Drama i 4 akter
Akt 1
Det var en gång två älskande i Lund….
Hon utlovade genom intyg 28 mars 1955 att ingå äktenskap.
Förlovningen skedde 19 juni 1955 i Tarbes, Frankrike.
Det var svårt med bostad.
(De som påpekar att det är likadant nu vet inte vad de talar om!)
Vid denna tid planerades tillvaron omsorgsfullt. Därför spred de ut bland vänner och bekanta en önskan om hyreskontrakt – med flera års väntan i sikte.
Redan våren 1957 möts den kvinnliga kontrahenten vid hemkomsten till Studentskegården (blogg om denna institution följer) av ett meddelande: BORGmästaren hade ringt!?
Interör från Studentskegården 1956. Observera särkilt krukväxten – en murgröna!
Hyllan tillverkad av den manlige kontrahenten.
Det visade sig vara ett hörfel – det var BAD-mästaren i Lunds Simhall som ringt: Han kände en byggmästare som var villig sälja en nybyggd lägenhet till dem
Så de blev tvungna att gifta sig!
Bröllopet stod lördagen 9 mars 1957.
På den tiden studerades även på lördagar – De fick nådigt ledigt för att bevista detta evenemang!
Brudvalsen
Mitt under brinnande termin, och helt pennieless satte de bo.
Stommen i bohaget blev två Duxsängar – en bröllopsgåva från den manlige kontrahentens föräldrar. De kostade, vill jag minnas 1000 kr tillsammans – en astronomisk summa vid denna tid.
För jämförelse kan anges att hyran var 180 kronor i månaden, hushållet drog genomsnittligt 250 kronor per månad; (kassabok fördes!)
Utöver sängarna hade de ett köksbord, två köksstolar, en soffa och ett skrivbord. Allt utom sängarna var inköpt för en billig penning på Malmö Auktionshall.
För att skyla tomheten, lägenheten på två rum och kök 62 kvadratmeter låg på första våningen, uppbringades avlagda gardiner i släkten.
Vid gästabud ställdes köksbordet mellan sängarna och då fick ledigt ett sällskap på 6 plats!
I bröllopsgåva från faster Stina (som var från Norrköping) fick de en räcka Tuppens lakansväv av högsta kvalitet , extra bred till de extrabreda sängarna (=105 cm). På den tiden sydde man själv .
http://www.bomullsfabriken.se/historia.html
Några täcken blev det inte råd till utan det bäddades med filt.
I Wikipeda står angående “Lakan”:
Få bäddar med forna tiders spetsprydda och monogram försedda överlakan. Frågan är om så många ens sett såna. Och förstår var och hur de användes: under täcket med överdelen lagd över täckets övre kant.
Ja 1957 fanns det inga påslakan så långt ögonen räckte!
De slog igenom strax efter. På Studenternas Intressebyrå kunde man inköpa randiga sådan till nedsatt pris, mot uppvisande av giltigt terminskort!
Läs den spännande fortsättningen!
Summary: A story in three parts about our beds!
