Tredje gången gillt

Vi 75+are i Viken hade än en gång i stora skaror hörsammat kallelsen till adventsgudstjänst

OCH

För tredje gång i år fick jag avnjuta Adams julsång,

denna gång med Julius Persson som solist.

Liksom i fjor blev det efteråt Gemütliches Beisammensein i Kyrkstugan

Vi trakterades med glögg och kaffe med dopp.

 När vi vände hemåt mötte vi nya kyrkobesökare:

Det var Montessoriskolan som fackelförsedda intågade

för terminsavslutning.

Juleljus i vintermörkret

Äldste sonen Kalle  förstärker ju tenorstämman sedan åtskilliga år…

Julbesöket i Mälardalens sista programpunkt

 var Västerås kammarkörs konsert i Ansgarskyrkan i Västerås.

Klicka på bilden för att kunna läsa i programmet

 Denna konsert kompletterade Stjärnjuls glada dans med sublim sakral innerlighet.

Västeråssonen Mikael Samuelsson var solist och hans baryton gav oss en magnifik avslutning i Adams Julsång

Berlin Dag 5=Hemfärdsdag

Den gode fadren, DDM, hade planerat det så väl.

Sista dagen skulle vi gå på, det vårt hotell närbelägna,

 Det var bara det att det var MÅNDAG

så det var STÄNGT.

MEN

I Nikolaiviertel finns det ju en kyrka – de brukar ju vara öppna…

vi gav oss iväg

passerandes en lekpark

Så gick vi över Spree

OCH

När vi kom fram till kyrkan visade det sig att det var ett museum med inträde och allt.

Personalen verkade vara kvar sedan ÖstBerlins tid – det mesta var verboten.

DOCK

inte att fotografera,

men väl att fotografera UTAN tillstånd. Jag stod upp på orgelläktaren…

Jo nere i receptionen kunde man på begäran gratis FÅ sådana.

Jag gjorde en uppgiven gest med axlarna…

Då kom hon fram och viskade – jag skulle få ta EN bild. (Se ovan)

Det mest intressanta är  att Paul Gerhardt varit kyrkoherde här.

Paul Gerhardt har fortfarande 8 psalmer i den senaste Svenska psalmboken –

den mest kända:

 I denna ljuva sommartid
Gå ut, min själ, och gläd dig vid
Den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
Se, hur för dig och mig hon får
Så underbara håvor.

 Så satt vi till slut på Tegel färdiga att ta avsked.

Gossarne skulle till Arlanda, jag till Kastrup.

20.51 kliver jag av bussen -inte så pjåkigt här heller…

Bekräftelse!

Midsommar 1998

Här har vi dagens huvudperson.

Han är i Viken och firar sin första midsommar.

Oskar föddes 30 juli 1997 (16 dagar över tiden!)

Hans dop skedde under stor pompa i Vikens kyrka 26/10 s.å.

MEN

Morfar, som högtidligen åtagit sig uppgiften att fotografiskt dokumentera begivenheten, 

glömde ladda kameran med FILM!

NU får vi hoppas att denna detalj fungerar bättre i samband med

 Konfirmationen

som idag sker i Fors kyrka i Eskilstuna med start kl 11!

Uppdatering:

Från dagens kyrkliga rit finnes nu bildbevis!

Julefrid

Vi 75+are i Vikens församling hade fått personlig skriftlig inbjudan till
Musikgudstjänst med efterföljande samkväm i onsdags. 
 Den inleddes med att en låga som tänts i Födelsekyrkan i Betlehem och sedan färdats
som en stafett genom Europa slutligen tände ett ljus på altaret i Viken.
Officiant var prästen Maria Svensson
Alla de gamla kära sjöngs. 
Tenoren Julius Persson avslutade med O helga natt!
Sedan bar det av till kyrkstugan där det serverades glögg, kaffe och lussebulle.
 Det var ett väldigt samtalssorl -de flesta av oss var något låghörande så det krävdes koncentration!
 God Jul
och
Fred på jorden 
tillönskas oss alla!

Old Singers

Old Singers skulle sjunga på Lekmannakårens möte i Vikens kyrkstuga igår så på änkegrannens inrådan infann jag mig. Jag fick mycket trevligt bordssällskap:

 Dessa tre personer hade i halkan och eftermiddagsmörkret åkt ända från Malmö!
Detta på grund av att en hustru, damen i mitten, som enbart är sommarboende i Kullabygden envisas med att även under vinterhalvåret fortsätta att vara medlem i Old Singers
Jag har ju tidigare vidarebefordrat min entusiasm för Leif Ahlbergs mästerliga och roande ledning av kören, som för kvällen verkligen var i form, både i den inledande mera sakrala delen och i den avslutande profana.
De var så medryckande så jag glömde plåta dem i sina tomteluvor!
Mellan framträdandena fick vi lyssna på kontraktsprost John Liljedahl, som berättade vad det innebär att vara just kontraktsprost!
En avslutande panoramabild på kören. Änkegrannen står framme intill flygeln just till höger om LA

Lovdag3:Lund

Vi for ner till Lund för att träffa Käre bror Erik:
Mötesplats Grand Hotel
Maten den var läcker, väl värd att fotografera
Onsdagens lunchrätt:
Glaserad grissida från Olinge gård med puré på pumpa och cidersenapssås
Sedan gick vi till domkyrkan
De höll på att renovera, men vi lyckades ändå få se Medeltidsuret i funktion.
Erik är ”tjusig” i Farfars gamla vinterjacka…

 Vi avslutade med ett besök på Historiska museet

A visitation by God ?

Den 21/5 d.å. körde jag en vända till Brunnby kyrka. Jag förberedde kulturutflykten. Om vädret blev otjänligt kunde eftermiddagsprogrammet, att åka upp till Kullens fyr, ändras till ett besök i Brunnby kyrka.
Jag dröjde vid bokbordet. Där hittade jag boken ovan som jag inköpte för framtida guidningbesök.

Strax intill låg denna lilla pocket. Jag lade märke till författarnamnet Owe Wikström. Jag har länge tänkt köpa och läsa hans bok Om långsamhetens lov, men avvaktat eftersom jag ju har travar med redan inköpta olästa.

MEN
Jag kunde inte låta bli att bläddra litet i den. Det resulterade i att jag BESLÖT att inköpa den. Den betingade ett pris av 40:-
SEDAN
har den ju tillsammans med boken om kyrkan legat litet avsides och väntat.
När jag nu efter att ha läst Brighton Rock börjar fundera på vad läsa härnäst, väljer mellan att läsa färdigt Lärdomens Lund, Schein eller Lords of the Bow,
( har just nu egentligen ingen lust med någondera)  börjar jag läsa i Sonjas godhet
OCH
Det är ett Herrans Under så BRA den är!
Jag har visserligen bara läst de första 46 sidorna.
Jag återkommer med rapport.
Tills vidare kan jag meddela att SONJA är S. Marmeladova ur Dostojevskis Brott och straff:
Sonja är ryska för det grekiska ordet för vishet;sofia. Bara genom mötet med hennes ömhet och självförbrännande godhet kan Raskolnikov (ryska för den kluvne) till slut börja sin väg mot insikt.
Owe W drabbas av ett plötsligt hjärtstopp och ligger medvetslös i fyra dygn. Han erfar att det tydligen bara är 4 % av dem som råkar utför detta utanför sjukhus som repar sig helt. Boken är hans funderingar under och året efter Incidenten.
Första essän benämner han :
Så blixtsnabbt allt kan förändras – om vårt behov av godhet.
Den inleds med en dikt av Tomas Tranströmer: Snö faller ur Den stora gåtan:
Begravningarna kommer
tätare och tätare
som vägskyltarna
när man närmar sig en stad.
Tusentals människors blickar
i de långa skuggornas land.
En bro bygger sig
Långsamt
rakt ut i rymden