Det var igår dags att avverka sensommarutställningarna på Höganäs museum.
Åke Holm övervakade särskilt dessa båda eftersom det handlade om keramik…
Kennet Williamsson och Signe Persson- Melin
visade många strama, vackra föremål
MEN
”Diversiteter”
som visade fyra danska keramiker tog priset!
särskilt
OCH
Läsandes Moby Dick, måste jag mjuka upp hjärnan emellanåt
VARFÖR
jag nu läst denna beskrivning och analys av främst hans konstnärliga produktion.
Boken är en gåva från DDM, troligen inköpt i Louisianas ”bookshop”
Där gås noggrant igenom hans bana som konstnär, diskuteras hans teknik
OCH fr.a.
diskuteras huruvida de få, ofta illa medfarna, verk som finns bevarade
VERKLIGEN till 100% är utförda av honom.
Således informeras, i första kapitlet ”Apprenticeship and Youth in Florence 1469-82”,
att Bebådelsen, troligen målad 1472-1475, inte helt och hållet är av Leonardos hand.
Han var lärling, tillsammans med många andra, hos en mästare Andrea Verocchio.
Verkstaden fick många uppdrag från kyrkor och kloster och det blev ofta ”teamwork”.
Bebådelsen, som jag själv sett i Uffici, och som i Wikipeda anses vara en av de 25 bevarade målningar som är av Leonardos hand beskrivs här mest som ett elevarbete .
” The attribution of this work to Leonardo is controversial. However, it is generally accepted that the overall composition, the figure of the angel and the landscape are his. Several areas of the picture, the angel´s wings for instance, have been repainted by anather hand.”
Jag har ju haft förmånen att växa upp med en far som från tidiga tonår introducerat mig för den stora konsten. Alltsedan jag, med start 1951 åkte ut i världen har jag alltid uppsökt de stora museerna, och kan nu belåtet konstatera att jag personligen sett 12 (tolv!) av de 25!
Mest belåten är jag att vi redan 1958, på en försenad bröllopsresa till Italien, vid stopp i Milano
INTE BARA gick på La Scala och såg Madama Butterfly med Renata Tebaldi
UTAN
letade oss fram till
Il Cenacolo
Ur Wikipeda:
Kompositionen följer ett antal skisser som Leonardo utförde i Florens en kort tid innan hann påbörjade Nattvarden. Gestalterna i målningen är insatta i ett bildrum som utvidgar det faktiska klosterrummet, refektoriet, där den är målad. Istället för att återge lärjungarna i en odifferentierad rad, vilket ofta varit brukligt i liknande avbildningar, samlade han dem i grupper om tre och åstadkom ett nätverk av formella och känslomässiga kontakter, som binder varje gestalt till sina grannar och till Kristus i mitten.
Genom att välja det ödesmättade ögonblick i evangelieberättelserna då lärjungarna frågar Kristus vem av dem, som skulle förråda honom – Det är väl inte jag, Herre? – kunde Leonardo skildra var och en som en individ, som reagerar på sitt särskilda och psykologiskt avslöjande sätt. Till skillnad från många tidigare 1400-talsmålningar på samma tema har han rensat bilden, inte bara från många vidlyftiga detaljer, utan även från symboler och inskriptioner, som brukade användas för att identifiera de olika personerna. Exempelvis saknar de glorior för att ange deras helighet, även om Kristi gudomliga nimbus antyds av det naturliga ljuset från fönstret, som inramar hans huvud, medan Judas huvud befinner sig i skugga.
Det är just i kompositionen som Leonardos måleri har sin storhet.
Han var mer intresserad av att PLANERA sina verk –
en stor mängd skisser finns bevarade.
Sedan tröttnade han ofta när det gällde det färdiga verket, så många färdigplanerade blev aldrig avslutade. De faktiskt färdigställda, t.ex ”Nattvarden” som den kallas på svenska har genom hans experimenterande även med material och dylikt ofta fallit offer för tidens tand!
De tre sista sidorna är en kort sammanställning av ”The Life of Leonardo da Vinci”, från det han föds den 15 april 1452 i Vinci, med lärlingsår i Florens. Han flyttar1489 till Milano i Ludivico Sforzas tjänst. Denne dör 1499. Då flyttar Leonardo till Isabella d´Este i Mantua, vidare till Venedig för att 1500 återvända till Florens. 1502 -1516 växlar han välgörare, Efter en kort period med Cesare Borgia, är han i Rom och arbetar för påven Leo X, sedan fyra år i Milano under den franske guvernören Charles d´Amboise , varefter han 1516 blir inbjuden till Paris av Frans I.
Han dör, vad det sägs, i den senares armar, 23 april 1519.
I am still confused but on a higher level
ELLER
på franska:
Je suis encore confus, mais à un niveau supérieur
Vi startade i gryningen…
Vi möttes på Knutpunkten i Helsingborg och embarkerade färjan HAMLET
för vidare transport med tåg till Humlebæk
På lördagsmorgonen var det fullfart på loppis utanför stationen.
Vi vandrade i det gudomliga sensommarvädret ner till Louisiana
Museet hade inte öppnat än…
Vi var i god tid eftersom vi hade snäva marginaler:
väntade kvällsgäster till Viken
Anstormningen berodde på författardagarna,
vars existens vi inte kände till när vi planerade resan.
Vi var i första hand intresserade av Yoku Ono utställningen
Följ den spännande fortsättningen!
När jag i förrgår var som mest sysselsatt med att ta mig upp- och nerför backarna i Anderslöv, ringde det i min mobil.
Det var kära barnbarnet IDA, i höst studerande vid LTH, som ville komma på besök.
Efter lunch transporterade vi oss till Mölle
för att passa på att besöka vännen Görels utställning
Konstverken är i textil, sydda i färg och relief
Min favorit ovan
På hemvägen slank vi in på Krapperup och studerade Erik Höglunds-utställningen.
Det var många föremål som sålts, trots att priset har satts högt:
Denna pjäs betingade 39 000!
TJUSIGT!
* 7/12 1888 † 13/8 1972
Redan i januari rekvirerade jag denna bok.
Den har sedan legat på mitt ”Coffee table”.
Den är i folioformat med 382 sidor + 20 ss bilagor,
hög papperskvalitet och rikligt illustrerad.
Det är inte bara pappret som är förstklassigt,
Hela boken är i skönhet och genomförande värdig sitt föremål!
Kapitel:
1.Presentation ss 9-20
Här redogör författaren Lena Blomquist för bakgrunden till att just hon skriver och redigerar denna bok
2.Bakgrund och tidsanda ss 21-34
Viktig information!. Liksom Goethe växte Malmsten upp under en brytningstid.
3.Levnaden ss 35-128
Genom att LB går tillbaka till såväl morföräldrar som farföräldrar, dvs till tidigt 1800-tal, får man även här en noggrann inblick i den kultur ur vilken ”plantan” CM växte fram, och en personlig fördjupning av informationen i kapitel två. CM var ju en besvikelse både för sig själv och familjen när det gällde att hävda sig i vad han kallar ”intellektuella studier”.
” Carl hade provat på universitetsstudier och misslyckats. Han hade försökt som författare och blivit refuserad. Vad skulle han kunna duga till? En dag gick han förbi en snickarverkstad på Kammakaregatan 19 och såg skylten ”Per Jönsson, snickaremästare”.
Han fick en impuls steg in och bad att få bli snickarelärling.”
Nästa milstolpe:
”Carls karriär som möbelskapare fick en flygande start när han 1916, 27 år gammal, vann tävlingen om möbler till Stockholms stadshus.
Med hopp om ordnad försörjning kunde Carl nu tänka på att gifta sig med sin fästmö. Siv Munthe (1894-1987) blev alltså hans fru och där hade Carl tur; hon var precis den kvinna han behövde. Hon var dessutom en familjeflicka som kunde accepteras av Carls familj”
Det blev så småningom fem barn: Ulf 1918-84, Kerstin 1920-2009, Egil 1921-,Vidar1924-69 och Torgil 1925-2003;
LB kompletterar fortlöpande sin framställning med intervjuer och personliga berättelser. I detta kapitel således en intervju med sonen Egil Malmström och en med barnbarnet Bodil Malmsten.
4.Möblerna ss 129- 268
Detta långa kapitel är tyngdpunkten där möbeltillkomsten skildras allt från dem till Stockholms stadshus till ebenisten i Eskilstuna,
5.Skolorna
CM skapade tre skolor
– Olofsskolan, en grundskola
– Malmstens verkstadsskola (nu Carl Malmstens Furniture Studies)
och främst:
Capellagården en skolby, efter förebild av John Ruskins hantverksby The Guild of Saint George
”Vid en ålder när vi vanliga människor normalt har dragit oss tillbaka från yrkeslivet, då startade Carl sitt sista stora skolprojekt, då skapar han Capellagården. I en gammal gård på Öland ligger nu den skola som ännu bevarar Carls anda.”
6.Elev hos Carl Malmsten
Här berättar en av de första eleverna på Capellagården Carl-Göran Alneng sina minnen från utbildningen på Capellagården, och reflekterar över vad den betytt för honom, och vad CM betytt för svensk möbelformgivning och ”industrial design”.
7.Malmsten i dag
8. En fråga
”Hur har det gått för CM:s stora uppdrag?
—
Snälla ni Carl Malmsten är inne!”
Det har för mig framför allt varit intressant att följa Carl Malmstens bana
under större delen av 1900-talet – hans inflytande och inspiration, men även,
alltsedan Stockholmsutställningen 1930,
kamp mot funktionalismen.
Carl-Göran Alnäng citerar Gustaf Näsströms yttrande om Carl
vid Liljevalchsutställningen Rot och Krona 1969:
(Som kan passa som sammanfattning av CM:s gärning)
”Hans gärning tvärs genom mer än ett halvsekel är en enda hymn till vårt kulturarv med dess inslag av Linnés blomsterkärlek, Love Almqvists naturromantik, Geijers strama herrgårdsanda, Hazelius´ bondesvärmeri, men också av Carl Larssons muntert stojande hemidyll”
Jag ser fram emot utställningen Carl Malmsten – formgivare och pedagog på Valdemarudde i höst!
Den 7de juni var det åter dags för Galleri Hamnens årsmöte
MEN
I år vann jag ingenting…
Sen vandrade vi ner för förvernissage.
En av medlemmarna var i sin klädsel SJÄLV ett konstverk!
Jag kunde inte låta bli att köpa…
SEDAN
avslutade vi med sedvanlig Gemütliches Beisammensein
som vanligt tillsammans med barndomsvännen från Persgatan 53!
Raskt till nästa vernissage som var på Höganäs museum:
”Höjdpunkter ur Alf Holms samling ”
”Galleri Holm i Malmö borde vid det här laget vara en legend. Alf Holm har konsekvent visat den svenska måleritraditionen i utställning efter utställning, decennium efter decennium. Hans gärning är också med nationella mått unik. Att Alf Holm också är en hängiven, kunnig samlare förvånar ingen. Genom åren har han byggt upp en kollektion med alla de stora namnen, Åke Göransson, Alf Lindberg, Ivan Aguéli, Sigrid Hjertén, Tora Vega Holmström. ”
Alf Holm (82) är den äldre mannen i mitten, när han
hyllas för sin galleriverksamhet, men framför allt för sin konstsamling, som han enligt uppgift startade redan vid fyra års ålder…
Den aktuella utställningen på Höganäs museum är ett urval som uppvisar åtskilliga dyrgripar från svenskt 1900-talsmåleri. Här Nils Dardel, damen till vänster, landskapen,
varav den i mitten var den tavla som gjorde störst intryck,
av Inge Schiöler.
Också danskt – de två tavlorna till höger är av Hammershøj…
Därtill kom ett flertal Ivan Aguéli, och Karl Isaksson m.fl.
Två verkligt förstklassiga utställningar för oss i Kullabygden att njuta av!
Lördagen den 1 juni var det två Vernissager i Höganäs.
Till Krapperups Konsthall med Ulf Trotzigs konst
hade man tavlan ovan avbildad på kallelsen.
Föreningens ordförande hade dagen till ära ifört sig matchande klädsel!
MEN
De utställda tavlorna bjöd på en rikhaltig palett med färger
Konstnären (88) själv( i ljus kostym )var tillfinnandes
LIKSOM
en stor skara konstälskare.
MEN
Nu gällde det att hasta vidare till nästa vernissage…
FÖLJ den spännande fortsättningen!
Chinesisches Haus 1997
var det enda som hade restaurerats när vi var där första gången.
(i november som kan ses på de röda vissnande löven)
2013
Det var en av de första paviljongerna Fredrik lät bygga.
Bygget startades 1755
MEN
blev inte färdigt förrän 1764.
Sjuårskriget 1756-63 gjorde att man hade annat att tänka på än bygga lusthus…
Jag har ju flera gånger berättat om:
1. Hur jag under 1940-50-talet åhörde min fars fascination för den i Berlin befintliga bysten av den egyptiska drottningen Nefertiti.
2. Hur jag förgäves vid de hittills 5 besöken i Berlin från 2000 och framåt önskat stå öga mot öga mot denna kvinna.
Men i år blev det BINGO
och
på två sätt!
De har ju äntligen blivit färdiga med ombyggnaden av Neues Museum och firar detta genom att ha en Sonderausstellung:
Jag får således reda på att Nefertitibysten hittades 1912.
Det var ganska rörigt på museet, så det tog en stund innan vi kom till den rätta avdelningen.
Jag irrade och dök sedan på en vakt, frågade var Nefertiti fanns, berättade om skälet till mitt intresse, och mina 13 åriga vedermödor…
OCH
Då berättade han om Nefertitibystens dito:
Det var först 1924 som den, under stor uppståndelse, visades för allmänheten!
1913 erhielt James Simon die Ausfuhrgenehmigung für die Büste von Ägypten nach Deutschland. Sie wurde nach Berlin gebracht und zunächst in Simons Villa im Ortsteil Berlin-Tiergarten, dem heutigen Sitz der Landesvertretung Baden-Württemberg, aufgestellt. Hier betrachtete sie auch Kaiser Wilhelm II. mehrfach. Borchardt vertrat seit der Fundteilung sehr hartnäckig die Meinung, dass die Büste nicht der Öffentlichkeit präsentiert werden dürfte. Am 11. Juli 1920 wandelte Simon die Dauerleihgabe der Objekte aus der Amarna-Grabung an die Ägyptische Abteilung der königlich preußischen Kunstsammlungen in eine Schenkung an den Freistaat Preußen um. Die Büste wurde allerdings entgegen Borchardts ausdrücklichem Wunsch erstmals 1924 im Rahmen der Berliner Tell el-Amarna-Ausstellung auf der Berliner Museumsinsel gezeigt.
OCH
