Thielska galleriet:3

Efter studiet av Thiels korrespondens gick jag ut i en korridor, passerade det som nu är Cafeet och så stod jag plötsligt i ”husets hjärta” den vy som visas på TV när det är någon ny utställning på gång – rummet med Rickard Berghs Riddaren och jungfrun i blickfånget.

MEN

Grundlig som jag är slank jag in i ett sidorum

som visade sig vara Carl-Larsson-rummet.

OCH

Det var här som poletten trillade ner!

 DÄR

hängde ju Oscar Levertin

Ja, inte bara han:

Huset var ju fyllt med porträtten på förra sekelskiftets kulturpersonligheter, som brukar illustrera kommentarer och resonemang avseende dem!

Ernest Thiel själv blev ju porträtterad av alla sina protegeer

(avbetalning för lån?)

Följ den spännande fortsättningen!

Thielska galleriet:2

Eugène Jansson-utställningen omfattade fyra rum i fil längs framsidan. Sedan kunde man slinka in i en korridor och vidare in i ett litet rum några trappsteg ner

Där var ett porträtt av Hjalmar Söderberg

PÅ motsatta sidan hängde

ett kartotek.

Jag började bläddra

OCH

En fascinerande samling brev från alla tidens kulturpersonligheter i Skandinavien

Edvard Munck

Verner von Heidenstam

Gustaf Fjæstad

Också en konstnär min pappa intresserade sig för – mycket för hans idrottsprestationer!

Ivar Arosenius

En av mina käraste”bilderböcker” under barndomen var Karl Asplunds biografi över Ivar Arosenius i serien Sveriges Allmänna konstförenings publikation XXXVII utg 1928!

Hugo Alfvén

och många många fler….

Jag tillbringade åtskillig tid i det här rummet innan jag kunde slita mig loss och gå vidare…

 Läs den spännande fortsättningen!

 PS När jag slår på Google på Hjalmar Söderberg får jag upp den här ”gamla” bloggkommentaren av min bloggpal MINERVA!

Thielska galleriet:1

 Besöksbroschyren

 Jag utlovade en närmare redogörelse för mitt besök på Thielska galleriet 6/6!

Inledningsvis upplevde jag besöket som ett i leden att bekanta mig med Stockholms 1900-talskultur.

Jfr besöket på Valdemarsudde 2011

Årets särutställning gällde Eugène Jansson

En titt ut på väg in bland EJ:S ”blåa” tavlor.

Både den här

och den här har jag,

i reproduktion, som ung flicka på 40-talet stiftat bekantskap med via min far som ofta talade om ”blåmålaren”.

MEN

även mindre blå tavlor, ja alla de utställda var

förtjusande!

Han var en Stockholmsmålare av rang!

(De modernt populära homoerotiska tavlorna utställdes tydligen huvudsakligen på Valdemarsudde…)

Stämningshöjande!

Igår hade jag en tid till tandläkaren kl 08.00. Numera är jag  ju klimatsmart och åker buss till Höganäs med mitt seniorkort. Vädret till ära hade jag skiftat fotbeklädnad:

”Världens vackraste busshållplats”
var ännu vackrare än vanligt!
Dessutom blev jag inte så malträterad som jag befarat utan kunde med nöje fortsätta vårbruket vid hemkomsten!

Årsmöte

I söndags var Poveldiggarna  kallade till årsmöte i Malvagården.

Beplägnaden (Ram(m)elbuljongen) skulle varit nässelsoppa,
men på grund av försenad skörd vankades  istället grönkålssoppa.

 Ordföranden Anders Ruud klarade av den digra dagordningen med 16 punkter på tio minuter
Sedan vidtog underhållningen med mångsång:
bl.a. Ta´ av dig skorna
Den helt underbara texten, som man observerar i detalj endast på detta sätt,
 lär vara skriven av Beppe Wolgers

Den nyss invalde ordinarie styrelsemedlemmaen Märta Braun framförde kortsånger
 hon mindes från en skiva inhandlad i ungdomen

 Den gamla vanliga solisten framför
Över alltihopa lyser moder sol

Marskonsert

Den 22 mars var det dag för säsongens näst sista konsert. Den var ”Pastoral”:
Solist i Joaquin Rodrigos Concerto de Aranjuez var Georg Guylas

Först spelades Lars Erik Larssons komposition med detta namn
i anslutning till 
Karin Rehnqvists : Between sea and the sky
   
ATT BRYTA ISEN
(Breaking the Ice)
ur ARKTIS ARKTIS!

”Sommaren 1999 fick jag följa med den svenska polarexpeditionen ”Tundra nordväst” upp till norra Kanada. Under en månad bodde jag på en isbrytare och flögs ibland iland med helikopter, för att följa forskarnas arbete med att studera tundran. Naturen, ”det stora vilda”, ljuset, det ofta snabbt skiftande vädret, allt var överväldigande upplevelser, som sedan jag kom hem krävde att få ta musikalisk form.
Att bryta isen berättar om de vidsträckta vyerna, horisonterna, den dallrande luften när varmt och kallt möts. Och isen. Så fascinerande! Kraftfull och oerhört varierad både till form och färg. Inte alltid vacker. Inte alltid vit. När den bröts skapades stor dramatik.
Orkestern är lite annorlunda placerad än vanligt. Första- och andra-violinerna sitter mitt emot varandra, liksom också blåsarna; en av varje sort sitter till vänster om stråket och likadant på höger sida. Över stråkarnas intensiva, lite ruffiga spel kan på detta sätt blåsarnas långspunna melodi komma glidande än från höger än från vänster. Än med stort vibrato, än utan.
Ibland hämtar musiken ny kraft i ett stilla fallande – för att sedan dra igång igen.
För att komma framåt måste man våga bryta isen!
Karin Rehnqvist


Efter pausen ännu en Pastoralsymfoni, denna gång Ralph Vaughan Williams . Andrew Manze, vår chefdirigent berättade som alltid fängslande, om dess tillkomst efter RVW:s deltagande i Första världskriget.

Cykeltur

För första gången på nio månader kunde jag igår ta cykeln
 till Lantmännen för att köpa lecakulor.
Efter en god början började eländet:

1. I augusti fick jag punktis.Vår lokala cykelfirma har gått i konkurs så någon lagning var ej lättillgänglig
2. Glad i hågen pumpade jag emellertid  istället upp den gamles cykel och, med viss möda lyckades jag svinga mig upp för en tur till Vikens tomater.

3. Det gick bra
MEN

4. När jag skulle skynda mig till Frissan  en septemberonsdag, bar det sig inte bättre att jag ”fastnade” med foten i ”gubbastången” och föll handlöst åt sidan, landade på vänster axel.

Det gjorde SÅÅ   OONT
(Jag är inte återställd än…)

5. När jag senare mot hösten klagade för min käre granne erbjöd han sig att laga punktisen

6. Vilket han gjorde.

MEN

7. Sedan åkte jag ju till Oxford mm och vädret var inte det bästa
8. När jag senare i oktober skulle cykla ett ärende upptäckte jag att jag fått punktis på det ANDRA hjulet.

Sedan kom vintern…
Men i fredags bytte grannen den andra slangen
OCH
Igår var det dags för  årets jungfrufärd.
I radio och TV- utgjuter de sig över temperaturrekord: 19° i Oskarshamn
MEN
Vi har först haft solsken men blåsig, 8-10 sekundmeter
OCH
Nu vindstilla och en envis dimma som legat som en våt klut kring oss i flera dagar

MEN
De nyanlända gravänderna och strandskatorna stortrivs

Taklamakan

 Jag har ju numera ett sådant välfyllt program så jag ligger snöpligt efter med rapporteringen. Som vanligt  finns det även i år ett

FÖRELÄSNINGSPROGRAM VÅRTERMINEN 2012

=====================================
Lokal: Vikens Hemgård
Terminskort: 100 kr.
Enstaka föreläsningar: 40 kr.
————————————————-

I år köpte jag TERMINSKORT!
Ovan en bild från:
Tisd. den 21 februari   kl. 19.00
Anders Fänge
    ”Afghanistan – historia,kultur, framtid”.
  Tisd. den 6 mars  kl. 19.00
    Marcus Larsson
    ”Mitt halvår som läkare bland inuiter i Ultima Thule”
Båda föredragen var, som förväntat, intressanta och trevligt framförda.
MEN
Tisd. den 20 mars  kl. 19.00
    Magnus Andersson
     ”Resor i Tibet och Taklamakan”. 
tyckte jag inte lät så spännande…
Hade jag inte haft terminskort hade jag nog inte hörsammat kallelsen:

 På resa i Tibet
HD Lokalt 13. Mars 2012 11:59
Magnus Andersson är redan för många Vikenbor en bekant föreläsare. Han har vid flera tillfällen berättat om sina äventyr på skilda exotiska platser runt om i världen. Denna gång får vi följa honom på resor i Tibet och till den vidsträckta öknen Taklamakan i norra Kina. Föreläsningen äger rum tisdagen den 20 mars klockan 19 på Vikens hemgård.

OCH
Det började inte bra:
Jag hade glömt min kamera
Det visade sig vara det hittills mest intressant och fängslande föredraget. Magnus Andersson berättade hur han, i slutet av åttiotalet, när inresemöjligheter till Tibet tillfälligt erbjöds, utrustade ett flertal turistexpeditioner till detta område som det första året knappt erbjöd för jeeparna farbar väg.
Magnus A. hade nu redigerat de tiotusentals underbara bilder han hade, inte bara från Llasa, utan även från andra av tibetanernas heliga städer och berg, områden som nu är oåtkomliga för västerlänningar. En del av de besökta platserna, gamla kulturer från 14-1600-talet vid Sidenvägen, hade Sven Hedin återupptäckt