Med veteranerna i Sibirien

Vid ankomsten mötte jag en nybliven veteran!

Det var dock ingen ny bekantskap…

Vi önskar honom välkommen i kretsen!

 Det var färggrant i Strandskogen,

här och var en och annan sopp.

Dem gick jag och samlade in efter målgång.

På väg till kontroll nr 4  ett UFO-minne

Ofta märker man att man är i närheten av kontrollen:

 det finns  folk på väg till eller från,

särskilt när den är litet svårhittad.

Här var den”mellan säregna träd”

Det var inte så många som utnyttjade möjligheten till avsköljning i Skälderviken

MEN

Jag var en!

Det var uppskattningsvis 16° i vattnet.

Ståtlig hemfärd

Sommargrannen hade meddelat att dottern och mågen

 skulle hämta hem henne till Borås under helgen

När jag på lördagkvällen tittade ut genom badrumsfönstret:

VAD?

Jo, mycket riktigt var detta hemtransportfordonet!
De hade kombinerat hemfärden med en hämtning av en båtmotor till Uddevalla…

 Välkomna tillbaka nästa sommar!

Eftersläntare

Tvenne gäster, våra dykare, stannade ytterligare några dagar:

07.42

Det är mycket utrustning som ska till….

 Dykandet försiggick utanför Kullaberg i två dagar.

Dag 1 hanns det även med 14 hål golf före mörkrets inbrott…

16.04

Dags för hemfärd.

Det är arbetsdag i Stockholm i morgon (läs idag)

Det är tydligen olämpligt, med tanke på risk för dykarsjuka, att FLYGA

det får bli X2000.

Sedan flyg ner  till weekenden för att  hämta bilen…

Upplösningen

25 släktingar samlades för samvaro i två dagar.

När juli randades skedde uppbrotten.

De första tre blev aldrig dokumenterade. De gav sig iväg i ottan till Kastrup

fvb till London.

Det hör till sällsyntheterna att Eskilstunaborna infinner sig billedes.

Tillfället togs i akt för att forsla diverse arvegods ditstädes.

Sedan gäller det att ha lämpliga skodon…

Redo för nya äventyr!

Bussledes södergående…

Vår Lundateknolog blev slutligen upphämtad av kurskamrater –

– vad de nu ska ha för sig?

Läs den spännande fortsättningen!

Galleri Hamnens årsmöte

Den 7de juni var det åter dags för Galleri Hamnens årsmöte

MEN

I år vann jag ingenting…

Sen vandrade vi ner för förvernissage.

En av medlemmarna var i sin klädsel SJÄLV ett konstverk!

Jag kunde inte låta bli att köpa…

SEDAN

avslutade vi med sedvanlig Gemütliches Beisammensein

som vanligt tillsammans med barndomsvännen från Persgatan 53!

Skogsbesök

Av diverse skäl har det ju varit dåligt med veteranorientering för min del i vår.

MEN

Igår var det så dags.

Under dagarna är det dagsmeja, så snön hade smält undan, 

endast bäckarna var frusna.

Inte bara jag var ”sugen”; vi var 51 aktiva deltagare, som samlades i Margaretetorp

vid Hallandsåsens fot.

För ovanlighetens skull blev jag ej omsprungen av ”alla” –

– en del vinterskador gör sig fortfarande påminda och sänker farten för en del.

Magnifik utsikt över Skälderviken från sista kontrollen.

Ännu en högtidsstund

I torsdags var det äntligen dags för en författarafton värd att bevista på  Tivoli i Höganäs!

Här hälsas Göran Rosenberg,  2012 års Augustpristagare, välkommen.

På sitt lågmält behagliga sätt berättade han sedan i närmre en timme

om sin bok  om fadern.

Framställningen bestod till stora delar av högläsning ur boken

Givetvis köpte jag den och fick en

 personlig dedikation till hela familjen Bergman

 En viktig bok för särskilt den yngre generationen!

Födelsedagsbarn 4 avslutar sin Februariutflykt:3

Dagens födelsedagsbarn=DDM

och jag hade bestämt ett klockslag då vi skulle vara åter vid utgångspunkten.

Jag var där tre minuter före..

Där fanns också paret Hillman, mina ornitologkompisar, med kikarna beredda.

Vi stod och samtalade i gott tio minuter om stenknäck som siktats,  när det ringde i min iPhone.

Det var sonen som bad om ursäkt för att var försenad. Han hade stått och samtalat med en medlöpare om en spillkråka.

Hillmans gav sig iväg och jag började istället utfråga den andre parkeraren. Han gjorde sig beredd att fiska havsöring. Han var född i trakten av Hannover men arbetade numera som styckare i Borås.

Tjugo minuter efter utsatt tid dök så dagens 49-åring upp.

Öringsfiskets hemligheter utreds.

NU

är gossen tillbaka i förvärvslivet:

Byaluren

I Viken finns en livaktig Byaförening. Denna har sedan 16 år ett medlemsblad.

BYALUREN

en tidning om livet i Viken

Ovan framsidan på det 36te numret där man på sidan 3 kan läsa:

Byaluren XXL. Att Byaluren har vuxit kanske du redan har noterat. Numret i din hand är rekordtjockt och bjuder på 42 sidor Viken-kavalkad. Bakgrunden är helt enkelt en redaktionell förälskelse i vår bys alla små historier som förstås  bäst berättas i Vikens alldeles egen tidning, Byaluren

Nr 1 1996

Ambassadör Gunnar Jarring och George Bush (USA:s president 89-93)

 utanför Vikens hotell 1971 (hotellet låg mitt emot Zermans kiosk)

 

 Inleds: Varför Byaluren?

Byaluren är utgiven av Vikens kultur-och byaförening (”Byalaget”)

Vi vill tala om vad föreningen med stiftelser gör. Dessutom skall det finnas minst en läsvärd artikel som berör Viken. Vi är särskilt glada för att Gunnar Jarring – vår kända ambassadör och internationella medlare – vill hedra oss med att berätta om sina första skolår. – Fler berättare (muntligen eller skriftligen) om gamla Viken är välkomna att ringa ansvarige utgivaren (tel nedan)

Klicka på bilderna för förstoring och läsbarhet!

 Bara det att han från denna blygsamma början i lärdomssamhället kom till Akademin i Lund!

Där  började  han läsa turkiska eller snarare östturkiska – turkmeniska – troligen inspirerad av Sven Hedin.

 Gunnar Jarring disputerade 1933 vid Lunds universitet med avhandlingen Studien zu einer osttürkischen Lautlehre, Studier i östturkisk ljudlära, och utnämndes samma år till docent i turkisk språkvetenskap där. Avhandlingen föregicks av en studieresa till kinesiska Turkestan. Efter disputationen reste han till Afghanistan, vilket låg till grund för Uzbek, texts from Afghanistan Turkestan (1938) och en etnologisk undersökning av de turkspråkiga folken i det området. 1938 var han i Turkiet för att söka i arkiven efter material om de svensk-turkiska förbindelserna under Karl XII. 

När så andra världskriget bröt ut, och det efter något år visade sig att Turkiet, liksom Sverige lyckades hålla sig neutralt, svenska UD blev i desperat behov av en svensk som kunde tala turkiska, och den ende som kunde  uppletas var  den stillsamme lundensiske  docenten Gunnar Jarring…

1982 donerade den svenske diplomaten och språkvetaren Gunnar Jarring (1907-2002) sin unika samling av östturkestanska handskrifter till Universitetsbiblioteket i Lund. Denna rika samling av östturkestanska handskrifter är den tredje största i världen. Handskrifterna kommer från den muslimska världens utkanter i Centralasien, den moderna kinesiska provinsen Xinjiang, från städer som Kashghar och Yarkand, som ligger längs den gamla Sidenvägen.

Läs även