Åsljungamöte

Kallelsen:

På onsdag den 29 maj träffas vi i Åsljunga vid reningsverket, vi parkerar vid reningsverket så kör förbi idrottshallen ca 200 m.
Som vanligt startar vi ca kl 09.00 och denna gång har Gunbritt och Sven F lagt härliga banor runt reningsverket.

Humöret var redan från början i topp!

Efter alla äventyr med Berlinresor, starroperation och

Stockholmsbesök

var det äntligen dax för veteranmöte.

Sista chansen :

Im wunderschönen Monat Mai

 Det var riktig orienteringsterräng!

Slutet gott, allting gott!

Berlin:4 Sans Souci

Andra dagens förmiddag åkte vi ut till Sans Souci.

Jag har ju inte varit där sedan 1998.

Neues Palais blev  upprustat inför 300-årsjubileet

MEN

än är de ju inte färdiga…

Vi inspekterade statyerna…

vandrade i det bendårande vädret genom parken,

FÖR ATT

Slutligen  efter 88 trappsteg, nå upp till Sans Souci.

Lisa informerade mig om att, på grund av att det var

Fredrik den store som introducerade potatisen i Preussen,

det är sed att hedra honom med sådana!

I Berlin:1

Jag har varit en sväng ner till Berlin…

TILLSAMMANS

med mellansonen och vår dit  utlokaliserade LISA

SOM

visade oss tillrätta.

Första kvällen var det ett strålande väder.

Berlinarna njöt i vårsolens glans.

Vi superade vid Hackescher Markt

 FAST

Vi åt inte Currywurst

UTAN

Tapas

Coupe Melba

När jag häromveckan hade middagsbjudning blev jag inspirerad att servera Coupe Melba.

Peach Melba är en klassisk dessert, skapad 1892 eller 1893 av den franske kocken Auguste Escoffier på Savoy Hotel i London, till den australiensiska sopranen Nellie Melbas ära. Den består av persika och hallonsås på vaniljglass.

 Om man utgår från konserverade  persikor är den ju relativt enkel. Den serverades ofta som festdessert i mitt föräldrahem – min fader berättade då varje gång om varför den heter Melba:

1892 deltog Nellie Melba i en uppsättning av Wagners opera Lohengrin vid Covent Garden. Duke of Orléans gav en middagsbjudning för att fira hennes triumf. Escoffier skapade en ny dessert för detta tillfälle och för att visa den använde han en isskulptur av en svan som förekommer i operan. Svanen bar persikor vilande på en bädd av vaniljglass, toppade med spunnet socker. 1900 skapade Escoffier en ny variant av efterrätten. För att fira öppnandet av Carlton Hotel i London där han var chefskock, uteslöt han issvanen och toppade persikorna med hallonmos. 

  Att jag plötsligt, efter 60 år, påminner mig denna rätt beror sannolikt på min fascination för  Jonas Kaufmann som drabbade mig efter programmet på SVT2.

Jag har sedan dess dagligen njutit av allt det material som finns på You Tube och som man kan få hänvisning till via hans hemsida

På YouTube finns bl.a. en drygt 40 minuter lång intervju apropos hans framträdande i Lohengrin 

Aktuellt är hans framträdande under Wagneråret som Parsifal på the Met.

Omedelbart efter premiären blev han intervjuad av Placido Domingo

Han är helt ”hög” efter föreställningen, påminner om Vasaloppsåkarna när de blir intervjuade i  i Evertsberg