Sisyfosarbetet med att sortera alla gamla kort fortskrider sakta.
Plötsligt dök det här kortet upp.
1954 i Postojna
Det halva örat och nackhåret tillhör min kära moder.
När jag ser det här kortet är jag mest fascinerad av min FRISYR, där papiljottondulationsresultatet är så påfallande!
OCH
Min klänning är samma som jag hade året innan på Capri, sydd av samma moder av reatyg!
(Den var grön…)
På grund av portarna i bakgrunden kan jag tidsbestämma det till sommaren 1954 och platsbestämma det till mamma Evas och min resa till Jugoslavien. Det var första året Tito släppte in turister.
Vi åkte tåg från Köbenhavn till Ljublana – en resa som jag vill minnas tog 20 timmar.Vi hade inte sovvagn – åkte vid 9-tiden på förmiddagen och kom fram vi 5-tiden på morgonen följande dag till en sömnig folktom stad där ingen pratade vare sig tyska eller engelska…
Hotell hade vi beställt i förväg. Det låg i centrala staden
MEN
var under ”konstruktion”…
Vi var inbokade, fick vårt rum.
Det var bara det att de nyinstallerade vattenklosetterna ännu inte fungerade.
Nåväl, vi överlevde och lämnade snabbt Ljublana, tog tåget till Rijeka. Postojna var en station på vägen, och vi passade på att göra ett stop.
När jag så återkom till Sverige och fortsatte mina studier i Lund en månad senare träffade jag så min blivande man
OCH
Vi kunde så småningom konstatera att även han sommaren innan, i samband med sin stora simturné runt Medelhavet, hade besökt Jugoslavien och besett dessa grottor!
Det finns inget foto från just detta stop men väl från den äventyrliga bussresan Aten-Sarajevo-Split.
Jag TROR det här är en bild från det inre av Makedonien…