Lundamuseum

Trots 8 1/2 års vistelse i Lund som studerande och sedan 1966 Skåneboende har besöken vid dess museum varit få. Bilden ovan är tagen vid det enda besöket på Kulturen under telningarnas uppväxt. Så tillvida har barnbarnen varit duktigare.

Gossen på bilden är numera 48 år och sedan 1995 bosatt i Hjärup, granne med Uppåkra.

När vi häromåret var i Hässleholm och besökte deras Pompejiutställning fanns det där en monter med reklam för ett besök på Lunds Universitets Historiska museum och deras avdelning med Uppåkrafynd – en bosättning med samma ålder som Pompeji!

Ett besök därstädes har sedan dess stått på programmet och sistlidna helg blev det äntligen av.

OCH
Utställningen var högeligen intressant
En hel del föremål står ju dem i Pompeji inte efter
Även om det var begränsat utrymme gjorde den pedagogiska presentationen att man blev högeligen upplyst:

Det fanns visserligen ytterligare 7 utställningsteman, vi kände oss ganska mättade…..
MEN
Ovanstående foto är taget framför dess dåvarande hemvist.

När vi var på Kulturen 1974(?) ville jag se Kilian Stobæus´ Kuriosakabinett
MEN
De andra var trötta och lade in sitt veto.
Men NU tog jag chansen:

Landshövdingen på Lärkesholm

När vi var på Lärkesholm och orienterade med veteranerna fick vi av värdfolket Wester denna bok. Den har efter boken om maltwhisky fått tjäna som måltidslitteratur.

Det är professor em. Nils-Arvid Bringeus som med anledning av trehundraårsminnet av Anders von Reisers födelse, på uppdrag skrivit en levnadsberättelse.

Anders Reiser föddes 1701 i Göteborg. Han släkt kom från Lübeck. Fadern, som var militär, kommenderades till Wismar 1709. Sonen Anders blev enrollerad i faderns regemente som 15-åring, tillfångatogs tillsammans med resten av de svenska trupperna när Wismar kapitulerade i september 1715. Han kom över till Sverige och enrollerades till Karl XII: s trupper. Han utnämndes till fänrik samma dag som Karl den XII stupade!
(Som som alla lundensare vet var det den 30 november 1718!)

Nils- Arvid Bringeus har gått tillbaka i gamla domstolsprotokoll. Med start i en duell med sin överordnade Wolmer Christoffer Ridderschantz från Ovesholm, finns det många skrivelser och protokoll av och om Anders Raiser som handlar om hans krav på utkomst och rättvisa.

Han finner till slut att han inte får gehör i Sverige och begär sitt utträde ur den svenska krigsmakten, för att försöka sin lycka i Danmark.
Han välkomnas som premiärlöjtnant därstädes 1738.

Han tyckte emellertid inte den militära befordran gick fort nog så han kastade sina blickar åt annat håll:
J.Chr. Barfod har i sin bok Märkvärdigheter rörande den skånska adeln skrivit så här:

Reiser hade den lyckan att snart vinna sin kompanichefs ynnest, att han blev dennes förtrogne. I denna egenskap skickades Reiser till att uträtta något ärende hos… fru Agatha Rodsteen-Urne, med vilken omtalte chef var till hälften förlovad. Reiser, som vacker karl och fruntimmersvän föll emellertid den förmögna änkan så i tycke, att hon utan omsvep valde honom till sin äkta make och genast installerade honom i beställningen, så att kompanichefen vid sitt några dagar därefter inträffade besök hos fru Agatha emottogs av herr Reiser, som i salig herrns nattrock agerade värd i huset.

Fru Agatha Rodsteen-Urnes släkt var inte överförtjusta, men slutligen stod bröllopet. Reiser var tydligen bra på att sköta egendom, blev så småningom verkligt förmögen.

Han blev genom hustrun herre till Billeshave, som han förvaltar i 12 år. Det säljs och i stället köps ett ”sommerhus” i Gentofte: Bonne Esperance.
Anders Reiser vill nu etablera ig i Sverige, men han vill också göra ”karriär” där, vill bli adelsman och få fina titlar.
För att få detta till stånd blir han penningutlånare till kungen Adolf Fredrik!

”År 1764 lär han ha lånat ut 70 000 daler. Sannolikt är det detta lån som omtalas vid diskussionen om landshövdingefullmakten 1766

De bor ett tag i Stockholm men trivs inte, köper 1768 Jakob Hansens hus !

och 1771 Lärkesholms gods.

”En senare ägare, Anders von Reiser, omvandlade i sitt testamente godset till en stiftelse.
von Reiserska Stiftelsen är fortfarande ägare till Lärkesholms gods”

Den senare delen av boken sid 49-103 handlar om Lärkesholm och tillkomsten av den von Reiserska stiftelsen. Anders Reiser avled 26 juli 1782 efter att 10 november 1780 ha förordnat om stiftelsen i sitt testamente.

Denna inblick i 1700-talets socioekonomiska verklighet både i Sverige och Danmark, och inte minst det nyss danska, nu svenska Skåne, blir särskilt spännande tillsammans med denna understreckare!

Åter i skogen

den gamle fick en pacemaker inopererad för en vecka sedan. I bruksanvisningen stod att han skulle ta det litet lugnt första veckan, men annars leva som vanligt.
Så nu kunde det vara dags tyckte han!

Gårdagens veteranorientering var förlagd till Lärkesholm:

Lärkesholm och von Reiserska stiftelsen:
Den 26 juli 1782 avled landshövdingen Anders von Reiser, 80 år gammal. Mårtensafton 1780 hade han dagtecknat sitt testamente genom vilket han lade grunden till den stiftelse på Lärkesholm i Örkelljunga kommun, som alltjämt bär hans namn.

Linné var här redan den 25 juli 1749!
Han fick lära sig åtskilligt av baron Liewen bl.a.:
Om Karpdammar:
– Att karpar även kunna trivas upp i landet, därpå have vi prov vid Eskilstuna, varest än i dag skola finnas karpar på ett ställe, där de en gång sluppit ut i strömmen
Franskt vin smakade som Moselvin, då ett par gröna kvistar av svarta vinbär lades uti en butelj.
Tagel, som brukas till kanapéer och madrasser, fås svårligen och köpas dyrt, varföre herr överesten hade låtit förfärdiga det av korumpor, vilka tvättades och klappades helt rena, vreds sedan tillhopa med en träkrok såsom ett rep men så hårt, att de gjorde knutar på knutar, dem han lät torkas i bakugnen, varigenom de bleve faste och krusige, att de sedan alldeles tjänte för tagel.
Svanor sades fångas på det sättet, att man sätter på en krok ett äpple, plommon eller dylik frukt, som flyter. Reven är bunden vid en i havet nedslagen påle, som icke är högre än vattubrynet. Mitt på reven är en sten fästad, som lägges överst på pålen. När nu svanen slukar plommonet, drager hon stenen neder av pålen, varföre hon måste sjunka ned med huvudet och dränkas.
Näktergalar fångas på det sättet, att nedanför trädet på jorden lägges ett par fasthäftade donor, och då näktergalen sjunger som bäst, går man dit och lägger en mask eller annat insekt under donan uti en liten håla, då, så snart en gått därifrån, näktergalen, som är en mycket undersam fågel, flyger dit, tager insektet och fastnar med fötterna.

Men det var ju ett tag sedan – vår avsikt med besöket var ju en tur i skogen.
Vi startade i gryningen:

Det här går ju galant!
Ganska tjusiga omklädningsrum…

Linnea


Vid kontakt med Födelsedagsbarn nr 8 erinrade han mig om att

Dagens namn är Linnea.

Vår kära mamma , här på bild från bröllopet 9 mars 1957 (längst till höger!),
hette Eva Linnea.

I vår lilla skog på torpet Skogslund växte det Linnea.
Det var precis den rätta biotopen

I södra Sverige är den begränsad till barrskogarnas, framför allt granskogarnas, skuggrika inre.

Efter uppröjningen efter Gudrun ser det numera ut så här på växtplatsen:
Bilden från besöket 26/5 2006

Se även blogg 2006 29-30 maj

Linnea är selvføljelig no more….

Veterankultur


I går var det dags för Veteranernas årliga kulturutflykt. Ursprungligen var planen att utforska nordöstra Skåne, men mitt benbrott tvingade till ett mera lokalbetonat vägval.

Först besökte vi Beredskapsmuseet i Djuramåsa

Vi har råkat ut för ett rejält väderomslag – +10° och 15 sekmeter – som kändes extra 62 m över havet där Kanonen Maja är belägen. Men det passade inte så illa ihop med den efterföljande ”fältmässiga” lunchen i snuskburk.


Sämre harmoniserade vädret med Sofiero, men å andra sidan var det mer lä där bland träden!

Som alltid var den största behållningen den härlig sociala samvaron med jämnåriga och likasinnade!

Åke Strands göteborgska skämtlynne noterade denna skylt:

Vi var ju dock enbart 36!

Endast ett fåtal Rhododendron har börjat blomma
I gengäld kunde de som gick ända ner till Totempålen få se hangarskeppet HMS Ark Royal passera i sundet!

HD: Engelska flottan har siktats vid parapeten. HMS Ark Royal passerade mellan Helsingborg och Helsingör strax innan halv två på onsdagen.

Eländes, elände


Linné skulle ha vänt sig i sin grav.
Just i år dessutom!

Den enda biten orörd strandhed, som sett likadan ut som när Carl Linneus åkte här förbi 14 juli 1749, grävs nu upp för den nya dragningen av väg 111.


Men intet ont som inte har något gott i släptåg.

Jag har äntligen börjat bläddra i mitt fina exemplar med teckningar av Gunnar Brusewitz.

Klicka på sidorna för läsbarhet

Han berättar också om

Svinabågarne, ett så farligt som för de sjöfarande namnkunnigt grund, ligger utanför Svinabäck, där den myckna flygsanden uppkastas och uppvräkes ifrån havet. På den redden vid Svinabågarna och Domsten mellan Vigen och Kullarne stranda och olyckas de mesta skepp, varav jämväl idag såges många vrak.


Svinbådan idag

I Linnébygden

På kyrkogården i Stenbrohult. Lotten åskådliggör absent member.

Vårt torpställe, Skogslund, ligger inte långt från Linnés födelsebygd Stenbrohult.
Nästa år skulle han fyllt 300 år och Älmhults kommun rustar sig till tänderna.

Vi tar tillfället i akt att i lugn och ro besöka platserna innan den stora invasionen!
http://www.linnaeus.nu/carllinne.htmhttp://www.linnaeus.nu/carllinne.htm

I bakgrunden skymtar, på platsen för Linnés fars, kyrkoherden Nils Linneus, trädgård och husgrund den lind som fadern tog namnet Linneus efter
” Den gamla linden finns fortfarande kvar idag, dock i rätt medfaret skick.”

http://www.almhult.se/linnesrashult
Linné föddes i Råshult, växte upp i Stenbrohult och gick i skolan i Växjö.

Det roligaste i Råshult var gässen!
Besöket inspirerade sällskapet och innan kvällen hade de latinska namnen på följande växter inpräntats *:
(Anemone nemorosa och Taraxacum vulgare kunde vi ju förut…)
Betula alba Convallaria majalis Primula veris Prunus padus
*
för dem som inte kan dem är de i ordning:
svenskt namn engelskt namn
vitsippa wood anemone
maskros dandelion
björk birch
liljekonvalj lily of the valley
gullviva cowslip
hägg bird cherry

Kung Liljekonvalje (G. Fröding)
Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud,så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.

Det susar ett bud genom dälden,
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad.

Summary: Our cottage is in the vicinity of Stenbrohult and Råshult where Carl Linneus was born 1707. Read more in the link at the bottom, where you can click for English version

http://www.linnaeus2007.se/

I Linnés fotspår

Carl von Linné föddes som Carl Linnéus i Stenbrohults socken den 23 maj 1707.
Det är således minst ett år till jubileet, men här gäller det att hålla sig framme – nästa år kommer alla vara där!
Stenbrohult
ligger strax intill vårt torp Skogslund, på andra sidan sjön Möckeln.
Inflytandet från Linné satte spår i den undervisning jag utsattes för på Flickläroverket i Helsingborg – där jag, efter inträdesprov!, startade höstterminen 1947.

Redan i andra klass var det dags för den avkonterfejade utrustningen: Växtpress och Herbarium
Vi hade hemläxa över sommarlovet:
30 växter skulle insamlas, pressas,monteras.
Vi fick själv köpa våra läroböcker inklusive denna utrustning, etiketter mm.
Läroboken som inköptes var Svensk Flora av Almqvist och Jonsell.
Där skulle examination enligt Linnés sexualsystem företagas. Man började med att räkna ståndare och pistiller…
Etiketterna ifylldes noggrant. Sedan gjordes prydliga listor på inlämnade växter med latinskt och svenskt namn.

Exempel på etikett:
Latinskt namn: Anemone ranuncoloides
Svenskt namn Gulsippa
Klass 13 Polyandria
Fam. Ranunculaceae
Växtställe Pilshult Sk
Växtställets beskaffenhet Lövskog

Pilshult den 4/5 1949
Signatur
Jag tillhörde faktiskt dem som alltid tyckte det var roligt.
Anemone nemorosa plockad 1948;

För att inte tala om nu på min ålders höst:
Upplevelsen av naturen blir så mycket nyansrikare när man kan namnen, även de latinska.
Något jag inte tänkt på tidigare är vilken nytta man har av dessa när man skall förklara för t.ex engelsmän vilken växt man menar!

Nu behöver man ju inte torka växterna – nu tar man en bild!

Till vänster Primula veris gullviva och Vinca minor vintergrönatill höger en vitsippa men även Oxalis acetosella harsyra.
Klicka på bilderna för detaljer!(gäller ALLTID)

Växtplats trädgården /parken kring vårt torp i Hå, Hamneda Kr
Datum 14/5 2006

Anemone nemorosa


Som alltid – när man fått vänta så här länge – fullkomligt EXPLODERAR våren.
Annandag påsk 16 april syntes inte en skymt av vitsippor – 2 dagar senare på Kullaberg sågs de stå i knutna knoppar och nu, veckan efter, är de här de vita mattorna!
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/ranuncula/anemo/anemnem.html
Bilden är tagen från Eric Elgebrants fantastiska fotodagbok, där finns det mera!
http://www.elgebrant.se/fotodagbok.html

Summary: Now spring is exploding here in Sweden , the wood anemones and other flowers wake from wintersleep.