Bröllopspresent 2:3

Vid mitt inlämningsbesök försökte jag försiktigt förhöra mig om mattans kvalitet utan att få något säkert svar.
Efter hemkomsten gjorde jag därför litet research på webben:
Om man bara söker efter Bochara-matta får man många träffar ex Afgansk, pakistansk, kinesisk;

Jag har kommit fram till att Bochara numera betecknar ett MÖNSTER och kan appliceras på mattor framställda på vitt skilda platser och inte bara handknutna. Prisbilden är därför högst varierande.

MEN

Det som vi kallade Bochara matta – och matthandlaren ”rysk” Bochara heter nu Tekke rug efter folkslaget som väver dem, som ju de senaste 100 åren bytt nationalitet flera ggr om, just nu bor de i Uzbekistan…

As a group we now call them Turkmen Rugs. The old name in common usage was Turkoman Rugs but the trend today is to drop Turkoman rugs in favor of Turkmen rugs because Turkmen is the accepted English translation of the name of the people and their language. Earlier the rugs were called Bukhara or Afghan rugs.

When we wish to identify ethnicity political or geographic names are so fleeting as to be meaningless. Recently one national appraisal exam listed the correct answer for all Turkmen rugs as Russian. Obvious this is so meaningless as to be ludicrous. A number of years ago Dr. Jon Thompson was highly influential in the move to language names. It gives us a meaningful framework in which to understand the rugs so following Thompson I use the language names for the rugs.

Therefore Turkmen rug because the weavers are Turkmen who speak one of the dialects of the Turkmen language. When in doubt we can categorize people by their ”milk” language. If a woman’s primary language is the Teke/Tekke dialect of Turkmen then we call her a Teke/Tekke Turkmen and if she weaves a rug then it is a Tekke Turkmen Rug. It would be more correct to say Teke Rugs but Tekke rugs is accepted in the rug dealer/collector community. Interestingly the rugs generally fall into groups that correspond to language. This has caused me to come to the conclusion that weaving is an unspoken language.
När jag så den 25 maj kom för att avhämta den lagade och tvättade mattan, och såg den i sin nya silvriga vithet, slog det mig att den här och var skimrade litet grönt….

Men visst är den tjusig!

Jag bad om ett äkthetsintyg. Det hade till följd att ”the boss” måste tillkallas. Han studerade och fotograferade och mätte, vilket två veckor senare resulterade i att jag fick nedanstående certifikat på posten!


Bra jobbat, eller hur?

Bröllopspresent 2:2

Jag föddes 1935 och det första man fick lära sig när man börjat gå var att vara rädd om Bocharamattan…

Desto större blev katastrofen när – en kväll då jag hade en skolkamrat på besök – vi skulle passa min lillasyster när föräldrarna var bortbjudna – det bar sig inte bättre än att vi lyckades SPILLA UT ETT BLÄCKHORN MED GRÖNT BLÄCK på mattan!

Vi ringde i panik till skolkamratens mamma som gav rådet att suga upp bläcket med fransbröd – allt fransbröd som fanns tillgängligt 3-våningshyreshuset gick åt!

Vi gnodde med såplösning, så framåt sena kvällen var den någorlunda ogrön.
När min moder sent omsider kom hem kunde hon inte begripa varför det luktade tvål i hela lägenheten….

Nåväl den blev så småningom än mer skamfilad och var smutsig och sliten när min mor dog 1974 så jag slängde in den på golvet i bastun…
Och där har den legat och samlat damm i 44 år.

Nu stundar ju 125-årskalas
OCH
EFTERSOM jag vet att den är värdefull.
(och hunnit bli antik!)
tänkte jag det kunde bli en bra present
To a man who has everything

I mars mejlade jag till Nessims och fick anvisning på en firma i Arlöv.

13/4 anträdde jag så färden dit.

Jag har ingen GPS men var utrustad med en karta som jag tryckt ut från ENIRO.
Jag körde omkring i Arlöv/Burlöv i säkert en timme och frågade efter Limvägen – ingen visste.
Till slut fick jag en anvisning från en Statoilmack
Det visade sig att LIM-vägen var en liten sidogata till Företagsvägen som var ett stort område med småindustrier.
Väl framme vid rätt nummer på Limvägen låg där en skamfilad fabrikshangar med en liten, liten dörr men med stora skyltar om att jag var videoövervakad...

OCH
Väl inne möttes jag av mattor på längden och på tvären.
MEN
När jag avslöjat mitt ärende blev jag hänvisad till verkstaden
Jag hade ju irrat kring i grannskapet så jag nästan missade reparatören, som var på väg hem:
MEN
Vi överenskom om tvättning och lagning, framför allt av mattfransen som var nästan helt bortsliten.

Följ den spännande fortsättningen!

Bröllopspresent 2:1


Som den flitige läsaren av denna blogg är medveten om har jag (och tidigare den gamle) som livsfilosofi att ”här ska bare inte köpes och köpes”

UTAN
Man ser sig om, om inte bland den nedärvda bråten kan finnas någon dyrgrip


Vi får gå tillbaka till Kreugerkraschen:
När min far var i Berlin 1920-23 (jag har så småningom upptäckt att han startade sin Sportaffär redan 1924

träffade han där andra svenskar – han berättade livfullt om umgänget på ett ”svenskcafé” på Unter den Linden där t.ex den unge Jules Sylvain= Stig Hansson (Det är inte helt klart när och varför Stig Hansson förvandlades till Jules Sylvain någon gång i mitten av på 20-talet. Det har påståtts att det var Ernst Rolf som tyckte att ingen framgångsrik schlagerkompositör kunde heta något så vanligt som Stig Hansson.) och Sven Jerring före sina svenska karriärer fanns med i gänget.

Min dyslektiske fader, som ju inte hade gått i läroverk fick där , på grund av de många besökarna med kulturella konstnärliga förhoppningar,en introduktion till kulturen – som ju bl.a. avspeglat sig i vår familjetradition att gå på konstmuseum

Nu kommer vi fram till det här med Kreugerkraschen:
Mina föräldrar gifte sig 1930.
Många i borgarklassen förlorade ju alla sina tillgångar på debentures , och det blev utförsäljningar av bohag på exekutiv aktion.
Jag minns från mina tonår hur min far fortfarande hade auktionskataloger kvar där han suckande kunde se hur priserna steg på då försålda Carl Larsson, Zorn etc –

”Tänk om jag haft de pengarna då”

Vilket han inte hade för dessa även på rea dyrgripar

MEN

Han köpte ändå på sig bohag: mattor och boksamlingar som gick för en spottstyver;

På tavlan ovan, som är målad av en av hans Berlinkompisar : Carl Ljungberg och som är en interiör från mina föräldrars första hem på Björnmarksgatan 2 i Helsingborg, finns en del av det inköpta att beskåda.

Observera särskilt mattan under bordet i det bortre rummet.
Följ den spännande fortsättningen!

Det var en gång en musiker

För ett år sedan gladde jag mig åt att efter detta fynd få sitta i sommarkvällen och stilla njuta av av Sven Olof Sandbergs repertoar exekverad av den gamle

MEN

Möjligheten blev ju abrupt avbruten…

Så häromdagen dyker detta, försättsbladlösa häfte upp:

JUST den sången var den första den gamle sjöng för mig – och då jag samtidigt insåg vilken underbar sångröst han hade. Vi hade redan blivit ett par – och jag undertecknat en skriftlig försäkran –
när han plötsligt en dag stämmer upp den – jag tror vi var på väg till dans på Akademiska föreningen:

I åtta timmar spela han om livets väl och ve
men se´n, ja se´n
han tog fiolen gick och sa´:
Förlåt jag går, jag har ett litet rendezvous.

Den finns inte inspelad på svenska på YouTube så ni får hålla till godo med den tyska, (ursprungliga) versionen

Här är vi i Dansens virvlar på AF

Jag vänder blad och hittar även texten till Tangokavaljeren – ytterligare en av den gamles, (liksom SOS´s) glansnummer!

Den finns bara i en inspelning med Björn Ulveus – som sjunger den alldeles för raskt!

Ulla Billquist har det rätta trettiotalstempot!
ELLER
Ännu bättre!

Fotboll

Mitt i allt rapporterande från FotbollsVM kom en nyhet som skulle glatt den gamle:

Topplaget Degerfors tog poäng för tredje matchen i rad då de vann borta mot Jönköping, 2-1. Mycket tack vare Johan Bertilsson. Mittfältaren agerade framspelare både till Cristophe Lallet och Peter Samuelssons mål.

Detta innebär att hans kära Degerfors nu ligger i topp tillsammans med Norrköping!

Ifjor var det eländes elände ända fram till den 26/6. Då inträffade:

– Vädret var strålande

– Han kunde efter starroperationen läsa tidningen utan glasögon

– och där stod att läsa att DIF ÄNTLIGEN vunnit en match.

Hans brinnande fotbollsintresse grundlades med modersmjölken. Jag gläder mig nu åt att jag hakade på, och är efter 13 vintrar med Premier League kompetent nog att i fulla drag njuta av fotbollsfesten från SydAFRIKA. (Fast jag retar mig på det här otyget som heter vuvuzela)
Hittills har jag haft störst utbyte av Tysklands målfyrverkeri och Schweiz´överraskningsseger mot Spanien.

Näst sist!

Idag är det dags för årets näst siste abiturient.
MEN
7 dagar FÖRE mösspåtagningen har redan studentbalen gått av stapeln…

Man får vara glad att det överhuvudtaget arrangeras en bal!

I slutet av 70-talet och början på 80-talet när våra söner idkade mösspåtagning var det ju helt otänkbart med så borgerliga fasoner!

Äfven om årets studentbal uppvisade vederbörlig festivitas och att det alltid är underbart att se unga människor uppklädda till gala

kommer de ju aldrig i närheten av den pompa som VÅR studentbal uppvisade.

Den tilldrog sig på Ramlösa brunn helgen EFTER alla examensdagarna.
Innan visste man ju inte vilka som var berättigade att deltaga med studentmössan på!
Kollegiet var mangrant närvarande.
Jag har som vanligt(blyg som jag är(?) lyckats ställa mig på första raden i centrum…
Läraren under mig är min vördade lärare i biologi Hervid Vallin och bredvid honom rektor Allan Jansson.
Min kavaljer Eskil Williams har ingen mössa – han valde efter skrivningarna att stiga av, eftersom han behövde toppbetyg för att komma in på arkitektlinjen – vilket han gjorde året därpå!
Är han förresten inte litet lik Daniel Westling…

Studenter, studenter, studenter…

den blyga utexaminerades 11 maj 1953

Nu väller dom fram…
Ja, några RIKTIGA studenter som producerades före 1968 handlar det förstås inte om!
MEN

OM

Studentexamen ad modum anno dazumal hade funnits är jag övertygad att de som i klanen produceras (och producerats) skulle ha befunnit sig bland de godkändas skara!

Någon riktig bra bild av den gamles studentfirande 1952 har jag ej.
Han är här halvt skymd under ballongen
(Inte balkongen! som Åke Söderblom sjöng)

MEN
så får ni en bonusbild från studentskrivningarna i stället
Här kan ni se hans reunion 2009

Café Ida

Det ena musikkaféet leder till det andra! När jag ”hamnade” på det första blev jag bordsgranne med 90-årigt par från Helsingborg.De hade tipsats om Musikkafeet via gemensamma körkontakter. Mannen har på grund av sin goda sångröst varit stöttepelare i många körer.

Jag pratade ju om den gamle och hans röst.

De visade sig vara gamla Helsingborgare – hennes släkt hade tunnbinderi i Möllevångsgatan, granne till min morfars släkts slöjdaffär… De gifte sig 1946 och bor fortfarande kvar i den villa som de några år senare flyttade in i uppe vid tennisbanorna i Pålsjö! Jag fotograferade som vanligt och hon bad om kopior (de har inte internet). Vi kom överens om att de kunde överräckas när makens kör Delfinerna skulle sjunga i Viken på Café Ida den 31 maj!

Första gången vi möttes SATT vi ned. När vi nu möttes igen slogs jag av hennes längd:
Hon är 1.73!
I hennes årskull ansenligt!

Här lyssnar min nyfunna vän Karin till Delfinerna som sjöng en repertoar i Sommarens och Kärlekens tecken; bland annat Den första gång jag såg dig och Visa vid vindens ängar
Jag träffade flera gamla bekanta. De kommer att redovisas senare.

MEN

Den mest sensationella var att jag träffade på en skolkamrat som jag inte mött sedan 1948!
Här har vi Tage Kollbergs åk 6 på St Jörgensskolan.
Vår klass vann brännbollsturneringen för Flickor åk 6 det året!
Jag står längst ut till vänster i min Montydress och min återfunna klasskamrat är nr fyra från vänster.
Så här ser Kerstin Bökberg längst till höger ut i dag!
Fast nu heter hon Killman till efternamn.