Så anlände slutligen dagens huvudperson och hyllades med unison sång
Hon avancerade in i köket där presentbordet stod uppdukat
Föräldrarnas present var representativ:
Det är med stor glädje släkten har noterat kandidatens stora och djupgående litteraturintresse och hade inventerat hyllorna därhemma. Förstaupplagor och 1800-tals skinnband med bl.a.Shakespears dramer Kung Lear och Hamlet överlämnades till nästa generation
Det har influtit en bild på uppackningen….
Så var det dags för årets medlemslotteri i Hamnens konstklubb.
I år var vi i Hemgården och min ”gamla” barndomsvän Viveca hade avancerat till dragningsfunktionär!
De första, och med högsta vinstsummorna, gick till ICKE närvarande…
MEN
Det tog sig mot slutet, och även i år kasserade jag in 1000:- kronor att finansiera eventuella inköp under året.
Sedan var det dags att vandra ner till Galleri Hamnen för vernissage. Dessa hundar i ett fönster fångade mitt intresse, såsom även vi deras…
Sedan blev det supé med vin och underhållning!
Man har inte roligare än man gör sig sa´ ju min far!
När, efter en natts vederkvickande sömn, jag vaknar av att min klockradio sätter på Dagens eko erfar jag att SVERIGE vann!
Huga, Huga;
Änkegrannen Märta och jag är båda medlemmar i Kullens konstförening.
Vi beslutade att göra en liten utflykt till Krapperup i det angenäma försommarvädret.
OCH
Det visade sig vara väl värt besväret.
Roj Friberg och Marta Runemark är far och dotter.
Dottern gjorde mytiska statyer, ofta med naturtrogna djur, speciellt hästar och mera sagobetonade människor. Denna hette ”MÖTE”.Jag associerade till Canossavandringen
Fadern gjorde bilder
Dottern skulpturer:
Innehållsligt och koloristiskt märktes släktskapet tydligt!
Ett spännande och givande besök!
Olika prioritering:
I Eskilstuna laddar man upp inför TV-kvällen, som ju kommer att bli lång!
FARMOR går till sängs med en god bok….
Efter den trista erfarenheten 2010 har vi valt att frekventera litet mer närliggande kulturmål!
I år valde vi att utforska Bjäre.
Vi har ju en flygkompetens i vår krets som tillhör de eldsjälar som har byggt upp Ängelholms flygmuseum Jag har ju via DODR blivit förevisad en och annan flygmaskin men dagens guide, en man som varit pilot på F10 och i 30 år flugit Draken, bjöd på den bästa guidningen hittills!
Next stop var utställningen om tunneln genom Hallandsåsen. Modellen av borren Åsa studerades ur alla möjlig vinklar!
Grevie backar var betydligt mer inbjudande än Brösarps för två år sedan! Avslutningsvis hälsade vi på i Birgit Nilssons födelsehem som nu är museum.
BN som 23-årig sångstuderande…
Äntligen har jag läst ut Ilja Repin
Egentligen är det en väldigt lättlast bok. Tito Colliander har med utgångspunkt i Ilja Repis kvarlämnade sjölvbiografiska anteckningar skrivit en spännande roman om hans långa liv:
Ur Wikipeda:
”Ilja Jefimovitj Repin, född 5 augusti (enligt julianska kalendern 24 juli) 1844 i Tjugujev i närheten av Charkov i Ukraina, död 29 september 1930 i Kuokkala (Terijoki), Finland, var en rysk konstnär.”
Han föddes in i en kosacksläkt. Hans far var hästhandlare. Hans teckningstalang var medfödd – via ikonmålerie lyckades han ta sig till St Petersburg och komma in vid konstakademin. Han fick stipendium och kunde ta sig ut i Europa. Hans genombrott kom med
Han befinner sig i centrum av det ryska kulturlivet, är god vän med och porträttör av Tolstoj, Gogol, Liszt, Rubinstein och Mussorskij m. fl.
På 1890 tar man även i Ryssland intryck av den franska impressionismen och Repin blir ”omodern”. Som många andra petersburgsbor skaffar han sig ett sommarhus i Kuokkola där han efter 1900 bosätter sig på åretruntbasis. Han fortsätter att vistas där även när första världskriget bryter ut, tsarriket faller och Kuokkola blir finskt – vilket det är när han dör 1924.
”Då Finland blev självständigt efter ryska revolutionen valde Repin att stanna kvar i Kuokkala som då tillföll Finland och han avböjde flera erbjudanden att återvända till Ryssland med hänvisning till sin höga ålder. Efter sin död fick Repin kultstatus i Sovjetunionen och betraktades som en föregångare till den officiellt påbjudna socialistiska realismen.
Efter vinterkriget och fortsättningskriget tillföll Kuokkala Sovjetunionen och 1948 fick staden namnet Repino till minne av Repin.”
