När jag gick i gymnasiet talade våra lärare hela tiden om Hjalmar Söderbergs ypperliga svenska – det var det ideal vi skulle eftersträva ! Något av HS blev det då för min del dock aldrig läst.
Doktor Glas var ju en stor läsupplevelse.
Den här drygt 100-sidiga lilla volymen kom ut 1885.
Den är förmodligen något den gamle köpt på rea och som jag nu tagit mig an som kvällslitteratur i högsommarvärmen.
Redan Fredrik Böök blev entusiastisk (Se recension på baksidan ovan) :
” Den lilla samling Historietter, som Hjalmar Söderberg gav ut 1898,
kan med fullt fog kallas utsökt.”
Ex:
Novellen Duggregnets inledning:
Åter är det höst och mörka dagar, och solen gömmer sig i rymdens skummaste vrå, för att ingen skall se hur blek och åldrad och tärd hon blivit denna sista tid. Men medan blåsten visslar i fönsterspringorna och regnet porlar i takrännan och en våt hund tjuter framför en stängd port därnere på gatan, och innan höstens första brasa ännu brunnit ned i vår kakelugn, vill jag berätta er en saga om duggregnet.
Eller:
Ur Historieläraren:
Det är en tidig skymning, det är vinterskymning. Det snöar vått och det regnar, och den ena krokiga, svarta siluetten efter den andra glider i middagstimmens oroliga brådska förbi kaféets stora gråblanka ruta, liksom en gång för länge sedan de fantastiska gestalterna i barnkammarens hemgjorda skuggspel av en osynlig hand fördes fram och åter över ett oljat silkespapper.
De 20 små essäerna är bara på 2-3 pocketsidor var,
men vilket mästerverk!
