Kvällsandakt

med Nachspiel!
Vi avstod från Allsång på Skansen och travade iväg till Kvällsandakt i Vikens kyrka
Efter kaffe med dopp i kyrkstugan gick vi tillbaka till kyrkan och bänkade oss för
Vocal six

 Det var glatt, rytmiskt och roligt.

De avslutade med ett potpurri på gamla Tom Jones-hits.

Hemgående konstaterade vi att vi att höstmörkret börjar smyga sig på oss…

Till minne

Stig Hagströms svenska begravningshögtid tilldrar sig i dag  i Hedvig Eleonor Kyrka i Stockholm.
Läs mera

 December 1987, när vi för för första och enda gången var i USA, passade vi på att göra en avstickare till Stig och Brita Stina i Palo Alto. Vi blev utomordentligt väl emottagna.  Ovan en bild från en tur längs Californiens kust ner mot Carmel.
Stig och jag i San Franciscos hamn.

Berlin:3 Kurfürstendamm

mars 2000
Jag hade ju varit där förut! Vi gav oss iväg österut längs Ku´damm. Jag visste ju hur siluetten av Gedächtniskirsche såg ut…

MEN
Det visade sig att man höll på att renovera tornet så det var helt inbyggt och oigenkännligt! 

 Innanmätet var  dock öppet, både den gamla
och den nya delen. Där tände vi ett ljus för
FREDEN och FARFAR
EFTER
en currywurstlunch skyndade vi oss till KaDeWe!

Roskilde domkyrka

När  den djefla mannen och jag planerade påskutflykten till Danmark var mitt huvudönskemål att återse Roskilde domkyrka efter 63 år!

 Se Møens klint:


”Första gången jag var där var 1948.
Kriget var slut, sundet minsvept och Danmark låg åter öppet för oss.

Jag, mamma Eva och moster Ebba gav oss ut på en cykeltur Själland runt.
Vi bodde på vandrarhem. Efter att ha övernattat i Roskilde och Vordingborg cyklade vi över till Möen.”

”Från mitten av 1400-talet, och i viss mån även tidigare, har domkyrkan varit gravkyrka för de danska regenterna. ”

 Det som var mest spännande 1948, liksom nu är Kongesøjlen:
På midtsøjlen i Helligtrekongers kapel er der en række mærker. De angiver højden på nogle av de kongelige personer som gennom tiden har besøkt domkirken.

Han den där Christian den förste var en hejare till och vara lång! Peter den store gjorde ju även bokstavligen skäl för namnet!

Hektiskt

Ingen rast, ingen ro. Nu när äntligen våren kommit igång händer det ju så mycket att jag inte hinner ifatt med bloggen!

DOCK
Bättre sent än aldrig:

Söndagen 27/3 2011
När närmste grannen och jag återsåg varandra efter en LÅÅÅNG vinter visade det sig att han numera bär skägg!
Vår  ”norra”grannfru (damen längst till vänster) träffade jag några timmar senare i kyrkan
Häftet mannen i bänken framför studerar delades ut:

 Tillsammans njöt vi av ”den femte evangelisten”

Axel Munthe 3: Hugo Birger

Läsandet av ”En osalig ande” har väckt till liv många bortglömda minnen.
Ett exempel:
En av de svenska konstnärer som Axel Munthe blev läkare för i Paris var Hugo Birger.
 Skandinaviska konstnärernas frukost i Café Ledoyen, Paris fernissadagen, Hugo Birgers stora tavla från 1886.  
Den finns på Göteborgs konstmuseum
Det bör ha varit 1944.

Det var ju under andra världskriget. Det drabbade ju Sverige bara indirekt, såsom att det var knapphet och isolering.Det blev inga resor vare sig hit eller dit, utan söndagsnöjet bestod ofta i att vi ledda av  pappa Calle vandrade omkring i vår stad Helsingborg. En förmiddag gick vi in på Gamla kyrkogården. Där råkade vi en gammal bekant, som tydligen hade kyrkogårdens historia, som hobby. Han visade oss runt och berättade med hjälp av gravarna och deras inskriptioner hur man  t.ex. kunde utläsa 1800-talets dystra verklighet med difteri- och scharlakansfeberepidemier som inom en månad skördade  flera offer i en syskonskara.

Sedan gick vi uppför trappan till  Nya kyrkogården 
Den Gamla kyrkogården blev med åren otillräcklig och en utvidgning måste företagas. I början av 1880-talet inköptes ett ansenligt jordområde på höjdplatån, öster om den Gamla kyrkogården, men skilt från denna genom en mellanliggande tomtremsa samt Prins Kristians gata, som från Eneborgsvägen leder dit upp. Här anlades Nya kyrkogården, den invigdes den 5 juli 1885 av prosten Holjer Witt.

Bland de första gravarna på kyrkogården är den vid kapellets södra sida, över konstnären Hugo Birger, som avled 1887, blott 33 år gammal. Gravvården av granit har i dess mitt en bronspalett med en porträttrelief över Hugo Birger, utförd av konstnären Carl Larsson. Ofta finner man en av årstidens blommor instucken i paletten. 
Vem vårdar detta minne mer än 100 år efter hans bortgång?

Min far som ju hade ett stort konstintresse visade med rörelse denna pampiga grav för Hugo Birger.

MEN
Det är ju först efter läsandet av En osalig ande som jag får reda på hur det kom sig att Hugo Birger blev begravd just i Helsingborg:
Axel var Hugo Birgers läkare: han var svårt sjuk sedan hösten 1886, lungsoten hade gått in i sista fasen och han ville hem till Sverige innan han dog. Men Birger var så dålig att han inte kunde resa ensam. 
Munthe följde själv med på denna resa. 
Resan blev en kapplöpning med tiden. Men Axel var så säker på sin diagnos att han innan avresan tog med Birgers hustru Matilda till Bon Marché och köpte henne en sorgdräkt!
Resan gick med järnväg över Köln, Hamburg och Lübeck, varifrån man tog båten till Helsingborg. Den tog nästn en hel vecka på grund av Birgers hälsotillstånd som krävde flera dagars uppehåll i Hamburg.
Axel hade telegraferat  till sin vän livmedikus Hafström som mötte med en sjukbår vid ankomsten till Helsingborg den 14 juni-…”
 —-
Sällskapet tog in på Hotell Mollberg.
För att glädja Birger gick Axel ut och köpte champagne. Ångesten vek för några ögonblick, berättade Axel senare, ”han började sjunga med sin tunna röst och lyfte sitt glas, sen orkade han inte mer” 
Hugo Birger avled den 17 juni 1887: jordfästningen förrättades av Emil Flygare, hans vän från Paris som sedan ett år tillbaka var kyrkoherde i Kristianstad.

 När jag så letar efter en bild på ”det pampiga gravmonumentet” finner jag detta i HD (21/11 2009):

CARL LARSSONS RELIEF
Christina Herdin bor på Wieselgrensgatan, intill Nya kyrkogården. När hon går över kyrkogården brukar hon passera Pariskonstnären Hugo Birgers gravsten intill kapellet.
— Den var ju tidigare försedd med en kopparrelief, skapad av Carl Larsson. Nu är den borta. Är reliefen stulen?
— Nej, den är bortplockad av kyrkogårdsförvaltningen eftersom den är stöldbegärlig. Men den kommer att ersättas av en kopia som inte är lika begärlig för tjuvar, säger kyrkogårdsmästare Vic Holmberg.
 Det får bli ett projekt under våren att inspektera om ersättningen blivit verklighet….

Utkastrensning

Vi var ju på barndop i Klosterkyrkan i Lund, inte bara den 29 januari d.å. 

UTAN ÄVEN
den 15  mars 2008

observerade vi att ärkebiskop Olof Sundby tillsammans med sin maka ligger begraven här.
 Olof Sundby, född i Karlskoga 6 december 1917, död i Lund 6 december 1996, var en svensk präst och ärkebiskop.
Tydligen dog han på sin födelsedag! 

I galleriet ovanför samlingssalen, där dopsamkvämet efteråt gick av stapeln, fanns dokumentation om kyrkoherdar i St. Peters kloster och N. Nöbbrlövs församling sedan 1536.
Anledningen till vårt intresse och noggranna dokumentering , och skälet till att denna blogg dröjt är som följer:

När Olof Sundby 1972 blev utnämnd till ärkebiskop berättade den gamle för mig att denne var karlskoging! Inte bara karlskoging, utan han bodde på samma gata som den gamle. När Olof S., f-17, på väg till skolan, gick förbi den lille parveln (f-32) som ofta stod vid grinden, RETADES han varje gång; han blev ärkebiskop ändå!

Jag hoppades att den gamle SJÄLV skulle lägga ut denna blogg – men nu är det förtalt!

Istanbul:4 Hagia Sofia

Från Arkeologiska museet behövde vi bara gå några hundra meter vidare uppför backen för att vara i de gamla bysantinska kvarteren Sultanahmet. Här låg före 1453 det östromerska kejsarpalatset med sin Stadium Hippodromen,  Av dessa byggnader är det bara den av Justinianus uppförda Hagia Sofia som står kvar, Hippodromen är omgjord till park.

Ända sedan Hagia Sofia stod färdig år 547 har den väckt den största förundran och beundran hos besökarna, bland dem Fredrika Bremer, som såg den på 1800-talet då den användes som moské.
I tusen år var den kristenhetens största kyrka och i många såväl arkitekters som lekmäns ögon är den fortfarande helt i särklass, både vad gäller storlek och skönhet.

OCH
När sultanerna sedan skulle bygga sina moskéer blev de alla kopior av Hagia Sofia, eller som de själva kallade den Ayasofya.

När turkarna erövrade Konstantinopel 1453 gjorde de om Hagia Sofia till en moské.
De täckte över alla de fina guldmosaikerna.
Kemal Atatürk gjorde om Hagia Sofia till ett museum.
 De rödmössade är en skolklass på studiebesök!
Restaurerandet pågår fortlöpande – vi kom inte fram till Högaltaret på grund av avspärrningar. Kalligrafitavlorna med Korancitat hänger kvar från moskétiden. 

Via stenlagda ramper (Jfr Rundetårn) kommer man upp i gallerierna på andra våningen. Här finns flera av de hittills avtäckta mosaikerna. Trots ivrigt spejande hittade vi inga vikingainskrifter…

Silverglans

Det är mycket att fira i dessa dagar!
Akten inleddes med
Preludium av Bach i Ess-dur
Sedan följde Solosång:
W.A. Mozart ”L`amero saro constante”
Sjöng gjorde Lotty Huldt (numera även – Ramberg)

Gustav Bergman och Arhur Schmidtchen spelade violin
Bach´s Dubbelkonsert i d-moll.
Cantus Firmus sjöng ”I kyrkan” ur Ett bondbröllop av Söderman

Peter Wallin var Organist

Vigselförrättare Evy Bjerhagen

…och det tycks ju ha gått bra så långt!