Berlin Dag 2

Första dagen vi vaknade i Berlin var det att, efter en rikhaltig frukost, bege sig till

 Deutsches Historisches Museum

Vi uppsökte INFORMATIONsdisken

OCH

När vi började prata på, visade det sig att flickan där gjorde sin första tjänstgöringsdag efter att ha studerat historia i UPPSALA.  Hon höll på med en avhandling om Drottning Kristina. Hon blev jätteglad över att bland hennes första besökande var vi Sverige!

Grabbarna försvann bort till en utställning om andra världskriget,

medan jag gick till en särutställning om Friedrich der Große

1712-1786

Således 300årsjubilar!

Vi ankom till museet kl 10.00 och vistades där, inklusive lunch till kl 13.00

 Sedan släntrade vi ner längs Unter den Linden till Humboldtuniversitetet och hälsade på

Wilhelm och Alexander.

Vi sneddade förbi platsen för bokbålet på Bebelplatz (då Opernplatz) 10 maj 1933:

 Redan under artonhundratalets första hälft hade den tyske författaren Heinrich Heine sagt

 ”att där man bränner böcker bränner man också snart människor 

Das war ein Vorspiel nur, dort wo man Bücher verbrennt,

 verbrennt man am Ende auch Menschen

 OCH där

bland alla grupper med guider stod en man som var rasande, talande en flödig spottande tyska.

Vi hade efter något dygn kommit igång med tysktalandet – jag berättade att min far varit i Berlin 1920-24 – och efter hand lugnade han ner sig….

Via Gendarmenmarkt,

i vars närhet vi efter ivrigt spanande

ÄNTLIGEN

hittade en brevlåda

tog vi oss hem till hotellet för middagsvila.

I den härliga fredagskvällen uppsökte vi Ku´damm

drack Bier och minglade.

Berlin Dag 1:1

Första eftermiddagen anslog vi till att inspektera de gamla judiska kvarteren

Kupolen i bakgrunden är på Nya Synagogan *

 Det fanns ju fortfarande tydliga spår från den oroliga tiden 1938-45!

Den gamla kyrkogården hade  använts som massgrav, men är nu återställd till en grön oas.

 Denna poster berättade om dess historia.

Den enda grav som återställts är Moses Mendelssohns

Farfar till Felix!

Felix Mendelssohn föddes 3 februari 1809 i Hamburg som son till Lea, född Salomon, och bankmannen Abraham Mendelssohn (son till den judiske filosofen Moses Mendelssohn). Då Felix var två år flyttade familjen till Berlin på grund av de politiska händelserna i Europa, och där skulle han leva under återstoden av sin barn- och ungdom. Den 21 mars 1816 döptes Felix och hans syskon Fanny, Rebecca och Paul, och konverterade därmed till kristendomen (protestantismen). De antog då det tyska efternamnet Bartholdy. Felix använde framgent båda efternamnen.

* Korrigering!

I länken om Nya Synagogan står det att Kristallnatten var den 9 OKTOBER

SKALL ju vara 9 november och inget annat! (Red)

Allsång på Skansen

Två härliga Skånepågar, födda i LUND!
I tisdags valde jag Allsången framför OS.
OCH
Det ångrade jag inte.
 
Ett härligt avsnitt med hyllande av Jan Malmsjö som fyllt 80 år,
Darin, Eldkvarn och 2xMonica.
MEN
Framför allt:
 Härlig sångarglädje hos publiken i några av våra mest älskade visor

Monumentprydnad

Våra kära grannar förärade oss i fjor, i samband med sommarfesten, en Afrikas lilja som jag med stor omsorgsfullhet, på min födelsedag 24 juli 2011, planterade vid ”Pers sten”.

 MEN

 Det var inte bara den som inte klarade av den besvärliga vintern vi hade

 med ömsom värme, ömsom sträng kyla

 Vid årets Sommarkalas fick jag i stället en BLÅ Hortensia.

I samband med dykarbesöket fick jag så en ROSA

Båda är nu vederbörligen planterade

MED

JÄRNSPIK

Nu kan vi tillsammans

följa den spännande fortsättningen:

Kommer de att klara vintern?

Vilken FÄRG kommer de att antaga?

Födelsedagsbarn 16

60-år tror jag visst att hon fyllde…

Då blev jag uppvaktad minsann!

Redan hade jag fått ”Lekhyttan” 

som den  blev döpt till efter en tävling i släkten och som ERIK vann!

Här är jag framför presentbordet, iförd mitt nya orienteringsställ (med pannband) och särskilt framhävande min nya  CYKELHJÄLM!

FÖR

När all uppståndelse kring denna högtidsdag lagt sig,

närmare bestämt den 7/10 1995

inköptes så denna 3-växlade Skeppshult.

 Läs den spännande fortsättningen!

Sommaren 1959

Jag letade efter något helt annat

MEN

fann i stället en hel låda med gamla brev.

Det ovan skrev jag till släkten 12/5 1959

Då vikarierade jag på Kvinnokliniken i Örebro, den gamle på Sjukstugan i Lindesberg. Eftersom detta var första gången vi lyfte läkarlön båda, kunde vi för första gången inköpa en bil, en begagnad Ford Anglia. Med den kunde vi, när vi någon enstaka gång var jourlediga BÅDA, ge oss ut på strövtåg i Bergslagen. Bilden ovan bör vara från en sådan utflykt – därav den formella klädseln!

 Här  brevets innehåll:

Kära släkt!

Tack för brev. Det är glädjande att få så alltigenom goda nyheter. (Bläcket i pennan har tagit slut, så jag skriver med blyerts)

Jag är jour ikväll, har just inget på gång. Desto mera var det i lördag-söndags och i torsdags då jag också var jour. Jag har redan fått tvillingar med till råga navelsträngsprolaps på den första!, och plockat ut tvenne i sätesbjudning. Den första gick lätt, den andra var emellertid en lång och svår förlossning som höll mig bekymrad i flera timmar på söndagen.

Så jag har kommit igång på riktigt. Jag börjar bli litet mer van nu, är ju ej alldeles grön längre. Det är emellertid många och ständigt nya problem man ställs inför, i det här yrket är man aldrig riktigt säker på något.

Per trivs ej så värst i Lindesberg, eller Linde som de kallar det. Han hade oturen att bli sjuk första veckan, hade upp till 39° ett tag. Överläkaren är dessutom inte vid sunda vätskor. Per har talat med kirurgöverläkaren, som är styresman för lasarettet och denne säger att Medicinalstyrelsen är inkopplad. Sjukvården blir ju därefter, och det är ju ej roligt att gå och se hur patienterna missköts utan att kunna ingripa. Ev. skall Per försöka få något i Örebro i stället. Till midsommar blir det ju i varje fall arbetsbyte.

Annars bor Per trevligt, på dövstumsskolan i Linde. Den är tom efter kl 15.00. Eftersom där tidigare varit barnhem finns alla grejor, kök, kylskåp, badrum, strykjärn etc så att man kan leva ett anständigt liv. Jag bor inackorderad varför det är svårt att tvätta etc, skönt att liksom ha litet andrum.Per är jour alla dagar utom var tredje söndag och varje onsdag varför vi är i Linde mesta tiden.

VI HAR NÄMLIGEN KÖPT BIL!

 En begagnad Ford Anglia -56 av Pers skolkamrat Ingvar som har Ford i Karlskoga. Den är blå, ungefär som den regnkappa jag hade på Eskils tid. Jag börjar bli riktigt duktig på att köra, rullar ikring i Örebro utan komplikationer.

Kristi Himmelsfärdsdag var vi i Karlskoga på Karins konfirmation. Det blev bara som hastigast ty Per var ju skrabbig och bara ledig några timmar från jouren.

Något nöjesliv har vi ej ägnat oss åt utan än så länge är allt så nytt och ansträngande för själen att man bara somnar så fort man blir ledig.

Vädret är gudomligt, *sommaren har överfallit oss liksom väl er därnere.

Tyvärr har jag ej sett så mycket av naturen, jag måste ju titta på vägen. Per har ej varit ledig och kunnat vara chaufför än, ju.

Jag har fått bekräftelse på att jag skall vara provinsialläkare i Grythyttan i juli och augusti. Innan skall jag ha en veckas ledighet för att sätta mig in i förhållandena.

Jaha, nu kom det ett jourfall.

Kära hälsningar till er alla. Hoppas tillvaron fortsätter att ljusna i takt med sommarnätterna(och inte mörknar efter midsommar förstås!)

GUNILLA

* Detta är ju skrivet i maj. 1959 utvecklade ju sig till den berömda getingsommaren!

 

Födelsedagsbarn 15

Detta var trädgården vi övertog när vi för drygt fyrtio år sedan flyttade in.

Nu ser det ut så här

Tallen har gått till de sälla jaktmarkerna

OCH

i stället har vi ju BORDET.

där vi upplevt många glada  gemensamma stunder

MEN

EN växt har överlevt:

Peacerosen prunkar ovanligt frodigt i år.

och överräckes virtuellt till

Dagens Födelsedagsbarn!

Das Lesen XXII

I mitt inlägg Nyårsföresatser skrev jag:

Så min nyårsföresats är således att jag nästa år skall kunna summera en läslista 

 som omfattar FLER än trettiotvå!

OCH

Det går ju ganska bra:

Vid halvårsskiftet var det 22 lästa och recenserade!

Fortsätter jag i den här takten…

MEN

Sommarfesten har  dock inneburit att jag varit alltför upptagen för att

de sista två veckorna kunnat ägna mig åt ”serious reading”

MEN

När jag rotade bland de gamla ärvda böckerna för att hitta ”galna” presenter dök den här upp.

Carl Huldt var min fader, skrivet med min moders ”runda” stil.

”Våra dagars Berlin” visar sig vara  1933 då boken, benämnd Die Polizei wird nervös , utkom och översattes till svenska 1934. Jag började bläddra litet i boken:

Inledningen:(Obs att kommateringen är sådan den återfinnes i texten)

Kapitel 1

 Handlar om en sovande vagn på ringlinjen.

Det är inte just ovanligt, att en passagerare på ringlinjen i brist på lektyr tar sig för att mer eller mindre närgånget betrakta sina medresande, och något uppseende väckte därför långt ifrån en välklädd äldre herre, vars utseende tack vare de stora hornbrillorna påminde om en ugglas – särskilt som han inte alltför tydligt visade det intresse han hyste för sina medpassagerare.

 Föremålet för hans speciella uppmärksamhet blev av okända orsaker en cirka trettio års man, som kommit i allra sista ögonblicket. Den nyinstigne var klädd i påfallande vida byxor och vit pullover – hans fritt fallande yviga hår kontrasterade behagfullt med de skarpa dragen. Herrn med hornbrillorna var inte på det klara med om han hade framför sig en konstnär eller en sådan rik, ung man som inte hade något annat bekymmer än sin strävan att se annorlunda ut än vanliga dödliga. Först då han minuter senare blev varse, med vilken hänsynslöshet den långhårige drömmaren i pullovern stirrade på den blonda, unga damen mitt emot, kom han till den övertygelsen, att det inte gärna kunde vara fråga om något annat än en målare eller skulptör.

 Den i våra öron/ögon? otympliga texten, och det faktum att boken gavs ut just när Hitler blev installerad som  rikskansler av von Papen gjorde mig intresserad, så nu har jag läst hela boken.

OCH

Det har varit en ”spännande” upplevelse.

Inte så att själva handlingen känns spännande. Det är en märklig historia med en okänd gas ”B2”, som gör offren medvetslösa, sovande i cirka tre timmar, utan egentlig annan påverkan eller följder. Det rullas upp en historia där den tyska kriminalpolisen, tillsammans med en mystisk underrättelsetjänsteman  personifierad av en herr Zettwitz tydligen är något spionage från ” Hemlig underrättelsetjänsten för en främmande makt” (underförstått England)  på spåren.

 Historien innehåller utöver gasen, ett hemligt chiffer som skall forceras, en dubbelgångare till en fransk känd journalist, skuggning, undangömmande av hemliga dokument genom fotografisk förminskning:

 ”Säg mig hur stort är fotot? frågade Wilde (kriminalkommissarien)   Hela fotografiet är bara ett par kvadratcentimeter. men ni torde väl vara mer intresserad för hur stort ögat är eller rättare sagt för storleken av den fotografiska kopian av dokumenten – eftersom denna inte täcker hela det bortretuscherade ögat. Dokumenten som i verkligheten upptar ungefär tio ordinära trycksidor i en bok, har blivit så förminskade – åtminstone efter vad vår motpart föreställer sig – att de på fotot inte tar större utrymme än en knapp halv kvadratmillimeter.”

 …en ”försiktigt berättad” kärlekshistoria  mellan målaren och flickan han stirrade på i första kapitlet, en flykt med tåg, med en förföljning via flygplan….

JA

Tyvärr är detta vältrande i tekniska innovationer, med dito invecklade förklaringar, till förfång för  BERÄTTANDET När jag nu läst boken har jag fortfarande dåligt hum om vad som egentligen hände!

 MEN

faktiskt intressant som framställningkonst.

 Nu är det dags att åter ta tag i de HALVLÄSTA

 som

 Från svensk Medeltid

som jag ju slarvat bort – men återfunnit!

och

Tyska orden

Det bedrövliga sommarvädret gynnar ju DAS LESEN!