The same procedure…
Med det undantaget att det blir mer och mer kalkon/deltagare…
Farmor höll ”tal” = (låda) som vanligt
Efteråt blev det
Julklappsutdelning
Vi är ”ekologiska” dvs
Endast chokladpralinerna är nyinköpta,
Även julklappspappret är begagnat
Barnbarnen är inga barn längre
Första gången denna grupp åt en Annandagskalkon tillsammans var
Detta kort tog den gamle
Det här måste vara med självutlösare!
Föga anade vi då vad som
SAMTIDIGT
tilldrog sig på Indiska oceanen…
Som trogna läsare av denna blogg fått erfara har mitt småländska arv medfört att
INGET KASTAS
Således har jag fortfarande lådor med julpynt från trettiotalet
och framåt med egna, barnens och barnbarnens ”hemmagjorda”
Vid den årliga genomgången, för att kasta trasigt och liknande
stannade jag upp inför denna flaggparad:
Jag minns den väl från min tidiga barndom.
Eftersom jag är född 1935 har jag de första minnena från 1938 års jul.
Det var först framåt 50-talet som det blev vanligt med flagglinor – då färdigköpta
och enbart med svenska flaggan.
Den här var en klenod, monterades i granen som första dekoration EFTER ljusslingan.
Vi var också bland de få som redan före kriget hade en elektrisk ljusslinga
÷
Vi barn fick inte hantera vare sig ljusslinga eller denna flagglina
Trettiotalet avslöjar sig genom statsvapnen på t.ex. Ungerns,
Italiens
OCH
Portugals flagga.
Uppenbarligen har den varit någon form av bilaga i någon tidning
så man kunde klippa ut och montera den själv.
÷
Tysklands flagga saknas.
Jag har ett väldigt starkt minne från julgransprydandet 1940:
Min far, som normalt inte deltog i dessa pysslor,
reste sig plötsligt från sin fåtölj, gick fram till flagglinan
och SLET av
den tyska flaggan med Hakkorset.
Jag ha sorterat våra gamla CD-skivor
Winterreise ”upptäckte” jag ju inte förrän Jonas sjöng in den
MEN
När jag fick se den här disken mindes jag hur vi på 80-talet njöt av Kathleen och Elly Ameling!
Nu får hon sjunga för mig när jag har pusselpaus !
Detta är en bild från – uppskattar jag – sommaren 1938
Den finns i ett blogginlägg från juli 2006.
På bilden från vänster:
Min moster Ebba *1909, Jag , 3år, sitter i min mormor Annas * 1886, knä ;
överst lillasyster Nellie *1893, och längst ut deras far, min mormorsfar, Johannes
Där kan man läsa:
Min mormor Anna Johansson – Landgren -Öberg (hon var gift två gånger) hade en syster Nellie. Hon var också gift två gånger men fick inga barn.Hon bodde i en stor villa på Villatomtsvägen. Båda hennes makar var sjömän Först sjökapten Gustav Levin sedan ”chief” Wille Mårtensson.
Jag föddes 1935, alltså året efter makarna Myrdal skrev sin debattbo ”Kris i befolkningsfrågan”. Det innebar att jag var ganska ensam som ”barn” – det är mest en massa vuxna jag umgås med de första åren.
1939-1945 rasade ju andra världskriget . Telefon fanns, men inte TV, långt mindre internet. Man visste ju inte dag från dag vad som skulle hända, föga anades ju att tyskarna skulle ockupera Danmark och Norge 9 april 1940…
ELLER
om Sverige skulle få fortsätta att stå utanför krigandet!
”Di gamle” samtalade ju om sina erfarenheter från sina unga år.Systrarna Anna och Nellie , men även moster Elsa och morbror Rulle som var 10 resp 13 år gamla 1914, berättade ofta för varandra om Baltiska utställningen i Malmö 1914.
På den tiden skulle ju barn ses men inte höras, men jag satt fascinerad och lyssnade…
Det var ju en , för ”lilla” Malmö, pampig
tillställning.
flitigt besökt av svenska, danska,tyska, ryska kungahusen!
Utställningen var öppen 15 maj – 4 oktober 1914.
Sedan kom ju Hitler och WW2
så minnena falnade …
På 70-80 -talen började jag emellertid intressera mig för de gamla fotoalbumen
och hittade nedanstående
Det berättades:
Detta är således Nellie 1914 .
Hon är här 21 år. Det är ett förlovningsfoto!
Fästmannen till vänster träffade hon på Baltiska utställningen där båda arbetade. Han var från RIGA (som då var ryskt), och spelade violin i den lettiska utställningsorkestern.
Ur Wikipeda
”På grund av första världskrigets utbrott fick inte Baltiska utställningen den internationella dragningskraft som man förväntat sig. Utställarna från Tyskland och Ryssland avbröt sitt deltagande * och återvände till sina hemländer. Ryssarna glömde därvid kvar en omfattande och mycket värdefull konstsamling. De verk för vilka den rätta ägaren kunde fastställas återlämnades efter kriget. Detta var dock ej möjligt för en stor del av verken, och trots påstötningar, även från Josef Stalin, om att dessa borde anses vara den sovjetiska statens egendom, vägrade Malmö stad att återlämna dem. * * Denna konstsamling finns än idag på Malmö konstmuseum.Arkivet med en tillhörande fotosamling finns i Malmö stadsarkiv.
*Tydligen avbröt Tyskland och Ryssland omedelbart sitt deltagande den 1 augusti
Enligt min sageskvinna blev fästmannen, vars namn ej finns kvar i släktminnet,
INKALLAD
och försvann skyndsamt hem
OCH
Hördes sedan aldrig av!
** De konstintresserade svågrarna Calle och Rulle pratade ofta om dessa målningar
SÅ
Nu när de ställs ut på Malmö Museum
blev det besök!
Följ den spännande fortsättningen!
sa´s det ofta i mitt barndomhsem vilket betydde att det mest fanns tomglas i skafferiet.
Det var bara ett talesätt
MEN
Nu kan man ju på Google få reda på bakgrunden!
Nåväl
Häromveckan var det dags att sätta undan dessa tompavor:
1. Jelen är ett serbiskt öl som vår helnykterist DDM hade hamstrat
vid sitt besök i Belgrad i september
OCH
som jag kunde njuta av under Sigges födelsedagsfirande
tillsammans med
utflykter i Sörmlands natur.
Pernodflaskan har funnits i spritförrådet ”en femtan år”. När vi våren 1955 åkte till Paris för att jag skulle träffa den gamles föräldrar och vi därstädes förlova oss propsade den blivande fästmannen, i Strindbergs efterföljd, att vi skulle dricka absinth – vilket då innebar just denna produkt. Sedan har vi någon gång under 80-90-talet köpt en flaska för att påminna om gamla tider. Men nu är den utsupen!
I Paris 1955
Den 23 september var min fars födelsedag
Jag har ju en gång tidigare citerat hyllningssången som skrevs till hans 50-årsdag
Där det ju berättades om hans vistelse i Berlin 1920-4
NU
hoppar vi till trettiotalet
då han var tennisstjärna i Båstad
för att sedan under många år vara ledare för HLTK
Men sedan kom ju Hitler och förstörde…
Även försvaret diplomerade honom:
Efter att ha varit till salu i fem år
är nu vårt gamla torpställe äntligen sålt!
När jag rymde upp efter övernattarna vid sommarfesten,
dök den här boken upp.
Sven Aurén – Pompidou
Jag förflyttades i andanom fyrtiofem år tillbaka i tiden,,,
I Paris våren 1974
…då vi under våra strövtåg ofta passerade den här byggarbetsplatsen
SOM
så småningom fick namnet
När jag sedan slog upp den…
VAR?
har den här boken varit alla dessa år?
Jag minns SVEN AURÈN som en oerhört duglig utrikeskorrespondent i Paris under efterkrigsåren varför jag börjar läsa – och slutar inte förrän den är utläst kl 23! Det är en fröjd att återknyta kontakten med denna kvalitetsjournalistik, en sorg att den, liksom Pompidou för länge sedan är borta!
SA berättar först om Pompidous uppväxt i en småbrukarfamilj i Auvergne – kapitlet heter ”En fransk smålänning”!– hur han sedan genom sin utomordentliga begåvning avancerar genom utbildningssystemet och blir utexaminerad från Ecole Normale Superieure som ETTA.
Han var ju inte särskilt politiskt intresserad – ” 1935 sökte han en tjänst vid Saint Charles-läroverket i Marseille där han undervisade i franska grekiska och latin.”
Han rekryterades så småningom, via en skolkamrat på ENS ,av de Gaulle för att vara en kvalificerad rådgivare i den blivande presidentens kontakter med undervisningsministeriet.:
”Skicka till mig en agrégé som också kan skriva!
Pompidou visade sig ha samma naturbegåvning och totala mentala utrustning för att leda en stat som Thomas Cromwell som är huvudpersonen i WOLF HALL
En underbar läsupplevelse är kapitlet ”Förbjudet att förbjuda” som ingående skildrar ”La grande nuit de Paris” 1968 och vad som sedan följde :
A bas de Gaulle!
La revolution insaissable
Oui aux reformes, non à chienlit
När det gäller detta exempel på journalistik
var det bättre förr!
Boken kommer att vara obligatorisk läsning för barnbarnen
för att kvalificera sig för fortsatta förmåner!
Nu äntligen kommer den utlovade fortsättningen på
Veteranernas Kulturutflykt 2014.
Att det dröjt beror dels på fortsatta upplevelser som pockat på omedelbar rapport
MEN
framför allt att jag har ett speciellt förhållande till nedanstående byggnadsminnesmärke:
När vi nu på eftermiddagen besökte det är det andra gången jag är här.
Första gången bör ha varit 1944.
Det var ju krig, min far var inkallad, förde befälet över ett cykelkompani som då var
inkvarterat på ”Citadellet”,
detta sagolika namn.
Jag har ett tydligt minne av att en helg, jag, 9-årig, och min femåriga syster
blev inbjudna att besöka far därstädes
Sedan har jag aldrig varit där!
1944 hade ju all film för privata snapshots tagit slut,
så de enda foton som finns från tiden är Polyfotos.
Min fader var ju stolt att som lekman ha blivit utnämnd till officer och kompanichef
och gick och fotograferade sig i två olika album
och
Här litet närbilder
Särskilt ,när han tydligen blir ombedd att le med hjälmen på, ser han ju litet pajasartad ut
Vi brukade som tonåringar, kring -49-50 ta fram dessa foton som skämtartiklar.
(Vår far var måttligt förtjust)
Det kommer mera!
Midsommarfirandet på ängen har gamla anor.
Vi flyttade in 1971 och då var de redan igång.
MEN
De första åren var vi upptagna med golfen.
1978 blev vi ju orienterare och höll till på Björkerödsgården några år.
*
När gossarna i början på 80-talet flyttade hemifrån anslöt vi oss!
Alltsedan dess har jag varje år kunnat njuta av grann-Karins härliga Toscakaka!
I år blev den ovanligt lyckad