Idag på Påskdagen gick vi på Festgudstjänst i Vikens kyrka.
När gudstjänsten var över fick vi påskliljor, blev bjudna på godis
OCH PÅSKMUST!
Skänk från ovan!
Svara
Kategoriarkiv: Lyckan
Trots allt…
Trots vädergudarnas trots blev Långfredagen 2008 en riktigt trevlig dag.
Först byggde vi en lådbil till Sigge.
Sedan gick vi på konstutställning på Krapperup.
Sedan passade vi på att ha årets första snöbollskrig.
Snön räckte till och med till en snögubbe!
Ännu ett rekord!
Min käre Pappa Calle hade en optimistisk livssyn. Han slog alltid rekord!
Det har för mig också blivit en angenäm livsstil.
Det är lätt att sätta rekord – bara man väljer måttstock!
Här pappa Calle och Mamma Eva framför sin ägandes Sportaffär.Med tanke på mammas (egensydda) New Lookkopia skulle jag uppskatta tiden till 1948-9
I går upplevde vi den första verkliga vårdagen. Vårtecknen har ju stått som spön i backen,
MEN
Det har antingen blåst kuling, varit tjocka eller regnat småspik…
I går var det vindstilla och solsken och 8° i skuggan.
Dags för en tur på Svedberga kulle.
Pestskråpen prunkade, spillkråkan tjoade och bofinken drillade.
Svalörten, Ranunculus ficaria, har slagit ut:
OCH
I fjor skröt jag över riklig nässelskörd REDAN den 28 mars.
Nu plockade jag rikligt stora kraftiga skott YTTERLIGARE 12 dagar tidigare.
Det är det som är REKORRDET!
Ellen Louise
tilldrog sig i Klosterkyrkan i Lund den 16 september 2006.
Akt 2 på BB i Lund den 10 november 2007
där ”produkten” presenterades som ett hittills obenämnt flickebarn.
Nu har genom gårdagens akt 3 detta påstående mist aktualitet:
Återigen i Klosterkyrkan kristnades släktens senaste tillskott till
Ellen Louise
Hon verkade nöjd med situationen iförd bla. dopring
Hon verkade nöjd med situationen iförd bla. dopring Klicka för inspektion på vänster lillfinger.
Virkesproblem
Vid dagens strandpromenad konstaterade vi:
Det ilandflutna virket vållar fortfarande huvudbry.
Förhoppningsfulla hopsamlare har märkt högarna med stenar och telefonnummer.
Under tiden har företagsamma Johan (14) och Hannes (13) passat på att förverkliga alla grabbars dröm:
En EGEN koja!MED sundsutsikt…..
Upptäckt!
På en byväg om våren
En så´n scenförändring!
Igår visade sig januari från sin bästa sida. Jag hörde i andanom Karin Juels röst sjungande Kai Gullmars:
På en byväg om våren
—-
På en byväg om våren är det lerigt och dant,
och det skvätter från bilar och skjutsar.
Men se solen den skiner ju så rasande grant,
och vägen är full utav pussar.
Där går jag med min flicka,
och glada vi blicka på spirande åkrar och gärden.
Medan vårkänslan bränner, jag verkligen känner, att jag har det skönast i världen.
På en byväg om våren är det lerigt och dant,
men ojojoj och ajajaj vad det är grant.
Karin Juel var min mammas favorit. Efter 12-slaget i radio var det ofta musik före nyheterna 12.30 Vi cyklade hem från skolan på middagsrasten 11.35-13.05 för att äta (ordet lunch hade inte slagit igenom i Skåne, och det var före skolmåltiderna!)
Mamma Eva hade radion på och ut strömmade Karins fylliga stämma.
NE: Karin Juel 1900-76, sångerska och författare. Som sångerska blev J. mycket folkkär, främst för sina tolkningar av Martin Kochs visor. Radion blev hennes särskilda forum. Hon skrev en rad underhållningsromaner, som gärna förenade sociala motiv med romantiserande drag.
Tusenskönorna prålade och bina vågade sig ut ur kupan i vårsolen!
Lilla Björka
Här sitter jag i det inre av Småland och läser SvD!Bilden hittade jag tillsammans med åtskilliga andra som illustrerar vårt leverne på 80-talet.Det är efter en hösttävling i orientering som anordnades av OK Norrvirdarna.
Jag minns den speciellt eftersom det var ett sådant underbart väder,
vi hittade rikligt Karl Johan
OCH
vi hade gångavstånd från TC till
Elin Wägners Lilla Björka, Bergs socken, Växjö kommun
Lilla Björka uppfördes efter arkitekten Carl Bergstens ritningar, på uppdrag av författarinnan Elin Wägner. År 1924 stod huset färdigt. Den faluröda byggnaden med vita snickerier har fått stildrag från såväl småländsk byggnadstradition som nationalromantik. 1964-65 gjordes en tillbyggnad med garage på den ena gaveln. Till fastigheten hör även en skrivarstuga, uppförd i slutet av 1930-talet, ritad av glaskonstnären Simon Gate. Vid landsvägen finns ett före detta kyrkstall som idag nyttjas som uthus. Det f.d. kyrkstallet står på ursprunglig plats och fungerade som kyrkstall för Ernatorps och Hjulatorps byar. Lilla Björka byggnadsminnesförklarades år 1996.
Gamla vänner vi e
För en vecka sedan hade vi nöjet att luncha tillsammans med våra reskamrater till Grekland 1983 och Egypten 1988
Första gången vi satt till bords tillsammans var strax utanför Aten, första gången jag åt grekisk sallad – numera en favorit.
Mest talade vi om vårt besök i Egypten – näst barn och barnbarn, förstås.
Dagen till ära hade jag tagit fram min antika skärva:
som jag plockade i öknen på väg till oasen Al Fayyum. På bilden nedan ses den svenska reseguiden i vitt och den egyptiska busschaufören.
Det fanns gott om skärvor – troligen från den grekiska perioden kring Kristi födelse.
Det var strängt förbjudet att ta med sig några som helst fornföremål – men jag hoppas det är preskriberat nu!?
Vi vandrade kring litet i staden, tittade på den gamla bevattningasanläggningen i samband med Bahr-Yussefkanalen,
shoppade (jag har fortfarande kvar 2 särkar som jag använder som elegant morgondress),
och vilade sedan ut vid den naturliga sjön Moeris.
Klockrent
Min klocka, en gammal Certina har inte synts till på sistone.
Det är ingen ovanlighet – men efter 2 veckors julstädande började jag undra.
Så plötsligt – när jag tömmer den nästan nya tvättmaskinen – skymtar jag något…
Gummipackningen på framsidan är ju grå – men är där inte något….
Efter litet pillande i vecket framträder
min gamla klocka med ett vältvättat armband.
Det bästa av allt:
Den går fortfarande och RÄTT.
Proved waterproof!