Tulpanens dag 2009


2006 inträffade Tulpanens dag den tjugonde januari.
2007 den artonde.
MEN
2008 och i år redan den 15 januari!?.
Jag misstänker att det har något med veckoslut och försäljning att göra….
I varje fall har de denna vecka kampanjpris på Citygross: 29.90 för 10 stycken kan det ju vara värt att fira att halva vintern gått!

Vi njuter dem tillsammans med våra tynande Amaryllis,
men alla har inte givit upp än!

LLL:4 Del 2 Lösningen

För deschiffrering av LLL klicka på länken.

Bristen på Rikstidningsprenumeration upplevdes de första åren som uthärdlig.
Vår lokalblaska Hälsingborgs Dagblad (Helsingborg stavades vid denna tid med Ä) är en av de bättre.

Dessutom hade vi fullt sjå med inflyttningen i vårt hus 1971, öppnandet av den gamles privatpraktik, skötandet av de tre barnen samtidigt som även jag började arbeta heltid.
Svenska Dagbladet var vid denna tid inget alternativ – en tråkig konservativ tidning.

MEN

De hade en ovärderlig medarbetare: Bertil Geijer.
När jag googlar på honom är det märkvärdigt litet som finns att få fram.
Arnes tankar är dock en blogg som beskriver det på pricken:

Det var flera decennier sedan jag började uppleva korsordslösning som en intellektuell stimulans, som bidrog till mitt välbefinnande. Till en början var det korsorden i dagstidningarna. En av anledningarna till, att jag under en period prenumererade på Svenska Dagbladet var just den tidningens kluriga söndagskorsord. En av konstruktörerna av deras korsord var den legendariske Bertil Geijer, vars korsord nästan var omöjliga att helt lösa. Men min ambition var att någon gång i livet helt klara av hans korsord.

Så när vi fått litet andrum som föräldrar och husägare hände det sig att jag gick och köpte fredagslösnummer av Sv D för att roa mig med Bertil Geijers bildkorsord eller Kryss.
T.o.m. min strikt socialdemokratiske svärfar ansåg sig nödd att smyga sig iväg och köpa lösnummer av SvD på de legendariska fredagarna!

När jag väl hade kostat på mig ett lösnummer föll det sig ju naturligt att bläddra igenom resten av materialet.
OCH
Sedan Gustav von Platen 1974 blev chefredaktör blev det en helt annan tidning.
Ur Wikipeda:
Tack vare honom – och hans ofta djärva men lyhörda val av medarbetare – räddades tidningen inte bara från nedläggning, utan upplevde ett lyft ekonomiskt, upplagemässigt och kvalitativt

Så någon gång under senare hälften av 70-talet började vi prenumerera på denna tidning, som numera är en omistlig del av vår vardag.
Bertil Geijer har fått en värdig efterträdare i HCN= Hans Christian Nygaard.
Till jul (och till midsommar) erbjuder han oss ett stort kryss, som nästan varar till påska.
Vi klistrar för säkerhetsskull upp det på kartong. Med gemensamma krafter lyckas vi successivt som oftast knäcka det.

Man har inte roligare än man gör sig

Himmel och Helvete än en gång

Första gången jag använde detta uttryck för en av våra begivenheter var i inbjudan till firandet av vår 40-åriga bröllopsdag 1997. Det var först menat som en skämtsam vinkling på våra i HUVUDSAK himmelska 40 år tillsammans i det äkta ståndet.

Men det blev plötsligt allvar:
Således, med huset fullt av barnbarn och resten av släkten på ingång,
får vi 3 dagar innan den stora banketten reda på att den gamle har blåscancer!

2 veckor senare är han opererad!

Det Himmelska är, utöver äktenskapets kvalitet, att han botades!

I det perspektivet är ju 2008 – års erfarenheter futtiga:

Andra gången det rann upp i sinnet visar sig nämligen vara i samband med brevlådeattentatet 2 augusti 2008.

Lottens julkalenders- DRT visade sig vara Himmel och Helvete

Orsaken till att begreppet idag fått förnyad aktualitet är detta:
När vi kom ut på nyårsdagen för att ta en snabb promenad före utsändningen från Nyårskoncerten i Wien upptäckte vi att den nya brevlådan sprängts under natten.
På stranden var det vindstilla och klar himmel. Rikligt med rester av fyrverkeripjäser påminde dock om Helvetets existens!

Ännu ett besök

När det regnar på prästen stänker det på klockaren!

Tack vare ett besök i Lund för att se föreställningen 500 blev det litet tid över för ett besök hos farmor och farfar! Helsingborg visade sig från sin ystraste sida – här gäller det att hålla i hatten.

En liten vilopaus innan det är dags att äntra tåget hemåt.

Välstädat!

Nu när vi haft våra Samman komster kan vi lugnt glida in i julefriden.

Det hände sig nämligen att när vi den 26 november skulle, på grund av halt väglag, ta den med vinterdäck försedda bilen, så hittade vi inte nyckeln.
Detta är nu inget ovanligt.

Till en början tog vi det lugnt och metodiskt:

– bakåtblickande insåg vi att det var den blyga som efter shopping den 22 november inte lagt
nyckeln på plats.
– alla vanliga ställen för bortkomna nycklar kollades utan resultat.
– varför sista steget mobiliserades: noggrannstädning av skåp och lådor och övriga
förvaringsutrymmen.

Inte helt fel så här inför julen.

Den förste december i samband med Lundabesöket fick vi krypa till korset och sätta vinterdäck på reservbilen.

Tredje veckan började vi desperat finkamma sopetunna, kompost och allt osannolika skrymslen.

Slutligen, inför Luciafrämmandet lade vi problemet åt sidan.
DÅ!

Just som tåget från Hässleholm med Eskilstunaborna skymtar i fjärran tappar mina Clas Ohlsson-glasögon en skalm. Jag har kameran i högsta hugg – och skyndar mig därför att stoppa ner glasögonen i innerfickan på min väst….
Men det GÅR INTE.
DÄR

ligger ju den eftersökta nyckeln!
Så nu kan vi slappa här i vårt ovanligt välstädade hus.
Nästa gång nyckeln är borta är detta en plats att kolla i första hand!

Sammankomsten

Det är en nåd vi har sluppit bedja om – trivsel vid våra släktsammankomster – den infinner sig av sig själv!

Sommartid upphör,
vintermörkret sänker sig.
Bokens tid är NU.

skrev jag den 27 oktober. Nu börjar dessutom kalassäsongen!

Dags att ta fram boxen –
– med alla placeringskorten.

Sedan vi flyttade in i vårt hus 1971, där vi disponerar ett bord med plats för 18 sittande gäster, har jag sparat alla placeringskort. (HIP) När det är dags för en festmåltid sorteras sparade kort fram.

Idag behövde vi bara fabricera ett nytt: Frida.
Det sedvanliga gruppfotot
Frida är inte med – det är hon som tog kortet!