Vad gör man, änkligt ensammen, en lördagkväll när det inte egentligen finns något att se på TV ?
För ett år sedan var mycket annorlunda.
Vädret t.ex. Större delen av januari hade vi plusgrader – och väl var ju det med allt det strul som vi hade med bergvärmen. Vare sig is eller snö syntes till vid Öresund.
Vi får gå tillbaka till 2006 för att finna motsvarigheten till snövinter
De har lovat mera snö så det gäller att vara ett steg före
Men nu är jag redo!
Visserligen skriver jag i november:
Det är faktiskt en positiv spin-off-effekt av mitt änkestånd att jag nu finner mer tid för seriös läsning…
En icke planerad, men nöjsam läsning har varit denna om maltwhiskey:
Jag har varit noga med att äta regelbundet. Jag sitter som tidigare ner varje dag och äter lunch och middag vid köksbordet. Men nu när jag är ensam känns det naturligt att LÄSA något som sällskap. Eftersom tidningar och böcker förvaras på övervåningen greppade jag vad som fanns till hands på tevagnen i matsalen: En bok som den gamle fått någon födelsedag.(se ovan)
Den visade sig vara högintressant. Därtill väldigt lämplig som måltidslitteratur – den räckte i flera veckor.
Man börjar i historiens dunkel och berättar hur irländare på 500-talet koloniserade de inre Hebriderna och redan 678 AD kämpade om territoriet med ”the Britons”.
Konsten att destillera kom samma väg 600 år sedare. Islay var perfekt för ändamålet – det fanns allt som behövdes: torv, bäckar med friskt vatten och bördig jord för för odling av spannmål. Under tiden hade området en period lytt under den norska kronan, för att 1266 åter bli skotskt.
Överhögheten i dessa avlägsna relativt öde trakter kunde dåligt vidmakthållas, det var lokala klaner som hade herraväldet. The Macdonalds, the MacLeans, The Macleods och MacNeils ömsom stred och och ömsom gifte in sig.
Gång efter annan försökte kungen stävja det laglösa levernet.
1609 skrevs nio Statuter för efterlevnad som skulle civilisera området. En av statuterna förbjöd import av alkohol, MEN tillät hembränning!
The Macdonalds fortsatte sitt laglösa liv som förut – men blev därför detroniserade – den med kungen mer lojala klanen Campbell tog över och hade kontroll över området OCH då även whiskeytillverkningen till 1854!
I början på sjuttonhundratalet var det missväxt och elände. Det infördes skatter på olika tillverkningar av alkoholhaltiga drycker som gin och öl. De slog emellertid dåligt igenom på öarna.
Dessutom fanns det två Daniel Campbell – far och son – som 1725-1777 framgångsrikt utvecklade lantbruket, odlingen av barley som råvara och inrättade det första riktigt lagliga, kommersiella destilleriet Bowmores 1776.
Kapitlet två berättar om framställningen.
Kapitel 3-6 går i tur och ordning igenom de sammanlagt elva distillerierna på Islay, Jura, Mull och Skye.(se karta)
Jag har beslutat mig för att prova igenom sortimentet på Systemet i Höganäs.
Söndagen den 29 januari 2006 bloggade jag:
Det vackra vädret har flytt sin kos. Men inget hindrar en orienterare – poängjakten på Kullaberg lockade.
Det var ju att ta i – sedan dess har vi inte varit på berget mer än enstaka gånger i samband med veteranorienteringar – och framför allt inte vintertid.
Efter den första halva kilometern blir man ju uppvärmd och sedan alltmer upplivad.
Det var roligt att återse ”de yngre” (nu i 50-årsåldern...) – varm dusch, bastu och fika och glatt samkväm efteråt fulländade utflykten.
På grund av de hektiska julförberedelserna med dito genomförande har det blivit få inslag om Månadens växt respektive Månadens recept! Jag slår härmed två flugor i en smäll:
– Buketten ovan förärades mig av mina adventsgäster.
Jag fotograferade den medan Klimatmötet i Köpenhamn pågick.
Nu när jag är ensam går det ju inte åt så mycket mat, jag håller fortfarande på att äta left-overs från 18-personers tillvaron i samband med begravningen!
Så t.ex har det stått tre paket GoGeen – produkter i mitt skafferi sedan dess. Som omväxling med all julmaten lagade jag receptet på paketet – det visade sig att jag hade alla ingredienserna hemma – utom mango som jag slutat köpa på grund av transporten. (nu handlar jag i Höganäs högst en gång i veckan – spar på bensin och CO2 -det tjänar ju både jag och klimatet på!)
Salsa på kidneybönor
4 portioner
2 dl GoGreen Kidneybönor (kokta)
1/2 finhackad rödlök
1 finhackad tomat
1 tsk hackad röd chili
1 dl hackad mango
1/2 dl hackad fetaost
4 cm gurka, finhackad
1/2 pressad citron
ca 4 msk olivolja
Salt och peppar
Tillagning
Blanda alla ingredienser i en bunke. Smaka av med citron, olivolja, salt och peppar.
Servera i skål som dipp eller sås.
Utöver ingredienserna ovan, slängde jag i en liten salladkålsrest,Första mellandagen blev en toppendag:
Ur dagboksanteckning:
Jag har haft en helt underbar dag. När jag vaknade efter min 48de kalkonmiddag, som ju verkligen inte blev någon kalkon, fann jag plötsligt att mina två pågående projekt dvs
1. Avrunda begravningen med tackkort etc
2. Finna en ny livsrytm som änka med delmål första julen utan den gamle
var avklarade.
Jag känner mig så nöjd och LEDIG.
Jag har under hösten funnit att detta att vara ute och motionera, beskåda naturen och umgås med medmotionärer minst en timme VARJE dag är en absolut nödvändigt för välbefinnandet.
Så jag gav mig iväg i gråvädret. All snö har regnat bort, egentligen var det ganska dystert…
Och just därför:
Igår skulle jag skriva julkort.När jag vaknade hade det snöat och temperaturen sjunkit från +1 till -6° under natten.
Så först blev det till att skotta, ta in krukor och tömma vattentunnor.
Sedan fick jag kärt adventsbesök.
I fjor njöt jag av mina amaryllis. Jag har en i år också,
När vi kom till Centralen hade Milda Margarin just satt upp ett pepparkakshus där
Jag hann med så mycket under mitt novemberbesök i Mälardalen att jag ännu inte hunnit redovisa sista Stockholmsbesöket.
När jag tidigt i höstas läste i SvD att Moderna museet skulle ha en utställning med Salvador Dali tänkte jag :” Nu eller aldrig…”
– Jag har aldrig varit på Moderna museet.
– Salvador Daliutställningen på Louisiana 1973 blev startskottet för vår barnaskaras estetiska fostran!
Vi hade tur med vädret och kunde, efter en sväng in på Klara kyrkogård, i sakta mak flanera ner längs Drottninggatan.
Vi lyssnade på en farbror som spelade El Condor pasa
Det blev en ganska lång promenad, så det var bra att det fanns flera stora ankare man kunde klättra i och skaffa sig krafter att äntra backen uppför Skeppsholmen.
Och när vi kom fram så visade det sig att de visade just den tavlan som väckt så stor förundran och beundran hos Pappa = den djefla mannen 1973:
Han spanade in detaljerna under Guillermo Tells vänstra fot!
Vi är ju vana vid mycket muciserande. I år blev det dessutom på allmän begäran ffg violinmusik!Såsom varande FARMOR har jag tidigt satsat på att servera julbordet förste advent, för att bereda utrymme för MORMOR att tindra tillsammans med de gemensamma barnbarnen på julfton. (Sedan tar jag ju revansch på annandag jul…)
Ur länken ovan:
När jag nu tittat tillbaka på redogörelsen för förra årets adventslunch slår det mig hur likt det är.
Men det är ju det som är tradition!
Härmed redogörs endast för det som skiljer:
1 Deltagarna har samtliga blivit ett år äldre.
2 Fotografen tog färre bilder – men kanske bättre?
Detta innebar att jag inte fick tid att förbereda sedvanlig frågesport!
