När han repat sig någorlunda men fortfarande är sjukskriven, tröttnar han på att gå hemma, ger sig ut i Stockholmsvimlet. Han slås av rastlösheten, jagandet efter perfektion och Lyckan. Men ack så egocentriskt.
Några månader senare är han på återbesök på sjukhuset och får besked om att hans kondition är obetydligt sämre än före insjuknandet. På kvällen är han på bjudning med vänner och det diskuteras om hans pågående bokprojekt:
Han har återvänt till jobbet och Universitetsbiblioteket Carolina. men resultatet av mödan blir:
Min slutsats är att ansvaret för andra delvis osynliggörs av den psykologi- och andlighetslitteratur som erbjuder bot innan den reflekterar över samhällsfaktorer. Självhjälpsböckerna bekräftar människors självkänsla – det är ju deras avsikt. men jag längtar nu efter böcker med personer som problematiserar, söker det komplexa , gör det svårare och försöker förstå sina egna eller andras motiv. Därför dras jag till litterära skildringar av människans kamp mellan ont och gott där processerna inte döljs av enkla slagord eller en mytisk skymning utan framträder i all sin komplexitet. Jag ser fram emot att få läsa romaner, deckare eller klassiker.
II Vännerna i bokhyllan
Kap 4 Jag kan inte slita mig från boken – att påverkas av det man läser.
Sidorna 100-133 är korta kåserande stycken om hans läsande, som i mycket påminner om mitt eget:
Härförleden skulle jag gå till hyllan i syfte att ta reda på när författaren Mauriac levde. Medan jag stod där började jag läsa om de nyzeeländska maorierna, ögnade igenom en utläggning om Malmös tidigaste historia, lärde mig något om malmbrytningens utbredning i Norrbotten och fick en snabbversion av Mao Zedongs liv, När jag kom fram till Mauriac hade jag tappat intresset för honom Dock kände jag mig uppfriskad fräsch och utvilad.
10 sidor längre fram :
Damen med rullatorn.
Man ska inte se ned i andra personers kundvgnar. Men när jag står i kassakön kan jag inte undvika det. Vagnen dras av en kvinna på drygt 70 år. Allt är grått. Hennes hår är silvrigt. Jackan är av beige bomull. De foträta skorna är ljusa. Hela affären är grådaskig förutom de starkt lila annonserna för kaffe. Jag känner mig som i en svartvit film.
Ja ser ned i hennes vagn. Under en kotlettrad, ett paket makaroner, grönsallad och en illröd tandborste ser jag dem ligga: Frans Kafkas Slottet, en bok om Einsteins relativitetsteori och en kriminalroman av Håkan Nesser.
Kap 5 har rubriken Existentiell läsning
och inleds med ett långt citat från Joseph Brodskys Nobelföreläsning 1987.
OW åker till bokmässan och därefter på en minisemester på västkusten. Han har bunkrat upp med litteratur :
Jag har tagit med mig några kära böcker om lectio divina, klostertraditionens sätt att beskriva den meditativa läsningen. De visar sig vara djupt skeptiska till allt yvigt tal om andlighet, godhet, spiritualitet och mystik.
Så är vi då framme vid den sista avslutande delen:
III
Medlidandets styrka
Inleds med
Det är i oktober och jag är i USA
men övergår redan efter en sida till en höstvistelse i sommarstugan vid Norrlandskusten, och handlar huvudsakligen om Torgny Lindgrens författarskap.
I Merhabs skönhet skriver han; Kärleken han uppenbarar sig bara för dem som hava medlidande vid allt i livet. Medlidandet och kärleken är det som skyddar oss mot den eviga döden.
—
Hela tillvaron bygger sålunda på nåden. Allt vilar i dess grova näve.
—
Detta betyder att läsningen förvisso är viktig, den leder en människa till språkets bortre gräns, den för henne över gränsen till en metafysisk värld och den har i sin tur moraliska implikationer. Men det är av intresse att kyrkoherden i Pölsan – han som gillade Skellefteå Hockey – förde ett samtal om musiken och sa att man måste tala lågmält om de yttersta tingen.
I kapitel 7 möter vi så äntligen SONJA.
Sonjas omfamning – om medlidandet förvandlande kraft
ochfår en analys av handlingen i Dostojevskijs Brott och straff.
Kap 8
Läsning och liv – ett bokligt husapotek!
Slutligen
POSTLUDIUM
Exakt ett år efteråt han i ambulans förde in medvetslös till hjärtintensiven gör han en visit i ankomsthallen på sjukhuset.:
Så slår jag igen datorn, lägger ned den i väskan och tar på mig duffeln. Det snöar utanför. Snart är det exakt ett år sen jag bars in på bår. Nu går jag rakryggad ut genom svängdörrarna. Just när jag kommer ut i vinterkylan och låser upp cykeln känner jag plötsligt en varm vindstöt – mitt ute i parken. Kände jag rätt? Varifrån kom hettan? Jag förstår den inte. Men från ingenstans väcks en sommarhyllning till livet. Återigen; orden inifrån:
En dag så full av lycka.
Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.
Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.
Det fanns på jorden inte en sak jag ville äga.
Jag visste inte någon värd att avundas.
Vad ont som hänt hade jag glömt.
Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.
Kände i kroppen ingen smärta.
När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel.
Czesław Miłosz: ”Gåvan” ur Möte
