Det gäller att njuta medan tid är!

Vintertid när solen lyser har vi faktiskt sundsutsikt från vårt sovrumsfönster. Så fort träden grönskar är det slut….

Tillsammans med 100 000-tals amerikaner på plats och miljoner åhörare i TV-sofforna över hela världen följde vi i går eftermiddag The inauguration of the New President of America.
Ärade medborgare. Jag står här i dag, ödmjuk inför utmaningen som ligger framför mig. Tacksam, för den tilltro ni har visat mig, medveten om de uppoffringar som våra förfäder gjort. Jag tackar president Bush för hans tjänande av vår nation och sin generositet. 44 presidenter har nu tagit presidenteden. Eden tas ofta mitt i moln som samlas. Vi är i mitten av en kris, det vet alla. Vår nation är i krig. Vår ekonomi är försvagad. Hem har förlorats, jobbs förlorat. Varje dag bringar nya bevis på att vår miljö är hotad. Dessa är indikationerna på en kris. Mindre mätbar är gnagande rädsla som finns över vårt land. Utmaningarna är allvarliga och många, men vet detta – de kommer att klaras av! På denna dag samlas vi för att vi har valt hopp före rädsla. På denna dag förkunnar vi ett slut på löften som inte hålls som allt för länge har styrt vårt land. Tiden har kommit för att sluta med barnsligheterna. Tiden har kommit för att välja vår bättre framtid. Alla är jämlika, alla är fria och alla förtjänar en chans att få njuta av glädje.

Storhet kan aldrig ges bort, den måste förtjänas. Det är inte en resa för de svaghjärtade. Det är en resa för de som gör och inte säger. Sådana män och kvinnor har burit oss på vägen mot rikedomar och frihet. För oss har de svettats, plågats under piskan, stridit och dött. Om och om igen arbetade dessa kvinnor och män tills deras händer blödde för att ge oss ett nytt Amerika. Den här resan fortsätter vi i dag. Vi förblir ett av världens rikaste och friaste länder. Våra arbetare behövs inbte mindre i dag än de gjorde för en vecka, en månad, ett år sedan. I dag börjar vi plocka upp oss själva, damma av oss och förnya vårt land!

Var vi än ser finns jobb som msåte utföras. Vi kommer att bygga broarna och vägarna, vi kommer att återskapa vetenskapen och teknologin, vi kommer ta vara på solen och vinden, vi kommer utveckla våra skolor och universitet för att möta den nya tiden. Det kan vi. Det ska vi.

Vissa ifrågasätter våra ambitioner. Deras minnen är korta. De har glömt vad det här landet redan har gjort. Vad fria människor kan uppnå. Vad cynikerna inte förstår är att marken under dem har förändrats.

Frågan är inte om marknaden är ond eller god. Dess möjlighet att utveckla världen är oifrågasatt. Men rikedom kan inte frodas när den bara kommer till de rika. (…)

Angående vårt försvar: våra grundare stod inför saker vi inte kan föreställa oss. De idealen ljusar fortfarande upp världen och vi kommer inte att ge upp dem.

Till alla andra nationer som lyssnar idag, hela vägen till min faders födelseland: ni ska veta att Amerika är en vän till alla som står för fred och frihet och vi är beredda att slåss för freden igen!

Vi äger det här arvet. Vi klarar än svårare krav. Vi kommer att ansvarsfullt lämna Irtak till dess folk och styra upp Afghanistan. Vi kommer inte att be om ursäkt för vår livsstil och för dem som vill utvidga sitt försvar genom terror – ni kan inte stå ut lika länge som vi och vi kommer att besegra er!

Vårt arv är en styrka, inte en svaghet. Vi är formade av varje språk och kultur och vi står enade. Hat kommer att segla bort, när världen blir mindre måste USA spela sin roll. Till den islamska världen söker vi en ny tid, med ansvar och respekt. (…) De som kräver makt genom korruption, ni ska veta att ni är på fel sida av historien. Folk i fattiga länder, vi ska jobba bredvid er för att få era åkrar att blomstra och mätta era magar. Världen har förändrats och vi måste förändras med den. När vi ser världen som viks upp inför oss minns vi med ödmjukhet våra förfäder. De har något att säga oss. Vi hedrar dem, inte bara för att de vaktar vår frihet, utan också för att de ville hitta något större än välståndet hos sig själva. Det är precis den känslan som måste flytta in i oss alla. För hur mycket regeringen än kan och vill göra, ligger mycket ansvar på nationen.

Det är brandmannens mod att storma en rökfylld korridor, arbetaren som hellre går ner i tid än ser sin kollega få sparken, föräldern som gör allt för att föda dess barn. De är framtiden.

Det som behövs är en återgång till ansvar för varje amerikan, att vi har plikter gentemot oss själva och resten av världen. Det finns inget mer uppfyllande än att göra allt för uppgiften. Det är källan till vårt självförtroende, meningen till vår frihet. Det är anledningen till varför en son till en far som mindre än för 60 år sedan inte ens hade fått bli serverad på en lokal restaurang i dag kan stå framför er och svära presidenteden.

Så långt har vi rest.

Låt oss ta oss an stormar som kommer. Att när vi testades vägrade vi låta den här resan stanna av. Vi bar gåvan av frihet och tog den med oss på ett säkert sätt till kommande generationer.

Den gamle fick ju den 26/8 inopererat en pacemaker.
Nu var det dags för kontroll.

Medan en sjuksköterskan kontrollerade pacemakern, kontrollerade jag – på förekommen anledning – städningen.
I Lottens anda!
Båda kontrollerna utföll till belåtenhet.
Inte bara var det rent – det var välkomnande också med rosor vid handfatet:

och så fick vi lära oss litet mera historik:

För ett år sedan hade jag förberett detta blogginlägg:

Dags för släktens sorkbekämpare att komma med råd?

Vid sitt sedvanliga midsommarbesök bunkrade Svägerskan upp….

MEN
På kvällen, det var en fredag, och jag skulle kolla vem som blivit utröstad ur Idol
OCH
Jag råkade stoppa in en sladd i fel hål och det blev kortslutning.
MEN
för att citera moster Elsa: Det är världsligt!

Samma natt – inte långt ifrån Eslöv – hände det sig nämligen att ett barn bliver oss fött:

Så hon fyller 1 år idag!
Vi förväntar oss foton från 1-årsfirandet för senare publicering!

Om någon, t.ex jag, hade skrivit en roman vars handling utgjordes av Barack Obamas väg till makten skulle ju kritiken vara : Sånt händer inte i verkligheten!

Jag har hittills omedvetet distanserat mig till den amerikanska presidentvalskampanjen – mycket på grund av den onyanserade rapporteringen i svenska media.

Det har ju berättats om hans kenyanska far, uppväxt i Indonesien och hans fantastiska mormor på Hawaii som tyvärr dog strax innan triumfens ögonblick.
MEN
Hur var det egentligen med hans mor?
När jag läst igenom Time´s reportage blir jag ju ännu mer imponerad av denne mans begåvning, framåtanda och vältalighet.

Hans talekonst har väckt oerhörda förväntningar hos det hårt prövade amerikanska folket.

Den 5 maj 2005 var för mig en lycklig dag:
Jag köpte min digitalkamera – Canon Powershot 520.

Den har tillfört en helt ny dimension till mitt liv – jag har nu 8293 bilder i computern!

MEN
Den har ju fått vara med om den del – bl.a. har jag tappat den åtskilliga gånger både mot stenläggning och sanddyner….Så t.ex är bländaren väldigt fuktkänslig, måste få sig en knäpp för att utomhus öppna sig.
Jag har därför sedan någon tid mumlat om att det kanske är dags för en ny.
Den gamle är ju en fena på att hitta extrapris. I förrgår observerade han denna annons.

Sagt och gjort
(Extrapris Effektiviserar Enormt)

Vi har någon gång varit med om att när vi väl några dagar senare kommer till butiken har varan varit slutsåld så vi bestämde att redan följande dag åka till köpcentret.

Vi blev betjänade av denne unge man .Det visade sig att även han är ivrig bloggare. Att han valt kamikaze som namn för sin blogg beror på hans intresse för andra världskriget!Första bilden med den nya kameran
Den gamles något säregna klädsel beror på att han varit ute och räfsat löv!
Den renskrapade granntomten skymtar i bakgrunden.

Som tidigare meddelats var inledningen av vecka 31 himmelsk.
Dock: Sista kvällen med sommargästerna fördunklades inte bara av getingar utan också av att diskmaskinen tvärvägrade. Den visade envist C2.

Nu hör det till historien, att när vi år 2000 inköpte denna diskmaskin fick vi till en Elektrolux bifogat en bruksanvisning för en Husqvarna.
Vid klagomål hänvisade man till att de invärtes var IDENTISKA.
Det är bara det att skillnaden var just fronten och manöverpanelen.

Det har emellertid hittills gått bra genom trial and error.

När vi den 30 juli ringde runt till alla våra hjälpsamma hantverkare var de på semester.
Vid kontakt med Home för att få reda på vad C2 betydde förutspeglade de att ”det är nog pumpen som pajat” och började räkna på att det nog var lika bra att köpa en ny….
Den gamle startade sin research för bästa köp.

Sedan började bergvärmen läcka olja… och som tidigare meddelats sprängde några överförfriskade glin våran brevlåda.
Vi nedprioriterade diskmaskinen – i ett tvåpersoners hushåll är den ju umbärlig.

MEN
Nu när den nya brevlådan är på plats ringde vi till vår käre lokale reparatör av hushållsmaskiner – och på en kvart var han här – och nu flödar det på nytt i diskmaskinen.

Corpus delicti (dvs en olivkärna och en tandtråd) framplockade ur pumpen
Liten kärna stjälper stor maskin
Travesti på Liten tuva…

Nu haver vi glädjen att meddela dess ersättande.
Operationen skedde i tre steg:

3. Et voilà