Somrar

I år finns det goda möjligheter att sommaren blir lika legendarisk som de 1955 och 1959!
Legendarisk för sitt fantastiska väder dvs.

Andra somrar är minnesvärda för motsatsen, här sitter jag på stranden i Viken den 17 juli 2004.

2002 var Ida hos Farmor och Farfar Hon mailade hem den 23 juli:

Tack för mail.Här i Skåne blåser det nu storm, det har regnat oavbrutet i 20 tim, hittills 61 mm.
Vi har inte varit ute på hela dagen, och det är omöjligt att springa.
Vi är inne och spelar dator, tittar på Tv, läser och lägger patiens. Jag har just lärt mig IDIOTEN.

Dagen efter inspekterades stranden:

En död säl hade flutit i land – bryggan blåste sönder!

Den återinvigdes 2004 och idag ser det ut så här:

My Bill

När idelamannen diskuteras på en grannblogg – ser jag framför mig Ava Gardner sjungande ”My Bill”.
Jag kan inte riktigt erinra mig orden så jag slår på Google:

Google is amazing, absolutely , extraordinary, fascinating, thrilling, super!

…och får reda på att det är PG Wodehouse som skrivit texten!:
The satirical novelist P.G. Wodehouse (creator of the character Jeeves the butler) wrote its lyrics. ”Bill” was omitted from the earlier show, however, and imported into the second act of Kern and Hammerstein’s 1927 premiere of Show Boat. Wodehouse’s lyrics found an instant home in Show Boat’s verismo portrait; the very opening begins with ”I used to dream that I would discover/the perfect lover/someday.” But instead of the godlike champion she imagined, the singer got Bill, ”an ordinary guy.” He’s not particularly good-looking, he can’t play sports or sing, his brain isn’t something to write home about. Yet for the singer, Bill is the one man in the world who is wonderful, who thrills her, who makes her feel at home. They’re average people in love.



Trots hans något omoderna strandappearence ”ser” jag fortfarande honom så här:


Visst är han gullig…

och absolut UNIK , irreplaceble;

Can´t help lovin´ that man of mine

Var hjärta har sin saga…

Dagens namn är REINHOLD.
Den ende Reinhold vi känt är vår sommargranne Reinhold Lundin.
Per och Reinhold i
avverkningstagen 1999

Hans änka Karin kommer troget tillbaka till huset i Viken och kan berätta följande om deras 58 år tillsammans:

De unga tu:
Knut Reinhold André Lundin
* i Viken 29 mars 1924

Rut Karin Eliasson
*i Luleå 22 april 1927.

Karin tog realen på läroverket i Luleå
Reinold tog studenten på Gossis våren 1944.


Hösten 1944 anlöpte HM Fylgia Luleå.
http://biphome.spray.se/kurtolsson/fylgia2.htm
Ombord fanns Aspirant Lundin . En annan aspirant, Bengt Åström, var från Luleå och en skolkamrat till Karin.
Han bjöd in Karin och andra Luleåflickor till en fest i sitt föräldrahem.
Karin fann Reinhold mycket stilig i sin uniform och vita handskar!
Efter festen följde flickorna aspiranterna till hamnen och slupen som skulle ta dem till redden där Fylgia låg.
Reinhold hoppades då att Karin skulle kunna komma via järnväg till Skelleftehamn, där Fylgia skulle angöra land nästa gång.
När Karin kom hem och frågade pappa var det tvärt NEJ: Du ska ej jaga sjömän!
Men de korresponderade per brev hela vintern.

http://wwwhttp://web.telia.com/~u51002221/webb/GoestaToerner.jpg.maritima.se/Myndigheten%20SMM/Samlingar/Foremal/Manadens%20foremal/Arkiv/2004/November.aspx
Reinholds Fylgia patrullerade i Kalmarsund och var bl.a med om att söka efter överlevande efter s/s Hansa – olyckan november 1944.

Så nästa år fick Karin nådigt tillstånd av föräldrarna och åka till Stockholm för att träffa Reinhold. Hon bodde hos en f.d.skolkamrat som flyttat till Stockholm.
De dansade på Bal Palais till Thore Ehrlings orkester. Vokalist var Sonja Sjlöbeck.

1945 tog kriget slut.
Reinhold gick 1947-48 på Elektroteknisk fackskola i Västerås. Karin berättar stolt att R. och en kamrat kallades för ”de två vise männen”
1949 hälsade Karin på en kusin i Malmö. Hon ringde till Reinholds föräldrar i Viken . Fadern upplyste då “fröken Eliasson” om att Reinhold redan var i Malmö där han fått plats på Industriverken!

Redan samma kväll blev det surströmmingsparty hos kusinen.
En dråplig episod inträffade: På morgonen efter BAXNADE R.s inackorderingsvärdinna ÖVER ODÖREN från Reinholds rum. Garderoben inventerades och ur byxvecket kunde en surströmming skakas fram!

Karin hade utbildat sig inom Televerket och fick 1950 plats i Malmö.
De förlovade sig 30 september 1950 på dansrestaurangen Hippodromen i Malmö.
Karin minns att hon var iförd hatt!
Sommaren 1951 blev det en tjänst ledig på elverket i Luleå. Den sökte och fick R. De flyttade in hos Karins föräldrar i oktober där de bodde tills de sommaren efter fick en HSB-lägenhet.
28 juni 1952 stod bröllopet i Luleå domkyrka.

Sonen Mats föddes i Luleå 7 maj 1955 och dottern Elisabet i Helsingborg 14 april 1960
På hösten flyttade de till Norrköping för att slutligen rota sig i Borås 1964 där Reinhold var chef för eldistributionen till sin pensionering
1988. Han dog 21 oktober 2002 – men de hade hunnit fira guldbröllop!

På plats!

Fjärde och sista akten i vårt sängdrama!

De kom på utsatt tid – ja till och med 5 min före!
Magnus från huvudkontoret i Sösdala och Bosse från Tjörnarp.

Först bar de ut den gamla.

Sedan bar de in de nya.

Sedan skulle benen monteras.
De var nöjda med oss som trogna Dux-vänner!

Med anledning av HD:s artikel om matchen mellan Jack Dempsey och Carpentier –
One more defense followed, versus Bill Brennan, before he had to face world Light Heavyweight champion Georges Carpentier in what became boxing’s first million dollar gate ever. Carpentier, a decorated veteran of the French Army had served in World War I. Ironically, Dempsey’s promoter used this angle to promote the fight, since many Americans still regarded Dempsey as a slacker during the war.

– berättade Bosse att hans släkting Sten Anelöv var den förste svensken som mött Floyd Patterson i en boxningsring!

www.aftonbladet.se/vss/ sport/story/0,2789,824705,00.html

Sov gott sa´ de innan de återvände till Sösdala

Sängbesvär

AKT 3
INKÖP

Det var ju nu inte bara det att sängen var sliten – den var bara EN.
Vi behövde inte bara NYA sängar, vi behövde renovera hela sänkammaren efter 40 års slitage på mattor och tapeter.

Nu vidtog, mitt i bergvärmeinstallerandet ett intermittent uppsökande av diverse sängfabrikanter. För och nackdelar med ställbarhet, fjärrkontroll , naturmaterial etc diskuterades. Priser från 70 000 och neråt…

Vi insåg med fasa att ALLT, t.ex hundratals böcker måste flyttas ut etc.
Därav projektet med bokhylleinköp och biblioteksgenomgång
Se blogg 30 januari och 12 maj

Så, lösande dagens sudoku, möter ögat denna annons:

Måndagen den 19/6 göres så stadsfärd för det stora inköpet:

2 “ Sommarpaket” dvs 1001M Xtandard
http://www.dux.se/sangkollektion/index.html
kompletterat med en sängmadrass
Pascal de luxe som utan sommarrabatten kostade MER än ett sommarpaket!

Pascal de Luxe En vadderad, individuellt anpassad bäddmadrass. Den består av tre kassetter med DUX spiralsystem med olika DUX-densitet. Även stoppad med ett tjockt lager naturlatex och blandvadd.

Summary: We have, after 49 years ,bought new beds. Yeasterday I told why,:not only were they torn, one caught fire on the 27th of December 2005!

Se även
http://sv.wikipedia.org/wiki/Blaise_Pascal

Sängdrama

AKT 2

Sedan har det gått 48 år.
Sängarna har hängt med familjen i vått och torrt.

Tre barn har avlats.
Födelsedagsuppvaktningarna har kommit att omfatta även barnbarn.

Spänsten i resårerna har säckat betydligt.

TV-reklamen har ju blivit allt intensivare när det gäller att “byta upp sig” i sänghänseende. Trögheten när det gäller den typen av relativa beslut är dock stor….

Så plötsligt en kväll.
Närmare bestämt den 27 december 2005.
Ja, vi får backa bandet en aning:

Som kan utläsas av denna blogg 19 mars 2006, installerade vi bergvärme efter att vår oljetank blivit underkänd och frånkopplad oktober 2005
Strax efter beslutet kom emellertid besked om skattelättnad om man VÄNTADE till efter 1/1 2006.
Under tiden fick vi lita till elpatron, vedkaminer, och värmemadrass i sängarna kalla kvällar och nätter (se även blogg Bitter kalt 24 januari)

Det var bara det…

På kvällen den 27 december 2005 hade vi satt på värmemadrasserna, medan vi såg en deckare på TV. När vi så gick in i sängkammaren mötte oss stickig rök och det började slå upp lågor ur den ena sängen.
Snabbt upp med fönstret och ut med täcken och lakan och bäddmadrass i trädgården, som gudskelov var snötäckt!
Efter en kort stund stod lågorna 2 m höga.

Resårmadrassen började glöda, vi hällde på den ena hinken vatten efter den andra innan detta fenomen avtog.
Som väl är blir man ju “upplivad” i krissituationer, annars hade vi inte, slagrörda och diskbråcksdrabbade, orkat släpa ut hela sängen nerför trappan och ut i trädgården!

Morgonen efter. I tunnan resterna av sängkläderna.
Den orangea pinnen är stakning för telekabel inför bergvärmeinstallationen…

Efter väl förrättat värv, infann sig tankens kranka blekhet:
Det luktade rök på hela övervåningen, särskilt från heltäckningsmattan under den brinnande sängen.
Vågade vi gå och lägga oss?

Vi ringde till brandkåren och fick tala med en rådgivare.
Han beslöt efter noggrant utfrågande att vi riskfritt kunde intaga sängläge.
Men var?
Vi var ju en säng kort.

Det fick bli gästrummet.
Morgonen därpå kunde vi så flytta en säng därifrån för att återställa tvåsamheten.

Gubbarna på frammarsch

Radek Stepanek hade matchboll i fjärde set.
Jonas Björkman såg trött och uppgiven ut.
Men med publikens stöd i ryggen vände han och vann den nästan sju timmar långa kvartsfinalen i Wimbledon.
– Det var som ett straffavgörande i en VM-match, säger han efter matchen.
För första gången är Björkman framme i en semifinal i Wimbledon och för andra gången i en Grand slam (US Open 1997). Han är också den näst äldste, efter Jimmy Connors 1987, som tagit sig till semifinal i den klassiska grästurneringen.


Zidane sköt Frankrike till final