I Växjö 2

Kusin Hans har ju haft hög uthållighet när det gäller yrkesutövandet!

De sista åren har han tjänstgjort i Tromsö, Norge.

Fyllda 75 är han dock ej längre anställningbar därstädes

Han har nu kunnat ägna all sin energi åt sitt konstnärsskap.

Det började i våras i Båstad,

för att således avslutas med en utställning i Växjö Domkyrka.

Den gamle och jag avlade vid Millenieskiftet ett synnerligen minnesvärt besök  därstädes.

Då gjorde Erik Höglunds glasskulptur stort intryck

varför det kändes naturligt att starta vår rundvandring vid denna.

 Vi gick medsols. Bilderna kom i åldersordning…

 med denna först.

Texten uppe i centrum är:

En människas dagar äro såsom gräset

 hon blomstrar såsom ett blomster på marken. 

  När vinden går däröver, då är det icke mer

 och dess plats vet icke mer därav.

Psaltaren 103 vv 15-16

Jag får plötsligt ett behov av att veta 

NÄR

Detta underbara diktverk som är 

Psaltaren

 kom till:

En del av psalmerna kan stamma från den tidiga kungatiden, 9-700-talen f.Kr., och det anses troligt att många av dem verkligen utgjort sång- och körtexter, inte ursprungligen dikter för läsning. I somliga av dem förekommer inströdda ord som tycks syfta på musik, t ex ”med mitt strängaspel” eller ”Sela” som finns med isolerat i ett stort antal psalmer och saknar säker förklaring (eftersom ytterst litet äldre fornhebreisk text finns bevarad utanför Gamla testamentet; ordet Sela är ett s k hapax legomenon). Det har ibland tolkats som ett stödord för ”instrumentalt mellanspel”.

Se även

 

 

I Växjö

Det kom en inbjudan från kusin Hans:

Syster och svåger och jag tyckte det var en lämplig Allhelgonaaktivitet

varför vi beslöt möta upp i Växjö.

Jag tog tåget. Ronnebyborna bilen.

På ditvägen gjorde de ett kontrollbesök på torpet.

Det låg gott om nedfallet,

telefonen ,vare sig den fasta eller mobila fungerade

MEN

strömmen var på!

Annat var det efter Gudrun..

Efter en  trivsam lunch

var vi kl 14.00 redo för en rundvandring i domkyrkan.

Följ den spännande fortsättningen!

Levande möte 1

I söndags var vi inbjudna till det första av de

LEVANDE MÖTEN

med samtal om

Tro och Vetenskap

 som

Stina Hagman och Helena Morath

har  tagit initiativ till

Vi var en ansenlig skara som förväntansfullt hade infunnit oss.

De samtalande var ju inte vilka som helst:

I norra ringhörnan  Antje Jackelén biskop i Lund,

I den södra Peter Sylwan, vetenskapsjournalist.

 

Det bästa var nog den inledande psalmen, 

som tydligen kommer att sjungas före varje samtal:

Så kom du då till sist, du var en främling,
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom.
Vi trodde du var användbar, till salu,
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér.
Vi byggde katedraler högt mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv,
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
Du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar
Du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen
Du följer oss dit ingen annan går.

Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare, bli kvar hos mig.
Det mörknar, och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.

Psalmen skrevs 1999, texten  av Ylva Eggehorn  och musiken av Benny Andersson

Som en kuriositet kan nämnas att

Peter Sylwan  förekommer i denna bloggs FÖRSTA inslag:

Det var i januari 2006, den gamle läste i HD

att Peter Sylwan skulle hålla föredrag om sin nya bok TILLIT i Båstad.

Vi var väldigt inställda på att åka, men det blev dåligt väglag, så vi

bestämde oss för att KÖPA boken i stället

OCH

Det är det beslutet som finns med i bloggtexten

som EGENTLIGEN inte

var avsett som en sådan.

Det var DDM som plötsligt utrustade mig med en blogg

och tog en sk ”Vikenbulletin” och gjorde till en bloggtext:

”Tillit är en vindlande, spännande och lättbegriplig upptäcktsresa i vetenskapens värld: Vad har den att säga om moralens rötter och medvetandets mekanismer? I berättelser om en mångfald av fascinerande experiment får vi lära oss till exempel varför många djurarter på ett synbarligen oegoistiskt sätt delar med sig. Den evolutionära biologin har avslöjat mycket om vårt dolda känsloliv och vårt nära släktskap med allt levande på jorden. Mindre känt är kanske att den också visat vilken betydelsefull roll estetiken har i livets långa utvecklingshistoria. En genomgående fråga i boken är hur långt får vi själva manipulera livets mekanismer, en fråga som kanske är mer konkret och vardaglig än vi tänker på ? det handlar om morgondagens mat. Vad är egentligen genmanipulerad föda? Kan vi lita på att den inte är farlig?

Tillit är en bok om vår tids vetenskap och om vad den säger om hur det är att vara människa. Som en röd tråd genom berättelsen går tilliten som det avgörande villkoret. Om vi inte kan lita på varandra ? om vi inte kan känna tillit ? då kommer vi inte heller att kunna finnas till. ”

OCH PÅ DEN VÄGEN ÄR DET

som det står i idrottsreferaten

Jag var litet undrande  hur det skulle te sig…

MEN

det blev verkligen ett stimulerande samtal

om

SKAPELSEN och VARAT

Val

Vi hörsammade kallelsen till Vikens kyrka Söndagen 8/9

 19.30 Konsert m Vocal Six & kyrkans körer. Präst S Hagman.

Möjlighet att förtidsrösta i kyrkovalet. Ta med röstkort! 

Detta skedde i kyrkstugan

varefter vi blev bjudna på kaffe

SEDAN

var det bara att vandra över till den så småningom fullsatta kyrkan och njuta av ett

helt fantastiskt svänggung  med Vocal six

i samarbete med kyrkans körer

Särskilt minns  jag barnkörens  fantastiska insats i  Hey Jude

Rosiga sensommarklanger

De tre änkorna på Kalvlyckevägen valde bort sista Allsång på Skansen

till förmån för

denna kvartett

SOM

bjöd på nedanstående  program

”Altapunta  önskar vara en musikalisk kameleont som överraskar och förundrar på sin upptäcktsfärd genom renässansens och barockens förunderliga värld. Den kammarmusikaliska besättningen varieras efter repertoarens som i grova drag spänner sig från 1500-1750”

I tisdags valde man ROSEN som den rosa(?) tråden

”Rosen omnämns första gången i den kaldeiska staden Ur, 2600 år f.Kr. Sedan dess har den blivit en älskad blomma och en stark symbol i många kulturer. Från antikens Rom, Grekland och Egypten, till Indien och Kina, där olika roskulturer gett liv till de många symboliska tolkningarna rosen har än i dag.

De fyra hade tillsammans en stor musikalisk repertoar:

2 sopraner, 

2 pianon

2 orglar

barocktrumpet och trombon

tamburin 

som de blandade och gav av på ett behagligt och charmerande sätt.

Mest spännande var Hans Knut Sveens mucicerande:

(ofta i duett med Cecilia Alling som spelade på kyrkorgeln!)

”Hans Knut Sveens   arbetar vid ”Griegakademin”( musikkonservatoriet i Bergen) där han är lektor i tidig musik och cembalo. Han är även en av ledarna i Bergen Barokk. Hans Knut har, genom sitt intresse för äldre tangentinstrument arbetat med inspelade ljud, s.k. samplingslösningar och konstgjorda ljud och utforskar detta i olika klangbilder.”

Repertoaren sträckte sig från

 Luca Marenzio: Le Rose fronde è Fiori från 1584

till Scott Joplins: The Rose Leaf Rag

Sommarmusik i Viken

Den gångna tisdagen var sommarmusiken i Vikens kyrka.
Musicerade gjorde Trio di Legno som bestod av
 äktaparet * Lovisa och Fredrik Stenberg som spelade flöjt,
 och i Frediks fall även saxofon och klarinett.
 * De firade just denna dag sin åttonde bröllopsdag
Inga-Britt Niemand, bl.a lektor på Musikhögskolan, är pianist.
De spelade ett intressant program som sträckte sig från Johann Sebastian till Piazzola
Sedan gick vi i det spännande högsommarvädret hem över strandheden.

Kyrkan hade bjudit på cider!

Wienerafton i Väsby

Sommarmusiken skulle denna tisdag vara i Väsby.

Vi kom dit kl 19.00 och fortfarande arbetades det ivrigt på renoveringen!

Konserten var i Väsby prästgårdspark

Först blev vi bjudna på kaffe och superstora specialbeställda wienerbröd.

Det var Wienerafton med Torsten Östergrens ensemble och Annika Fransson sopran.

De spelade under en timme en intressant blandning med wienermusik

med bl.a. Schrammel, Robert Stoltz och Johan Strauss d.y.

Annika F. avslutade med Lehars  Meine Lippen sie küssen so heiß

Framsteg

Inte bara sommaren framskrider…

Jag har inköpt en ny vattenspridare som får göra jobbet medan jag lättjefullt läser vidare:

Nr 2/8 halvlästa nu färdigläst:

Den stora omvälvningen i svensk historia: 

vikingatågen, missionen och det svenska rikets uppkomst

Sven Ulric Palme

I mina tafatta försök att reda upp bland gamla bokhögar hittade jag den här , en ALDUS-bok från 1959.

ALDUS MANUTIUS 1449-1515 som givit namn åt Aldus-böckerna var renässansens ledande boktryckare i Venedig och en av den antikinspirerade humanismens banbrytare i Italien. Han kan betraktas som den moderna bokproduktionens fader, den förste som genom popularisering av innehållet och en billigare produktion sökte göra boken åtkomlig för en bredare allmänhet. Även ifråga om bokens utformning var han banbrytande han införde ett nytt antikvasnitt, medievalen, som särskilt lämpade sig för tätare satsytor och för det behändiga av Aldus lanserade oktavformatet. Som boktryckarmärke använde Aldus Manutius ett ankare kring vilket slingrar sig en delfin. 

Se äfven

Liksom Lönnroth går Palme noggrant tillväga:

Kapitelrubriker:

Den storpolitiska bakgrunden

De kristna kyrkorna

Den gamla religionen

Människorna inför religionsskiftet

Ansgarmissionen

Missionsårhundradets krönika

Missionärerna i legenden

Mäster Adam berättar

Runstenarnas vittnesbörd

Fynden som vägrar tala

Vilken väg kom kristendomen?

Guds myntmästare och peterspenningen

Kristendomens genombrott i Sverige

I am still confused but on a

much higher level

 

 

Kulturutflykt 1

Igår gick årets kulturutflykt av stapeln.

I år var första gången sedan 2004 som inte jag var huvudansvarig.

Det var Bosse och Ulla  Öhgren som var  arrangörer och hade valt

Karmeliterklostret i Glumslöv som första programpunkt.

Här sitta vi förväntansfulla…

och väntar framför gallret

som symboliserar livet i clausur.

Syster Karin på bilden tillsammans med bilden på ”lilla Therese”, berättade i en timme om detta:

Karmelitnunnorna är eremiter som samtidigt lever i gemenskap. 

”I Karmel finns en dold källa som kan släcka denna törst och samtidigt en öken som gör oss fria för att uppfyllas av den. Dagordningen är formad så att allt skall hjälpa nunnan att öppna sig för källan i tystnad och ensamhet. Hon har gjort Elias valspråk till sitt: ”Herren lever, han inför vars ansikte jag står”. Karmelitnunnan har inget yttre apostolat, hennes uppgift är att be för världen. Bönen sträcker sig över hela dagen och genomstrålar alla hennes sysselsättningar. ”

 

Jag har tidigare, när jag läste filosofins historia stött på Theresa av Ávilas namn, köpte nu en broschyr som berättade om henne. I förgrunden nu för Karmeliterna står en annan Thérèse. (bilden på väggen ovan.)

Det var ett utomordentligt intressant samtal vi hade med syster Karin. Jag återkommer med reflexioner sedan jag läst:

 som fanns att köpa i klostret.