Mitt förhållande till RIS är numera gott.
Det började inte så bra. Mina barndomsjular inföll ju under 40-talet. Då, under och strax efter andra världskriget, var ju mat ransonerad. Särskilt s.k. ”kolonialvaror” fanns över huvudtaget inte att köpa.
RIS var en sådan.
MEN
Risgrynsgröten på julafton var ju ett MÅSTE – det blev särskild tilldelning.
MEN
Tillagningsmetoderna var högst primitiva: Risgrynsgröt tillagades ungefär som ”risotto milanese”, dvs man spädde successivt, inte med vatten förstås, utan mjölk, rörde och rörde
– det hade ju en tendens att både bränna vid och koka över!
Så stod kvinnorna på julafton (i mitt barndomshem mostrarna och tant Cais) och rörde och rörde bokstavligen i timmavis….
Lagom till att det blev min uppgift att stå för julfirandet 1960 hade kokkonsten tagit ett jättekliv: Någon, KF:S provkök?, hade kommit på att man kunde korta av spädandet och rörandet åtskilliga timmar genom att FÖRST koka riset i vatten innan mjölken tillsattes.
Mikrovågsugnen har ju revolutionerat hela hanteringen…
Numera är det väl ingen som står hemma och koker gröt – nu kan vi ju lätt om en plätt köpa färdigkokt risgröt på rulle – dessutom är det ju ofta extrapris till jul om man köper två…
Föga anade Olrog…
Risgröten har i vårt hem troget funnits med på julafton men inte rönt någon strykande åtgång
VARFÖR
jag tidigt hittade andra användningsområden – inte bara Ris à la Malta.
På sextio-sjuttiotalet inköpte man med fördel SAFFRAN på Apoteket – i denna broschyr har jag hittat åtskilliga trevliga recept.
SOM
Saffranspannkaka
1 l risgrynsgröt
3 (
stora – annars 4 små) ägg
1
(=2) paket saffran
(står det i det ursprungliga receptet men på den tiden var 1 pkt= 1g!)1 dl russin
2 krm stött kardemumma
1 dl mald sötmandel
(jag brukar ta litet strösocker också…)
Stöt saffran med litet socker. Blanda det i gröten tillsammans med övriga ingredienser. Häll smeten i en smord form eller långpanna.
Grädda i nedre delen av ugnen i 200° i 30 minuter.
Serveras med sylt och grädde.