Kategoriarkiv: Nostalgi

Medicinhistoria

Publicerat av
Svara
Jag fortsätter mina inventeringar bland gamla grejor:

 Vad månde den här stämpeln vara?
Det var en retorisk fråga, jag vet mycket väl vad det är:
 Det är min stämpel som jag fått av WHO som legitimerad vaccinatör mot smittkoppor!
 Utdrag ur Minnesskrift vid Föreningen Mjölkdroppens 100-årsjubileum 2004.

I dessa dagar då det på nytt utbrutit mässlingssmitta i Europa på grund av dåligt skötta vaccinationsprogram minns jag forna dagar då vi på BVC fullgjorde den 1917 utfärdade lagen om obligatorisk ”…smittkoppsympning senast under det kalenderår då barnet fyller 6 år. Meddelande om utförd ympning skulle tillsändas pastorsämbetet som antecknade i församlingsboken om fullgjord ympningsplikt. Barn som inte var smittkoppsympade fick inte börja skolan. Endast hälsoskäl kunde befria.”

OCH 
”1980 förklarade världshälsoorganisationen (WHO) världen vara fri från smittkoppor 
efter ettdrygt 10-årigt utrotningsprojekt” 
 SÅ
Nu har jag ingen mer användning för min stämpel…
Alla jublade, 
men detta var ju bara början – 
WHO började se sig om efter nästa projekt.
MEN
Det dröjde bara ett år så började man i New York undra över….
Aids beskrevs först i slutet av 1970-talet av franska läkare som märkte hur homosexuella män i orimligt hög grad drabbades av ovanliga sjukdomar. Åren 1983–1984 identifierades viruset som sprider smittan. Det upptäcktes i det närmaste samtidigt av två forskargrupper (Luc Montagnier i Frankrike och Robert Gallo i USA) och kallades LAV (lymphadenopathy-associated virus) respektive HTLV-III (human T-lymphotropic virus type III), innan man enades om termen HIV (human immunodeficiency virus).
…och på den vägen är det:

”Man kan inte två gånger kliva ner i samma flod”

Närvaro

Publicerat av
2
den gamles dödsdag inföll dagen innan 40-årsjubileet.
Dagen till ära hade jag prytt stenen med dels den röda rosen som redan fanns vid inflyttningen, dels den som blommade ffg 2009!
Yngsta barnbarnet Sigge – som ju är den som initierat seden med minnesstenen – dekorererade med ytterligare stenar insamlade under strandbesöken.
OCH
Sedan april månad har vår lokaltidning HD ett avtal med Författaren Lars Gustafsson som varje månad skriver en originaldikt för dess kultursida.
Tidsdikt  30 juni var ”in tune” :
I jordebrynet
Försommardag.
Här finns de flygande,
Alltför lyckligt ovetande.
Här finns de simmande
Alltför tyngda av smärtan
Att en tidsrymd existera.
Och vi som tillhör jordebrynet,
vi, emellan de alltför verkliga,
söker en port som aldrig fanns.

25-årsjubileum

Publicerat av
3
Vi firade inflyttningen första gången 1996 då det var 25-årsjubileum
Huvudattraktionen var
BRÖDERNA
DÖNICK

i en halsbrytande UppVISNINGI DE HÖGRE SFÄRERNASAKROBATIK

– Program –

1. Dödens uppvärmning
2. Dödens knäkonst
3. Dödens balanskonst
4. Dödens spänning el. magpirr
5. De två dödskallarna

FÖRESTÄLLNING ENDAST DENNA EFTERMIDDAG
FRITT INTRÄDE
Introduktion :
Mina damer och herrar – får jag be om den djupaste koncentration. Från detta ögonblick kan varje distraktion vara rent livsfarlig!
Jag har den stora äran att presentera, för första gångeni Europa!

Farornas okrönta prinsar!
De unga män som satsar allt i ett spel på liv och död – och sedan ökar insatsen!
De unga män som dansar genom livet på eggen av ett rakblad

De unga män som strör nubb på sin frukostgröt, som har kaustik soda i gottisskålen, som läskar sig på Klorin efter varje träningspass.
De unga män som ser Liemannen i vitögat, som skrattar honom i ansiktet, som står honom upp i halsen!
Är de helt från vettet? frågar ni er, ärade publik. Det finns inget annat svar på den frågan än ett rungande JAA!
 Damer och herrar:

De våghalsiga!
De halsbrytande!
De halsstarriga!
De halvtokiga!
Bröderna Dönick!!!!
Det var en relativt gles skara som bevittnade detta världsevenemang.Visserligen kunde vi räkna in 19 gäster, men medelåldern var låg – flera missade uppvisningen genom att sova middag…
Jag vill minnas att den 3 juli det året var en onsdag – många återbud hade inkommit på grund av förvärvsarbete.. I år är det en söndag och vi har noterat att skaran blir betydligt större och den yngste är åtta år!

Erinring

Publicerat av
1
Det var ju inte mycket till trädgård vi fick överta från den tidigare ägaren.
MEN
Alltsedan inflyttningen har jag vid den här tiden påmints av den gula fetknoppen som då, som det enda, blommade rikligt.
Lampan var dock i sin krafts dagar
Vändplatsen framför huset var de första åren inte asfalterad
Lekmöjligheterna voro därmed legio!
Det är bara fetknoppen som är sig lik!
Kulplatsen upptas just nu av betydligt dyrbarare leksaker…

En dag på stranden

Publicerat av
Svara
Nu rustar jag mig  för vårt 40-årsjubileum den 3 juli.
DÅ
hittar jag det här fotoalbumet med bilder från inflyttningssommaren som gossarne själva arrangerat och kommenterat!
Texten vid översta bilden ”Ska jag kasta på dej va?”
Vid nedersta bilden står ”Sand är skönt, eller hur gode bror”
Vid den övre: STRANDPANORAMA
Samma strandpanorama 40 år senare.
Det är sig likt – och ändå inte:
 UTAN
som den engelska väderleken, ständigt skiftande!
Bild från ifjor!

Vad som ganska snart efter vår inflyttning blev annorlunda var, att strandhytterna längst norrut blev offer för en pyroman, och sedan fick ägarna inte bygga nytt – det satte strandlagen stopp för. Det protesterades ända upp i Högsta domstplen eller motsvarande och TJI!

Minnesdokumentation HUSET:1

Publicerat av
Svara
Den 3dje juli i år är det fyrtio år sedan vi flyttade in i vårt hus på Kalvlyckevägen i Viken. 

Det var den gamle som kom på att! Han fann att det var trångt och otrivsamt att komma hem till vårt hus i Rydebäck efter en stressig dag  på akuten. Hustrun hade i avsaknad av fritidshem omvandlat vårt vardagsrum till pingishall. Han sysselsatte sig därför med att om eftermiddagarna innan kvinnan kommit hem läsa fastighetsannonser och hittade mars 1971 en om:”Annorlunda hus i Viken”.

Redan följande weekend åkte vi dit och kollade – och det sa Klick direkt mellan den gamle och huset. All expertis inklusive en gammal skolkamrat som var byggnadsinjenjör avrådde:

Ge mig 300 000 (den ung. köpesumman) så ska jag bygga dig ett mycket bättre hus!
MEN
Förälskelsen var ohjälplig
SÅ
 den 3 juli 1971 flyttade vi således in. 
Inför jubileumsfestligheterna har jag bläddrat i gamla fotoalbum. Vid denna tid var det ofta äldste sonen som fotodokumenterade. Vi börjar med vår första utflykt till Bjäre:
Torekovs hamn
Sedan åkte vi till Hovs hallar och badade
Det var ju inte mycket till plage…
Vid närmare inspektion är det den blyga och mormor som solar
Men det var skönt i vattnet!

Farväl Skogslund I

Publicerat av
4
Skogslund är  namnet som byggherren, mormorsfar Johannes, tilldelade sitt torp.
Första spiken i likkistan slogs ju i den 8-9 januari 2005….
Den andra 2008.

Alltedan dess, och i synnerhet sedan den gamles frånfälle har det ju varit underförstått att vi måste avyttra vårt kära gamla torp. Sakta men säkert har agnarna skiljts från vetet, skatter tillvaratagits och ”skräp” bortforslats… Nu är vi inne på upploppet.

Johannes dog 1943. Då bodde på torpet min mormor Anna och hennes andre man Sven Öberg, som vi kallade ”Farbror Sven”

Klicka som vanligt för läsförstoring!

Alltsedan 40-talet har  Annas döttrar och dotterdöttrar haft Skogslund som semester- och skollovsoas.
Under och efter kriget, långt in på  50-talet, levde vi ju i ett bristsamhälle.

”Här får intet förfaras” 
Så fort ett husgeråd eller klädesplagg föll för åldersstrecken i stadshushållen transporterades det till torpet för fortsatt tjänstgöring!
Pjäxorna ovan, som nu förpassats till sällare jaktmarker, har jag inte använt på minst ”en femtan år”
MEN
har på grund av affektionsvärdet fått stå kvar och skräpa i källaren:

Efter att ha gjort en tidig debut  (1938?) blev det ju sedan under andra världskriget inte aktuellt med en så materielkrävande sport!

MEN
troligen 1949
var det dags för en skolresa till fjällen = Åre under det nyinrättade ”sportlovet”.
OCH
då utrustades jag med dessa underverk till LÄDER–SKID – pjäxor!
Det var först nu som man tillverkade särskilda pjäxor som designats för att passa till de nya skidbindningarna, därav den trubbiga nosen.. De var dock också fullt användbara för vandring – fick göra ytterligare en fjällresa när jag fick det så kallade Sylfärdsstipendiet, dvs en fjällvandring Ånn – Sylarnas Fjällstaionen t.o.r för läroverksungdomar.

Från STF:s hemsida i samband med deras 125-års-jubileum :
1895 För att främja skolresor börjar föreningen utdela årliga stipendier. Ett förslag om att bilda ett internationellt turistförbund skickas till alla kända alp- och turistklubbar.

1896 Solförmörkelseexpedition till Stora Sjöfallet med 13 deltagare, 34 bärare och en kock medför att föreningen skaffar fem roddbåtar som blir inledningen till turisttrafiken på Stora Lule älvs sjösystem.

1897 Föreningen tar sin nya flagga i bruk och inviger Sylhyddan, föreningens första turiststation med mathållning, och en tvårumsstuga vid Helagsfjället. Dessutom får man igenom en rabatt för skolungdomar på de statliga järnvägarna.

1949 var det naturligt med enkönade grupper…
Jag är nr 3 fr.v. i mellanraden.  Socialstyrelsens tidigare generaldirektör  Barbro Westerholm nr 4 fr.v. i nedersta raden.

Årets shoppingresa

Publicerat av
1

Häromdagen var det dags för årets proviantering på vårt köpcentrum Väla. Det mest angelägna inköpet var ett nytt vädringsställ – det gamla hade dignat under min från vinden nedtagna avlagda garderob.

Det är det tredje vädringsstället sedan äktenskapets ingående. Det första köpte den gamle av en kringresande man från Gnosjö , som en dag 1961 –  när den gamle var hemma och tentamensläste samtidigt som han var barnvakt – ringde på dörren och offererade ett stabilt, i trä.
Det höll så så vitt jag minns så länge att det skattade åt förgängelsen (kunde förmodligen eldas upp), sedan vi 1971 flyttat in i huset i Viken.

Tvåan, som nu dignat ner och förpassats till deponin, inköpte den gamle – troligen hos Clas Ohlsson, varför jag begav mig dit. Jag gick långsamt runt bland alla märkliga förnödenheter – men inga vädringsställ.

SÅ

Jag fick fråga en tjänsvillig ung man som upplyste mig om att jag skulle vända mig till Servicedisken.

Den låg vid ingången, så det var att återgå till utgångspunkten.
Damen vid disken bläddrade i katalogen, tog hissen ned till lagret, et Voilà,:
Det fick plats i bilen…
När jag ändå kostat på mig resan köpte jag även:
 – mascara
 – nya Eccoskor (de först inköpta ”sportiga varianten” led sotdöden i somras!)
 Nu
är jag rustad för påskutflykt!