För att fira söndag och det fina vädret valde jag att åka till
Grå läge för min dagliga promenad.
På återvägen träffade jag en jämnårig strandvandrare
Jag frågade vad hon samlade i påsen?
Det visade sig att hon sedan 20 års tid brukar vandra längs stranden och mata fåglarna.
Jag berättade om min relation till mina kråkor.
Vi fann att vi var ”soulmates”
Plötsligt har vi fått kyla och vindstilla
Solen skiner men står lågt…
Söder om hamnen mötte jag en barnfamilj.
Eftersom pappan klättrade omkring bland skyttevärnen
förutsatte jag att de var helggäster,
OCH
började berätta om den 9-10 april 1940
De förstod inte ett ord = de var från Belgien
SÅ
Jag drog det ännu en gång på engelska.
När jag ändå var i farten pekade jag på Kronborg
Bilden från en blåsigare dag…
som ju låg där och glänste.
Mamman hade ingen aaaning om vem Shakespeare var!
Jag vacklade hemåt
Ett härligt novemberäventyr!
När jag var på väg ut på sedvanlig motionsrunda
OCH
passerade sommargrannens tomt,
var där inte TOMT!
De var i höstrusket nere för ett weekendbesök
DAGS
för litet vedeldning!
Skam den som ger sig…
Nu har vädret för våffelintagning infunnit sig!
Vi förunnades inte bara våfflor
UTAN
även trevligt sällskap!
Vi kom fram till København vid middagstid.
Efter att ha lämnat bagaget på kära gamla Hotel Absalon krävdes lunch
Strax efter oss kom ett stort sällskap som talade ryska.
De hade en tolk med sig från Kazakstan.Han förklarade att männen skulle på utbildning i Landskrona för att kunna leda tillverkning av dörrar för ASSA ABLOY.
En del kunde litet engelska, bl.a. en man från Moskva med vilken jag samtalade om Tolstojs Krig och fred och lärde mig att den heter Война и мир utt. Vojná i mir)
Men vi var på väg till Nationalmuseum
Det blev inte tagit någon bild, den här är från vårt första besök 2012
Vi gick igenom utställningen om Forntiden
Inköpte ovanstående böcker.
Jag har redan bläddrat i den om Bayeaux-tapeten som verkar mycket lovande
Traditionen bjuder att vi inköper ett kuddvar
Detta köpte vi 2012
Den här gången med mönster från Bayeaux-tapeten!
På kvällen blev det kinesiskt
Med föga vishet styres världens öden
ELLER
för att vara exakt:
An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur?
(på 1600-talet var ju latin det diplomstiska språket)
vilket lär vara vad Axel tröstade sin son Johan med
när han 1644 skulle resa till Osnabrück och delta i fredsförhandlingarna efter trettioåriga kriget
Axel Oxenstierna
1583-1654
När jag skulle gå och lägga mig tisdagen 26 november dök denna sentens upp:
FÖRST
var jag på Vikens föreläsningsförening och åhörde
Han hade bl.a. en kopia på ett av de få papper som ryssarna lyckats presentera som bevis på Raoul Wallenbergs öde i Sovjet, en arresteringsorder daterad 17/1-45.
Granskningen han deltog i 2006 visar att det, särskilt i inledningsskedet 1945-47
gjordes allvarliga misstag från den svenska sidan
***
Vid hemkomsten tog jag, tillsammans med en stor del av svenska folket!(?),
del av diskussionen i TV med och om Tomas Quick (Sture Bergwall)
Ja, vad säger man?
I söndags var vi inbjudna till det första av de
LEVANDE MÖTEN
med samtal om
Tro och Vetenskap
som
Stina Hagman och Helena Morath
har tagit initiativ till
Vi var en ansenlig skara som förväntansfullt hade infunnit oss.
De samtalande var ju inte vilka som helst:
I norra ringhörnan Antje Jackelén biskop i Lund,
I den södra Peter Sylwan, vetenskapsjournalist.
Det bästa var nog den inledande psalmen,
som tydligen kommer att sjungas före varje samtal:
Så kom du då till sist, du var en främling,
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom.
Vi trodde du var användbar, till salu,
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér.
Vi byggde katedraler högt mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.
Du är ett barn som ligger på ett jordgolv,
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
Du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar
Du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen
Du följer oss dit ingen annan går.
Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare, bli kvar hos mig.
Det mörknar, och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.
Psalmen skrevs 1999, texten av Ylva Eggehorn och musiken av Benny Andersson
Som en kuriositet kan nämnas att
Peter Sylwan förekommer i denna bloggs FÖRSTA inslag:
Det var i januari 2006, den gamle läste i HD
att Peter Sylwan skulle hålla föredrag om sin nya bok TILLIT i Båstad.
Vi var väldigt inställda på att åka, men det blev dåligt väglag, så vi
bestämde oss för att KÖPA boken i stället
OCH
Det är det beslutet som finns med i bloggtexten
som EGENTLIGEN inte
var avsett som en sådan.
Det var DDM som plötsligt utrustade mig med en blogg
och tog en sk ”Vikenbulletin” och gjorde till en bloggtext:
”Tillit är en vindlande, spännande och lättbegriplig upptäcktsresa i vetenskapens värld: Vad har den att säga om moralens rötter och medvetandets mekanismer? I berättelser om en mångfald av fascinerande experiment får vi lära oss till exempel varför många djurarter på ett synbarligen oegoistiskt sätt delar med sig. Den evolutionära biologin har avslöjat mycket om vårt dolda känsloliv och vårt nära släktskap med allt levande på jorden. Mindre känt är kanske att den också visat vilken betydelsefull roll estetiken har i livets långa utvecklingshistoria. En genomgående fråga i boken är hur långt får vi själva manipulera livets mekanismer, en fråga som kanske är mer konkret och vardaglig än vi tänker på ? det handlar om morgondagens mat. Vad är egentligen genmanipulerad föda? Kan vi lita på att den inte är farlig?
Tillit är en bok om vår tids vetenskap och om vad den säger om hur det är att vara människa. Som en röd tråd genom berättelsen går tilliten som det avgörande villkoret. Om vi inte kan lita på varandra ? om vi inte kan känna tillit ? då kommer vi inte heller att kunna finnas till. ”
OCH PÅ DEN VÄGEN ÄR DET
som det står i idrottsreferaten
Jag var litet undrande hur det skulle te sig…
MEN
det blev verkligen ett stimulerande samtal
om
SKAPELSEN och VARAT
Efter födelsedagsfirandet åkte jag, för första gången, med Djurgårdsfärjan
för vidare befordran till Högdalen,
dit jag, Farmor, var inbjuden till Mormor.
Vi avslutade dagen med Krabbsupé.
Följande dag for vi på nytt ut på Djurgården
till Valdemarsudde
med utställningen
Skagen – en skandinavisk konstnärskoloni.
Den var
som moster Ebba skulle ha sagt
Förtjusande!
MEN
Dem kan man ju inte se för ofta!
Igår var det
Kanelbullens dag
Den firade vi ju intensivt de sista gemensamma ”femtan” åren
av 3 skäl:
1. Den gamle gillade Kanelbullar
2. För oss lundensare är ju den 4de oktober dagen för Hälsningsgillet:
”Som portalfigurer till romantikens epok i Lundauniversitetets historia står en värmlänning och en skåning: Esaias Tegnér och Carl Adolph Agardh. En meningsfull slump ordnade det så, att de skrevs in som studenter samma dag i universitetets matrikel:
den 4 oktober 1799.
DÅ, 1954
3. vi för första gången virvlade runt i varandras armar.
NU
har vi en ny generation lundastudenter.
På väg hem ifrån Eskilstuna passade jag på att träffa dem.
Vi gick på vårt ”stamlokus” Grand…