta bilden står ”Sand är skönt, eller hur gode bror”

Vid den övre: STRANDPANORAMA

Samma strandpanorama 40 år senare.

Det är sig likt – och ändå inte:
UTAN

som den engelska väderleken, ständigt skiftande!

Bild från ifjor!

Vad som ganska snart efter vår inflyttning blev annorlunda var, att strandhytterna längst norrut blev offer för en pyroman, och sedan fick ägarna inte bygga nytt – det satte strandlagen stopp för. Det protesterades ända upp i Högsta domstplen eller motsvarande och TJI!

Nybygge

Publicerat 13 juni, 2011 av gunilla

Svara

I april månad var jag ju bortrest i flera perioder – det blev inte så mycket promenerat på stranden.

SÅ PLÖTSLIGT

Den 23/4 upptäcker jag att någon har timrat ihop en stuga.

Ja, jag hade ju läst i HD om att någon ansökt om bygglov för ett café…

5/6

Sakta men säkert har det vuxit…:

10/6

12/6

Här har jag fotograferat utsikten från ”däcket”

som man kan föreställa sig när det noteras att det är samma bänk på de två sista bilderna.

Igår när bilderna togs var det dock inget badväder – det blåste litet för mycket…

Jag återkommer när serveringen har startat.

Förruttnelse

Publicerat 10 juni, 2011 av gunilla

Svara

Oxeln som nyss blommade så vitt står nu ledset brun

Varje år har jag glömt hur svindlande underbar tiden mellan hägg och syren är!

Varje år blir jag, när vissnandet abrupt infinner sig och jag blir varse alla meterhöga nässelbuskage i rabatterna och maskrosor i gräsmattan, lika bedrövad.

Minns Stagnelii dikt:

Till Förruttnelsen

Förruttnelse, hasta, o älskade Brud,

att bädda vårt ensliga läger!

Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,

blott dig till förhoppning jag äger.

Fort, smycka vår kammar — På svartklädda båren

den suckande älskarn din boning skall nå.

Fort, tillred vår brudsäng — med nejlikor våren

skall henne beså

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp!

Förkväv i ditt famntag min smärta

I maskar Lös tanken och känslorna opp,

i aska mitt brinnande hjärta.

Rik är Du, o Flicka! — i hemgift du giver

den stora, den grönskande jorden åt mig.

Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver

därnere hos dig

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm

oss svartklädda brudsvenner följa.

Vår bröllopssång ringes av klockornas malm

och gröna gardiner oss dölja.

När stormarne ute på världshavet råda,

när fasor den blodade jorden bebo,

när fejderna rasa, vi slumra dock båda

i gyllene ro.

MEN

Så ger jag mig i kast med rabatterna
och vad hittar jag väl där?

En prästkrage har självsått sig…
och
gräs UTANFÖR rabatterna kan vara riktigt vackert…

På vift efter trift!

Publicerat 24 maj, 2011 av gunilla

Svara

Det gäller att hänga me´

när Vår Herra bjuder på färgkalas

Århundradets påskväder?

Publicerat 24 april, 2011 av gunilla

Svara

Det är sjätte dagen som vi vandrar omkring i ett vidunderligt väder!

75-årig som jag är kan jag bara minnas EN påsk, troligen 1950, som hade ett motsvarande högsommarväder i slutet av april

…och inte är det slut än!

Nu är jag ute och cyklar!

Publicerat 13 april, 2011 av gunilla

Om man klickar på bilden blir den litet större!
Vädret är ju förtjusande…

Vårtecknen står som spön i backen:

De första optimistjollarna har lättat ankar.

Det blåser dock litet snålt nere vid stranden, men inne i strandskogen var det gott om picknickare.
MEN

Denne man stod med huvudet nere i buskaget
Vad kan han månne plocka?
Det visade sig att han matade myror med överbliven massäck.

Vi konstaterade att stacken innehöll Röd skogsmyra.
Vi förde därefter ett intressant samtal om våra övriga myrerfarenheter.

Trots allt

Publicerat 13 mars, 2011 av gunilla

Svara

Trots allt är våren här:

Det är fortfarande bara enstaka dagar man kan sitta ute i solen, och det är regelbundet minusgrader på nätterna. Det blåser mestadels kuling och in-emellan kommer det nederbörd av blandad karaktär…

MEN

Nere vid stranden har isen totalt försvunnit –

– blåst ut till havs och smält!?

OCH

Fåglarna har återvänt. När iskanten är borta har tången kunnat komma in vid strandbrinken och där finns det nu gott om mat. Det är inte bara våra vanliga vintergäster fiskmås, gräsänder, kråkor och kajor utan rikligt med gravänder och bläsänder och bland måsarna finns det skrattmåsar – alla har dock ännu inte fått sin svarta hätta.

Strandpiparna står på rad och väntar på bättre tider….

Jag ser dem alla tydligt i min kikare, men tyvärr har jag inte kamerapower att förstora dem.
(men ni kan försöka klicka en gång på bilden så blir den kanske litet större)

SÅ