Sängstory

Publicerat 8 juli, 2006 av gunilla

Drama i 4 akter

Akt 1
Det var en gång två älskande i Lund….

Hon utlovade genom intyg 28 mars 1955 att ingå äktenskap.
Förlovningen skedde 19 juni 1955 i Tarbes, Frankrike.

Det var svårt med bostad.
(De som påpekar att det är likadant nu vet inte vad de talar om!)

Vid denna tid planerades tillvaron omsorgsfullt. Därför spred de ut bland vänner och bekanta en önskan om hyreskontrakt – med flera års väntan i sikte.

Redan våren 1957 möts den kvinnliga kontrahenten vid hemkomsten till Studentskegården (blogg om denna institution följer) av ett meddelande: BORGmästaren hade ringt!?

Interör från Studentskegården 1956. Observera särkilt krukväxten – en murgröna!
Hyllan tillverkad av den manlige kontrahenten.

Det visade sig vara ett hörfel – det var BAD-mästaren i Lunds Simhall som ringt: Han kände en byggmästare som var villig sälja en nybyggd lägenhet till dem

Så de blev tvungna att gifta sig!

Bröllopet stod lördagen 9 mars 1957.
På den tiden studerades även på lördagar – De fick nådigt ledigt för att bevista detta evenemang!
Brudvalsen
Mitt under brinnande termin, och helt pennieless satte de bo.
Stommen i bohaget blev två Duxsängar – en bröllopsgåva från den manlige kontrahentens föräldrar. De kostade, vill jag minnas 1000 kr tillsammans – en astronomisk summa vid denna tid.
För jämförelse kan anges att hyran var 180 kronor i månaden, hushållet drog genomsnittligt 250 kronor per månad; (kassabok fördes!)
Utöver sängarna hade de ett köksbord, två köksstolar, en soffa och ett skrivbord. Allt utom sängarna var inköpt för en billig penning på Malmö Auktionshall.

För att skyla tomheten, lägenheten på två rum och kök 62 kvadratmeter låg på första våningen, uppbringades avlagda gardiner i släkten.
Vid gästabud ställdes köksbordet mellan sängarna och då fick ledigt ett sällskap på 6 plats!

I bröllopsgåva från faster Stina (som var från Norrköping) fick de en räcka Tuppens lakansväv av högsta kvalitet , extra bred till de extrabreda sängarna (=105 cm). På den tiden sydde man själv .
http://www.bomullsfabriken.se/historia.html
Några täcken blev det inte råd till utan det bäddades med filt.
I Wikipeda står angående “Lakan”:
Få bäddar med forna tiders spetsprydda och monogram försedda överlakan. Frågan är om så många ens sett såna. Och förstår var och hur de användes: under täcket med överdelen lagd över täckets övre kant.

Ja 1957 fanns det inga påslakan så långt ögonen räckte!
De slog igenom strax efter. På Studenternas Intressebyrå kunde man inköpa randiga sådan till nedsatt pris, mot uppvisande av giltigt terminskort!
Läs den spännande fortsättningen!
Summary: A story in three parts about our beds!

FFG

Publicerat 1 juli, 2006 av gunilla

Tid: En sommarmåndag 1944
Plats: Folkparken i Helsingborg

Det är ju fortfarande krig, men de flesta papporna är inte längre inkallade. Inte min i alla fall.
Att åka på semester hade ännu inte ”slagit igenom”. Men ett folknöje var barnmatiné på Folkparken i Helsingborg.

Det började framåt eftermiddagen. Först var det lekar, man sprang i kapp i säck, med potatis i sked mm. Alla barn fick vara med, heaten var åldersindelade;

Jag cyklade från Persgatan till pappas affär. Sedan måste han ha stängt affären före sex, vi begav oss i varje fall upp till vad som numera kallas Siöcronaparken.

Sedan var det tombola, chokladhjul och prickskjutning.
De hade ett minizoo med getter, kalvar och lamm som man fick mata.

Sedan var det uppträde klockan 18.00.
I god tid samlades man framför scenen där det fanns sittplatser.

Denna måndag var det en tant som skulle sjunga. Men hon blev försenad. Otåligheten bland publiken , med låg genomsnittsålder – inte alla hade förälder med sig- var stor, busvisslingar och papperslappar ven genom luften

Sångerskan var visserligen försenad men hennes ackompanjatör var på plats!

Efter vad som kan ha varit en halvtimmes väntan, kommer konferenciern fram och meddelar att ackompanjatören lovat underhålla oss i avvaktan på solisten!

Fram träder, en vad jag nu räknat ut 22-årig, Povel Ramel och river av Johanssons boogie-woogievals!

Succé pyramidale! Jublet visste inga gränser – han fick ta den om igen.
– jag minns hans förlägna bockande när han tackade för uppskattningen…

I samband med Knäpp upp – succén blev han sedan intervjuad i radio och tillfrågad om sin debut på scen berättade han att det var, ja just det – på Folkparken i Helsingborg

Premiär!

Publicerat 29 juni, 2006 av gunilla

Nu är högsommaren här.
Trädgårdsarbetet och midsommarfirandet är avklarat, fotbollsVM går in på upploppet.

Utmattade av de två senare, åsåg vi i tisdags Allsång på Skansen, där Povel Ramel var årets första gäst.
Då erinrade jag mig att jag, på bananskal, varit på parkettplats hela tre gånger och sett de stora elefanterna som ”kalvar”.
Jag återkommer till Povel – men vi börjar med 75-årsjubilaren

Gösta Knutsson är väl, om över huvudtaget numera, mest känd som författare till böckerna om Pelle Svanslös.
För oss 30-talare gjorde han en annan viktig insats:

Gösta Knutsson, en legendarisk radioman från Uppsala, lanserade 1938 frågesporten i Sverige. Det första programmet i radio var en match mellan lag från två nationer vid Uppsala universitet. En ständig följeslagare var domaren Einar Haglund, som också kallades ”Allvetaren”.

Nutidens unga, uppfostrade med TV och internet, kan troligen ej föreställa sig, långt före Hylands hörna, vilket folknöje detta blev. Succén blev antagligen desto större, genom att världskriget gjorde behovet av verklighetsflykt stort.

I Helsingborg anordnades turneringar med lag från de olika skolorna i staden, en sorts ”Vi i femman”, men på gymnasienivå.
Flickläroverket var på min tid, för att citera en spexsång: Vår lingonröda skola…
Finalen 1949 (?) var mellan ett lag från Teknis och ett från Gossläroverket. Förmodligen på grund av att lokalen var rymligare och modernare användes Flickläroverkets aula.

Konferencier var Sten Broman
http://www.lub.lu.se/ub/utstallningar/broman/sten.htm
Utöver frågorna, avslutades alltid tävlingen med att en från vardera laget fick i ”Oförberedda talares klubb” tala över ett för dem fram till starten hemligt ämne i 10 minuter.
Fram till detta moment var ställningen jämn.
Gossis representant visade sig heta Hans Alfredsson…
The rest is history.

Jag kommer fortfarande ihåg hur skrattet skallade, vi vek oss framåt i magkramper. Sten Broman vände på huvudet tog av sig glasögonen och stirrade förundrat på gossen: A star was born.

Ämnet han skulle utreda sig över var inte alltför upphetsande, ung ”Min skäckiga märr”
När han senare på läsåret tog studenten minns jag att han väckte uppseende genom att rida hem på en sådan.

Gamla vänner vi e

Publicerat 15 juni, 2006 av gunilla

Den 15 juni flyttade vi in i Rydebäck. Där fick vi många trevliga grannar
Tillsammans slet vi med lerjorden. Sedan unnade vi oss litet rajtantantan;

Det är ju nu 40 år sedan men vi har fortfarande förmånen att njuta av samvaron med varandra – även om det är åtskilliga år sedan vi övergav Rydebäck.

I lördags var vi på housewarming hos Elsie och Lars i deras förtjusande lägenhet på Föreningsgatan.

Ålderdomen har sina behag. Dryckerna som serveras är av yppersta klass.
Drycken för dagen var Louis Roederer demisec
Summary: 40 years ago we moved to a new villa in Rydebäck, south of Helsingborg.
Though we moved to Viken in 1971, we still enjoy the company of our then neighbours!

I Österled

Publicerat 7 april, 2006 av gunilla

Vår son Olle har just återvänt från en resa till Kiev, Stalingrad (numera Volgograd) och Kursk.
Han skriver i sin personliga blogg en försenad dagbok där han bl.a.gör följande reflexion :
Vidare är jag glad för att mina grundläggande vardagsbehov är uppfyllda utan att jag behöver visa mina identitetshandlingar för en översittare i uniform, muta en sadist bakom ett skrivbord eller springa som en hare genom prickskyttarnas skottfält.

Detta erinrar mig om den resa till Deutsche Demokratische Republik Per och jag gjorde ”als Sportsfreunde” hösten 1956. Det var således som ett led i idrottsutbyte mellan studenter. Detta var ju före byggandet av Berlinmuren 1961.
10 år efter kriget låg centrala Magdeburg fortfarande i ruiner, de enstaka nybyggnationerna var i form av ”Stalinalléer”