Åter

Vid återkomsten konstaterade vi att sommaren är här – rosorna har slagit ut på bred front.

Efter en stimulerande sejour i familjens sköte i Mälardalen är jag åter i bloggtagen.
Visserligen har jag ju nu en laptop och kunde mycket väl ha bloggat därifrån
MEN
trädgårdsskötsel – främst livgivande vattning –
OCH
Gemütliches Beisammensein
har tagit all tid.
DOCK:
Rapportering utlovas!

Välsignat

Ännu en bild från söndagsförmiddagen i Lerbergets hamn.
Den inte bara visar varierande båtliv utan också hur jag lärt mig
reducera mina bilder från 1,6MB till 74 K.
Det kommer att hålla liv i min blogg ytterligare många månader.
För att inte tala om att vi här i Skåne igår, efter 4 veckors torka, äntligen fick 10 mm regn!

Återvändande

Syskonen Erik och Oskar var ju på Kulturbesök i Lund i somras.
Denna stad utgör ju ett nav kring vilken klan Bergmans öden är lindande….

Nu var det dags för vår kära Ida att återknyta bekantskapen med födelsestaden.
På väg hem från PRAO-tjänstgöring i Lund passade hon på :

att personligen gratulera FARFAR på födelsedagen
OCH
att insupa en skånsk vitsippsbackes härlighet

Cinquanta anni fa…

För femtio år sedan var vi på bröllopsresa i Italien:

Vi gav oss iväg på en lång Italienturné:
Milano,Firenze, Napoli och slutligen Roma.
Vi hade ingen vidare tur med vädret…

EFTER besöket i Rom åkte vi till Venedig och DÄR sken solen!

Första gången jag var i Venedig var 1953. Denna tredje (och som det ser ut sista) gång 1958 var det fortfarande ”lagom” med folk. Här poserar jag elegant i sömmerskesydd dräkt, krokodilväska och svinrygg!

Canalettos version från 1730…

De hade levande musik på kaféerna på Piazza San Marco och så gott som alla spelade oupphörligen

Chaplins musik till filmen Rampljus(Limelight)
som haft premiär i London ett halvår tidigare!

Vi flanerade längs kanalerna,

den gamle med sin mustasch,

och dinerade ute i vårsolens glans.

Till slut blev det så varmt att vi åkte ut till Lido och badade!
Den gamle i sitt rätta element

Bildbevis


Här sitter våran Carduelis carduelis och smaskar i sig den ena halvlitern solrosfrön efter den andra. Grönfinkarna är flera och större men steglitsen är herre på täppan.
Den motar knorrande iväg alla de andra matgästerna!
Vi vågar inte sluta fylla på – kanske den/de väljer att häcka i vår trädgård i sommar…

Vårlycka!


Igår hade vi den första verkliga vårdagen.
Efter en morgon med dimma, klarnade det upp, solen gassade och fåglarna kvittrade.

Vi kunde för första gången i år äta lunch ute.

OCH

Är det inte en bofink sa den gamle?

Jag höjde kikaren: Visst, flera stycken, men bland dem och alla grönfinkar fick jag syn på en steglits!

DET VAR PÅ DEN TIDEN, då Vår Herre skapade världen, då han inte blott gjorde himmel och jord utan också alla djur och växter samt tillika gaf dem deras namn. Det ges många historier från den tiden, och kände man till dem alla, då skulle man också veta förklaring på allt i världen, som man nu ej kan förstå. Det var då, som det hände en dag, när Vår Herre satt i paradiset och målade fåglarna, att färgen tog slut i Vår Herres färgkoppar, så att steglitsen skulle ha blifvit utan färg, om inte Vår Herre hade torkat af alla penslarna på hennes fjädrar.


Ur Fågel Rödbröst av Selma Lagerlöf