Sedan mitten av 80-talet har det i det Bergmanska hushållet inte druckits något kaffe
UTAN
Det är TE som gäller
OCH
Tidigt införskaffades en tehuv!
Ganska snart blev den ”schangserad”
OCH
Vi presenterades en ersättare
som säkert funnit i hushållet sedan 25 år
Sedvanligt har vi/jag dock till vardags använt den äldsta…
MEN
Igår fann jag för gott att nedlägga den i soptunnan!
Jag berättade om min moders och mitt patiensläggande, främst på torpet
Vilket för så där ”en femtan år sedan” krävde
Nyinvestering.
Torpet är ju avyttrat, men, särskilt efter uppnått änkestånd har jag fortsatt
denna avslappande sysselsättning framför TV:n
ALLA 104 korten finns kvar mer eller mindre
skamfilade
MEN
Det är snart tid för en nyinvestering!
från
sängen
Trots åtta år har gått är han fortfarande
HÄR!
Den här boken har jag fått överta från yngste sonen.
”För mig som var med” är det en helt underbar rekapitulalation
”Förtjusande” skulle moster Ebba ha sagt!
Jag minns mitt 40-tal är en svensk TV-serie från 1989 av Berndt Egerbladh. Serien sändes första gången 1989, och repriserades 1991 och 2013. Serien är en uppföljare till Jag minns mitt 50-tal från 1988 och följdes 1993 av Jag minns mitt 60-tal.
Berndt Egerbladh berättar med hjälp av filmklipp, husbandet Staffan Broms and his Four-ties och gästartister om 1940-talet. Varje avsnitt vigs åt ett år under årtiondet. Främst avhandlas musik och underhållning men även bland annat en del politik, sport och mode. Ett urval av de händelser, företeelser och kända personer som tas upp är mordet på Folke Bernadotte, Nils Poppes framgångar med Soldat Bom, crazyhumorns genombrott, Karl Gerhards gisslande av den tidens kändisar samt nöjeslivet på danspalatset Nalen.
Det är inte bara musiken utan även politiken som avhandlas:
Urvalet och presentationen har högsta klass.
De är för mig ”som var med” synnerligen intressant
MEN
Jag förmodar att 60-talare har minst lika stort utbyte!
Veteranernas Kulturutflykt startade på Idrottsmuseet på Idrottens hus
Sedan åkte vi till Ramlösa Brunn
och åt medhavd lunch på verandan
Sedan fick vi en guidad tur i trädgården
Både den gamle och jag härstammar ju från ”fattigt folk”.
Mor -och Farföräldrar födda på 1800-talet och präglade av första och andra världskrigets kriser och ransoneringar förde ju vidare en attityd av
”Här får intet förfaras.”
MEN
Efter tre generationers ivriga tillvaratagande krävs ju nu en upprensning så att inte arvingarna förtvivlar och kastar
ALLT!
Jag har nu börjat gå igenom, låda för låda…
Här gamla skjortor från morbror Gottfrid
De åker i soporna alla tre!
Jag avser i februari att storstäda köket
OCH
har börjat med kokböckerna.
Jag har ju tagit tillvara tre sterbhus…
SÅ
Jag har åtskilliga från början av seklet.
Denna är tryckt 1922
Denna 1948
Såsom farfarsmor känner jag mig förpliktigad att förvalta traditionen…
Mitt tonårsätande blev ju väldigt präglat av ransoneringen under och efter andra världskriget!
Årets första lästa bok
delades 1980 gratis ut till Svensk barnläkarförenings medlemmar.
Först nu har jag blivit färdig att läsa den.
”Regementsbarnläkaren” av Rolf Kostmann är en personlig och underhållande skildring av författarens tid som kombinerad militär- och barnläkare i Boden 1942-1952.
Illustrerad med linoleumsnitt och teckningar av författaren samt fotografier.
Rolf Kostmann var ju en av de specialister i pediatrik som växte fram efter andra världskriget. Många av de underläkare han så småningom fick där uppe i Boden var ju bland dem som blev överläkare på barnavdelningarna som bildades runt om i landet, som t.ex ”min” överläkare i Helsingborg, Herbert Enell., nämnd i boken. Mycket av den verklighet som beskrivs – där labbdata, röntgen och andra sofisktikerade hjälpmedel lyser med sin frånvaro – det vad vad du ser och vad du känner som gällde – känner jag igen från mina första 20 år i branschen 1955–75.
÷
Fortfarande
är det arbetssätt man måste behärska
”Om strömmen går!”
Boken kommer att skickas ut på remiss till klanens yngre medicinare!
2 månader tog det exakt,
för att läsa nästan 1500 sidor, uppdelat på 4 delar, av Herbert Tingstens memoarer.
SUMMA: En fantastisk rekapitulation av samhällsutvecklingen under första tredjedelen av mitt liv!
De första 260/366 sidorna handlar om *” Sju år mellan hets och idyll”, dvs *”Stillsam inrikesdebatt”, *”Konflikt med Bonniers”,
Ur Wikipeda:
Herbert Tingstens största politiska strid ledde till att han avgick från chefredaktörsposten på Dagens Nyheter. Striden gällde ATP-frågan. Till en början stödde DN som vanligt folkpartiet, men Tingsten blev med tiden alltmer övertygad om att lagstadgad pension var nödvändigt. Detta ledde till svåra konflikter, med folkpartiledaren Bertil Ohlin, med DN:s styrelseordförande Tor Bonnier, med Olof Lagercrantz och med DN:s ägare Bonnierfamiljen. I februari 1959 ledde brytningen med ägarfamiljen till att det beslutades, att Tingsten skulle avgå som chefredaktör den 31 december 1959. I mars, när Tingsten befann sig utomlands, lät DN:s styrelse publicera att chefredaktören skulle avgå.
Efter sin tid som chefredaktör angreps Tingsten av sin efterträdare Olof Lagercrantz.**I augusti 1964 publicerade Lagercrantz en recension av den fjärde och avslutande delen av Tingstens memoarer, Mitt liv. Den kom som en chock för Tingsten och endast någon vecka senare svarade han med en replik i tidningen med rubriken ”Avskedsbrev till Dagens Nyheter” och sade upp all framtida kontakt med sin gamla tidning.
Jag skrev till redaktionen och motiverade vår aktion!
** För att karakterisera Lagercrantz personlighet jämförde Gyllensten honom med
”en kelsjuk, spinnande katt som i oväntade ögonblick klöser så illa han förmår.”
÷
Avslutningsvis försöker Herbert recensera sin person:
Kapitelrubriker :
Memoarernas tid
Synpunkter på mig själv
Detta spel är ett ovärdigt spel
En fantastisk läsupplevelse!
dvs
1926-1946
Hela tidsperioden berättas i varje särskilt avsnitt. Så t.ex skildrar han de första 140ss/363 , detaljrikt om sitt sociala liv med hustru, släkt och vänner., resor, semestrar etc. Det fanns tydligen under trettiotalet pensionat i Sverige som var mötesplatser för kultureliten sommartid.
En vän som hela tiden omnämns, men som ännu ej personligen skildrats var Olle Hedberg, som under fyrtiotalet slog igenom som författare och vilka böcker lästes flitigt av min mor och hennes väninnor.
Jag var i yngre tonåren och min moder förbjöd mig att läsa honom – hans skildringar ansågs vara alltför ekivokt olämpliga för en fin flicka… – (Det hade ju till följd att jag ”tjuvläste dem ändå!)
Han var mycket beroende av sin hustru, klarade inte av att vara ensam många dygn, så hon var för det mesta ledsagare under hans talrika resor och utrikes”uppehåll”
De första 10 åren var han docent, med dålig lön och ekonomiska bekymmer. Den 1/1 1935 utnämndes han till professor i statskunskap.
”1934 inrättades en Lars Hiertas professur i statskunskap. Den jag främst har att tacka för att det blev av är sannolikt Gunnar Myrdal.”
Den mest intressanta delen är avsnittet POLITISKT (ss227-363):
Där går han systematiskt tillväga när han börjar analysera sitt åsiktsbyte:
Ur Wikipeda:
” På 1920-talet gick han med i socialdemokraterna och tillhörde den vänsterradikala falangen av partiet. 1941 gjorde han dock upp med socialdemokratin i Den svenska socialdemokratiens idéutveckling, där han kritiserade att marxismens mål med socialisering glömts bort och han ifrågasatte partiets ideologiska värderingar. Idéerna om planhushållning skulle komma att återlanseras i Sverige några år senare, men då hade Tingsten ändrat uppfattning om ekonomiska styrmedel överlag. 1945 lämnade han partiet och blev liberal, vilket berodde på att han kommit att anse att socialism var oförenlig med medborgerlig frihet.”
÷
I de avslutande avsnitten redogör han i detalj om hur han under sitt ivriga resande i Europa (tillsammans med hustru Gerd!) – Tyskland ,Frankrike ,Österrike, Polen,Ungern, Italien och Spanien. avläser hur fascismen och antisemitismen breder ut sig.
De II avslutas med noggrann redovisning av hans subjektiva reaktioner på utsattheten och rädslorna i samband med utbrottet av Spanska inbördeskriget, andra världskriget, Finska vinterkriget, Hitlers ockupation av Danmark och Norge, you name it…
Tingsten och Ernst Wigforss