Även om början var bra var
AVSLUTNINGEN
BÄST
Ett riktigt gammeldags
GOTTEBORD
Det tyckte vi alla…
Lunchen skulle avätas på Berns
Uppsalagruppen
Eskilstunagruppen
(På grund av SJ:s tillkortakommanden var Ida tvungen att utebli…)
Karl och Ingrid hade reserverat bordet i god tid.
SEDAN
var det bara att angripa det sydostasiatiska smörgåsbordet
som erbjöd allt från ostron och sushi till dumplings, rostbiff och sallader av alla de slag.
Läs den spännande fortsättningen!
Efter förplägnad=
Tomatsoppa och Pannacotta med färska bär
beskärdes oss
En högtidsstund!
som varade drygt en timme
Syskonen Lotta och Mikael Ramel, ackompanjerad av Backa Hans Eriksson
föredrog ett representativ urval av fader Povels
”Räggler och paschaser”
Uppenbarligen har de ärvt musikaliteten, rytmkänslan och humorn;
Mikaels röst är kusligt lik faderns!
Kvällen fullbordades genom att vi blev bjudna på bilskjuts hem i snögloppet.
Dvs ännu en Malmöutflykt!
Poveldiggarna kallade således till Jubelbuljong.
Änkegranne Märta och jag gav oss i vintervädret iväg till ytterligare en ny Malmöstation= Triangeln
Uppkomna ur underjorden via två LÅÅnga rulltrappor
försökte vi hitta fram till Konsthallen.
OCH
Vi lyckades!
Väl inne mötte vi en förväntansfull skara.
Följ den spännande fortsättningen!
Vår kära Lina begav sig vecka 44 ut på en liten resa…
De första dagarna var det ju mysigt…
MEN
lagom till planerad hemresa:
dök ju Sandy upp!
Utan el och internet fick hon och mamma försmäkta ytterligare några dagar på Manhattan!
Kameran fungerade dock!
Ett minne för livet att berätta för barnbarnen.
Att vi skulle se Tutankhamunutställningen var planerat sedan länge.
DOCK
väntade vi att samlas i stora skaror tills vi hade något att FIRA
Nämligen Tvillingarnas 18-årsdag
Området kring den nyöppnade stationen Hyllie byggs nu upp i rasande fart
som t.ex varuhuset Emporia:
”Emporia slår upp dörrarna 25 oktober 2012 i Hyllie strax söder om Malmö
och kommer att bli Skandinaviens främsta shoppingcenter
med över 200 butiker på 91 000 kvadratmeter shoppingyta.”
SÅ
Födelsedagslunchen avåts därstädes.
Strax innanför entrén har Jensens Bøfhus en lokal…
I början av 1922 fick Howard Carter således besked att hans utgrävningar bara skulle finansieras ytterligare en säsong. Han hade indelat området i Konungarnas dal i kvadrater och slutligen avverkat alla utom en utan resultat. Den som återstod var egentligen vägen som gick igenom området.
OCH
plötsligt den 4 November…
efter att ha grävt resultatlöst i 6 år!
stötte man på en stentrappa som ledde ner i underjorden…
Han förseglade ingången, telegraferade Lord Carnavon
som i sällskap med sin dotter var på plats den 26 Nov.
Tillsammans lät de borra ett hål i stenplattan som spärrade ingången,
kikade in med ett stearinljus som ljuskälla.
When Carnarvon asked ”can you see anything?”,
Carter replied with the famous words: ”Yes, wonderful things.”
Fram hit hade vi förts från den ena dokumentära tablån till den andra.
Det var trångt så vagnar och utrustningar av alla de slag låg isärtagna staplade på varandra. Man hade stora svårigheter att få ut alla grejorna, 3000 år gamla, utan att de förstördes.
Mumien låg inuti inte mindre än fyra gyllene fodral
I audiofonen kunde man lyssna på noggranna beskrivningar av 20 olika föremål.
I denna mindre kista befann sig Tutankhamuns balsamerade hjärta och övriga inälvor
vaktade av Anubis
Ja, efter några timmar blir man ju överstimulerad
SÅ
Vi lyckades slita oss från guldprakten och gick över till nästa punkt på programmet!
Följ den spännande fortsättningen!
Mitt förhållande till Tutankhamun förlorar sig i historiens dunkel:
1948 fick jag i premium en bok betitlad Rolig arkeologi,
skriven av Ann Terry White
”Visar hur arkeologin kan kasta ljus över svunna kulturer;
här om Grekland, Egypten, Babylonien-Assyrien och Maya-folket.”
Den stod länge i bokhyllan, fanns här när gossarne var i skolåldern, men är nu ej till att finna.
Det var för mig fascinerande läsning.
Första kapitlet handlade just om upptäckten av Tutankhamuns orörda grav i Konungarnas dal 1922.
1986 var jag och den gamle i Kairo
Vi besökte Giza
OCH
Där fanns ju alla de många föremål som Howard Carter, finansierad av lord Carnavon grävde fram.
MEN
inte särskilt pedagogiskt presenterat.
(hade jag inte läst Ann Terry Whites bok hade jag inte fått något större utbyte mer än
fascination inför den glittrande tronen och mumiemasken )
MEN nu:
Följ den spännande fortsättningen!