Kategoriarkiv: Nostalgi

Byaluren

Publicerat av
3

I Viken finns en livaktig Byaförening. Denna har sedan 16 år ett medlemsblad.

BYALUREN

en tidning om livet i Viken

Ovan framsidan på det 36te numret där man på sidan 3 kan läsa:

Byaluren XXL. Att Byaluren har vuxit kanske du redan har noterat. Numret i din hand är rekordtjockt och bjuder på 42 sidor Viken-kavalkad. Bakgrunden är helt enkelt en redaktionell förälskelse i vår bys alla små historier som förstås  bäst berättas i Vikens alldeles egen tidning, Byaluren

Nr 1 1996

Ambassadör Gunnar Jarring och George Bush (USA:s president 89-93)

 utanför Vikens hotell 1971 (hotellet låg mitt emot Zermans kiosk)

 

 Inleds: Varför Byaluren?

Byaluren är utgiven av Vikens kultur-och byaförening (”Byalaget”)

Vi vill tala om vad föreningen med stiftelser gör. Dessutom skall det finnas minst en läsvärd artikel som berör Viken. Vi är särskilt glada för att Gunnar Jarring – vår kända ambassadör och internationella medlare – vill hedra oss med att berätta om sina första skolår. – Fler berättare (muntligen eller skriftligen) om gamla Viken är välkomna att ringa ansvarige utgivaren (tel nedan)

Klicka på bilderna för förstoring och läsbarhet!

 Bara det att han från denna blygsamma början i lärdomssamhället kom till Akademin i Lund!

Där  började  han läsa turkiska eller snarare östturkiska – turkmeniska – troligen inspirerad av Sven Hedin.

 Gunnar Jarring disputerade 1933 vid Lunds universitet med avhandlingen Studien zu einer osttürkischen Lautlehre, Studier i östturkisk ljudlära, och utnämndes samma år till docent i turkisk språkvetenskap där. Avhandlingen föregicks av en studieresa till kinesiska Turkestan. Efter disputationen reste han till Afghanistan, vilket låg till grund för Uzbek, texts from Afghanistan Turkestan (1938) och en etnologisk undersökning av de turkspråkiga folken i det området. 1938 var han i Turkiet för att söka i arkiven efter material om de svensk-turkiska förbindelserna under Karl XII. 

När så andra världskriget bröt ut, och det efter något år visade sig att Turkiet, liksom Sverige lyckades hålla sig neutralt, svenska UD blev i desperat behov av en svensk som kunde tala turkiska, och den ende som kunde  uppletas var  den stillsamme lundensiske  docenten Gunnar Jarring…

1982 donerade den svenske diplomaten och språkvetaren Gunnar Jarring (1907-2002) sin unika samling av östturkestanska handskrifter till Universitetsbiblioteket i Lund. Denna rika samling av östturkestanska handskrifter är den tredje största i världen. Handskrifterna kommer från den muslimska världens utkanter i Centralasien, den moderna kinesiska provinsen Xinjiang, från städer som Kashghar och Yarkand, som ligger längs den gamla Sidenvägen.

Läs även

I dansens virvlar 5

Publicerat av
2

Jag har ju en etikett betitlad I dansens virvlar.

I det fjärde bidraget  inleder jag med en bild från

NU

har jag hittat en från min allra första säsong därstädes

Det är från avslutningen 26/4 1941

Det är jag i mitten – jag är således ännu ej fyllda 6 år.

Den bekrönta lilla tösen till vänster  känner jag igen som Stina Brunkwall, gift Christina Pfeiff.

Bilden kan också illustrera kategorin FRISYR.

 Denna bild från Maggan sommaren 1940,vilket jag kan sluta mig till genom lillsyrrans ålder!

Det var högsta mode med rulle på huvudet. Min moder hade stora besvär att

få den att bestå. Mitt tunna sliddriga hår försöker ju än i denna dag

 sabotera allt vad ondulering heter

Midvinterafton

Publicerat av
1

15.30  20/12  2012
Samtidigt begraves i Brämhults kyrka vår kära väninna

 Ingrid Bescher
Bilden från augusti 2005

Vikens Montessoriskola på väg till skolavslutning i kyrkan 19/11-12 

Vi träffades första gången 1963 i Borås, köandes för att skriva in våra förstfödda
i den nyöppnade Montessoriförskolan!
Tack för Lifvets alla underbara tillfälligheter!

Jullunch:1

Publicerat av
2

Häromdagen var jag bjuden på lunch i min gamla hemstad Helsingborg,

som när jag växte upp stavades Hälsingborg.

Jag åkte buss från Viken, kom fram till ”Knutpunkten” som Centralstationskomplexet nu kallas…

Den gamla Knutpunkten låg ju alls icke där på spårvagnarnas tid.

Till skillnad från 2010  gick jag inte genom Stadsparken utan upp i Prästgatan.

Jag har inte gått här på år och dag, inte närmare studerat det bruna hus som ersatt den gamla teatern  där  jag hade förmånen att som ung flicka njuta av Ingemar Bergmans debut som teaterchef!

Ur HD 2007:

1817 uppfördes en laduliknande byggnad nordväst om korsningen Prästgatan/Bruksgatan. Den blev känd för eftervärlden som ”Teaterladan”. Denna kom att ersättas av det som vi i dag kallar Gamla teatern som låg ungefär på samma plats.
Gamla teatern invigdes 1877. Men den var inte helt klar förrän 1880.
Den mest kände teaterchefen kom att bli Ingmar Bergman som verkade här i mitten av 1940-talet.
1976 revs teatern som ansågs alltför undermålig. Men rivningen skedde under stora protester. Det nuvarande teaterhuset uppfördes 1974-76 norr om Konserthuset efter ritningar av Erik Magnusson från arkitektbyrån Arton och med finansiellt stöd genom de Dunkerska fonderna med närmare 40 miljoner kronor.

Wikipeda:

År 1944 tillträdde den då blott 26-årige Ingmar Bergman tjänsten som stadsteaterns chef.
Samtidigt stod teatern inför ett stort ekonomiskt hot i och med att staten drog in bidragen till förmån för den nybyggda stadsteatern i Malmö. Helsingborgs kommun räddade teatern genom höjda bidrag.

Däremot står ju fortfarande ”Telegrafen”-huset kvar i all sin pampighet
MEN

televerksamheten har upphört och klockan har stannat…

Hyllieutflykt:2

Publicerat av
3

Mitt förhållande till Tutankhamun förlorar sig i historiens dunkel:

 1948 fick jag i premium en bok betitlad Rolig arkeologi, 

skriven av Ann Terry White

”Visar hur arkeologin kan kasta ljus över svunna kulturer; 

här om Grekland, Egypten, Babylonien-Assyrien och Maya-folket.”

 Den stod länge i bokhyllan, fanns här när gossarne var i skolåldern, men är nu ej till att finna.

Det var för mig fascinerande läsning.

Första kapitlet handlade just om upptäckten av Tutankhamuns orörda grav i Konungarnas dal 1922.

1986 var jag och den gamle  i Kairo

Vi besökte Giza

 Sakkara

OCH

Egyptiska museet i Kairo

Där fanns ju alla de många föremål som  Howard Carter, finansierad av lord Carnavon grävde fram.

MEN

inte särskilt pedagogiskt presenterat.

(hade jag inte läst Ann Terry Whites bok hade jag inte fått något större utbyte mer än

 fascination inför  den glittrande tronen och mumiemasken )

MEN  nu:

Ur presentationen av utställningen på  Malmö nya mässa:
Utställningen ”Tutankhamun – Graven och skatterna” består av mer än 1000 mycket välgjorda repliker av föremål som fanns i graven, alla omsorgsfullt tillverkade av Egyptens skickligaste hantverkare. De ursprungliga fynden finns idag på museum i Kairo, men kommer förmodligen aldrig mer att kunna visas på utställningar runt om i världen. Föremålen är helt enkelt för dyrbara och för ömtåliga. Inget försäkringsbolag vill idag försäkra dem om de lånas ut.Utställningen har visats på flera platser främst i Europa, bland annat i Barcelona, Dublin, Bryssel och Frankfurt och har hittills haft mer än 3,2 miljoner besökare.

Följ den spännande fortsättningen!

Arvegods

Publicerat av
2

Ett utrymme vi valt att kalla Verksta´n var den gamles revir. När hans far Kalle och morbror Gottfrid dog på sjuttiotalet, strax efter vi flyttade in i vårt stora hus, anlände transporter med verktyg som de haft användning för som banvakt respektive stålverksarbetare…

Den gamle vårdade dem ömt.

Det är nu min uppgift att , tillsammans med verktygsförrådet på torpet!, sortera bevara detta kulturminne.

Vi börjar med sågen!



Den verkar inte särskilt använd. Någon gång hade faktiskt den gamle den framme och spelade på den! När det gällde att SÅGA togs det fram andra grejor…

Allhelgona

Publicerat av
2

Här är minneslunden för dem som blivit strödda.

Bland dessa är mostrarna Elsa och Ebba.

 Vädret visade sig, för att vara november, från sin bästa sida.

Änderna i vallgraven hade det ”förtjusande”

Föräldrarna har ju eget revir.

SEDAN

När jag ändå kostat på mig resan…

tog jag mig en löprunda på slingan i Pålsjö skog!

Flicka med hyacinter

Publicerat av
Svara

Under de två veckor som OS pågått har ju inte bara SVT

 utan i stort sett alla andra  TV-kanaler haft ett uselt utbud av underhållningsprogram.

REDAN

på måndagen efter kungör så SVT1 att man 14.30 ger Hasse Ekmans mästerverk

Flicka med hyacinter

som hade

Sverigepremiär 1950-03-06.

Denna vår var jag på väg att fylla 15 år (=24/7). Tidningarna var fyllda av recensioner och omdömen. Filmen var ju barnförbjuden.

MEN

När jag väl passerat det magiska datumet lade min moder in sitt VETO=Olämplig!

Och på den vägen har det varit

SÅ

Jag anslog min eftermiddag åt att äntligen få  ta del av denna, Hasse Ekmans mest omskrivna film.

Jag tror att jag hade större utbyte nu av att se filmen så här 62 år efteråt – nostalgiskt njuta av tidsandan och mästerligt skådespeleri av Ulf Palme och främst Anders EK.

OCH

Så blev jag varse VARFÖR min kära moder inte tyckte filmen var lämplig för en brådmogen 15-åring!

William Withering

Publicerat av
Svara

William Withering. M.D.

Physician to the General Hospital at Birmingham

I mina uppröjningsförsök har jag sedan åtskilliga år gång på gång stött på den här eleganta ramen, med sitt enkla papperstryck, föreställande  WW. Det är ju inget att (numera!) hänga på väggen – samtidigt som jag har svårt för att bara kasta bort den lilla ”tavlan”.

För det är det den är. 1957 när vi flyttade in i vår köpta lägenhet hade vi ju alls inga tavlor, knappt möbler. Det enda vi hade i riklig utsträckning var REKLAMbroschyrer från läkemedelsbolagen  (i egenskap av medicine kandidater)

Papperslappen ingick i ett sådant utskick. Färgreproduktioner av hyfsad kvalité var då ännu en sällsynthet, medan INRAMNING var billigt!

SÅ

Den lilla tavlan prydde säkert i  en femtan  år våra  ”bibliotek”

(vi hann  flytta tre ggr)

SÅ

 I samband med Sommarfesten avslöjades det att våra medicine studerande

inte kunde namnge den här växten!

”In 1785, Withering published An Account of the Foxglove and some of its Medical Uses,  which contained reports on clinical trials and notes on digitalis’s effects and toxicity:

Withering first learned of the use of Digitalis in ”cardiac (congestive heart failure) from an old woman who practiced as a folk herbalist in Shropshire, who used the plant as part of a polyherbal formulation containing over 20 different ingredients to successfully treat this condition. Withering deduced that Digitalis was the ”active” ingredient in the formulation, and over the ensuing nine years he carefully tried out different preparations of various parts of the plant (collected in different seasons) and documented 156 cases where he had employed digitalis, and described the effects and the best – and safest – way of using it. 

Så nu får jag behålla tavlan ett tag till…