Den hundrade apan

Även om myten om den hundrade apan numera starkt ifrågasätts har jag fått den i tankarna de senaste veckorna.
Från att tidigare varit relativt ensamma stavgångare har det exploderat:

Det intressanta är att nu känner alla det naturligt att ta sig en pratstund oss stavgångare emellan!

Man kan till exempel tala om backsippan som nu uti backarna står.
Pulsatilla vulgaris

Vernissage

Inspirerade av Konstrundan
anordnade våra konstnärliga tjejer en egen utställning.
För att vid presentationen öka sin pondus iförde de sig slipsar!
Farfar fick hjälpa med slipsknuten.
De intjänade >100kr!

Slut


Sorgesamt:
Vid gårdagens besök hos vår lokala livsmedelsdistributör konstaterades att Påskmusten i Kullabygden är slutsåld!

I gårkväll urdracks de sista dropparna.
Utan must i ytterligare två påskdagar komma vi att försmäkta på denna halvö…
Eller?
Följ den spännande fortsättningen.

Recidiv

Ja, egentligen kan man inte tala om ÅTERKOMST – vi har ju inte haft någon vinter tidigare i år.Men visst var det litet skillnad mot söndagens underbara vårväder….
Vitsipporna stod och hukade i snön!

Jag skulle ta en bild på en utslagen Forsytia i snön:

Men det visade sig vara en Trollhassel.Och än finns det nässlor att plocka.

Tideräkning


Nästa vecka innehåller både fettisdagen och det kinesiska nyåret.

I vår sekulariserade tid vet den yngre generationen troligen mer om den kinesiska kalendern än varför vi äter fastlagsbullar den 5 februari i år – och varför vi fick vänta ända till den 20 februari 2007.

Vid millenieskiftet var det en hel del skriverier om kalendern, skottår och varför februari är den kortaste månaden.

I en understreckare i SvD den 30/12 fick man reda på ännu mer!

Inne lördag

håhåjaja, håhåjaja, hörr va de blåser i träa ida
håhåjaja, håhåjaja, de blåser i träa idaa
håhåjaja, håhåjaja, hörr va de blåser i träa ida
håhåjaja, håhåjaja, å de blåser i träa idaaaa

hade vi anledning att sjunga igår – men det gjorde vi inte.
I stället passade vi på att se ”I sista minuten” (North by Northwest). på TCM.

Visst tyckte vi det var upphetsande första gången, men nu när man inte behöver följa med i handlingen medan man håller på att dö av spänning,
kan vi till fullo uppskatta Hitchcocks konstnärsskap – hans foto, skönhetssinne och överraskande, kontrastrika val av miljöer :
Från Manhattan via en busshållplats in the middle of nowhere till Mt Rushmore .

The title of the film is an anomaly and a clue to the absurd, confused plot in which no one is what he/she appears to be – there is no sharply delineated N by NW on a compass – it is an improbable direction.

In Shakespeare’s tragedy Hamlet (Act II, Scene II), Hamlet is quoted as saying: ”I am but mad north-north-west: when the wind is southerly, I know a hawk from a handsaw.”

Nu kan vi snegla vid sidan av handlingen och särskilt beundrar vi Hitchcoks sinne för svindlande vacker arkitektur:

How Alfred Hitchcock and Metro-Goldwyn-Mayer put a Frank Lloyd Wright house on top of Mount Rushmore in spite of common sense, Frank Lloyd Wright and the United States Government. Sort of.

Köldeffekt

Nu är det kallt minsann!
Vi har -4° och det blåser 17 m/sek från sydost.
Enligt tabellen motsvarar det -25° vid vindstilla!

Men man får ju se till att sköta fastigheten ändå!

Fåglarna måste få mat.
Vi var ju tvungna att kolla in stranden.
Det är litet skillnad från i somras.

Vi stannade inte så länge…