I fredags åkte jag till Höganäs för att förbereda mig för middagsgäster på måndag.
Bl.a. besökte jag Systemet.
Efter väl förrättat värv därstädes möttes jag vid utgången av dessa trevliga gossar som sålde majblommor.
Jag berättade för dem om min egen karriär, kort men intensiv, som majblommeförsäljerska:
Det var 1946. Jag hade under höstterminen 1945 fått
scharlakansfeber med komplikation – penicillin fanns ännu inte för allmänt bruk!
Komplikationen var
reumatisk feber, som –
som det stod i patologiboken jag sedermera läste –
licks the joints but bites the heart!Jag låg kvar på sjukhuset, i strängt sängläge, i tre månader! När jag väl kom ut, till vårterminens start, fick jag inte vara med i gymnastik…
VILKET
innebar min lycka när det gällde att prångla ut majblommor.
”Fontänen som donerats till staden av Wällufs Sparbank år 1946. ”
Den dag som de beställda majblommorna levererades till vår skola, St Jörgensskolan i Hälsingborg, sammanföll med första dagen efter uppställningen av skulpturen Lekande barn av Axel Wallenberg.
Sista lektionen för dagen var gymnastik. Jag fick tillåtelse av läraren att ta mina majblommor och gå ned till St Jörgens plats. Där stod hundratals personer, mest manliga pensionärer, och beundrade verket. De köpte majblommor för glatta livet – jag fick springa (vilket jag ju egentligen inte fick, det var uppför backe) tillbaka till läraren och rekvirera fler. När gymnasticerandet var slut hade jag sålt ALLA klassens levererade majblommor.
När höstterminen började publicerades de barn i Hälsingborgs Folkskola som sålt flest majblommor i Helsingborgs Dagblad.
En av dem var jag!