Traditionsenligt
Högmässan hade börjat kl 14.00
SÅ
denna vy mötte mig på hemvägen kl 15.42
Jag gav mig i väg i god tid till kyrkan:
MEN
Det visade sig
Jag tillbringade eftermiddagen framför TVn och deltog i den ekumeniska gudstjänsten.
Påven Franciskus och Lutherska världsförbundets president palestiniern biskop Munib Younan
skriver under sina åtaganden att arbeta i sämja.
Sedan for Påven vidare till Malmö Arena!
För att högtidlighålla
till Bob Dylan
Igår var det säsongens första
LEVANDE MÖTE
Det var Lina Thomsgård och Kristoffer Triumf
som samtalade över temat ”Våga”
dvs
Våga sticka ut , förnya dig, gå mot trenden…
En givande söndagkväll
SOM
avslutades med en promenad längs stranden i ljumma vindar
OCH
absolut stillhet med 0 sekundmeter!
En man som satt på en bänk jag visiterade hade en app
som förtalte att detta skepp heter MEIN SCHIFF och är byggt 2015
var det 31 maj i Vikens kyrka.
Det var med anledning av att vår organist
Cecilia Alling Andersen slutar sin tjänst
Här står hon framför sin kör Canzonetta
som hon gjort underverk med!
ackompanjerad av
Hans Nilsson sax
Mattias Forsvall kontrabas
och Ole-Kristian Andersen trombon ( tillika make!)
Ett flertal av körens medlemmar hade egna solopartier
Det visade sig att många medlemmarna hade sångröster utöver det vanliga!
Jag var budad av änkegrannen till hennes körs ”Old Singers” vårkonsert i Vikens kyrka…
MEN
Det visade sig att av 16 angivna nummer kören sjöng själva ”bara” 6.
Huvudpersonen var Erland Hagegård.
Jag minns honom ju från 70-80-talets grammonfontimmar
Mera berömd blev ju hans kusin
Håkan Hagegård.
÷
När det efter 3 körnummer var dags för EH tog han över showen á la Kaufmann!
Han började ödmjukt med litet småprat om att det var litet osäkert med den 70-åriga rösten.
MEN
Visst fick han hushålla med kraften och legatot
men som vis- och liedsångare visade han sig vara en
ÄKTA MUSIKANT
tonerna och melodierna gick rakt in i själen via magen på oss åhörare!
÷
Vår lokale musikant, körledare Leif Ahlberg, exekverade även som mellanspel
B Koelewijn : Alle menschen würde Brüder på orgel
÷
Vi slutade med TUTTI:
Kör, EH ,LA och hela församlingen med
O. Adolphssons Österlensvisa
OCH
T. Skogman En evig sång!
Här i Fasters Stinas armar!
INFÖR
Äntligen farföräldrar!
I Uppsala den stora dagen
DÅ
DOPET skall ske
I höstas åhörde jag f.d.ärkebiskopens bror HB Hammar på Föreläsningsföreninga´
där jag ju i redovisningsbloggen skrev :
”talade så fängslande över sitt ämne att jag glömde att fotografera!”
Nu har jag även läst hans bok, som jag ju köpte.
÷
Den handlar om hans tid som svensk kyrkoherde i Rom . Redan 1976 hade han blivit erbjuden denna tjänst, men föredrog att tacka nej eftersom han var relativt nytillträdd kyrkoherde i skånska Björnekulla ”och kände starkt att det var där min plats skulle vara”. Han hade tidigare tjänstgjort för SKUT (= Svenska UTlandsKyrkan) i Brasilien och efter Romerbjudandet i Spanien i några år.
När det andra Romerbjudandet kom var han domprost i Skara.
Det är relativt svårt att göra en kort och korrekt återgivning av HB:s tid i Rom. Liksom under föredraget har han i boken en, visserligen fängslande, men övergripande ”filosofisk” för att inte säga ”teologisk” tidsuppfattning. Strax han berättat om sitt erbjudande att bli kyrkoherde i Rom, och jag letar efter en uppgift NÄR detta var, glider han in på skildringen av det första jubelårets (1300) hur och varför!
MEN
När jag har läst hela boken har jag fått en
TOTALBILD
av ROMA geografiskt (Kapitelindelningen följer de sex broarna över Tibern), den heliga Birgitta och birgittinerorden, påvestolen och påvarnas plats inom kristenheten, med särskild fördjupning när det gäller
Johannes Paulus II (Karol Józef Wojtyła
* 18 maj 1920 i Wadowice, Polen, död 2 april 2005).
÷
Den andra halvan av boken handlar om förberedelserna för Vatikanens firande av det stora Jubelåret år 2000. HB Hammar blir representant för lutheranerna i en kommitté som skall komma överens med påvestolen om ”ekumeniken”
÷
”Så kom det sig att en höstdag 1996 det damp ner ett fax på Svenska kyrkan i Rom från
LWF (=Lutherska Världsförbundet) och dess direktor Ishmael Noko.
-Skulle jag kunna tänka mig att fungera som den samlade
världslutherdomens öga och öra i
Vatikanens ekumeniska kommission?-”
Nu är vi på sidan 145/218 . Resten av boken handlar om arbetet i denna kommission – ett treårigt projekt. Han går framförsiktigt fram, berättar om alla positiva ekumeniska tankar som uttalats och nedskrivits sedan
Andra Vatikankonciliet, informellt ibland Vatikan II, var ett koncilium i Katolska kyrkan som hölls i fyra sessioner mellan 1962 och 1965. Konciliet sammankallades av påven Johannes XXIII 1959, och avslutades av hans efterträdare Paulus VI. Andra Vatikankonciliet var 1900-talets viktigaste kyrkohistoriska händelse. Bland de påtagligaste resultaten finns övergången till att fira mässa helt på folkspråk och ett uppmjukat förhållande till andra världsreligioner.
DOCK
Till slut blev det knappt en tumme…
= kvar på ruta 1!
Han lyckas på sitt underfundiga sätt, utan att vara direkt kritisk,
avslöja Vatikanens obeveklighet!
÷
”Det blev alltså inte ett gemensamt Herrens bord i San Paolobasilikan. Den bänkade lutherske prästen blev emellertid inbjuden till påvens bord. Högtiden i basilikan följdes nämligen av en måltid i ett angränsande kloster med Johannes Paulus som värd.Av sjutusen gudstjänstdeltagare var vi 86 som fått inbjudan”