Intermezzo

Norsfiskare vid Stockholms ström
(trodde jag, se nedan)

Jag var 24 år innan jag besökte Stockholm första gången. Född 1935 var det ju inte läge för turistande förrän efter krigsslutet 1945 och då åkte vi skåningar i första hand till København!
Citat från länken det här nedan, inlägg 4 juli 2006.

”Jag är långt ifrån en Stockholmshabitué.Antalet gånger jag varit i Stockholm kan räknas på handens fingrar.
Under kriget reste man ingenstans. När det sedan blev fred var det naturligt för oss skåningar att söka storstadsupplevelserna i Köpenhamn.
Jag hann bli 24 år innan jag gjorde mitt första besök i Sveriges huvudstad. Detta kom till spontant sedan en arbetskamrat i Karlskoga, infödd stockholmare upptäckt att jag aldrig varit där, trots att jag varit både i Paris,Rom och London flera gånger.
Vi gick bland annat på Operan . De gav På Sicilien och Skratta Pajazzo minns jag.

Sedan har det blivit högst tio endagarsbesök i samband med jobbet: nattåg upp – konferens – nattåg hem.
Desto märkligare att jag vid min enda hotellövernattning lyckades uppleva det här!

MEN

Mitt nya liv som änka, och med yngsta barnbarnet 7 år, innebär att vi tillsammans kan lära känna Sveriges huvudstad. Genom att min far redan på 40-talet fram till 1956 (då han övergick till Dagens Nyheter) läste Stockholmstidningen har jag dock god kunskap om livet i Stockholm vid denna tid. Bl.a. var det mycket tal om norsfisket i Stockholms ström.
Glad blev därför jag, när jag rekognoscerade för den yngre gruppens Stockholmsbesök, och fann dessa förhoppningsfulla fritidsfiskare. Det visade sig emellertid att de flesta (mest invandrade) inte visste vad Nors var. En svensk, invandrad från Dalarna dock, VISSTE att de fanns men sa´”Nors äter man väl inte…”
Stekt nors var tidigare en svensk nationalrätt som förekom på de allra finaste restauranger i Stockholm. Säljs färsk. Äts i första hand stekt eller rökt. Även friterad, gratinerad och marinerad nors förekommer. Förr även salttorkad och lufttorkad för lutläggning samt i vissa trakter nedlagd i aska som föda för fattig befolkning. Färsk nors luktar sur saltgurka men lukten försvinner vid tillagning.

Nu gällde det laxöring – en berättade att han häromdagen fått en på 7 kilo.
Anledningen till att det stod så mycket om norsfiske i Stockholmstidningen på sin tid är nog att det tydligen är ett vårtecken

Norsens ankomst var någonting vi alla väntade på. Den betydde vårens slutliga triumf, att den långa vintern äntligen var över. Otåligt sökte vi oss ner till älvmynningen om kvällarna, både barn och vuxna, och spanade ut över sjön: skulle norsen komma snart?

Mälardalsbesök dag 2

Fredagen den 20 november skulle jag möta min äldste son och äldsta barnbarnet på Nationalmuseum kl 14.00. Eftersom jag, skånska och uppvuxen under andra världskriget, inte varit så många gånger i Stockholm passade jag på att turista.

Jag vandrade från Centralstationen, smet in i Klara kyrka
OCH

kom precis lagom för att åhöra lunchkonserten. Det sades att det var ett musikgymnasium som stod för programmet – jag uppfattade inte vilket. Jag var särskilt imponerad av förkryssade sopranen Jonna Hybelius.

Jonna Hybelius sjunger.
Via norsfiskarena, som jag trodde, de fiskade laxöring visade det sig, rikligt med holländare, japaner och italienare längs Strömgatan anlände jag till Nationalmuseum där jag inmundigade en Jordärtskockssoppa i deras restaurant ATRIUM
Caspar David Friedrich har länge varit en av mina favoriter!Vi avslutade med litet shopping i butiken….

Mälardalsbesök dag 1

Samling kl 16.00 på Stadshusets trappa

På grund av anledning kunde jag ju inte besöka Eskilstunafamiljen i hemmet. Vi beslöt därför att träffas på lokal.Valet föll på restaurang Thai Classic som låg nära Stadshuset och enligt Fadren hade god mat.

Det var en spännande miljö …..
Vi frågade vem Gudinnan var, men det visste personalen inte.
Medan vi väntade på maten kunde vi studera små installationer med rullande, rykande färgskiftande klot, rinnande vatten och märkliga bokstäver.
OCH
…maten VAR jättegod.
Vi fick ätliga orkideer till

Tågresenär

Som änka har det fallit sig naturligt att lämna bilresandet. Det är inte, ens i september, någon höjdare att sitta själv och köra 50 mil turochretur Skåne-Mälardalen. Dessutom blir det ju faktiskt billigare när man bara skall köpa EN biljett – för att inte tala om hur man skOOOnar miljön.

Omständigheter har inneburit att jag just kommit hem från min åttonde tågresa i höst – (eller fyra om man räknar ToR)
Allteftersom jag lämnat de första organisatoriska trubblen bakom mig blir jag också mer och mer rutinerad. Jag beställer min biljett via internet, hämtar ut den i biljettautomaten och har skaffat JoJokort.
Via Reseplaneraren kan man kryssa mellan alternativen och finna bästa och/eller billigaste alternativ. Jag har upptäckt att i vissa fall reser man väl så billigt i 1-klass som i 2-klass.

1 klass X 2000
Det här ingår i biljettpriset när du reser i 1 klass med X 2000:
Internet ombord
Före klockan 09.00 serveras frukost
Kaffe, te och frukt
Dags- och kvällstidningar
Möjlighet att resa i Tyst avdelning
Tillgång till musik- och radiokanaler. Hörlurar får du på tåget.
Tillgång till SJ Lounge på Centralstationen i Stockholm och Göteborg.
Min bisittare

Det lyste mig att vid senaste Mälardalsturen beställa en 1-klassbiljett på X2000 vid Fönster och Bord. Medhavandes min laptop fick jag hjälp av min bisittare att logga in och voilà var jag uppkopplad till Internet.

Man har inte roligare än man gör sig….

Lögnens olidliga lätthet

Denna pocketbok spontanköpte jag för några år sedan i samband med en shoppingutflykt. Den låg frestande i en fyndlåda utanför en bokhandel. Sedan har den legat och tittat anklagande på mig på nattduksbordet.

När jag nu i och med mitt änkestånd har blivit tågresenär stoppade jag ner den i handbagaget och den visade sig vara ypperlig att läsa i samband med min strapatsrika resa från Eskilstuna.
Den är, samtidigt som den är lättläst och underhållande, mycket spännande och varierad och på slutet djupt filosofisk och privat.

I denna 182 sidor långa skrift börjar YS med att analysera LÖGNENs väsen och sitt eget förhållande till denna.Hon inleder med att informera om att hon inte brukar avge nyhetslöften eller dylikt:
MEN
När hon 1 december 1982 tillträdde som politisk chefredaktör för Aftonbladet tog hon ett högtidligt löfte av sig själv att inte försöka ljuga sig ur svårigheter.
Anledningen var att de gångna 14 åren som journalist och författare hade givit henne insikter i hur ofta och hur många till synes sanningskära personer faller för frestelsen:

Ja det inträffar nästan av sig självt, det där lilla snedsteget som slutar med att sanningen voltar över i en banal liten lögn. Ibland oförmärkt och ostraffat, ibland med de mest förfärliga konsekvenser.

Kapitel 5 inleds:
Det är den vise kyrkofadern Augustinus som har talat om lögnen som ett oförlåtligt missbruk av Gud förnämsta gåva till oss människor, den gåva som gjorde oss till exklusiva varelser i skapelsen, nämligen TALET. Augustinus egen definition av lögnen är rätt konstlös: Att ljuga var att säga ett, men ha ett annat i sitt hjärta. Omvänt kändes sanningen igen på att människorna talade inifrån sina hjärtan till andras hjärtan.

Kapitlet fortsätts med filosofiska betraktelser av lögnens natur hos Kant och Nietzsche.

Kap 6-10 går hon i tur och ordning igenom:
Knutbyaffären
Albert Speer
Himmler
Bill Clinton
De finska skidåkarnas doping

kapitel 13-16 handlar om LIVSlögnen – där hon bl.a. hänvisar till skådespel av O´Neill , Albee och Norén.
Sedan beskriver hon när människor ljuger sig fram i livet därför att de i själva verket lever, om inte regelrätta dubbelliv, så i alla fall ett liv i smyg för ett annat, där den äktenskapliga otroheten är den vanligaste varianten.
I kapitel 18 gör hon upp med mytomanerna, sol och vårarna. Här går hon igenom särskilt fenomenet Jesús Alcalá.

I två sista kapitlen 21 och 22 resonerar hon kring:
I lögn bör vi inte leva – i absolut sanning kan vi inte leva.

De utmynnar i en självbetraktelse som avslutas med konstaterandet:

Obehagliga sanningar om oss själva har vi sämst fördragsamhet med när andra påpekar dem för oss.

Det räcker med att säga att jag förmodligen har ett starkt självförtroende i rollen jag har skapat mig, där intellektet är herre på täppan, medan min personliga/emotionella självkänsla är bräcklig och ganska narcissistisk vilket gör att jag är lätt kränkt och depressiv i min kränkthet.

Ovanstående är bara ett hastigt axplock, för varje gång jag bläddrar igenom essän finner jag nya intressanta tänkvärda vinklingar
REKOMMENDERAS.

Resetrubbel

Vad är klockan i Ronneby?
Som nybliven änka har jag ju startat ett tågfararliv.
Det första problemet, bagaget, som var svårtransporterat vid min resa till Mälardalen i september är nu löst:
På CoopForum i Eskilstuna erbjöd de rullväskor till rabatterat pris , så nu rullar jag iväg, lätt som en plätt.
MEN
När jag vid hemfärden häromdagen kom nerför backen till Ronneby station –
gudskelov i GOD tid – kunde jag inte reda ut att:
(Mitt arbandsur, den tvättade Certinan, behöver nytt batteri….)
De SEX klockor som fanns på och kring stationsbyggnaden, visade alla OLIKA tid!
Jag konstaterade emellertid, efter noggrant studium, att den enda angivelsen som var rätt var på den digitala klocka som här visar 12.49.50 – troligen kopplad till ett atomur

Mitt nya liv 6: Alex Schulman


Jag läste i HD att Alex Schulman skulle komma till Tivolihuset på höstens första Författarafton den 21 oktober. Jag inköpte därför i god tid hans bok Skynda att älska så att jag kunde läsa den innan.

Alex är son till Allan Schulman i hans andra äktenskap med den 33 år yngre Lizette Schulman (f.ö dotter till Sven Stolpe)

Alex berättar å ena sidan om sin kärlek till fadern, samtidigt som insikten, som drabbade honom vid ca tio års ålder, att pappan var gammal och riskerade att dö inom kort gav honom ångestkänslor.
Detta hade till följd att i samband med faderns bortgång han helt blockerade allt sorgearbete….

I ett fullsatt Tivolihus berättade han om hur han fem år efter faderns bortgång, i samband med ett uppbrott ur en parrelation, dock blev upphunnen av sorgen.

Han började gå i terapeutiska samtal hos (i boken) Leo.
Alex tänkte sig att tala om att han blivit , vad jag tyckte mig förstå, övergiven av sin tidigare fru, men Leo ville helst ägna sig åt att diskutera det uteblivna sorgearbetet efter fadern.

Till slut föll A. till föga – åkte upp till deras gamla sommartorp i Värmland – och skrev manuset – mest som självterapi – men övertalades att publicera det!

Jag hade med mig mitt lästa exemplar och fick en dedikation. Jag berättade om att även jag, i mitt sorgearbete, som ju skiljer sig helt i karaktären från hans, funnit tröst i Skynda att älska – och vi var eniga om att det ska vara en inspelning med finlandssvenskt uttal!

Mitt nya liv: 4

I torsdags kväll var det körkonsert i Vikens kyrka. Jag satt i solen i trädgården på middagen och skalade äpplen och hade planerat en rask promenad fram och tillbaka…

MEN

Det blev stormvindar och smattrande regn så det fick bli den nybesiktigade (och godkända!) bilen.

Det var Lunda Röster som underhöll oss med ett för höstkvällen passande program:

Mitt nya liv:3

Som ensam fastighetsägare måste jag stå för skötseln på egen hand. De plankor som måste ersättas är inköpta, men skall först målas!
Sagt och gjort:
Försedd med lapp på vilken färg som skall användas äntrar jag Färghandeln i Höganäs.

OCH
De har en exakt likadan dörr som fanns på Huldts Sportaffär!

Sedan blir jag informerad om att jag måste
1. Grunda med Visir

2. Måla en andra gång med DemiDekk
3. Måla en tredje gång med DemiDekk.
Nu vart det klart!