Jag har själv användning för den vid enstaka tillfällen….
OCH
BRYLCREME!
4. Förspel som SF- journalen, kortfilmer med musik såsom jazz och klassiskt med solister som Arthur Rubinstein och Jascha Heifetz
Jag har själv användning för den vid enstaka tillfällen….
OCH
BRYLCREME!
4. Förspel som SF- journalen, kortfilmer med musik såsom jazz och klassiskt med solister som Arthur Rubinstein och Jascha Heifetz
Numera är vi ju så lyckligt lottade att det bara är att leta fram den på YouTube med självaste Richard Tauber.
Nach dem Ersten Weltkrieg wurde die Lobau als Naherholungsgebiet beliebt. Man konnte mit der (1922 eröffneten und 1970 eingestellten) Straßenbahnlinie 317 (Kagran–Groß-Enzersdorf) anreisen und hier ausgedehnte Wanderungen unternehmen und Badetage verbringen, ohne auf viele Menschen zu stoßen.
1926 schrieb Heinrich Strecker das bald populäre Wienerlied Drunt’ in der Lobau, das 1939, kurz nach Beginn des Zweiten Weltkriegs, Titelmelodie des Films Drunt’ in der Lobau hab’ ich ein Mädel geküsst (Regie: Hubert Marischka) wurde.
An Altarmen in der Lobau etablierte die Freikörperkultur(!), erlaubt oder nicht, in den 1920er-Jahren ihre bis heute bestehenden Treffpunkte.
Min pappa Calle fyllde år den 23 september. Han skulle idag ha blivit 111 år.
Jag har ju tidigare berättat om hans intresse för konst.
Kunglig Danskvasen på bilden med måsen fick Per och jag i förlovningspresent 1955.
Som framgår av LLL:4 Del 1 och Ida – dagens blogg var det med sorg i hjärtat som vi avstod från Jolos kåserier när vi ansåg oss föranlåtna att säga upp prenumerationen på Dagens Nyheter.
om inte en bild från Akropolis oktober 1966. Det är moster Ebba i solhatten ifråga och mormor Anna (*1886) på sin efterlängtade första flygresa, elegant, med som jag vill minnas en av moster Elsas hattar!
När jag nu studerar fotot frapperas jag av att Ebba tydligen klättrat upp iförd trätofflor…
Denna bok, publicerad 1985, har väl sedan dess, i 25 år, funnits i vår ägo, och placerats bland böcker som jag skall läsa när jag får tid!
Sedan hände det sig att Födelsedagsbarn 6 när han gick sista året på gymnasiet, började uttala alltmera intresse för en studietid i LUND så jag tog fram den : en lämplig födelsedagspresent!
Erik, överst på Akademiska föreningens trappa 2007.
”Det nybyggda tegelhuset blev centralpunkten för nya decenniers, för ett helt århundrades studentliv. Nu startades på allvar lördagssoaréerna med sång och föredrag, tidiga föregångare till nutidens studentaftnar. I stora salen spelades studentfarser liksom andra sceniska framställningar. Samma sal blev lokalen för de festarrangemang som avlöste vardagarnas studiemöda – vi närmar oss den epok som Strindberg kallade jubelfesternas tidevarv. Inom Akademiska föreningens ram återupptogs den nordiska fest för fädrens minne med tungt fornnordiskt ceremoniel, som första gången firats 1845. År 1853 infördes på förslag av Gustaf Ljunggren en fest till Karl XII:s minne med tal, sång och fackeltåg. Tre år senare firades för första gången Tegnérfest den 4 oktober, på dagen för Tegnérs inskrivning vid akademin, med sång vid statyn och ett leve för hans minne. Till festen knöts – som tidigare nämnts – från 1868 ett hälsningsgille för de nyinskrivna studenterna med sång och tal. Redan på det första hälsningsgillet sjöngs den av Fredrik Andersson författade novischvisan, välkänd för många generationer av Lundastudenter.”
Novischvisan:
Melodi: Fredmans sång nr 27 (”Ur vägen för gamle Schmidtens bår)
:/: Novitier, novitier! I dag är dagen glad! :/:
Jag hälsar er alla, kamrater och bröder,
som kommit från öster, från norr och från söder
:/: och väster, och väster, välkomna i vårt lag! :/:
:/: På många, på många slags banor vandren I. :/:
I skolen bli präster, magistrar, jurister,
ocgh läkare, bergsmän – men kameralister
:/: det kunnen, det kunnen I nu ej längre bli. :/:
:/. Till Kuggis, till Kuggis, ett fast förskräckligt hus, :/:
I bören så flinkt på lektionerna löpa
ty I ären talgen, varav man skall stöpa
:/: med tiden, med tiden de klara lärdomsljus. :/:
:/: Men aldrig, men aldrig lektioner – hören I – :/:
och inga kompendier nånsin Er säga,
hurledes man skall rationellt gå till väga
:/: för att man, för att man en god student skall bli. :/:
:/: Den läran, den läran, som ganska viktig är, :/:
hur sången och glädjen och skämtet och gamman
med visdomen trivas förträffligt tillsamman,
:/: den kunnen, den kunnen I endast hämta här. :/:
:/: Här glömmas, här glömmas förtreter och besvär. :/:
När dagen igenom man ärligt har pluggat,
och visdomens frön noga skalat och tuggat,
:/: och svalt dem, och svalt dem, man sköljer ner dem här. :/:
:/: Välkomna, välkomna, novitier än en gång. :/:
På Kuggis stå visdomens skatter att vinna,
men här bland kamraterna skolen I finna
:/: studentliv, studentliv med allvar, skämt och sång. :/:
Text: Fredrik Andersson. Sjöngs första gången vid det allra första Hälsningsgillet på AF 1868. Kuggis = öknamn på Nya Akademin, den byggnad där man tidigare avlade inträdesprov till universitetet.
Från vevgrammofon till Youtube!
Jag har ju i länken ovan berättat om mina föräldrars första möte.
Vevgrammofonen ifråga fanns under 40-talet hos min mormor på torpet.
När min mormor dog 1976 tog jag hem den – den finns nu här i Viken på vinden, med tillhörande skivor!
Redan 1957 hade den gamle och jag skaffat oss en kombinerad radio och skivspelare – Det blev 45-varv och sedan LP- skivor.
På 70-talet kunde vi kosta på oss en Hi-Fi anläggning med högtalare och en kvalitetsskivspelare.
När CD-skivorna på 80-talet tog över, kunde man hitta kg-vis med gamla fina LP- skivor med klassisk musik på diverse loppmarknader –
något som den gamle och jag utnyttjade.
Vi läste i HD om Lerhamns byalags firande av stationshusets vid Krapperup 100-årsjubileum.
Höganäs – Mölle järnväg:
Ur HD:
Efter att badlivet och semestrandet hade ökat på Kullaberg och i synnerhet i Mölle utvecklades traktens turistnäring. En järnväg mellan Höganäs och Mölle anlades 1910 för att tillgodose den alltmer ökande tillströmningen av badgäster. Semesterorten Mölle utvecklades i och med järnvägens tillkomst och turisternas tillströmning. Stationshuset i samhällets södra del byggdes under tidigt 1900-tal. Krapperup fick ett eget stationshus. Det byggdes 1910 i Wienerjugendstil med gul putsfasad. Arkitekter var August Ewe och Carl Melin. Stationsbyggnaden försågs med vänthall, biljettförsäljning och stinsbostad. Strandbaden som också hade ett hotell och blev en något enklare badort på 30-talet, fick en station längs linjen. Stationshuset är en spegelvänd kopia av Krapperups stationshus. En sammanhållen villabebyggelse, varav en stinsbostad, växte fram kring stationshuset. Järnvägsbolaget Höganäs-Mölle gick i konkurs redan 1914 men fortsatte drivas i statlig regi fram till 1963.
Första gången jag kom i kontakt med denna järnväg var via Kullavisan. Den fanns med i min sångbok från Helsingkrona nation och sjöngs med friska tag på IS Kullens midsommarfester på 70-80-talet! Då var det kutym att när refrängen sjöngs, man skulle kroka i arm och gunga, varannan rad åt motsatt håll.
När vi hade DODR här på Björkerödsgårde 2004 ingick den i sånghäftet:
Texten utgör ett intressant reportage från on dit i Kullabygden 1910
Prinsen är t.ex prins Carl:
” Morbror var en ytterst originell man. Sedan han våren 1906 förlist med sitt fartyg, barkskeppet ”Jupiter” vid den beryktade skeppskyrkogården Salvorev utanför Fårö, gick han i land för gott. Lyckligtvis räddades alla vid skeppsbrottet – det var bara den fina dockan inköpt i England för min mors räkning som följde fartyget i djupet. Signalflaggorna lyckades dock Morbror plocka med sig. Dem fick han god nytta av hösten 1906, för då besökte prins Carl Brunnby, skjutsad dit i bil (Den första bilen i Brunnby.) av friherre Nils Gyllenstierna. Prins Carl hade köpt Stubbarps slott för 60.000 kronor, men när han vid besöket närmare granskade slottet, insåg han, att det skulle bli för dyrt med alla reparationer. Han sålde i sin tur slottet till grevinnan Augusta Lewenhaupt. ”
Som jag tidigare berättat var vi väldiga på biobesök åren 1956-60 i Lund :
Vi blev något av experter, såg i stort sett alla kobojsare som gavs på biograferna i Lund 1955-60. Det var en avkoppling från tentamensläsningen – Vi bestämde varje kväll att vi INTE skulle gå på bio… Sedan när klockan närmade sig 21.00 SPRANG vi in till sta´n. Det befrämjade om inte annat konditionen.
Sedan fick vi barn och skaffade TV!
De filmer vi sedan sett på biograf kan räknas på handens fingrar!
Det måste ha varit i sommaren 1960. Den gamle var inkallad i Hässleholm och jag var kvar i Lund. Filmen hade ju väckt sensation i Cannes och även fått en Oscar så jag bestämde mig för att gå ensam.
När jag nu såg att de gav den på TV passade jag på.
Om jag minns filmen som gastkramande är den ändå bättre nu!
-så håller det första intrycket och FÖRSTÄRKS av livserfarenheten.
Så här 50 år efteråt förstår jag varför jag blev så tagen av den här filmen!
Marguerite Duras hade jag då ännu inte stiftat bekantskap med. Hon blev bekant för mig först när jag läste hennes Älskaren (L´Amant) som ju kom ut på svenska först 1985.