I två månader har jag bara sysslat med 80-årskalaset och fastigheten, Das Lesen har legat så gott som nere. NU hoppas jag att åter kunna avverka minst 4 böcker/månad.
Under sommaren har jag ströläst ovanstående bok, ett arv från morbror Rulle:
På sista sidan:
Svenska vitterhetens
hävdatecknare
har utgivits som förlagets
julhälsning 1956.
Upplagan är 2000 exemplar.
Texten är satt med Linotyp Jansson
Bokbinderiarbetet är utfört av
Rune Perssons bokbinderi.
Printed in Sweden
Caslon Press
Stockholm 1956.
I dessa tider då man diskuterar både bokens och litteraturens överlevnad är denna lilla 58-sidiga volym ett värdefullt fornminne! Den är ytterst seriös, går i tur och ordning igenom vältalighetens och skaldekonstens systerskap och äkta förbund: De Sororio Connuio Eloquentiae et Poësos.
Carl Leonhard Dryander 1747. Sedan följer i tur och ordning:
C.J. Lenström
Peter Wieselgren
Lorenzo Hammarköld
Isak Reinhold Blum
Thomas Thorild
Per Daniel Amadeus Atterbom
Jakob Kulling
Bernhard Elis Malmström
Gustaf Ljunggren
Henrik Schück
Karl Warburg
Gunnar Castrén
Erik Hjalmar Lindér
De sista tre gav 1911-1916 ut Illustrerad svensk litteraturhistoria, sedan blev materialet för stort att rymmas i ett enstaka verk av enstaka författare.
På sidan 56 avslutas med:
” Ny illustrerad svensk litteraturhistoria, som började utges 1955, har skrivits av ett 20-tal forskare; huvudredaktör har varit professor E.N. Tigerstedt. Verket är närmast avsett som en ersättare för Schück och Warburg som inte längre står att få i bokhandeln.
Enrico Fermi
