… passar vi damer på att ha det litet mysigt
Var karlarna var?:
HELSINGBORG. Oavgjort 1–1 i toppmatchen mellan Helsingborg och IFK Göteborg.
Något trevande är Viken berett!
(Som synes i förgrunden t.v. har hyllet redan börjat blomma – första satsen är på G)
Inte jag
men ”di andre” har redan tagit första doppet.
Klicka på bilden för förstoring!
Kallelsen:
På onsdag den 29 maj träffas vi i Åsljunga vid reningsverket, vi parkerar vid reningsverket så kör förbi idrottshallen ca 200 m.
Som vanligt startar vi ca kl 09.00 och denna gång har Gunbritt och Sven F lagt härliga banor runt reningsverket.
Humöret var redan från början i topp!
Efter alla äventyr med Berlinresor, starroperation och
Stockholmsbesök
var det äntligen dax för veteranmöte.
Sista chansen :
Det var riktig orienteringsterräng!
Slutet gott, allting gott!
Vi dinerade på Den gyldene freden
i samma rum som Svenska akademin har sina torsdagsmöten.
Vi fick information om hur Anders Zorn räddade krogen till eftervärlden
och testamenterade den till Svenska Akademin.
Vår meny:
Det har ju blivit modernt med ”långkok”
Vår generation är ju uppfödd på sådana
MEN
Den rimmade oxbringan var den godaste jag någonsin ätit!
Andra dagens förmiddag åkte vi ut till Sans Souci.
Jag har ju inte varit där sedan 1998.
Neues Palais blev upprustat inför 300-årsjubileet
MEN
än är de ju inte färdiga…
Vi inspekterade statyerna…
vandrade i det bendårande vädret genom parken,
FÖR ATT
Slutligen efter 88 trappsteg, nå upp till Sans Souci.
Lisa informerade mig om att, på grund av att det var
Fredrik den store som introducerade potatisen i Preussen,
det är sed att hedra honom med sådana!
Jag har varit en sväng ner till Berlin…
TILLSAMMANS
med mellansonen och vår dit utlokaliserade LISA
SOM
visade oss tillrätta.
Första kvällen var det ett strålande väder.
Berlinarna njöt i vårsolens glans.
Vi superade vid Hackescher Markt
FAST
Vi åt inte Currywurst
UTAN
Tapas
Jag steg in.
The same procedure as last year…
Jag köpte direktimporterad äkta parmesanost –
och bröd från Röstånga mölla
En nyhet för året var Bjärechips
Eftersom det var billigare om man köpte 3 påsar laddade jag upp inför sommarkalaset!
OCH
Naturligtvis TOMATER!
När jag häromveckan hade middagsbjudning blev jag inspirerad att servera Coupe Melba.
Peach Melba är en klassisk dessert, skapad 1892 eller 1893 av den franske kocken Auguste Escoffier på Savoy Hotel i London, till den australiensiska sopranen Nellie Melbas ära. Den består av persika och hallonsås på vaniljglass.
Om man utgår från konserverade persikor är den ju relativt enkel. Den serverades ofta som festdessert i mitt föräldrahem – min fader berättade då varje gång om varför den heter Melba:
1892 deltog Nellie Melba i en uppsättning av Wagners opera Lohengrin vid Covent Garden. Duke of Orléans gav en middagsbjudning för att fira hennes triumf. Escoffier skapade en ny dessert för detta tillfälle och för att visa den använde han en isskulptur av en svan som förekommer i operan. Svanen bar persikor vilande på en bädd av vaniljglass, toppade med spunnet socker. 1900 skapade Escoffier en ny variant av efterrätten. För att fira öppnandet av Carlton Hotel i London där han var chefskock, uteslöt han issvanen och toppade persikorna med hallonmos.
Att jag plötsligt, efter 60 år, påminner mig denna rätt beror sannolikt på min fascination för Jonas Kaufmann som drabbade mig efter programmet på SVT2.
Jag har sedan dess dagligen njutit av allt det material som finns på You Tube och som man kan få hänvisning till via hans hemsida.
På YouTube finns bl.a. en drygt 40 minuter lång intervju apropos hans framträdande i Lohengrin
Aktuellt är hans framträdande under Wagneråret som Parsifal på the Met.
Omedelbart efter premiären blev han intervjuad av Placido Domingo.
Han är helt ”hög” efter föreställningen, påminner om Vasaloppsåkarna när de blir intervjuade i i Evertsberg
På väg till Vernissagen hade vi kunnat konstatera att Café Killeröd, trots vinterväglaget var ÖPPET!
SÅ
efter förrättat värv kände vi oss mogna för en fika
Vi valde ett bord där vi kunde njuta av den fantastiska utsikten!
Detlef Schachts Mästarbrev lovade gott,
vilket det visade sig vara!