I vårsolens glaaans
4
Kategoriarkiv: Nostalgi
Återvändande
Syskonen Erik och Oskar var ju på Kulturbesök i Lund i somras.
Denna stad utgör ju ett nav kring vilken klan Bergmans öden är lindande….
Nu var det dags för vår kära Ida att återknyta bekantskapen med födelsestaden.
På väg hem från PRAO-tjänstgöring i Lund passade hon på :
att personligen gratulera FARFAR på födelsedagenOCH
att insupa en skånsk vitsippsbackes härlighetHuldts sportaffär 2
På Gasverksgatan hade Calle Huldt sin Sport affär bara en kortare tid.
Redan 1924 var det dags att flytta in på Södergatan 1:
Neråt Thure Röingsgata fanns en cykelverkstad i källaren.
Förlagan till skyltarna hade man fixat själv!
I entrén stod chefen själv och välkomnade kunder. En stor inkomstkälla var racketsträngning.
Novisen vid spisen
Novisen vid spisen var ett matlagningsprogram i Sveries Radio med Tore Wretman och Folke Olhagen.
Jag var 15 år och en ivrig och ambitiös åhörare.
den blyga på första skolfotot. Ringen, med blå sten, hade jag fått av min far när han kom hemfrån sin första Stockholmsresa efter kriget. Koftan hade jag stickat själv!
Det här är mina nedskrivna anteckningar från programmet.
Spaghetti var MYCKET exotiskt på den tiden. jag minns fortfarande hur jag demonstrationslagade en lördagkväll med mamma, mostrarna och tant Cais som förundrade åskådare!
Perry Mason
LÅNGfredag.
När jag var barn var den verkligen LÅNGtråkig.
Jag slår en faktakoll på Google och vad hittar jag väl där?
Jo en kommentar som den blyga (sic) gjorde till ett av Lottens inlägg:
När jag var tonåring (som f.ö var ett begrepp som då ej var uppfunnet) var det
– uteslutet med bio på Långfredag och Juldag.(därav Annandagspremiär)
– För att utmana kyrkan och etablissemanget behövde SSU inte ta till större artilleri än att anordna en danstillställning på Långfredagen!
(Jfr kravallerna i samband med Ungdomens Hus på Nørrebro)
– På söndagar, OM man utförde arbete, borde man inte visa det – således kunde man inte hänga ut tvätt eller piska mattor.
– under högmässetid gällde ännu snävare restriktioner t.ex att inte spela grammofon för öppet fönster.
Vilket får mig osökt att tänka på Perry Mason
Vi skaffade TV 1960 när vi blev föräldrar. De 800tusen som hade TV blev ett nav för familjer och vänner – man samlades på lördagkvällen och tittade på TV och drack kaffe ur en termos (TV-kanna)
Här är mitt samlade förråd av TV-kannor från 60-talet som jag fortfarande har användning för vid stora familjehögtider!När jag letar efter uppgifter om NÄR avsnitten sändes hittar jag inget men väl en länk till Elisabet.
de som ej var med då må betänka att
– fram till 1969 fanns bara EN TV-kanal
– lördag var vanlig arbetsdag både för skolbarn och affärsinnehavare
Så det var högtidsstunder i familjens sköte när man bänkade sig framför Hylands hörna och Perry Mason!
Jag arbetade som barnläkare på Borås lasarett. Vi var bara 3 läkare som turades om att ha jouren. Från kl 18.00 var man ensam läkare i huset – från kl 15.00 på lördagar.
Jag frapperades i början av att vardagar var det vanligt att man ringde först vi 18-tiden för att konsultera om sjuka barn.
Jag frågade en gång en mamma varför hon inte hört av sig tidigare.
Jo, hon hade väntat på att mannen skulle komma hem, och dessutom – om hon måste in till sjukhuset var det ju han som skulle köra bilen!
Det var ju inte alltid så praktiskt för oss på sjukhuset att de flesta svårt sjuka kom på kvällen när vi bara var halv styrka och lab och röntgen hade skurit ner sin verksamhet….
MEN
På lördagar var det ALLDELES tyst i jourtelefonen och TOMT i väntrummet när de sände Perry Mason!
I samma ögonblick som avsnittet var slut bröt helvetet lös…
Å andra sidan kunde som regel jourhavande se avsnittet i lugn och ro.
Familjeklenod del 2
Vi fortsätter att berätta om dopklänningens öden och äventyr:
Här har vi dopklänningsbärare 4: Per GustavFödd den 7 mars 1962 kl 9.51 i Jönköping döptes han den 13 maj:
Dopförrättare var kyrkoadjunt Hagnerud
Faddrar: Faster Karin och Fars Morbror GottfridMamma skriver i dagboken:Det första verkliga vårvädret det året. Du döptes i Kristine kyrka i Jönköping 10.15 Gudmor var faster Karin Du sov fridfullt, oskyldig barnasömn. Storebror Karl försökte göra oss uppmärksam på att det brann ”tyys” (=ljus)När prästen öste vatten,stretade Du litet, men Karl uppmanade honom enträget att ”tåka” väl.
Vi filmade Dig i Din fina klänning när vi kom hem.
Den eviga staden
För femtioett år sedan ingick vi i det äkta ståndet.
Vi hade inte råd att åka på bröllopsresa – det fick anstå till året därpå.
Vi gav oss iväg på en lång Italienturné: Milano,Firenze, Napoli och slutligen Roma.
Vi hade ingen vidare tur med vädret…
Vi var 4 dagar i Neapel utan att se Vesuvius för dimman – flera gånger gick vi på på bio för att komma undan regnet.
Först i Firenze på en ”vanlig” biograf. Det var en enkel lokal utan annan ventilation än – vilket vi inte fattade från början -att ha vidöppna dörrar ut mot gatan. Det var bara det att dessa dörrar var på vardera sidan bioduken. Vi såg en Western med – minns jag Rickard Widmark. Han var sig inte lik – det kom flytande italienska ur hans mun – jag minns inte om det fanns subtitles på engelska! Detta tillsammans med att trafiken utanför på gatan mest bestod av häst och vagn gjorde att filmupplevelsen blev något surrealistisk.
Därför när vi kom till Rom valde vi en elegant filmklubb, mest avsedd för amerikanska turister.
Man satt i fåtöljer i en elegant salong grupperade kring runda bord och serverades förfriskningar.
Rökning tillåten!
Jag minns att vi såg the Young Lions med Marlon Brando.
Men vi såg ju en del sevärdheter också!
Nu finns det andra som vandrar i våra fotspår!
Das Leben der anderen
Vi fortsätter med vår Hemmabio.
I går såg vi Das Leben der Anderen,
en underbar tysk film som skildrar DDR 1984 och Stasis övervakningsmetoder.
Nu när vi vet att denna förfärliga polisstat har upphört – utvecklar det sig till en underbar feel good – film.
Der Film könnte auch ”Die Sonate vom Guten Menschen” heißen, wie das Musikstück, dass im Film vorkommt, denn sein eigentliches Thema ist nicht, wie es jetzt immer heißt, die DDR, oder die Stasi, sondern die Frage, was es heißt, gut zu sein.
Vi var ju faktiskt år 2000 i Berlin och gick igenom Stasis högkvarter och även vad som är kvar av Gestapos. Det senare låg vid Prinz Albrechtstraße 8 – en adress som fortfarande tycks vara så skräckinjagande att det nästan inte finns några länkar om den. Gatan är förresten omdöpt till – (Käte) Niederkirchnerstraße
—A stretch of the wall rose up from the bricks, iron gray and some 13 feet tall, its rounded top designed to foil grappling hooks. This stretch of wall, a sign said, bordered the former Gestapo headquarters and prison complex at Prinz Albrechtstrasse 8, once the most feared address in Berlin. The headquarters had been demolished in the mid-1950s, but in 1986, when the area was excavated in preparation for redevelopment, parts of the Gestapo’s underground torture chambers came to light. West Berliners hurried to the site, and it became an open-air memorial to the horrors of the Nazi regime.—
FärjTV
Hos Lotten har det den 26 februari diskuterats denna önskelista från 1969 (-70?)
Det kommer mig osökt att tänka på att jag aldrig fick åka jorden runt!
Vi tar det från början:
1951-58 reste jag och den gamle härs och tvärs i Europa.
Vi avslutade med en fyra veckors bröllopsresa (ett år efter!) till Italien.
Sedan fick vi barn och yrkesarbetade heltid vilket gjorde att resandet låg nere i över tio år.
Jag sublimerade min längtan genom att planera följande:
Vi skulle, när pojkarna kommit i lämplig ålder, ta ledigt och åka jorden runt !
Jag satte därför igång att avsätta pengar för detta projekt. Alla inköpsbehov hos de små gossarna möttes av invändningar – pengar skulle ju sparas=HIP.
En dag när jag kom hem från ett tröttande jourpass möttes jag av den då fyraårige sonens kommentar:
När vi ska åka jorden runt åker vi inte till Biafra!?
Han lugnades på denna punkt.
Något senare (1970?) en liknande undran:
När vi ska åka jorden runt åker vi inte till Vietnam?!
Denna historia finns återgiven en gång tidigare. Resultatet bidde ju inte en tumme men väl vår första utfärd till Kullaberg!
Successivt skrinlades dessa megalomana resplaner.
Jag bestämde mig i stället för att satsa på en resa till fjällen – här skulle åkas utför.
Pengar investerades därför i fjällämpliga klädesplagg – jag har fortfarande kvar en uppsättning islandströjor!
Detta var 1968 – resan var planerad till våren 1969.
Men så en dag – jag minns det var en solig försommardag, kom en deputation fram till mig – hemmets finansminister.
Den lille (4) föstes fram i täten, sedan kom mellerst (6), sedan 8-åringen och längst bak en 36-åring som försökte se anonym och indifferent ut…
De hade haft rådslag och beslutat följande:
Här skulle EJ åkas skidor utan pengarna skulle finansiera inköpet av en FÄRG-TV:
OS i Mexico skulle ju sändas i FÄRG!
Jag insåg att det var hopplöst att kämpa mot övermakten:
Så blev det.
Stillad oro
Ja – jag har ju ingen Miele men väl en tysk kvalitetsmaskin av annat märke.
Detta är den första av många annonser som möter i 1929 års tyska husmorskalender:
Det visar sig att även det året var 28 februari en torsdag. 1929 var ju däremot inget skottår.
Ostersonntag inföll den 31 mars.
Övriga intressant händelser 1929:
7 januari – Tarzan blir seriefigur.
10 januari – Den belgiske tecknare Hergé publicerar första avsnittet av Tintin.
17 januari – Karl-Alfred, en seriefigur skapad av Elzie Crisler Segar, dök för första gången upp i seriestrippen Thimble Theatre
1 maj – Socialister och kommunister inställer förstamajdemonstrationerna i Stockholm till följd av ett intensivt snöslask.
16 maj – Den amerikanska filmutmärkelsen Oscar utdelas för första gången.
28 maj – Ernst Rolfrevyns svarta stjärna, Little Esther, vägras servering på restaurang Brända Tomten i Stockholm på grund av sin hudfärg.
16 september – Morgongymnastik i svensk radio, under ledning av kapten Bertil Uggla, startar.
24 oktober Den stora depressionen inleds med börskraschen på Wall Street under den så kallade svarta torsdagen.
26 december – Den första svenska ljudfilmen, Säg det i toner, har premiär. Inspelningen är gjord i Berlin då Sverige saknar ljudateljé.
och
Thomas Mann får Nobelpriset!