Jultidningen

Denna dagsvers av Alf Henriksson väcker ljufva minnen!

Jultidningen
Det ringde en flicka på vår dörr
med en jultidning i sin hand. Vad det var roligt med sådana förr i ett nu försvunnet land!

O du land där en ljuskrets av rysk fotogen var om vintern vår fred, vår ro och lyste på lappar av Johan Tirén och björnar av Louis Moe!

Du land där ett halvt dussin julgransljus spred ett sken som var rikt och stort och vi kände var vrå i Carl Larssons hus och var kulla som Zorn hade gjort!

O kvällsmörka land där en bildkollektion icke hang i varenda kiosk men en dikt av Karlfeldt slog an en ton som klingade ända till påsk!

Armodets tid är dessbättre förbi och vi fick det så bra så bra
Flickans jultidning inköpte vi men den var ju inget att ha.

Illustrationerna från en Jultidning 1943!

Mycket roande

Om man klickar på bilden blir den större och läsbar!

Denna notis i gårdagens tidning tyckte vi var, liksom Buttericks brukade beskriva sina skämtartiklar, mycket roande!

De som nu är unga och upplever den alltmer uppstressade julhandeln , har nog svårt att förstå vår upphetsning inför Skyltsöndagen , när kommersen kom igång efter kriget!
En scen jag minns från Hedebyborna , då Handlarn ffg julskyltat ger en föraning…
Buttericks, fanns förutom i Stockholm Göteborgg och Malmö också i Helsingborg
Utdrag ur historik 1944-53:
Buttericks blomstrar med fyra butiker i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg. Man har profilen av ”prylbutiker” i vilka säljs allt från dammodeartiklar till skämtsaker.

Lagom till Skyltsöndagen fanns i Helsingborgs Dagblad Buttericks helsidesannons, fullspäckad med beskrivningar av diverse skämtartiklar. Efter varje ruta fanns omdömen som ”Väcker allmän munterhet”, ”Mycket roande” etc.

Legendarisk i vår familj är den pruttkudde som vår äldste son fick av en klasskamrat på sin 8-årsdag!

Den väckte allmän munterhet!


Julhandling

Idag (läs igår) uppsökte vi det stora köpcentrat.

Expeditionen var detaljplanerad för att ge största möjliga utbyte, för minsta möjliga ansträngning.
Först parkerade vi utanför IKEAS UTgång.
Sedan gick vi i tunneln under tillfartsvägen för att komma till COOP Bygg.

Vi har sedan ett år tillbaka planerat köpa en Brandsläckare – nu ÄNTLIGEN skulle det bli av.

Det var ingen tvekan om vart vi skulle vända oss.
När vi kom in funderade jag på om vi skulle köpa en trädgårdstomte…


Men två meter från kassan fann den gamle sin brandsläckare !


Kvickt iväg till IKEA: När vi rullat oss fram till barnavdelningen (efter att vid bokhylleavd. prisat att vi nu var välförsedda se blogg 30 januari) mötte vi ett flertal ”trainees” från Filippinerna. Jag ville fotografera – men det visade sig råda fotoförbud på HELA IKEA!(?)

Så därför får Ni inte heller reda på vad vi köpte – årets julklapp avslöjas 25 december.
Enligt plan lunchade vi sedan på Ingvars korv och bröd à 5:-

Sålunda stärkta kunde vi både proviantera te, bröd och öl – innan vi anträdde färden hemåt.

Apropos minnesförfalskning:
En av de första grejor vi köpte på IKEA var dessa peppar- och saltkar från 60-talet.
Vi bodde i Lund 1957-62. Jag trodde absolut att vi köpte dem på Malmö IKEA – men det visar sig att den öppnade först 1977!

De har ju stått, och använts flitigt, i Skogslund – Tydligen inköpta som present till mormor Anna på varuhuset i Älmhult.

Vers från Viken


(Om man läser texten till höger eftertänksamt inser man att samhället Österling bodde i 1973 sannolikt var Arild – eftersom han badade i Skälderviken!

En hylla i bokhyllan har rasat ner och en massa osorterat har fallit ut på golvet.
Under restaurationsarbetet hittar jag en bunt med gamla tidningsurklipp bl.a. detta ur en VeckoJournalen från 1973:
Artikeln avslutas sålunda

Landskapet där de vilda grå turkduvorna häckar och korsvirkesgårdarna står översållade av rosor har inspirerat Anders Österling till en sommarhälsning som ni kan läsa som en slutvinjett till en otroligt vacker sommar.

Retro

Vi lever ett sådant hektiskt liv, så pensionärer vi är…

När jag nu , ÄNTLIGEN, har litet tid att redigera min iPhoto, finner jag många ”memorable moments”, som ej rapporterats t.ex:

Vad tittar de på?



Jo, en dansuppvisning:

1ste adventslunch

Vi startar där vi slutade igår:

Jag kan nu meddela att dessa är ett minne blott!

Sedan får jag korrigera mig när det gäller hushållsnära tjänster:
Idag har den kvinnliga delen av
familjekretsen deltagit i förberedelserna för dagens festligheter.



Lunchgästerna:

Således, när denna grupp framåt halvfemtiden skingrades fanns inte många lussekatter kvar – så goda var de!
Summary: We had a little family gathering on Advent Sunday. The Saffron buns, which were baked the day before, were all consumed!

Adventspyssel

I moderna hushåll är det ofta männen som ligger i.
(Särskilt när det finns apparater att sköta!)

Andra menar att det gäller att passa på och vila medan man kan.

Litet lördagsgodis och en god bok kan få vem som helst på gott humör!


En stilla whist medan det jäser…

Se´n på det igen.

Slutet gott

Novemberglädje

Novemberglädjen är en ägandets glädje!

Exempel 1:

Födelsedagsbarn 22 har kvitterat ut sin födelsedagspresent:
En svart Skeppshult Favorit med 28-tums däck och tre växlar.
Pappa, givaren, konstaterar nöjd:

Jag har sällan skådat Bobo så nöjd och glad.



Ägandets glädje 2:

Jag minns hur Bobos pappa som ung pojke gladdes åt sina nya Kahru löparskor. De var orangea. Han sov med dem på natten!
Citat från nätet: ”Kahru har sen länge lagt ner sin tillverkning, deras skor var för bra och hållbara.”

Samma lycka erfar jag över mina Ecco vinterskor!
Men jag har dem inte i sängen…

Förresten – apropos pallen – på Antikrundan får man ju lära sig att man inte ska bättra på originalfärgen – any comments?

100 % ROM

Vad är lämpligare en kväll i november än att gå på Föreläsningsföreninga´?
Det kostar bara 20 kr för att – denna gång – drömma sig till söderns sol.
Ove Torgny
höll föredrag om Rom.
Summary: In Sweden in the small towns we have Societies that arrange lectures on various subjects as pastime through the long winter evenings. This time it was about Rome. My husband met an old swimmingmate.

Redan i entrén blev det ett glatt återseende.

Vi kom tidigt så det fanns gott om plats.
Gott om tid att tala om gamla tider då den gamle och Kerstin var simmarlöften i Karlskoga

Maken Carl-Axel hör till den ”vitala” årgången 1920.(se även blogg 1 mars och 24 april)
Han berättade om hur han under kriget en period låg inkallad vid Djuramåsa, och bl.a. fick i uppdrag att med skarpa skott ”låtsas”-skjuta ner de allierades bombflyg.